Re: Stolen Lands - Spelmöte #2
Utdrag från Elloris dagbok.
20 Farrast, år 4711
Anlände tidigt på morgonen till Olegs Handelspost, vilket visade sig vara ett blygsamt namn för ett mindre fort byggt i trä. Flertalet soldater fanns på plats och jag antar att det ska fungera som en utgångspunkten för expeditionerna ut i vildmarkens Grönbälte. Resten av gruppen av modiga (dumdristiga eller desperata?) fanns redan på plats, och bortsett från trollpackan Tanin så bestod den av Farran, en kortväxt halvblodsalv som är händig med mekaniska fällor men också verkar besitta lite kunskaper om magi. Han verkar vara lika dum som han är kort, eftersom han går runt med en orm innanför jackan. Trevligt leende dock. Sen har vi vår jägare, Phelan, ytterligare ett halvblod. Har ännu inte lyckats imponera på mig med sina kunskaper, men kogret är välfyllt. Sen har vi en Munk, Kyrill. Tyst och lugn.
Nu sitter jag och skriver detta medan resten av gruppen sover i en liten grotta vi hittade under våra [en bläckfläck täcker lite av de skrivna orden här]
Hm. Något finns där ute. Jag fick nyss ett ekollon i ansiktet och hörde ljudet av små vi[en större bläckfläck och blod och jord täcker resten av detta uppslag.]
21 Farrast.
Så, ett av våra mål här ute är att hitta en vildsvinsgalt. En riktig jättegalt som kallas Tuskgutter. Det som hände igår var att han hittade oss först, dök upp från ingenstans och stångade mig medvetslös. Den hade snabbt begett sig därifrån om man ska tro Tanin. Jag hoppas att vi under de närmaste dagarna kan hitta den så jag kan få min hämnd.
Ekollonet kastades uppenbarligen av någon sorts älva. Farran berättar att de är harmlösa men gillar att busa och störa. Tydligen håller de sig lugna om man bjuder dem på lite vin.
26 Farrast
Att hitta Tuskgutter visade sig vara svårare än väntat. Phelan konstaterade snabbt att det var helt omöjligt att spåra den gigantiska besten. Istället fortsatte vår lilla grupp att utforska området västerut. När vi i ett björnbärssnår hittar en gammal grav uppstår en mindre dispyt. Ska värdesakerna i graven plockas upp och utnyttjas eller ska gravfrid råda? När det konstateras att graven tillhör laglöst barbarfolk och dessutom innehåller verktyg av magisk karaktär river vi upp den. Misstänker å de starkaste att Farran mest ville undvika kroppsarbetet, och inte själva gravplundran.
Det var några dagar sedan, idag har vi lämnat heden och vänt österut in i skogen.
27 Farrast
Vi har hittat älvorna, och mäklat något slags fred med dem. Under tiden Farran underhöll dem passade jag på att samtala med Kyrill mest om Tanin och vårt äventyr i norr. Kort sagt har trollpackan ljugit om allt som hänt. Misstänker att det var hennes enda chans att ens få följa med gruppen, så jag rättade bara hälften av hennes lögner, Kyrill verkade lite tveksam fortfarande. Men min insats i striden med en storväxt björn i ett övergivet tempel idag fick honom nog på bättre tankar.
29 Farrast
Svavelkällor håller jag mig efter gårdagens händelse ifrån numera.
Idag hittade vi en staty som tydligen behövde renoveras. Jag lurade med mig Farran att plocka blommor på heden istället.
31 Farrast
ÄNTLIGEN!
Galten Tuskgutter har länge lyckas hålla sig undan, men vi hittade honom i en ruin av ett torn idag. Vad mina kompanjoner gjorde vet jag inte, men när han fick syn på mig attackerade han direkt, ett lätt steg åt sidan och ett bestämt och fokuserat hugg uppifrån så var striden över. Phelan hjälpte mig flå besten, huvudet lossade jag redan med tidigare nämnda hugg. Jag tror att jag bevisade mitt värde för gruppen idag, för alla utom Tanin som jag tror aldrig ens såg galten från busken hon gömde sig i.
1 Gozre
Lovande dag, i en ravin hittade vi [ett stort stycke är här överstruket]
7 Gozre
Bestämde mig för att hålla förra inlägget hemligt.
Sen den dagen har vi tagit oss tillbaka till Olegs handelspost och sett en klar ökning av folkmängden. Bland annat hittade vi där Brutus, en nybyggare som var intresserad av att bosätta sig vid den trasiga bron och bygga upp den. Vi lovade att försvara hans rätt att ta ut en broavgift.
Kort efter besökte vi det stora mullbärsfikonträdet. Att ett sådant landmärke till jätteträd innehöll så mycket jättelika insekter var [överstruket] ... Såhär i efterhand klart väntat. Miterna vi hade hört talats om bodde här, och med dem en jättelik spindel som jag snabbt slog ihjäl, en jättelik lus eller kanske fästing, som jag slog ihjäl och två jättelika tusenfotingar (här lät jag Kyrill slå ihjäl en av dem, det verkligen kliade i hans nävar efter att han blev nerslagen av den där lusen alldeles innan. Med oss ut har vi dessutom kobolden Mikmek. Hela mitt förnuft skriker att vi inte kan lita på en kobold och att vi borde slå ihjäl honom direkt, men samtidigt tycker jag synd om honom. Vi får se om han kan vara oss till nytta.