Nekromanti Bör jag kräva av spelaren...

[Recca]

...Att denne rollspelar sina grundegenskaper?

En karaktär med färdigheten etikett på näst högsta nivån t.ex.

Bör jag kräva att denne använder ord som "god afton, mina damer och herrar" istället för "tjenare boys" eller dylikt.

För mig blöder det lite i öronen när jag hör det senare uttrycket i Vampire Victorian Age, oavsett om rollpersonen har etikett eller ej. Någon måtta får det vara. Men hur tycker ni att jag ska hantera sånt här?

 

[Robert Jonsson]

Jag har bara hört det här i andra hand, så jag vet inte om det stämmer, men i Feng Shui finns det en riktlinje om att allt som sägs översätts korrekt. Alltså, om du skulle dra ett skämt som bygger på en svenska Tre Kronor-teveserien medan dina rollpersoner är i USA, så fungerar skämt eftersom det ingame förutsätts att det översätts med rätt kontext i spelet. Jag ser samma princip fungera i spelet: säger spelaren "Tjena boyz!" så säger vampyren "God afton herrn".

Sen är det en helt annan sak om man vill ha rätt språk. Då handlar det snarare om att ändra spelarens beteende och det är en uppoffring alla kanske inte är villig att göra. De kanske mest vill umgås med vänner och ha det kul, inte plugga in korrekta strofer från 17-1800-talet. Standardråd applies: tala med spelarna hur ni vill ha det och om alla är på samma spår.

 

[Recca]

Jag har bara hört det här i andra hand, så jag vet inte om det stämmer, men i Feng Shui finns det en riktlinje om att allt som sägs översätts korrekt. Alltså, om du skulle dra ett skämt som bygger på en svenska Tre Kronor-teveserien medan dina rollpersoner är i USA, så fungerar skämt eftersom det ingame förutsätts att det översätts med rätt kontext i spelet. Jag ser samma princip fungera i spelet: säger spelaren "Tjena boyz!" så säger vampyren "God afton herrn".

Sen är det en helt annan sak om man vill ha rätt språk. Då handlar det snarare om att ändra spelarens beteende och det är en uppoffring alla kanske inte är villig att göra. De kanske mest vill umgås med vänner och ha det kul, inte plugga in korrekta strofer från 17-1800-talet. Standardråd applies: tala med spelarna hur ni vill ha det och om alla är på samma spår.

Men kan man inte begära någonting av spelarna då? Personligen påverkar det min inlevelse om spelarna pratar slang-svenska när de är adelsmän.

/Recca, som spelade Vampire på engelska under en hel kampanj för att settingen var England.

 

[Möller]

Du vill ha artigare språk, men om spelarna kontrar med att de inte vill investera den ansträngningen i spelet?

Kanske är det bara ett kommunikationsproblem er emellan, och spelarna kommer gladeligen säga »Jaha, vill du att vi pratar så? Det visste vi inte.«

Annars så har ni skilda förväntningar på spelet. Och det måste man gemensamt arbeta för att lösa, annars kommer en eller flera deltagare inte tycka att spelet är kul.

Men, visst kan du som spelledare kräva motprestationer. Du sätter upp ett spel och investerar tid i planeringen, allt kan du ju inte tolerera.

 

[Robert Jonsson]

Nej, du kan inte kräva det av spelarna såvida de inte är med på dina premisser. Det kan ju vara så att ni inte spelar av samma skäl och då kan du ju inte kräva det av dem. Är de villiga att spela så, ja då går det ju att kräva det av dem. Det går ju inte veta förrän alla är tydliga med varför de spelar, vilket är varför man måste prata med sina spelare så man är på samma våglängd.

 

[Niklas73]

Det är väl bara att fråga:" Eh det här utspelar sig då och då och då pratade man så och så tycker ni det verkar rimligt eller ska vi spela ett annat spel där er typ av kopnversation pasar bättre eller kan ni tänka er att anpassa er för jag som SL tapapr ltie känsla och det blir ltie tristare. Hur tycker ni?"

Svårare än så är det inte.

 

[Recca]

Tankvärt.

Men är det inte roligare att åtminstone försöka spela som karaktären borde vara, istället för att nöja sig med att spela sig själv och sedan låta alla i rummet fantisera ihop något valfritt som låter bättre; det som karaktären FAKTISKT säger, för inte säger han det spelaren sa, utan han säger något helt annat som har ungefär samma betydelse men låter bra.

Uppstår inte konstiga tolkningsprinciper (alla har ett eget personligt tolkningsföreträde om varje sak som sägs utifrån hur var och en tolkar det som sägs genom ett filter som utgörs av karaktärens färdigheter - och känner de inte till färdighetsvärdet så faller allting)?

Hur ska jag agera SLP's om spelaren börjar tjoa och tjimma och utan att nämna det förväntar sig att jag ska "tolka" det till en belevad diskussion om barockens glansdagar, eller dylikt?

Vart går gränsen? Finns det någon gräns? Jag förstår att de flesta ställer sig mot spelledare som vill bestämma vad som fungerar (pudel-grejerna etc). Men om jag som person inte köper ett visst sätt att uttrycka sig så blir det inte heller bra. Bara för att jag inte sätter mig på spelaren eller slår hen på fingrarna med linjalen behöver inte det betyda att allt är frid och fröjd. Rollspel är ju en gemensam effort, så varför kan jag inte förvänta mig gemensamma ansträngningar?

 

[Recca]

Det är väl bara att fråga:" Eh det här utspelar sig då och då och då pratade man så och så tycker ni det verkar rimligt eller ska vi spela ett annat spel där er typ av kopnversation pasar bättre eller kan ni tänka er att anpassa er för jag som SL tapapr ltie känsla och det blir ltie tristare. Hur tycker ni?"

Svårare än så är det inte.

Bra.
Lite nedlåtande kanske men tack för rådet.

 

[Niklas73]

Du har ju rätt och FS regelen tycker jag verkar helknäpp liksom: Jag spelar DoD och säger "Your motherfuckin punk, get the HELL out of here" till en orch. Sorry. Inte i min bok. Jag hade lämnat gruppen eller tagit upp den diskussion jag tipsade dig om i mitt förra svar.

 

[Recca]

Du har ju rätt och FS regelen tycker jag verkar helknäpp liksom: Jag spelar DoD och säger "Your motherfuckin punk, get the HELL out of here" till en orch. Sorry. Inte i min bok. Jag hade lämnat gruppen eller tagit upp den diskussion jag tipsade dig om i mitt förra svar.

Vad glad jag blir att någon tänker likadant som mig om det här.

 

[Niklas73]

Jag tycker iofs inte det är nedlåtande. Spelets premiss är väl en högadlig stil? I den premissen ingår det inte att använda slang som inte ens fanns då. Då bryter spelarna premissen och jag tycker att du som SL investerat mest tid och kanske har rätt att sätta upp regler för att de andra ska få konsumera din investering. Jag tycker inte det är nedlåtande jag tycker det handlar om att komma överens och respekt för ditt arbete. FRåga spelarna innan du investerar din tid hur de tänker spela och är de itne sugna på det så kanske ni ska välja ett annat spel.


Du använder inte monopolpjäser på ettschakbräde och vill du göra det kanske ni ska använda rätt pjäser på rätt spel...eller nåt.

 

[Robert Jonsson]

Du kan spela rollspel av många olika skäl. Några exempel:

a) Umgås med vänner på ett avslappnat sätt.
b) För att uppleva en spännande berättelse.
c) Att få utlopp för sin teaterådra.
d) Immersionism.
e) Hugga monster och få XP
f) Att tävla mot varandra
g) Leka av sig från en hemsk verklighet

Som du ser, det finns många olika skäl. Vill du som SL anspela på teaterådran eller det immersionistiska där man lever ut sin karaktärs känsla, så lär du inte kunna kräva ditt sorts sätt att spela från någon som bara vill Hugga monster och få XP eller umgås med sina vänner avslappnat. Då spelar ni av olika skäl. Att då kräva samma spelstil lär inte bli bra: den som bara vill umgås kan känna det som press och krav som den då hellre skippar spelmötet och den som vill hugga och ha XP har enligt min erfarenhet mest längtan till nästa tärningsslag att det på sin höjd blir "Min ädla dam... SL, nu slår jag henne.".

Helt enkelt, klargör om ni spelar av samma skäl först. Vi lär inte kunna ge dig djupare hjälp innan du pratat med dem eftersom vi inte känner dem. Eller jag gör det inte iaf.

 

[Krille]

För mig blöder det lite i öronen när jag hör det senare uttrycket i Vampire Victorian Age, oavsett om rollpersonen har etikett eller ej. Någon måtta får det vara. Men hur tycker ni att jag ska hantera sånt här?

Min spontana reaktion på det här är "nej, du bör inte kräva det, men du bör definitivt prata med dina spelare om det".

Det är egentligen inte min spontana reaktion, så jag ljuger faktiskt. Men som ankedot (det är ungefär samma sak som anekdot, fast mer personlig) kan jag berätta varför jag har min spontana reaktion som jag således inte nämnt än.

En sak som jag nördirriterar mig något oerhört på i de Japan-rollspel jag har är hur spelkonstruktören trycker rätt hårt på att om man inte beskriver exakt hur man bugar, knäböjer, sätter sig, bugar igen, bugar lite till och tilltalar spelledarpersonen med exakt rätt hederssuffix så är man en usel spelare. (Undantaget är Usagi Yojimbo.)

Det där är förstås det rakt motsatta uppträdandet till "tjenare, boyz", men det gör mig ungefär lika irriterad som "tjenare boyz" irriterar dig, för det snor tid och fokus från det som faktiskt är viktigt för ståryn för att beskriva en ytlig detalj! Jag gillar inte att man kallar mig en usel spelare för att man tycker att sådana saker som ståryn är viktigare än detaljbeskrivningar.

Helt uppenbart har spelkonstruktören i de där Japan-spelen helt andra målsättningar med sitt rollspelande än vad jag har med mitt. I ett fall är det särskilt lustigt, eftersom det är ett "chanbara roleplaying game". "Chanbara" som genre handlar inte om kostymdramer och historisk korrekthet ("culture gaming", som vi skulle säga), utan om action och ös! Det är inte intressant exakt hur man sätter sig och hur man bugar, utan kort sagt om man är belevad eller en slusk och hur det här jefla sittandet leder till nästa fajt! I just det här fallet krockar konstruktörens preferenser med spelets uttalade (och får man anta, av konstruktörens valda) syfte.

---

Nå, om till och med en spelkonstruktör kan gå vilse mellan sin egen japankulturnördighet och sitt eget designmål, betänk hur lätt det är att gå vilse när det inte längre bara är en person insyltad, utan en hel spelgrupp, som allihopa har egna rollgestaltningspreferenser, olika kunskaper om tidsperioden ifråga, och olika mål med sitt rollspelande.

Prata med spelgruppen. Fråga dem varför de är med och spelar Vampire: Victorian Age. Är det för att återuppleva en viktoriansk era, eller är det bara för att ha kul och tugga halsar tillsammans med kompisar? Gör dem uppmärksamma på att det där är en detalj som du inte är förtjust i, och konsultera dem om en kompromiss som känns vettig för alla inblandade.

 

[Robert Jonsson]

Så vad du i praktiken säger är att spelare som inte kan något om adeln och så inte gör sig besväret att spela ett rollspel som de inte kan fullständigt gestalta korrekt? Pardon my french, but that's bull.

Det är inte vad som är korrektt i spelets värld som styr. Det är ALLTID spelgruppens behov. Om fyra spelare känner sig nöjd med att säga "Muthafukka" till orchen och en inte gör det, så är det troligen den ensamma som befinner sig i fel spelgrupp. Inte de fyra andra.

 

[Recca]

Prata med spelgruppen. Fråga dem varför de är med och spelar Vampire: Victorian Age. Är det för att återuppleva en viktoriansk era, eller är det bara för att ha kul och tugga halsar tillsammans med kompisar? Gör dem uppmärksamma på att det där är en detalj som du inte är förtjust i, och konsultera dem om en kompromiss som känns vettig för alla inblandade.

Det är så jag tänker göra också.

Angående spelarna i gruppen så är bara en person som jag upplevt verkligen gå i strid med mina preferenser. Jag påtalade det direkt senast det hände och tyckte att han åtminstone kunde ändra "tjenare boyz" till Godafton. Och det tyckte han var okay. Men jag är faktiskt ute efter ett konsensus också, eftersom såna är bra att ha. Det kan ju va, som ni säger, att vi har olika vision om vad som är roligt rollspel.

 

[solvebring]

Kräva och kräva... Jag tycker det är svårt att ensam kräva saker av folk när man utför en gruppaktivitet. Med andra ord tycker jag att man i bordsrollspelssammanhang inte bör kräva mer än vad gruppen kräver. Spelar man med en grupp som är väldigt lättsam och inte bryr sig om full inlevelse - eftersom de är bekväma med att spela så - kan det bli problematiskt att börja kräva något annat. Och tvärtom. Kort sagt är ju spelet ofta i linje med spelgruppens förväntningar, som en kontext till spelgruppens spelstil. Att kräva något särskilt ur den... Det kan bli svårt. För en bra gruppdynamik måste det ju finnas en allmän överenskommelse och en viss typ av kompromiss. Att kräva något på tu man hand utan att dela åsikten med flera är alltid svårt. Man kan ju kasta fram förslag, men att kräva. Kort sagt, krav kan lätt bli ett smutsigt uttryck i sådana förhållanden.

Sedan kan man aldrig kräva mer än spelaren klarar av. Jag kan inte kräva att någon annan ska göra något som denne inte kan eller vill.

Vad gäller språk, som att tala gammaldags, så är det inte alla som klarar det och gör man en grej av sådant kan folk bli hämmade och får en mental breakdown så fort de ska uttrycka sig. Jag har provat. Därav tror jag mer på Roberts metod. ... Fast man kan så klart be folk att hålla ned på modern uttryck och försöka prata så vanligt som möjligt. Ett "God afton" kan i alla fall bli ett "Hej" istället för "Tjenis penis!"

Edit: Som andra sagt - prata, föreslå, men kräv ingenting. Det är bara dödfött att kräva.

 

[solvebring]

Jag har bara hört det här i andra hand, så jag vet inte om det stämmer, men i Feng Shui finns det en riktlinje om att allt som sägs översätts korrekt. Alltså, om du skulle dra ett skämt som bygger på en svenska Tre Kronor-teveserien medan dina rollpersoner är i USA, så fungerar skämt eftersom det ingame förutsätts att det översätts med rätt kontext i spelet. Jag ser samma princip fungera i spelet: säger spelaren "Tjena boyz!" så säger vampyren "God afton herrn".

Sen är det en helt annan sak om man vill ha rätt språk. Då handlar det snarare om att ändra spelarens beteende och det är en uppoffring alla kanske inte är villig att göra. De kanske mest vill umgås med vänner och ha det kul, inte plugga in korrekta strofer från 17-1800-talet. Standardråd applies: tala med spelarna hur ni vill ha det och om alla är på samma spår.

/Recca, som spelade Vampire på engelska under en hel kampanj för att settingen var England.

Aw... Shit?! Och det gick bra? Dvs. att alla kunde uttrycka exakt det de tänkte och att det inte blev en massa "Ehm, Hum... Äsch! Vad fan heter det?" Kort sagt, det har jag dålig erfarenhet av.

Det låter dock som att du har en hög standard på inlevelse och därmed kanske bör välja din medspelare mycket mer noggrant. Är man kräsen så kortar det kort sagt.

 

[Recca]

Det är inte vad som är korrektt i spelets värld som styr. Det är ALLTID spelgruppens behov. Om fyra spelare känner sig nöjd med att säga "Muthafukka" till orchen och en inte gör det, så är det troligen den ensamma som befinner sig i fel spelgrupp. Inte de fyra andra.

Även om det bara är en som upplever det som spelförstörande tycker jag att man kan fråga de spelare som tycker det är okay att fjanta sig om de inte hellre vill spela seriöst. Med lite tur kanske de tar sig i kragen och upptäcker att det är roligt att gestalta utanför sig själva.

 

[Recca]

Aw... Shit?! Och det gick bra? Dvs. att alla kunde uttrycka exakt det de tänkte och att det inte blev en massa "Ehm, Hum... Äsch! Vad fan heter det?" Kort sagt, det här jag dålig erfarenhet av.

Lyckligtvis var vi bara tre spelare och det gick över förväntan faktiskt. Fast vi blandade när vi kände oss tvungna då vi ansåg att spelflytet var viktigast.

Det låter dock som att du har en hög standard på inlevelse och därmed kanske bör välja din medspelare mycket mer noggrant. Är man kräsen så kortar det kort sagt.

Gör det? Jag vet inte. Det är iaf inget jag bara kan ignorera hela tiden men jag tycker jag ändå är ganska avslappnad med mina krav. Man får sitta ner när man rollspelar även om karaktärerna står upp t.ex.

 

[solvebring]

Det låter dock som att du har en hög standard på inlevelse och därmed kanske bör välja din medspelare mycket mer noggrant. Är man kräsen så kortar det kort sagt.

Gör det? Jag vet inte. Det är iaf inget jag bara kan ignorera hela tiden men jag tycker jag ändå är ganska avslappnad med mina krav. Man får sitta ner när man rollspelar även om karaktärerna står upp t.ex.

Tja, om språket ska stoppa spelnöjet och du överväger att ställa krav på dins medspelare istället för att se till vad gruppen som helhet tycker är funt - kort sagt hellre önskar att tala om för folk hur de ska spela spelet, så tycker jag nog att du kanske har en hög standard. Fast den är du så klart välkommen att ha. Jag tror dock att du måste finna likasinnade då.

I övrigt håller jag med Krille. Förbenat vettigt inlägg.