Alkemist
Veteran
Jag chansar helt vilt på att han undrar över vad bakgrundshistorien har för relevans i sammanhanget.
Nekromanti Bör jag kräva av spelaren...
- Thread starter Recca
- Start date
Frågan Lycan ställde kändes lite respektlös. Ungefär som att han förväntade sig att jag spelleder ett gäng 14åringar som skriver värden på pappret för att det är coolt. Visserligen känns det så ibland, så det är inte helt fel ute, men för det mesta är vi "vuxnare".Alkemist said:
Rollpersonen har alltså etikett 4 eftersom det är knutet till hans bakgrundshistoria. Jag har suttit med när alla gjorde sina karaktärer och ställt frågor kring om de borde ha den ena eller andra färdigheten för att det eventuellt passade deras bakgrundshistoria - eller inte gör det. Det passar hans karaktär att han har etikett 4 endast på grund av den bakgrundshistoria som vi tillsammans arbetat fram - jag med frågor och han med fantasi.
Det är alltså inte en förrymd mentalpatient med dregel i mungipan som råkar ha etikett 4 för att spelaren skrev det på karaktärspappret, utan en karaktär som har etikett endast för att det passar hans rollperson att bete sig på ett propert sätt.
Det här är relevant för diskussionen om jag svarar på den här frågan:
Och visst, du har rätt Lycan, i de fall då färdigheten etikett mer tillhör ett studerat ämne än är en viktig komponent i din uppväxt, måste du naturligtvis kunna bete dig på ett annat sätt i högre grad. Så om vi i nån form av generell bemärkelse diskuterar färdigheters påverkan på beteenden måste kanske inte rollpersonerna alltid uttrycka sina värden i färdigheterna genom spelarens agerande.Lycan said:
Jag har nog faktiskt mer tänkt att det är underförstått att man som rollspelare säger det karaktären säger (med bästa förmåga iaf). Jag trodde alla rollspelare tänkte så. Det är väl därför man har signaler för att visa att man inte talar IC (in character) och när man talar helt off-game om skit som rör rollspels-system och sånt.
Det gick iaf ganska bra att ta upp det här på forumet, jag fick en liten dänga för att jag var lite väl kritisk mot beteendet, lol. Men nu när jag bett om ursäkt (och fixat en avatar till spelaren i fråga) så är allt frid och fröjd igen.
Alla tyckte det var självklart att man försöker uttrycka sig som karaktären bör uttrycka sig.
Det gick iaf ganska bra att ta upp det här på forumet, jag fick en liten dänga för att jag var lite väl kritisk mot beteendet, lol. Men nu när jag bett om ursäkt (och fixat en avatar till spelaren i fråga) så är allt frid och fröjd igen.
Alla tyckte det var självklart att man försöker uttrycka sig som karaktären bör uttrycka sig.
w176
Förlorad dotter
Tips bara, försökt inte tala historisk. Och försökt absolut inte pressa folk till det.
Kommer det inte naturlig för en för att man har väldigt goda grundkunskaper blir det väldigt fel. Antingen för att man gör fel, eller för att man inte vet vad man ska säga och man sluta tala naturligt, slutar tala alls, eller börja tala extremt onaturligt. (På lajv blir det plågsamt tydligt.)
Jag skulle satsa på att helt enkelt tala på ett sätt man ändå kan känna sig bekväm med, men som helt enkelt inte byter illusionen.
Kommer det inte naturlig för en för att man har väldigt goda grundkunskaper blir det väldigt fel. Antingen för att man gör fel, eller för att man inte vet vad man ska säga och man sluta tala naturligt, slutar tala alls, eller börja tala extremt onaturligt. (På lajv blir det plågsamt tydligt.)
Jag skulle satsa på att helt enkelt tala på ett sätt man ändå kan känna sig bekväm med, men som helt enkelt inte byter illusionen.
Det är väl där det skiljer sig från folk till folk.
Jag tröttnar fortare än kvickt på att bryta på finlandssvenska. Dock har jag träffat en snubbe som kört tjock, grötig fransk brytning genom otaliga många, långa speltimmar. Är mitt sätt att uttrycka min karaktär sämre eller bara annorlunda? Det beror ju helt på vad gruppen bestämmer tillsammans.
Visst, jag kanske borde köra finlandssvenska för att upprätthålla fransmannens inlevelse. Men i ärlighetens namn pallar jag inte för det ger inte mig någonting. Detta är okej eftersom vi kommunicerat kring det i gruppen.
Jag stör mig på medspelare som använder grovt anakronistiska uttryck, sure. Men varför är min vision viktigare än någon annans? Det handlar om kompromisser för att nå ett gemensamt mål. Målet är att ha kul medans vi spelar rollspel.
Jag tröttnar fortare än kvickt på att bryta på finlandssvenska. Dock har jag träffat en snubbe som kört tjock, grötig fransk brytning genom otaliga många, långa speltimmar. Är mitt sätt att uttrycka min karaktär sämre eller bara annorlunda? Det beror ju helt på vad gruppen bestämmer tillsammans.
Visst, jag kanske borde köra finlandssvenska för att upprätthålla fransmannens inlevelse. Men i ärlighetens namn pallar jag inte för det ger inte mig någonting. Detta är okej eftersom vi kommunicerat kring det i gruppen.
Jag stör mig på medspelare som använder grovt anakronistiska uttryck, sure. Men varför är min vision viktigare än någon annans? Det handlar om kompromisser för att nå ett gemensamt mål. Målet är att ha kul medans vi spelar rollspel.
Rickard
Urverk speldesign
Hmm, jag har aldrig stött på det här sättet, vare sig på konvent eller i olika spelgrupper. Känns mest som något som förekommer på konvent. Själv tycker jag det är uppenbart när det är offsnack eller inte.Recca said:
Ibland, när jag har stött på när spelaren slöspelar och säger saker som du gett exempel på, så har jag gett reaktion på det i spelvärlden. Typ "Va? När du talar till mig ska du tala med respekt!", om någon skulle säga "Tjenis, boys". Jag skulle omtolka det till någonting förolämpande i världen. Beror lite på mitt humör och hur alert spelaren är, givetvis.
Något jag aldrig skulle göra är dock att föregå med dåligt exempel och säga "tjenis penis" eller liknande, om jag vill ha en viss stämning. Spelarna tar efter spelledaren, något jag har lärt mig när jag har suttit och skämtat som spelledare.
/Han som inte har läst om vad Robert Jonsson skrev vad det stod i Feng Shui, om att omtolka spelarnas meningar till vettiga fraseringar i världen, men så har Han inte läst allting till det spelet heller
Ojherregudvadvärdelöstinläggjaggjorde!
Min poäng var att jag tycker att sådant bäst bör lösas i kommunikationen utanför spelet. "Detta är viktigt för mig, vad är viktigt för dig?". Inga krav, inga regler, inga helahandenpekningar. Utan bara förklara vad du tycker om och vad du tycker är roligt i rollspel.
Min poäng var att jag tycker att sådant bäst bör lösas i kommunikationen utanför spelet. "Detta är viktigt för mig, vad är viktigt för dig?". Inga krav, inga regler, inga helahandenpekningar. Utan bara förklara vad du tycker om och vad du tycker är roligt i rollspel.
Vi brukar markera när vi vill säga något off genom att lägga långfinger och pekfinger mot nyckelbenet. Jag tror vi snott det från lajv-spel på nåt vis. Jag har inte lajvat men andra i gruppen har det och de fick mig att börja med det. Egentligen har jag aldrig haft problem med att fatta när folk är off/in förr för att jag åtminstone pratar lite mer avslappnat och vanligt när jag pratar som mig själv och inte som en karaktär. Alltså jag gör ju röster rätt mycket och typ försöker särskilja slp's på olika sätt genom att uttrycka mig olika. Jag är säker på att jag inte är jättebra på det, men jag tycker det är kul iaf och ibland kommenterar spelarna att de tycker något var snyggt spelat vilket är jätteroligt att höra.Han said:
Whoops. Det jag tänkte komma till var att jag tror att de andra spelarna kanske har haft mer problem med att skilja på ingame snack och offgame snack. Säkert för att de kanske är mer vana att inte ROLLspela sitt sätt att uttrycka sig.
Tack för varningen. Det var nog bra att det kom en sån. Det sista jag vill göra är att de börjar fjanta sig för att jag gör det först.Han said:
Oj! Ja, det där är nog knappast standard. Jag har aldrig stött på det, men jag kan tänka mig att det är vanligare bland Vampire-spelare, som ju brukar luta mer åt karaktärsimmersionism.Recca said:
När jag spelar brukar vi skratta och skämta och kommentera vad som händer i spelet.
Som vanligt uttrycks det bra i XKCD.w176 said:
Det där är väl också en del man bygger upp tillsammans? Jag brukar också störa mig oerhört på anakronismer i tal, klädedräkt et.c. (och inte minst på bristande historicitet) i filmer t.ex.
Men mindre så i rollspelssammanhang, eftersom jag där köper att målet inte är historisk autencitet. (I alla fall för det mesta - men spelar man i en setting där tid och plats är mer historiskt given, så förstår jag om det är ett större problem för inlevelsen...)
Men om problemet är bristande kunskaper och alla ändå är överens om målet, så är väl lösningen (som jag förstår att man gör till diverse lajv) att producera en liten "handbok" med bland annat lämpliga fraser?
Jag har gjort liknande ibland när jag vill försöka hålla kampanjer på vissa teman. (Och kanske framför allt undvika att en rollperson är justicarius Thadeus Bingham IV to Gloomhall och en annan heter Bob...)
En liten kampanjhandbok helt enkelt. Min erfarenhet är att om jag som SL lägger ned tid på sånt, så tar spelarna tacksamt emot det och tillämpar den (efter egen förmåga och med visst varierande resultat ibland iofs.). Nu brukar det sällan inkludera rekommenderade tilltal, eftersom jag inte spelat i grupper som lägger lika stor vikt vid det. Men jag tror inte principen är annorlunda.
Det gör vi också. Vi anger inte alltid det där. Utan det är mer i ett tillfälle då vi intensivt rollspelar som någon kanske har en SL-fråga inför ett stundande resonemang som det kan vara passande att visa det för medspelarna - att nu tar jag och ställer en fråga off här, ge mig en minut, sen ska jag fortsätta rollspela.Genesis said:
w176
Förlorad dotter
Nja. Ett pat fraser per kampanjvärld är en sak, Det är bra och lättilgängligt men språkfrågan är STOR.Sapient said:
Till exempel, användandet av pronomen. Har man en gång hört att pronomen användes annorlunda historiskt sätt kan man till exempel stöta på massiva problem om folk försöker ta efter det.
Ett sak som funkar är att folk kan börja göra är att använda "Ni". vilket -egentligen- historiskt inte är resoekfullt utan bara något distancerande oftast i nedåtgående led. (Bankman Henrik kallar Kristna Torpare "Ni")
Snäppet mer historisk korrekt är att kalla alla med en titeln och använda titeln som pronomen, "Vill Bankmannen ha lite te?" och att man tilltalar folk indirekt
"Passar det med litet kaffe?" (Alltså att man inte använder något titel eller pronomen alls utan konstuerar meningar när det inte behövs?) Så då kanske en annan grupp spelare gör det.
Eller kanske man ska gå ännu längre tillbaka och säga "I" istället för "Ni", då "I " är gruden för "Ni." och...
Till exempel... har det börjat gå så långt att folk söker mer historiska sätt att använda pronomen kommer det sluta med att man istället bryter illusionen genom:
1: En grupp spelare klarar de inte alls och gör inte det.
2: En grupp spelare inte vågar öppna käften och inte säga något, förutom kanske mumla ja och nej på en fråga.
3: Och sen kommer vi ha en massa grupper som använder pronomen på olika sätt, men inte på samma sätt vilket också bryter illusionen.
4: En massa spelare försöker men de låter som de stakar sig genom repliker de inte kan.
----
Poängen är att effekten man var ute efter, (t.ex med språket lyfta statuspelet), mycket troligen skulle lyckats tio gånger bättre, tio gånger enklare, nå en tio gånger bättre effekt och vara 10 gånger lättare att hålla illusionen om folk helt enkelt tilltalade varann med "du", "han" och "hon" precis som vanligt med lite artigare tonfall än normalt.
Illusionen bryta mycket lättare av att folk börja låta som de stakar sig på repliker som inte ligger naturligt i mun på dem.
Väldigt få lajv är intresserad av historisk autencitet för överigt.
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
OT-tecken och signaleringar är väl förekommande inom olika former av lajvande? Så kommer man från en tradition så är det förståeligt om man använder det.
Men inom rollspelssammanhanfg har jag aldrig sett det användes - inte ens på de mest lajvande spelgrupperna jag spellett på olika konvent.
Men inom rollspelssammanhanfg har jag aldrig sett det användes - inte ens på de mest lajvande spelgrupperna jag spellett på olika konvent.
Nja, jag tänkte mig något i stil med dina sammanfattade instruktioner. De hade funkat alldeles om man vill förskjuta språket lite - vilket bara det räcker långt för att upprätthålla illusionen.
Man behöver inte gå in för mycket i detalj, att fånga några räcker långt, är min erfarenhet.
Sen beror det som sagt på hur pass mycket autencitet man eftersträvar - i den mån man eftersträvar någon. (Jag menade inte att lajv, generellt, strävar efter det...) Man kan utan tvekan i en rollspelsvärld ta efter vilka mönster man vill, eller skapa egna, bara det når den effekt man söker.
I något fall där man vill signalera en oerhört socialt stratifierad värld, är det kanske viktigare att klargöra vilka samhällsgrupper det finns och hur de ser på varandra, än exakta sätt att hantera pronomen eller utlämna dem. (Och lämna det upp till spelarna, så länge de har ett hum om hur de kan identifiera en medlem av respektive klass...)
Men det är klart att om man inför sådana regler i en spelgrupp och sen märker att en (eller flera) spelare blir märkbart tystare och, förmodligen, begränsad i sitt spelande av dessa saker, så är det ju frågan om det är värt det.
Man behöver inte gå in för mycket i detalj, att fånga några räcker långt, är min erfarenhet.
Sen beror det som sagt på hur pass mycket autencitet man eftersträvar - i den mån man eftersträvar någon. (Jag menade inte att lajv, generellt, strävar efter det...) Man kan utan tvekan i en rollspelsvärld ta efter vilka mönster man vill, eller skapa egna, bara det når den effekt man söker.
I något fall där man vill signalera en oerhört socialt stratifierad värld, är det kanske viktigare att klargöra vilka samhällsgrupper det finns och hur de ser på varandra, än exakta sätt att hantera pronomen eller utlämna dem. (Och lämna det upp till spelarna, så länge de har ett hum om hur de kan identifiera en medlem av respektive klass...)
Men det är klart att om man inför sådana regler i en spelgrupp och sen märker att en (eller flera) spelare blir märkbart tystare och, förmodligen, begränsad i sitt spelande av dessa saker, så är det ju frågan om det är värt det.
w176
Förlorad dotter
Har man en hel spelgrupp som gillar att exprimetera med språk, med bra språkkänsla och some är riktigt bra på att improvisra och inte känner sig kväda av språkskiftet. AWESOME!
Men jag tror få spelgrupper är det. Alla kommer inte vara trygga och bekvväma med det och klara det på ett bra sätt.
Och ett lajv med 100 spelare... Glöm det.
Men jag tror få spelgrupper är det. Alla kommer inte vara trygga och bekvväma med det och klara det på ett bra sätt.
Och ett lajv med 100 spelare... Glöm det.
Nej, usch, nu får jag dåligt samvete. Vilket outhärdligt nitpickande =)
Jag förstod givetvis vad du menade.
Också något som relaterar till topic för att inte vara helt regelvidrig:
Om någon faktiskt verka vilja spela ett väluppfostrat societetslejon och sedan beter sig som en pubertal tönt är det antagligen ett fall av konflikt mellan vision och verklighet.
Frågan man bör ställa sig är antagligen inte "bör man kräva", utan "hur kan jag hjälpa".
Alltså, vad behöver spelaren hjälp med för att klara av att realisera sin ursprungliga vision för karaktären?
- L
Jag förstod givetvis vad du menade.
Också något som relaterar till topic för att inte vara helt regelvidrig:
Om någon faktiskt verka vilja spela ett väluppfostrat societetslejon och sedan beter sig som en pubertal tönt är det antagligen ett fall av konflikt mellan vision och verklighet.
Frågan man bör ställa sig är antagligen inte "bör man kräva", utan "hur kan jag hjälpa".
Alltså, vad behöver spelaren hjälp med för att klara av att realisera sin ursprungliga vision för karaktären?
- L