Jag har alltid tyckt att problemet med abx-valen är att man får för mycket.
Vaddå för mycket?
Jo - såhär. När fler än en i gruppen har ett val, tex "lägerutrustning", försvinner det magiska med att vara den som har det. Det är lite som att ha en mobiltelefon. Superawesome 1993. Nu: mest skit. Men det här är inte det enda problemet. Efter att ha gjort alla val, inser jag snart att det är en orimlig mängd saker att ha med sig. Alltså måste jag hyra Shurgard, eller åka runt som en gårdfarihandlare. Vilket av valen jag än bestämmer mig för, blir resultatet att jag har gjort valen "i onödan". Detta är abx-valens största problem, att de s.a.s. gör sig själv överflödiga.
En lösning vore att radikalt minska antalet val spelaren får göra. En annan lösning att valen bara innehöll one-of-a-kind-grejjor. Saker med tyngd. Så att den som valde "lägerutrustning" hade en lägerutrustning som var värd att skriva hem om - med små paviljonger och Jargiskt inspirerade gobelänger och en reseservis i Thalaskisk tenn med scener ur Ilharans äventyr graverade längs basen, nu mörknade och med avskavd färg runt handtag och bitmärken med fortfarande konstfulla. En avskedsgåva från Jhaldir, som han ärvt av sin farbror som deltog i korstågen men aldrig haft användning för eftersom han slagit sig ned lycklig med sin fru och fyra barn, det femte på väg.
En annan sak som skulle kunna få utrustningen att kännas mer positivt laddad vore om det funnes ett enkelt och valintegrerat system för hur saker går sönder. Så att det blev en påtaglig känsla av att alla rollpersoner inte glider runt med absurt mycket saker, och att de som gör det släpar på en förgänglig rikedom i sitt följe av packdjur.
tänker jag