Det är säkert sant, men vilken relevans har det för sakpåståendet? Jag är inte ute efter att skapa de berättelser "som behövs" här, utan reda ut hur det ligger till.
Om det är lathet att se gråskalor och se problemen med de vansinniga religiösa och reaktionära extremisterna Jedis, så skulle jag säga att det är intellektuellt slappt att låta bli. Även om svartvita berättelser är populära, kanske rentav "behövs", så kan jag fortfarande inte med dem eftersom de i mina ögon helt enkelt inte funkar. Visst, jag kan väl i någon mån köpa "ondska" och "godhet" på samma remisser som jag kan tänka mig fantasivärldar som är bokstavligt tvådimensionella eller där det finns "själar" och "fri vilja" eller annat som jag ju är rätt säker på är hittepå IRL, men jag föredrar definitivt fiktion där de grundläggande premisserna ligger lite närmare vår värld. Där upp är upp, ner är ner, det finns minst tre dimensioner, där två parallella linjer aldrig korsar varandra och så vidare.
