Kanske ska lägga till detta: Grundläggande problemet med att kalla saker något och börja fundera över saker som teoretiska modeller är att man kommer bort från det självklara, vi har en situation som folk bryr sig om på ett eller annat sätt, och vi har personer, med viljor, liv, passioner, perversioner, hat, glädje, osv. Så istället för att tala om akvarieemuleringsmodellen så kan vi säga: Ok, så vi har den här staden där snutar och gangsters lever i harmoni och pengarna från drog och vapenhandeln flödar ner i bägges fickor ungefär lika mycket, men sen ruckas skiten, något nytt kriminellt gäng kommer in och försöker ta över, militären dras in för att skydda polishuset och i samma veva börjar de fattiga att bli less på att leva i skuggorna av dessa innehavare av stadens våldsmonopol. Såååååå vem vill man spela här? Säg jag skapar en ung snut, nyexaminerad släkt med en av de mindre kriminella gängen och han har tagit sig genom snututbildningen helt för att nästla sig in... gift, två barn? Du spelar en politiska ledare bland de fattiga arbetarna, syndikalist som försöker dra ihop folk och göra något bättre, men fackföreningen slås ner av snuten och nyttjas av gangsters för sina smutsiga affärer. Vår polare skapar en ung pojke, prostituerad och som precis skrutit halsen av sin hallick och söker febrilt efter någon form av trygghet. Där har vi vår start. Satan vad deppigt det blev. Jag skyller på vår omvärld.
Men, som spelledare är det bara att skapa det som saknas runt om, polisens fru, dennes barn? Vad tycker de om sakerna? Den politiska ledaren? Släkting? Fler i fackföreningen såklart, någon boss på stället han försöker organisera arbetarna på. Den unga pojken, kanske en modersgestalt som tar hand om honom? Kompisar? osv. Vi har ett stall med SLPs rakt av, man tänker lite på vilka de är så man kan spela dem, sen växer de ut i spel.
- Hur får man fart på det hela?
Vi spelar våra karaktärer. Som spelledare kanske man har någon idé om att snuten kommer allt mer militariseras, den kommer försöka rensa ur sina element som köpts upp av gangstervärlden och det kommer orsaka konflikter, så tja... vad har vi för SLPs kring det? Ok, så vi har såklart en internutredare som börjat härja i området. Vidare kanske den allt mer kritiska striden med de nya kriminella kommer placera honom på en intressant plats? Kanske kan han sätta dit dem och både göra sin plikt som snut och medlem i den äldre kriminella familjen? Bossen kommer ju försöka blocka syndikalisternas inflytande på arbetsplatsen såklart, hur? Ge folk sparken? Osv. Du ser, massa riktningar, massa rörelse.. man spelar bara sina karaktärer och följer dem.
Hur väljer man vilka scener som ska sättas?
Man planerar det inte utan det är så lätt som att de sätter sig själva. Antingen frågar man en spelare, vad gör du? Och så svarar spelaren tex, säg fackföreningsaktivistens spelare, "ok, jag går till bossens kontor, står någon ivägen puttar jag undan dem, jag har fred och ben med mig, redo att krossa knän om någon hindrar oss... bossen på stålverket måste få höra vad vi tycker" och spelledaren tar det, tänker "ok finns det ett hinder? nope, så vi sätter scenen rakt av på bossens kontor..... Så, ni kommer in på kontoret, cigarröken ligger tjock och Mr Gordon snackar i telefon.. han spottar på golvet när han ser er och lägger sen på telefonen....". Ibland kräver situationen att scener sätts, som när du som SL och därmed också Mr Gordon tänker "fan, det där var hårt, bara storma in... hur reagerar bossen på det... ok...." och sen sätter du en scen mitt i natten när en hund med uppskuren buk kastas in i fackföreningsaktivistens sovrum... eller så lyssnar mr Gordon och ändrar något på stålverket? Det vet bara den som spelar Mr Gordon. Poängen lite bara det är ett egentligen så lätt som att man bara säger "vad gör du nu" och följer upp det med ett "ok du är på platsen du ville vara på och där ser det ut såhär och dessa personer är där..." eller så bockar man det för att det är inte rimligt och något hamnar i vägen, "påväg till x så står mr y ivägen...."
Hur avslutar man?
Det sker automatiskt. Magi. Karaktärerna är ju mitt upp i något, spela dem mot skiten bara, spela SLPs mot skiten bara, spelar du snutens släktingar och de nya kriminella och hans snutpolare kommer han befinna sig mitt i ett nät av viljor och dennes situation kommer sluta på något sätt när den blir mer stabil, kula i magen i en gränd? Lämnat brickan på polisstationen och tagit upp yxan till försvar för sin gangsterfamilj? Med sin fru och barn i en bil påväg ut från staden? Följ bara karaktärer, spela SLPs och var sann mot dem så kommer slutet av sig självt. Tvinga inte, låt det komma organiskt från ageranden och reagerandes, från systemets utfall och uppföljande ageranden på det.
