anth
Vetefan
Låt oss först tala om döden.
Från början var döden snabb och obönhörlig, man dog vid 0 hp.
Sedan kom regeln att man dör vid -10 hp och att man förblöder 1hp/round när man hamnar på negativa hp - tills någon förbinder en.
Någon som vet var/när/hur denna regel infördes?
Den finns med i ADnD2 som kom 1989, men jag är ganska säker på att vi använde den redan under första halvan av 80-talet.
Den brukar kritiseras av två anledningar:
1. Hit points kan inte vara negativa.
2. Alla vet när någon dör: "äh, han ligger bara på -3, vi kan vänta ett par rundor till"
Sedan kom DnD4 med sina 3 saves, vilket gjorde att man inte kunde veta hur lång tid man hade på sig innan någon dog.
Ett bra designval enligt mig.
I LotFP slår man ett death save när man hamnar på negativa hp, lyckas det är man bara medvetslös.
Det är snällare än att dö vid 0 hp, men det är fortfarande osäkert om man överlever.
***
Förslag:
Istället för att kalla det för hp och negativa hp kan vi kalla det för vitality points* och wound points*.
Man har lika många vitality points som ens hp.
Man har lika många wound points som ens CON.
Varken wound points eller vitality points kan vara negativa.
När man förlorat alla sina vitality points börjar man förlora wound points
När man förlorar en wound point blir man medvetslös och är döende.
Skulle man förlora alla wound points är man stendöd.
När ens kamrater förbinder en måste man lyckas med ett "överlevnadsslag" (för att skilja det från ett death save).
Man överlever om man slår över eller lika med (antalet förlorade wound points + antalet rundor man varit medvetslös) på en d20.
Observera att man INTE förlorar wound points per runda, det är bara slaget som blir svårare med tiden.
Överlevnadsslaget kan dock inte bli svårare än ens death save (eller DC 15 fort save, om sådana regler används).
Det betyder också att blir man övergiven i en strid så bestämmer spelledaren att efter en tid (t.ex. 1d6 timmar) får man slå ett vanligt death save för att se om man fortfarande lever och vaknar till medvetande.
När ens kamrater förbinder en hamnar man på 1 vitality point, men man återfår inga wound points.
Woundpoints återfås i samma hastighet som vitality points, men efter man återfått alla vitality points.
Tanken med systemet är att ingen ska veta om man är levande eller död förrän man blir förbunden och att man ska ha större chans att överleva ju snabbare man förbinds.
Detta löser även ett annat problem enligt mig: många kör så att om man hamnar på negativa hp och räddas så helas automatiskt ens negativa hp och man är på 1 hp igen.
*Namnen kan lika gärna vara hit points och CON points. Det viktiga för mig är att man inte talar om negativa poäng eftersom folk tydligen har en aversion mot detta.
***
Någons som tycker bra eller illa om systemet?
Från början var döden snabb och obönhörlig, man dog vid 0 hp.
Sedan kom regeln att man dör vid -10 hp och att man förblöder 1hp/round när man hamnar på negativa hp - tills någon förbinder en.
Någon som vet var/när/hur denna regel infördes?
Den finns med i ADnD2 som kom 1989, men jag är ganska säker på att vi använde den redan under första halvan av 80-talet.
Den brukar kritiseras av två anledningar:
1. Hit points kan inte vara negativa.
2. Alla vet när någon dör: "äh, han ligger bara på -3, vi kan vänta ett par rundor till"
Sedan kom DnD4 med sina 3 saves, vilket gjorde att man inte kunde veta hur lång tid man hade på sig innan någon dog.
Ett bra designval enligt mig.
I LotFP slår man ett death save när man hamnar på negativa hp, lyckas det är man bara medvetslös.
Det är snällare än att dö vid 0 hp, men det är fortfarande osäkert om man överlever.
***
Förslag:
Istället för att kalla det för hp och negativa hp kan vi kalla det för vitality points* och wound points*.
Man har lika många vitality points som ens hp.
Man har lika många wound points som ens CON.
Varken wound points eller vitality points kan vara negativa.
När man förlorat alla sina vitality points börjar man förlora wound points
När man förlorar en wound point blir man medvetslös och är döende.
Skulle man förlora alla wound points är man stendöd.
När ens kamrater förbinder en måste man lyckas med ett "överlevnadsslag" (för att skilja det från ett death save).
Man överlever om man slår över eller lika med (antalet förlorade wound points + antalet rundor man varit medvetslös) på en d20.
Observera att man INTE förlorar wound points per runda, det är bara slaget som blir svårare med tiden.
Överlevnadsslaget kan dock inte bli svårare än ens death save (eller DC 15 fort save, om sådana regler används).
Det betyder också att blir man övergiven i en strid så bestämmer spelledaren att efter en tid (t.ex. 1d6 timmar) får man slå ett vanligt death save för att se om man fortfarande lever och vaknar till medvetande.
När ens kamrater förbinder en hamnar man på 1 vitality point, men man återfår inga wound points.
Woundpoints återfås i samma hastighet som vitality points, men efter man återfått alla vitality points.
Tanken med systemet är att ingen ska veta om man är levande eller död förrän man blir förbunden och att man ska ha större chans att överleva ju snabbare man förbinds.
Detta löser även ett annat problem enligt mig: många kör så att om man hamnar på negativa hp och räddas så helas automatiskt ens negativa hp och man är på 1 hp igen.
*Namnen kan lika gärna vara hit points och CON points. Det viktiga för mig är att man inte talar om negativa poäng eftersom folk tydligen har en aversion mot detta.
***
Någons som tycker bra eller illa om systemet?
