Man Mountainman
Storsvagåret
Eftersom genus är sjukt tråkigt att diskutera när det reduceras till en fråga om ifall en viss bild är "bra" eller "dålig" (värden är ju som bekant absoluta och objektiva), så tänkte jag att vi istället kunde prata om kravallerna i London.
Detta tycks ha hänt:
Fyrabarnsfadern Mike Duggan skjuts, till synes oprovocerat, av polisen i stadsdelen Tottenham. En protestmarsch anordnas -- från början är den fredlig, men den urartar snart i kravaller när somliga konfronterar polisen. Vissa påstår (inte oväntat) att polisen provocerat fram kravallerna. Ett hus sticks i brand. Plundring inträffar.
När jag skriver sprider sig upploppen och plundringen genom London. Detaljerna är oklara. Guardians journalister på plats menar att det mest rör sig om ungdomsgäng som är ute efter att plundra butiker utan att konfrontera polisen. Men på andra ställen verkar mer regelrätta konfrontationer äga rum.
Upploppen sker mot bakgrund av de nedskärningar som ägt rum sedan 2008. Boende i områdena åberopar arbetslösa föräldrar, stängda ungdomsgårdar och allmän social misär, för att förklara ungdomarnas beteende. Samtidigt finns en stor misstro mot polisen bland dessa ungdomar, vilket händelsen med Mark Druggan förstås bara kan ha tjänat till att öka.
Samtidigt som London står i brand tycks världen återigen gå ned i en ekonomisk svacka. Satta sida vid sida tycks dessa två händelser ödesmättade och föga uppmuntrande. Upploppen i London är förstås bara de senaste i en lång rad av liknande händelser över hela Europa. Det rimliga resultatet är starkare polismakt och fortsatt undergrävande av rättsstatens principer.
Några tankar?
Detta tycks ha hänt:
Fyrabarnsfadern Mike Duggan skjuts, till synes oprovocerat, av polisen i stadsdelen Tottenham. En protestmarsch anordnas -- från början är den fredlig, men den urartar snart i kravaller när somliga konfronterar polisen. Vissa påstår (inte oväntat) att polisen provocerat fram kravallerna. Ett hus sticks i brand. Plundring inträffar.
När jag skriver sprider sig upploppen och plundringen genom London. Detaljerna är oklara. Guardians journalister på plats menar att det mest rör sig om ungdomsgäng som är ute efter att plundra butiker utan att konfrontera polisen. Men på andra ställen verkar mer regelrätta konfrontationer äga rum.
Upploppen sker mot bakgrund av de nedskärningar som ägt rum sedan 2008. Boende i områdena åberopar arbetslösa föräldrar, stängda ungdomsgårdar och allmän social misär, för att förklara ungdomarnas beteende. Samtidigt finns en stor misstro mot polisen bland dessa ungdomar, vilket händelsen med Mark Druggan förstås bara kan ha tjänat till att öka.
Samtidigt som London står i brand tycks världen återigen gå ned i en ekonomisk svacka. Satta sida vid sida tycks dessa två händelser ödesmättade och föga uppmuntrande. Upploppen i London är förstås bara de senaste i en lång rad av liknande händelser över hela Europa. Det rimliga resultatet är starkare polismakt och fortsatt undergrävande av rättsstatens principer.
Några tankar?