Nekromanti and thee will be only one...

[Rising]

Raser är Roliga, Resonerar Rising

Jag är lite barnslig, men jag gillar faktiskt raser. De passar så bra i rollspelsmediet. Jag fyller mina äventyr med rätt många spelledarpersoner, och jag gillar att kunna beskriva dem med ett målande, tydligt och färgstarkt språk på så kort tid som möjligt.

Det typiska är när man går in i ett värdshus. Om det sitter "fyra fnittriga kattfolksflickor runt en ung, självbelåten stadsalv" så har man situationen direkt klar för sig. (Även ni som inte har kattfolk i Chronopia, vilket jag har) Spelarna behöver inte mer beskrivningar innan de kan börja agera. Sedan får man så mycket gratis som spelledare. Jag behöver bara gestalta stadsalven så kan spelarna föreställa sig hur de unga kattkvinnorna reagerar på egen hand. Om man ska behandla alla som individer så försvinner de flesta människor in i någon sorts övernyanserat dunkel. Spelledaren måste prata mer för att få igång spelarna.

Dessutom hjälper raser minnet. Istället för att hålla reda på Daniel, Mikael och Anders så kan du få alven Silvion, drakoniten Zlaadh och orchen Throgg. Mycket enklare.

Så till sin natur så är fenomenet -raser- ett väldigt praktiskt verktyg för rollspelare.

Nu för tiden vill alla göra rollspel så verklighetstroget, vetenskapligt och dockskåpsaktigt. Raserna skall vara trovärdiga folkslag/kulturer som om rollspelsvärlden hade varit "på riktigt" bla bla bla... Jag tycker det är roligare om det är som i Cantina Bar i Star Wars. En massa fantasifulla, roliga typer. Bara genom att beskriva hur de ser ut så kan spelarna anta hur de är. Sagornas bruk av symboler fascinerar mig mycket mer än den vetenskapliga fantasyns försök att hitta på "trovärdiga" varelser.

Sagosymbolik är åtminstone rolig. Mutantäventyret Nekropolis var bra på att arbeta med symboler när det gällde spelets muterade djur. Lönnmördarråttorna är till exempel helt oförglömliga. Om det bara hade funnits människor i Mutant hade den scenen blivit skittråkig, och om det hade funnits någon pseudovetenskaplig förklaring till hur muterade råttor lever och vilken kulturell identitet de har, bla bla bla, så hade det nog blivit ännu tråkigare.

Raser är helt enkelt ett berättartekniskt medel för att få igång spelarnas fantasi. Om "det finns ett bord i värdshuset där det sitter två drakoniter som spelar kort, och ett annat bord där det sitter två halvalver som hemlighetsfullt viskar något till varandra" så har min fantasi definitivt mer att bygga på än om det bara skulle sitta "människor" vid de båda borden.

Dessutom tycker jag värdshus #1 verkar mycket roligare än det andra.

/Rising

 

[Cybot]

Re: Raser är Roliga, Resonerar Rising

Ja, det är något viss med att säga "I det bortre hörnet, bredvid köket sitter ett par slemmiga typer. Ja inte bilhandlare då utan Jovianska jättesniglar"

 

[Morgoth]

Att bekanta sig med nya stereotyper

Tack, Rising, du har inspirerat mig till någonting. Jag tycker för det första att din text är mycket tänkvärd -fast du kan å andra sidan få rappakalja att vara tänkvärd, så man får passa sig. Att se på raser som berättartekniska medel sätter situationen i ett helt nytt ljus för mig.

Raser är däremot en alldeles för fixerad benämning på berättartekniska medel i syfte att främja stereotypbekantning. Det funkar ju lika bra med "folkslag" eller "stammar". Nu är ju inte folkslag särskilt stereotypa i verkligheten, precis som intelligenta, humanoida raser inte skulla vara det heller.

Hur får man då spelarna att bäst bekanta sig med nya stereotyper? Om man spelar i en fascinerande värld utan klassiska fantasyraser, men vill ha ett stereotypupplägg som spelarna kan hämta inspiration och förståelse från, hur gör man?

Jag vet att jag är lite löjlig, men Tribe 8 råkar vara ett alldeles utmärkt exempel. En typisk beskrivning skulle kunna vara:
Ni sitter på Karvas taverna i Talon Nexus. Rummet är trångt och rökigt, och portarna vaktas av muttrande joanitsoldater. Några yaganer står i ett hörn med nedfällda kåphuver och viskar hemligheter och nyheter till varandra, och samlas sedan vid ett bord för att handla i människohudar och mat. I ett annat hörn av rummet sitter två heriter med bara överkroppar, ansiktet smyckade med tatueringar, och talar lågmält om ditten och datten samtidigt som de iakttar yaganerna i avsmak och smuttar på sitt dricka. Några luggslitna squats städar golvet för en lunch och i ett hörn står en pompös keeper och röker pipa.

För en person obekant med Tribe 8 säger inte detta mycket -men en som har spelat det en längre tid förstår genast vad det handlar om. Joaniter som har fått vaktposteringar är i allmänhet bittra krakar som inte har något bättre för sig än att spöa skiten ur själlösa barbaren och utkastade. Yaganer är hemlighetsfulla dödsritualister som mer än andra ser ner på de själlösa, eftersom de allena dyrkar fatiman med möjlighet att föra själar över till andevärlden efter deras död. Heriterna har givetvis något jävelskap på gång -de är alltid ute efter att orsaka Nationen skada eller på annat vis hävda sin frihet. Sitter de kanske och diskuterar planer för att riva Kongresshallen i Sunken City? Eller tänker de ansluta sig med några teknologidyrkande, uppnosiga keepers för en räd mot Xstasis? Eller har de en squatbostad i sikte, tänker de köra ner de smutsiga barbarerna ännu längre ner i skiten?

Du nämnde baren i Star Wars, där man lätt kan sammankoppla en varelses utseende med dess personlighet -nå, låt säga att alla är människor. Hur gör man då?

/Mogge

 

[Man Mountainman]

Re: Att bekanta sig med nya stereotyper

-nå, låt säga att alla är människor. Hur gör man då?

Man sammankopplar deras utseende med deras perosnlighet, förstås.

Rising har en viss poäng i att kattflickor och stadsalver skapar associationer, som är tacksamma att använda för spelledaren som snabbt vill ha sina spelare med på noterna, men man kan förstås lika gärna byta ut "kattfolk" mot "frisinnad" eller varför inte "luder" (för jag antog att det var något däråt som Rising avsåg, i alla fall efter att ha sett hans kattflicka på ElfWood ), och "stadsalv" mot "sprätt". Jag menar, man förväntar sig trots allt att rollpersonerna har sådan erfarenhet av den kultur de lever i att de snabbt kan avgöra hur en rollperson är. När man själv går på stan är det ju inte svårt att plocka ut eparaggarna, de virriga gummorna, de upptagna affärsmännen, ungdomsbrottslingarna, estetprettona, de ensamstående flerbarnsmorsorna m.m. Därmed inte sagt att man inte kan ha helt upp åt väggarna fel, men detsamma kan ju sägas om rollpersonerna.

Sålunda förlorar raserna sin funktion som medel för att kategorisera spelledarpersoner. Däremot behåller de sina andra användningsområden, som Rising och Elin har pratat om, och därför tycker jag ändå att de har ett existensberättigande.

 

[Morgoth]

Re: Att bekanta sig med nya stereotyper

Jag menar, man förväntar sig trots allt att rollpersonerna har sådan erfarenhet av den kultur de lever i [...]

I den kultur de lever i, ja. Överskåda exemplet igen.

 

[entomophobiac]

Re: Att bekanta sig med nya stereotyper

-nå, låt säga att alla är människor. Hur gör man då?

Man anvender andra stereotyper eller arketyper. "Menniska" er otroligt anonymt, men det tycker jag "orch" eller "alv" ocksa er.

Seg att ta ett banalt exempel. Mutant Chronicles. Kommer ni in i en Cybertronic taverna der det sitter tva Imperial soldater sa vet ni att nagot lurt er pa gang. Eller i Star Wars. En person som sitter och tittar fundersamt omkring sig eller nagon som ser helt stel och allvarlig ut?

Det finns trots allt en anledning till att man merker Aragorn pa Prancing Pony och det finns likadana skel till att Elric utmerker sig fran massorna av Melniboneans. Etc. En "menniska" behover bara vara sa anonym som SL gor den, varfor jag tycker att anvenda raser for att fa billiga stereotyper er ett exakt lika billigt trick som att slenga sig med klannamn i V:tM. En undanflykt for SL.

 

[Netfeed]

Re: Raser är Roliga, Resonerar Rising

jo, sådant fungerar ju även skönlitterärt

men skulle inte det gå med bara männiksor med?

säg att man har människor som bor i vildmarken, VM(orkar inte hitta på namn), och folk som bor i städer, SM, sedan kanske bönder, BM
borde man inte kunna få samma effekt? man skulle ju kunna ha fagra människor som kommer från andra länder osv. UM

den hetlevrade VM tränger sig fram i folkhoparna. ni kommer fram till värdshuset sammtidigt som denne och några UM och det uppstår konflikt

man skulle ju kunna få samma sak med raser

den hetlevrade halvorcen tränger sig fram i folkhoparna. ni kommer fram till värdshuset sammtidigt som denne och några alver och det uppstår konflikt

det beror ju bara på hur man definerar sina raser/stammar/folkslag, eller hur? bara för att någon har sagt att en alv är fager betyder det ju inte att alla alver är det, samma sak med dvärgar kan itne en kort männiksa vara fager? varför måste de ha skägg? det är bara definationer som gör att man tror sig behöva raser.

//Netfeed, som försöker komma till någon sorts poäng

 

[Morgoth]

Billiga trick [OT]

varfor jag tycker att anvenda raser for att fa billiga stereotyper er ett exakt lika billigt trick som att slenga sig med klannamn i V:tM

Det må vara "billigt", men det funkar, funkar bra.

Jag tror du missförtod inlägget lite -jag tar ju upp det där med mänskliga stereotyper. Joaniter, yaganer, heriter, keepers och squats är alla människor. Det är dock allmänt känt att en joanit utan möjlighet att vakta sin Nation vid De Sju Fingrarna eller föra kampen till Z'Brierna i Joans namn blir bitter och våldsam. Det finns ju givetvis undantag, men dessa blir ju, som Kalle påpekar, sköna kontraster mot stereotypismen -ofta har de en direkt roll i kampanjen också, om inte annat.

Så, billigt eller inte är det ett bra knep att -som Rising menar- förknippa en stor samling intryck, utseenden och personligheter vid ett ord -tillexempel "dvärg" eller "yagan". Detta kräver dock att spelaren är familiär med stereotyperna -vad jag undrade var om det fanns ett smidigare sett att familiarisera spelarna med stereotyperna än att låta dem läsa igenom trista texter. Finns det en gyllene mellanväg?

Dessutom leder ju dessa stereotyper -nyckelord- till subjektiva uppfattningar: "Usch, heriter, sådana håller jag mig helst några meter ifrån", "Jävla pompösa alvsvin... -ikväll ska vi visa dem vad straffet för att inträda på våra skoggshuggningsområden är... höhöhö..."

Kom ihåg: i kärlek, krig och rollspel är allt tillåtet.

 

[Man Mountainman]

Re: Att bekanta sig med nya stereotyper

I den kultur de lever i, ja. Överskåda exemplet igen.

Ja, än sen? Kulturer som rollpersonerna inte lever i kan man väl inte förvänta sig att de ska stereotypindela folk efter deras utseende, vare sig amn har raser som hjälper en eller inte?

Eller menar du att man ska ha det som ett spelmoment att luska ut vilka etiketter man ska sätta på olika "raser"?

 

[Man Mountainman]

Re: Billiga trick [OT]

Finns det en gyllene mellanväg?

Som sagt, lösningen är att inte godtyckligt namnge stereotyperna, utan benämna dem utifrån de egenskaper de består av. Istället för "stadsalv" säger man "sprätt", istället för "joanit med vakttjänst" säger man "bråkig vakt".

Om raserna är en del av spelvärlden och man vill bekanta spelarna med de stereotyper som raserna står för, kan man kombinera de båda benämningarna till en början, och säga saker som "sprättig stadsalv" och "bråkig jonaitvakt" tills spelarna lärt sig att joanitvakter tenderar att vara bråkiga och stadsalver sprättiga.

 

[Morgoth]

Re: Billiga trick [OT]

Som sagt, lösningen är att inte godtyckligt namnge stereotyperna, utan benämna dem utifrån de egenskaper de består av. Istället för "stadsalv" säger man "sprätt", istället för "joanit med vakttjänst" säger man "bråkig vakt".

Aha, bra tips. Visar sig att det var jag som var helt bakom flötet i den här diskussionen.

/Mogge, pumpar upp inför ett spelmöte på fredag

 

[entomophobiac]

Re: Billiga trick [OT]

Ett annat trick er att beskriva folks sett att vara och/eller utseende i lite mer detalj. I alla fall om det er viktiga individer for resten av handlingen. Jag lyckades fa spelarna grovt irriterade pa ett par individer som skulle hjelpa dem med en droska (minns nagon inledningen pa Enemy Within? ...) sa till den milda grad att de saboterade droskan och gnabbades med dem for att irritera tillbaka.

Herlig stemning, och alla inblandade var menniskor. Sa att beskriva agerande, personlighet och kanske - om det fyller en funktion - ocksa utseeende er nog det besta tycker jag. Visst kan man anvenda stereotyper ibland, till exempel "en stor rustad riddare" ger genast associationer for spelarna. Men att bara halla sig till klannamn och raser blir lett gammalt. Det er SLPs personligheter som blir oforglomliga. Tillsammans med intressanta namn forstsass.

En SLP jag anvende i ett smatt humoristiskt D&D scenario hette Krasse och var en kobold som bodde i ett fagelhus hogt upp i ett tred. Ner RP fick uppdrag av honom, eftersom han regerade den undre verlden i byn Treskeby, sa brukade han skrocka, vara snal och kasta fisk till sina stora korkade vakter. Detta blev en karakter som ofta nemndes i olika sammanhang efterat, eftersom folk fick associationer bara man nemnde namnet "Krasse".

 

[Rising]

Re: Billiga trick [OT]

"Istället för "stadsalv" säger man "sprätt", istället för "joanit med vakttjänst" säger man "bråkig vakt"."

Jo, så blir det ju när man spelleder spel som utspelas i verkligheten.

Fördelen med att ha ett påhittat samlingsnamn (såsom en ras) är att de kan vara mycket flexiblare. En "knocker" från Changeling är inte bara något man kan översätta med ett enstaka adjektiv, utan de är komplexare än så. Även stadsalver kan ju vara på många olika sätt, men genom att säga "in kommer en prålig stadsalvsyngling" så är det en viss stereotyp man använder.

Dessutom gillar jag att man inte pekar med hela handen. Alla rollpersoner ser en stadsalv, men de kan var och en för sig bestämma om de tycker att han är en "dryg sprätt" eller en "sexig libertin".

Genom att säga "bråkig vakt" och "sprätt" så sker något annat. Då bestämmer SL vad rollpersonerna får tycka. Raser är alltså betydligt friare och lämpligare i det avseendet.

Jag gillar när rasbeskrivningar är tillräckligt låsta för att SL ska kunna arbeta med stereotyper (såsom stadsalvssprättar och prankster-pookas) med ett minimum av ansträngning, medan de skall vara tillräckligt fria för att man ska kunna variera sig inom stereotyperna.

Stadsalver är ett bra exempel. Det räcker med att uttala "stadsalv" på ett visst sätt för att man ska förstå att det rör sig om en arrogant, dekadent bracka, så när man säger "vid baren står det en blond, sidenklädd stadsalv" så kan alla lista ut hur han beter sig under tiden som SL beskriver andra saker. MEN så fort en rollperson går fram och interagerar direkt med honom så har SL ändå goda möjligheter att individualisera stadsalven och göra honom till en rik personlighet.

Ras-stereotyperna kan alltså hjälpa till för att måla ut SL's lösa beskrivningar utan att hämma honom när han vill frångå stereotypen.

(En anledning till varför jag ogillar troll och högländare, som i mina ögon bara är dum-stereotypa och inflexibla.)

---

Om jag skulle göra ett rollspel utan raser så skulle jag använda kulturer, folkslag, ideologier eller något annat för att skilja på folk. Precis såsom vi i verkligheten kan prata om "söderkisar" och "synthare", typ. Stereotyperna säger så mycket om tidsandan och stämningen i världen. Dumt att överge ett sånt viktigt berättargrepp.

De bästa raserna finns ju annars i CCC (och jag håller på med bilder! (fast det går trögt)), där man både har halvdefinierade raser à la Chronopias stadsalver och helt fria möjligheter såsom de muterade djuren i mutant.

/Rising

 

[Krille]

Krille Korrigerar Kramiga Kattfolksflickor

"Det typiska är när man går in i ett värdshus. Om det sitter "fyra fnittriga kattfolksflickor runt en ung, självbelåten stadsalv" så har man situationen direkt klar för sig."

Möjligen har man situationen klar för sig om man har spelat med Johan Rising tidigare. Jag har dock ingen som helst koll på läget, ety jag inte har den blekaste om hur Johan Risings stadsalver och kattfolk normalt är. Jag har en vag misstanke om att det rör sig om en fantasymotsvarighet till Mick Jagger omgiven av fyra stycken japanska tonårstjejer/groupies i en hotellobby i Tokyo (en beskrivning som säger mig bra mycket mer än "fyra fnittriga kattfolksflickor och en självbelåten stadsalv", för övrigt).

 

[Storuggla]

Storuggla Stryper Snofsiga Stadsalver

"Jag har dock ingen som helst koll på läget, ety jag inte har den blekaste om hur Johan Risings stadsalver och kattfolk normalt är. "

Jag får en bild av en sjuttonhundratalsadelsman fast med spetsiga öron omgiven av fyra kattflickor i japanska animemening (catgirls!). Vilket nog inte är det Rising menar när han säger det.

"Mick Jagger omgiven av fyra stycken japanska tonårstjejer/groupies i en hotellobby i Tokyo "

Den tar jag på raken dock. Tillochmed min after eightindränkta hjärna klara av den liknelsen.


Storuggla, ville bara visa moraliskt stöd

 

[Sodivra]

Arvidos Är Glad

Den tar jag på raken dock. Tillochmed min after eightindränkta hjärna klara av den liknelsen.
Mmm, After Eight..


Arvidos, ville bara få vara med i dom mysiga rubrikerna.

 

[Rising]

Re: Krille Korrigerar Kramiga Kattfolksflickor

"Jag har en vag misstanke om att det rör sig om en fantasymotsvarighet till Mick Jagger omgiven av fyra stycken japanska tonårstjejer/groupies i en hotellobby i Tokyo (en beskrivning som säger mig bra mycket mer än "fyra fnittriga kattfolksflickor och en självbelåten stadsalv", för övrigt)."

SL: "Du kommer in på ett värdshus. I ett hörn sitter Mick Jagger omgiven av fyra japanska tonårstjejer."
Spelarna: "Öh?"

---

Jag föredrar nog om jag kan hålla mig inom illusionens gränser. Det blir så jobbigt om SL börjar prata om Mick Jagger, Elvis och J-Lo; begrepp som inte skulle betyda något för min rollperson, ens om hon förstod vad SL sade.

---

Du var tillräckligt nära i din gissning för att jag skulle vara nöjd om du var med i spelgruppen. Då är allt väl. Du bestämmer ju själv om du vill veta mer om sällskapet genom att interagera med dem med din rollperson. Då kan jag brodera ut fler detaljer.

Precis så går det till när jag spelleder nya spelare. I början överdriver och karaktäriserar jag det hela en aning, sedan nyanserar jag allteftersom. Det är enkelt. Symboler är nämligen lätta att ta till sig. Tänk bara på när du läser manga och plötsligt ser någon med en bläckfisk på huvudet eller som blundar medan en vit bubbla kommer ut ur näsan.

Trots att bildspråket är helt främmande för en så fattar man ju väldigt fort när man ser till sammanhanget. Det är däremot väldigt svårt att förstå något om en ras som har en detaljerad, vetenskaplig bogus-förklaring utan att SL måste föreläsa om den först.

/Rising

 

[Krille]

Re: Krille Korrigerar Kramiga Kattfolksflickor

"SL: "Du kommer in på ett värdshus. I ett hörn sitter Mick Jagger omgiven av fyra japanska tonårstjejer."
Spelarna: "Öh?""

SL: "Grabbar, vi spelar Shadowrun! Alver är hippa skejtare, dvärgar är bad-ass corporate suites och troll packar seriöst heavy metal! Vänj er vid att Mick Jagger slickar halsmandlar på tonårsflickor!"

"Tänk bara på när du läser manga och plötsligt ser någon med en bläckfisk på huvudet eller som blundar medan en vit bubbla kommer ut ur näsan."

...vad röker du, egentligen?

Problemet med symboler är att de är subjektiva. Jag måste lära mig vad du menar med symbolerna för att jag ska tolka dem rätt.

"Det är däremot väldigt svårt att förstå något om en ras som har en detaljerad, vetenskaplig bogus-förklaring utan att SL måste föreläsa om den först."

Det är inte så mycket det som jag är ute efter, som att de får gärna ha ett existensberättigande. Finns det alver för att det ska finnas alver så blir jag bara trött.

 

[Eksem]

Re: Krille Korrigerar Kramiga Kattfolksflickor

"eller som blundar medan en vit bubbla kommer ut ur näsan."

Det är dock något jag aldrig har förstått, bubblan alltså. Efter att ha sett det i massor av anime, manga och tv-spel har jag förstått att det symboliserar sömn, men jag fattar inte hur?

 

[Feliath]

Feliath Föreläser om Finurliga Figurer

det symboliserar sömn, men jag fattar inte hur?

Har jag fattat det rätt så är det från början en snorbubbla, av alla saker. Det började (återigen, som jag förstått det) som en grej som ritades ut när spädbarn sover, eftersom de faktiskt tenderar att göra sådant, och sedan växte det till att inkuldera alla gulliga sovande personer, och sedan blev det stapelvara i komisk manga (man lär inte se det i Blade of the Immortal direkt. Kanske i Lone Wolf and Cub, men det skulle vara på ungen då ).


/Feliath - saknar källor numer