Nekromanti and thee will be only one...

[Rising]

Krilles Konklusion; en Kryptisk Katastrof

"Vill du veta vad som triggade mig? Det var inte "stadsalv" eller "kattfolk". Det var "ung självbelåten XXX" respektive "fyra fnittriga YYY-flickor". Det vill säga i princip allting annat än raserna."

Om du tycker att Mick Jagger är "ung" så måste du omedelbart lämna forumet och gå ut och kolla vad som hänt i verkligheten på de senaste trettio åren.

Med sådana skeva referensramar är det inte konstigt att du missförstår sådana här självklarheter.

/Ritsch Ratsch Filibom-bom-bom...

 

[Krille]

Rising Riskerar Riktig Råsop

"Om du tycker att Mick Jagger är "ung" så måste du omedelbart lämna forumet och gå ut och kolla vad som hänt i verkligheten på de senaste trettio åren."

Förutom det faktum att verkligheten är överskattad och Mick Jagger är evigt ung så var det mest "självbelåten" jag triggade på, plus groupiesarna.

 

[Sting]

Re: Stereotyper

Jag måste nog säga att jag tycker Rising är helt ute och cyklar här. När han tar upp exemplen med stadsalven och kattorna så är det bara ett exempel på slapphet och brist på fantasi.
Jag undrar vilka assosiationer som kommer av en beskrivning som: "beväpnad orch". Jag skulle knappt använda den i strid ens men om jag tolkar Rising rätt så är det en fullt duglig beskrivning för spelarnas förutfattade meningar ska sköta resten? Vad är nöjet med den beskrivningen? Den saknar allt vad engagemang heter och tillför spelet intet. Jag är dessutom osäker på att den skulle ge rätt assositioner om man inte spelar orcherna efter steriotypen från SLs sida. Vad den ger till spelet är befästandet av att stereotyperna är rätt, dvs minskande av rollspelandet. Det finns inte ens en antydan till individualitet i den beskrivningen, oavsett om man beskriver omgivningen mer utförliget eller ej, oavsett om man använder en "passande" röst. Det är bara slappt och jävligt tråkigt.
Det finns dessutom ytterligare en sida av problemet med att använda stereotyper. Det är dom som faller utanför ramen. Dessa definieras lika mycket av deras avsteg från normen som de som följer den definieras av den. Detta är inte bra för då blir det ju bara ett ytligt sätt att särskilja folk från normen oavsett hur man än gör. Tänk dig foljande beskrivning med iden "stadsalv=sprätt" i bakhuvudet: "i hörnet sitter en stadsalv, klädd som en vanlig stadbo". Ger den beskrivningen någon krydda till spelet? Om man anser att stereotyper är rätt väg att gestalta folk så kanske man anser det. Om man tycker det är roligt med olika personligheter och inte bara stereotyper i spelet så tycker man nog inte det.

Det som allt slutgiltigen handlar om är hurvida spelet blir bättre av stereotyperna? Jag anser att det blir svårare att visa upp ett galleri av spännande personligheter om man dessutom bladar in stereotyper i spelet. Det är svårt att gestalta en annan personlighet på ett trovärdigt sätt då allt vi SLar har att använda oss av är oss själva (och ibland en bild eller ett foto). Det är ju bara naturligt att den personligheten är relaterad till oss själva, antigen genom att man släpper in delar av sin egen persolighet i gestaltningen eller genom att man genom stor självdiciplin gör den helt avskild från sin egen personlighet. Det behövs inte ytterligare hinder för denna gestaltning.

Jag skrev inte så klart som jag önskar jag gjort men det borde väl inte vara alltför svårt att förstå vad jag menar med allt dett?

 

[Rising]

har Krille Kverulerat Klart?

"Förutom det faktum att verkligheten är överskattad"

Vi är överrens om en sak iaf...

"så var det mest "självbelåten" jag triggade på, plus groupiesarna."

Well, nyckelordet var nog snarare "ung stadsalv" då dessa förväntas bete sig på annorlunda sätt än de lite äldre dylika. Framgår av regelboken.

Well, well, om man inte spelar Chronopia så är det väl inte så konstigt om man inte riktigt kan placera symbolerna rätt. Det tar jag inte direkt som kritik angående min spelledarteknik. Att en pooka inte direkt är något självförklarande i sig är inte heller anmärkningsvärt.

Min erfarenhet säger dock att raser kan ha en oväntad finess i spelledandet. Detta förutsätter förstås att spelarna lyssnar på vad spelledaren säger, har lite egen fantasi samt viljan att bruka denna. Annars verkar det inte fungera.

/Rising

 

[Krille]

Risings Resonemang Rasade

"Detta förutsätter förstås att spelarna lyssnar på vad spelledaren säger, har lite egen fantasi samt viljan att bruka denna. Annars verkar det inte fungera."

Framförallt förutsätter det ett gemensamt symbolspråk. För tro mig, jag triggade på symboler, bara inte samma symboler som du. De symboler som jag triggade på var "fyra fnittriga flickor" samt "självbelåten" i kombination med konstruktionen "groupie". Kom inte och säg att det inte är symboler.

Poängen är att de symbolerna ligger i ett gemensamt symbolspråk (adjektiv i det svenska språket). "Kattflickor" och "stadsalv" gör det inte, och är således värdelösa för kommunikation.

Fundera på varför du valde att stoppa in symbolerna från det gemensamma symbolspråket (adjektiven), och inte nöjde dig med raserna. Var det kanske för att raserna inte räckte till för det du ville förmedla?

 

[Rising]

Re: Stereotyper

"om jag tolkar Rising rätt så är det en fullt duglig beskrivning för spelarnas förutfattade meningar ska sköta resten?"

Om det är spelledarpersoner som befinner sig i bakgrunden någonstans på ett värdshus som inte behöver ha någon relevant roll i äventyret? O ja. Jag tänker då inte trötta ut spelarna med en lång beskrivning på varenda statist i äventyret. Inte heller tänker jag bara kalla dem "gäster" utan att brodera ut dem ytterligare. Det är det slappaste jag vet.

Spelledaren skall koncentrera sig på det viktiga. När det gäller resten så är stereotyper ett vansinnigt effektivt verktyg.

"Tänk dig foljande beskrivning med iden "stadsalv=sprätt" i bakhuvudet: "i hörnet sitter en stadsalv, klädd som en vanlig stadbo". Ger den beskrivningen någon krydda till spelet?"

Well, stadsalver ÄR inte "sprättar". Inte alla. Stereotypen är djupare och mer mångfacetterad än så. En stadsalvsyngling på en krog är något helt annat än en handelsresande stadsalv man träffar på marknaden.

Men jag är nog inte så förtjust i "i hörnet sitter en stadsalv, klädd som en vanlig stadbo" eftersom den beskrivningen inte har någon dynamik. Den rör inte på sig. Jag gillar beskrivningar som får en polett att trilla ner i spelarnas huvuden och som sätter igång deras fantasi. "En fräknig ljusalvsflicka som utbyter viskande kärleksord med en sidenbeklädd drakonit" är roligare. Dem händer det något med.

"Om man tycker det är roligt med olika personligheter och inte bara stereotyper i spelet så tycker man nog inte det."

Då går man väl fram och pratar med personen i fråga, varpå spelledaren kan börja koncentrera sig på denne och individualisera dem?

Alltså, vi pratar inte om barnrollspel med en viktig, individuell slp och resten ansiktslösa statister här. Jag gillar nämligen inte ansiktslösa statister. Därför ger jag dessa liv. Ljusalvsparet vid ena hörnet delar hungrigt på en stor salladsskål, vid eldstaden sitter en blind, gammal drakonit och skinnar tre ölfryntliga hamnarbetare på någon sorts brädspel. På övervåningen hör man ett sällskap med dvärgar som sjunger dryckesvisor efter jobbet och över bordet bredvid rollpersonerna så hänger en berusad vargman medan hans två vänner; en skallig halvalvskvinna och en utmärglad, svartmuskig marajiputt, förstrött röker vattenpipa som fyller luften med en tung doft av äppeltobak.

Let's go.

Nu kan spelarna själva tänka sig vad som händer runt dem i värdshuset. Jag kan beskriva andra saker och automatiskt så kan spelarna föreställa sig hur det påverkar värdshusets klientel. SL kan alltså babbla mindre om det oväsentliga, och föra fram det viktiga på ett mycket mer komplett och atmosfäriskt sätt.

Individer är alltid individer, dessa har jag inte något problem med att brodera ut. Det är själva atmosfären jag vill få fram så tydligt som möjligt utan att prata så mycket.

/Rising
som tycker att Sting skall börja svara på just det inlägg som han vill replikera i tråden.

 

[Man Mountainman]

Dnalor vill Delta i Debatten

Okej. Rising har sina poänger. Problemet är förstås att hans "spelledarhjälpmedel-syn" på raser funkar bäst när man pratar om djurfolk. Fnittriga kattfolksflickor och vildsvinspookor i läderpaj i all ära, hade det funkat lika bra med fnittriga snuxnutter och glablopter i läderpaj? Jag tror att Rising i första hand är intresserad av symboler i allmänhet, kanske inte nödvändigtvis i rasform. (borde jag hänvisa till Rising i andra person när jag svara på hans inlägg).

Vad gäller min syn på raser (om nu någon är intresserad av den): den filosofi jag använt när jag till exempel skapat raser till mitt spel Ögjl är inte att de ska vara ett verktyg för spelledaren, utan en resurs för spelaren. I Ögjl kan man till exempel spela Gaz-bobs, en sorts uppblåsbara människor med överlägsen attityd och solitär livsstil. Jag skapade dem inte för att jag ville ha ett berättarverktyg, utan för att jag fascinerades av tanken på att spela en uppblåsbar människa. I Tokiga Landet har jag gått ett steg längre: här kan spelarna hitta på sina egna raser.

I ett annat projekt, Yggdrasil, var raserna mest ett verktyg för att beskriva världen. Här fanns den fornnordiska mytologins alla väsen, något som såklart passar sig för en viking-fantasy-värld.

 

[Rising]

Krilles Klampande Kaos i Klaveret

"Framförallt förutsätter det ett gemensamt symbolspråk."

Det tar jag för givet att både du och jag och alla andra spelledare värt namnet kan få fram med sin spelledarteknik. Visst, det går inte fram så tydligt i ren text här på internet, men när jag skriver ett exempel så gör jag det åt andra spelledare som får tänka lite själva och försöka lista ut hur det kan komma att låta under mina spelsessioner. Jag älskar när jag får fantisera lite kring andra forumiters exempel, nämligen.

Det är förstås inte svårt att hitta fel och otydligheter i dessa exempel om man aktivt letar efter dem, men har man den inställningen så är man nog inte sugen på en givande diskussion överhuvudtaget.

"Poängen är att de symbolerna ligger i ett gemensamt symbolspråk (adjektiv i det svenska språket). "Kattflickor" och "stadsalv" gör det inte, och är således värdelösa för kommunikation."

Det är här jag inte håller med. Jag vill inte höra spelledaren bestämma vad jag ska tycka med min rollperson. Inte heller vill jag som spelledare bestämma över mina spelares rollpersoner. Jag vill därför inte spinna för hårt på otvivelaktiga bestämda beskrivningar. Stadsalven är inte en "dryg, fåfäng, arrogant stropp" om inte du vill att han ska vara det. Han är inte en "lockande, förförisk, uppvaktande libertin" om inte du vill det. Spelarna får bilda sina egna uppfattningar. Jag vill bara ge tillräckligt med information för att få igång spelarnas fantasi, sedan använder jag detta fantastiska symbolspråk som kan förstärka alla möjliga sorters intryck.

Men så ogillar jag ju att påtvinga känslor på rollpersonerna i alla lägen. Du vet, skräcktabeller och sån't.

"Fundera på varför du valde att stoppa in symbolerna från det gemensamma symbolspråket (adjektiven), och inte nöjde dig med raserna. Var det kanske för att raserna inte räckte till för det du ville förmedla?"

För att symbolen "stadsalv" kan rymma väldigt mycket. Det kan både vara en libertin, en stropp, en pragmatisk köpman, en lidelsefull njutningssökare, en svartsynt cyniker, en plågad ädling, en makfullkomlig despot osv osv osv... Jag använder bara tillräckligt med adjektiv och adverb för att knuffa spelarna i någon riktning och visa ungefär vilken sorts stadsalv jag pratar om. RESTEN, alltså själva magin, får ske i spelarnas huvuden.

När det gäller "troll" så funkar det inte på samma sätt. De är bara "troll", liksom. Stereotypen är fast, såsom huggen i sten. Adjektiven fyller inte samma funktion. Föreställningen är klar från start.

En "stadsalv" är däremot ett kärl som kan rymma en rad olika saker. När man gett symbolen en knuff så börjar den rulla utför berget och kan med tiden bli en stor snöboll som hela tiden växer i omfång.

/Rising

 

[Rising]

Gaz-bobs! Ha ha!

"Problemet är förstås att hans "spelledarhjälpmedel-syn" på raser funkar bäst när man pratar om djurfolk."

Njaee... Ja, om man spelar ett rollspel för första gången utan att veta något så, visst, då är ju djur självklara symboler. Men för Changelingspelare är nog Knockers precis lika tydliga. Jag ville inte ta upp konstiga raser eftersom det stöter ut folk från diskussionen.

Men alltså, ett sällskap med Gondica-fauner ger mig helt andra associationer än några Nosferatus från Vampire.

"I Ögjl kan man till exempel spela Gaz-bobs, en sorts uppblåsbara människor med överlägsen attityd och solitär livsstil"

*Okontrollerade skrattsalvor* Jag älskar dig, Dnalor!

Well, jag är nog egentligen inte så intresserad av den sortens tankelekar själv. Det är inte frågan "Hur skulle det vara att vara kallblodig" som driver mig att spela som drakonit, liksom. Jag tänker först på vad jag vill vara för en sorts person, vilka karaktärsdrag jag skall ha osv, och sedan öppnar jag boken och väljer en passande ras och ett passande rykte för den uppgiften. Inte "passande" på så vis att alla gycklande karaktärer blir ljusalver medan alla lidelsefulla karaktärer blir stadsalver, utan jag söker i lika hög grad efter givande kontraster.

Jag ser dock raserna helst som ett berättartekniskt hjälpmedel. De gör spelledarens beskrivningar mer levande och omedelbara för spelarna. Som spelare uppskattar jag det väldigt mycket, eftersom min fantasi får vara med och bygga upp miljöerna på ett tydligare sätt än om allt toppstyrs av SL.

Sedan är det förstås praktiskt också. Det är lättare att skilja på två spelledarpersoner om den ena har morrhår och kroppen täckt av päls medan den andra har horn och klövar än om de båda är människor i största allmänhet.

/Rising

 

[Sting]

Re: Snubben Snackar Skit

Ursäkta för rubriken, men jag orkade inte komma på något bättre!

Jag tycker att detta luktar slöhet lång väg. Om man inte vill skriva spelarna på näsan eller använda ord som säger vad de ska tycka, då kan man lätt göra det med språket utan att använda sig av raser. Om inte, hur gör du när du har en slp som är människa? Det faktum att du måste göra en massa förarbete för att dessa raser ska symbolisera vad du vill för de andra spelarna visar ju klart och tydligt att det är en metod med stora brister.

Det känns ovant och lite läskigt att hålla med Krille helt ut men det gör jag här!

 

[Sting]

Re: Svar till Rising

Jag vet att jag borde göra så...men jag är lat så det blir inget av det just nu.

Jag förstår vad du menar, bättre nu än tidigare för du yttryckte det på ett sätt som var bättre (för mig ). Det är dock fortfarande så att du tydligen inte kan använda människor i spelet utan att behöva beskriva vidare. Detta är ju ett svaghetstecken hos din ide men du verkar inte ha något problem med det så...

Vad gäller vad sl ska koncentrera sig på så har jag en annan uppfattning som nog hänger samman med spelstil. Om man gör som du så blir det antingen en ganska dassig beskrivning där alla är stereotyper eller så blir det lätt att fundera ut vilka som betyder något för sl, dvs vilka som är viktiga slper. Detta kan funka i vissa spel, som Exalted Light (extra hjärndött) och det fungerar bra där. Om man spelar ett mer seriöst spelande så blir det, tycker jag, tråkigt och störande med denna tydliga uppdelning mellan statister och SLPer av betydelse. Du kanske löser detta på något bra sätt, eller så ser du det inte som ett problem?

 

[Rising]

...inte låsa, inte låsa...

"Ursäkta för rubriken"

Ingen orsak. Jag är en verbal masochist och tycker sån't bara är skönt... 8^V

"Om man inte vill skriva spelarna på näsan eller använda ord som säger vad de ska tycka, då kan man lätt göra det med språket utan att använda sig av raser."

Eftersom du inte ger något exempel på detta så antar jag att du inte tycker att det är så lätt som du säger.

Jag tycker det iaf inte. Antingen så blir det för löst och intetsägande ("en medelålders kvinna"), för hårt hållet ("en vidrig östermalmskärring") eller så måste SL dra till med en jättebeskrivning.

"Om inte, hur gör du när du har en slp som är människa?"

Jo, det blir antingen rätt löst och intetsägande, för hårt hållet, eller så drar jag till med en jättebeskrivning.

(njae, oftast låter jag äventyret handla om en viss typ av människor som jag beskriver ingående (typ rejvare), och sedan pushar jag denna "ras" i olika riktningar för varje SLP under äventyret. Men då blir det mycket snack först,och alla SLP's hamnar ungefär i en och samma fålla...)

"Det faktum att du måste göra en massa förarbete för att dessa raser ska symbolisera vad du vill "

"Faktumet" är ju snarare att man slipper göra förarbetet när man har raser. SLP-Stadsalver är ju samma stadsalver som spelarna kan få välja att göra som rollpersoner. Hur dessa är, det vet alltså alla i spelgruppen redan efter att de gjort sina första rollpersoner. Den introduktionskursen får man alltså gratis på vägen. Hur mina rejvare är, det vet däremot inte Kultspelarna innan jag har etablerat dem ordentligt. Utan raser = mer förarbete.

/Rising

 

[Rising]

Svar till Sting

"Om man spelar ett mer seriöst spelande så blir det, tycker jag, tråkigt och störande med denna tydliga uppdelning mellan statister och SLPer av betydelse. Du kanske löser detta på något bra sätt, eller så ser du det inte som ett problem?"

Jag löser det helt enkelt som så att spelarna själva får vara med och välja vilka spelledarpersoner som de tycker skall få vara viktiga i handlingen. Dessa tar de och interagerar med, varpå jag beskriver dem ytterligare och broderar ut dem till fullständiga individer. Om spelarna inte bryr sig om någon spelledarperson så pratar jag helt enkelt inte mer om denna i onödan. Därför använder jag stereotyper och ett kortfattat språk för att kunna fokusera på det viktiga och inte bli för pladdrig.

Jag vill inte föreläsa för mina spelare.

/Rising

 

[Sting]

Re:Ännu ett svar till Rising

Jag löser det helt enkelt som så att spelarna själva får vara med och välja vilka spelledarpersoner som de tycker skall få vara viktiga i handlingen.

Okey...om du gör en slp och ger denne värden, värden som är beroende av rasen. Du ger denna slp en viss roll, men sedan visar det sig att spelarna missar detta och ger rollen till en annan slp (så att säga). vad gör du då? Byter du värdena i all hafs eller kör du på?

Jag vill inte föreläsa för mina spelare.

Ehhhh...va?? Vem har sagt något om föreläsningar? Har du inte en lite sträng syn på beskrivningar? Jag har aldrig stött på någon sl som ger föreläsningar (men jag har haft Sagostund med LM), ivarje fall inte i spelet.

 

[Man Mountainman]

Re: Gaz-bobs! Ha ha!

Jag håller med dig om att ditt sätt att använda raser kan vara effektivt, men vad jag tycker är synd är om detta är det enda som raserna används till.

När det gäller djurfolk, så tycker jag nästan att det är självklart att de blir symboler snarare än etniskt och kulturellt välbeskrivna folkslag. I ett spel där det finns "djurfolk" som en enda stor hög av varelser med djurdrag, så är det naturligt att man inte gör någon åtskillnad mellan de olika djurtyperna utom för symbolismens skull.

Andra raser tycker jag dock gott kan få vara mer än bara symboler. Främst är det för mig som världsskapares skull, förstås, för som den dockskåpsfantast jag är (åtminstone när det gäller världsskapande) så känner jag att det tusan så mycket mer tillfredsställande att konstruera något som känns som en verklig dle av en vekrlig värld, än att bara måla dit några karaktärsdrag på en tom duk för att kunna visa den för mina spelare så att de ska kunna säga "oooh" och "aaah".

Men även som spelare känner jag mig snuvad på end el av konfekten om det visar sig att den ras jag valt att spela bara är en stereotyp som jag antingen kan följa eller välja att bryta mot för den dramaturgiska effektens skull. Jag vill kunna känna att jag är delaktig i en grupp av själar som känns verklig. På det sättet upplever jag mig delaktig i en värld, och inte bara i en historia, och det är den delen av rollspelet jag verkligen tycker är fascinerade. Det är i gränsen mellan historia och värld som man övergår från att vara konsument av ett media, till att vara en annan person på en annan plats, i ett helt annat universum.

Vad gäller Gaz-boben: denne lille krabat tillkom i ett Civ II-scenario som jag konstruerade vid ung ålder. Jag tycks ha fått alla mina ljusaste idéer i min barndom. Ack, pubertet!

 

[Sting]

Re: Fel!

Jag är en verbal masochist
En mycket intressant läggning....

Eftersom du inte ger något exempel på detta så antar jag att du inte tycker att det är så lätt som du säger.

Då antar du helt åt helvete fel! Det beror naturligtvis på vilken spelargrupp man spelleder för men om det är min vanliga så är alla i den tillräckligt medvetna om språketsnyanser för att det ska vara riktigt lätt. Det är dock inte att rekomendera när man är trött eller känner sig ur slag, det kräver att man är igång och det brukar krävas lite uppvärmning innan det fungerar bra. Nu ska jag genast påpeka att jag inte alltid lyckas med detta eller ens försöker (nackdelen med att ALLTID vara sl) men jag är som jag sagt tidigare lat.

Jag kan dock inte bara plocka fram detta hursom helst, det krävs den uppladdning som kommer av att veta "att i morgon ska jag vara SL". Det är dessutom så att man får läsa av spelarna reaktioner vilket är jävligt svårt att få in via nätet. Om vi någon gång spelt ihop så skulle du förstå vad jag menar. Detta må låta som lama ursäkter men det är så att dom är helt korekta.

 

[Sting]

Re: Snyggt...

...men inte namnet på den där något udda rasen...
Jag menar att din förklaring var snygg och jag håller med dig (nästan) intill sista stavelsen. Någon gång så ska jag försöka lära mig att förklara mig på ett pedagogiskt sätt. Det är ju ganska uppenbart av mina inlägg att jag har en lång bit kvar där...

 

[Man Mountainman]

Tackar! Tackar!

Jag vill tacka mamma å pappa å Gud å....

Jag kände mig faktiskt ovanligt inspirerad när jag skrev det där inlägget. Vanligtvis är jag ungefär lika smidig som debattör som en bulldozer (och alla vet vi ju att bulldozrar inte är särskilt smidiga debattörer).

 

[Rising]

Re:Ännu ett svar till Rising

"Okey...om du gör en slp och ger denne värden, värden som är beroende av rasen. Du ger denna slp en viss roll, men sedan visar det sig att spelarna missar detta och ger rollen till en annan slp (så att säga). vad gör du då? Byter du värdena i all hafs eller kör du på?"

Nja, en spelledarperson som har en roll i handlingen (till exempel någon som vill ta kontakt med rollpersonerna), han eller hon gör ju detta på eget bevåg och har individuella åsikter och egenskaper oavsett vad spelarna tycker om saken. Jag gör dock egentligen aldrig värden till några spelledarpersoner, utan improviserar fram dessa vid behov. Jag spelleder nämligen så sällan den där typen av brädspelsäventyr där man behöver en massa spelvärden hela tiden. När jag skriver äventyr är det betydligt viktigare att bestämma hur spelledarpersonerna kommer resonera och vad de kommer ha för personlighet.

Men jag tänkte mer på situationer där spelarna tar kontakt med spelledarpersoner på egen hand. Relationer inleds med barflickor, bibliotekarier, mentorer, trubadurer, värdshusvärdar, grannar, andra äventyrargäng osv på sätt som ingen äventyrsförfattare i världen kan förutse. Man får improvisera mycket på plats och spelarna träffar så många spelledarpersoner att man omöjligtvis kan planera dem i förväg. Vilka skall man bara beskriva kort, och vilka kall man brodera ut till fullständiga individer? Jag beskriver alla kort om inte spelarna tar kontakt med dem ytterligare. Om spelarna vill tacka en antikvarie genom att bjuda ut denne på middag så har man ju omedelbart en situation där man måste fylla ut spelledarpersonen med en massa extra information och personlighet för att spelsituationen skall kännas levande.

Jag hade ingen chans att förutse att spelarna skulle gå till det lilla antikvariet, jag kunde inte veta att jag skulle behöva gestalta spelledarpersonen i förväg, men nu så är plötsligt all fokus på henne. Ergo: Hon får broderas ut till en komplett individ.

Jag kan inte göra det med varenda slp som rollpersonerna går förbi på gatan.

Därför så är alla statister stereotyper tills rollpersonerna drar in dem i fokus.

---

"Har du inte en lite sträng syn på beskrivningar? Jag har aldrig stött på någon sl som ger föreläsningar "

Well, det krävs en föreläsning för att en beskrivning av en slp skall bli en riktig "individ" i mina ögon. Annars är man för genereös med den termen.

Så antingen föreläser man för spelarna, eller så låter man spelaren lära känna rollpersonen på riktigt, genom dialog, och då sker det genom interagerande med spelarna. Det är ju precis så jag vill ha det. Låt spelledarpersonerna vara stereotyper om de befinner sig i bakgrunden, och individualisera dem när spelarna interagerar med dem.

Spelarna bestämmer.

/Rising

 

[Johan K]

Beöhver & behöver !

visst så kan man köra med bara människör. Inga problem med det, det kan bara vara spännande med det tycker jag. Man behöver ju inte alls ha med en massa monster & varelser. Tvärtom, den funkar säkert utan dem.

Men jag för min del gillar att ha med monster, andra raser & sådant. Det som jag gillar med det är att man kan skapa mer förutsättningar för intriger, äventyr, med-&motsättningar.