Ymir
Liten kantbaron
Re: Lemurer dividerar
Återigen får jag känslan av att vi menar samma sak, men på olika sätt. Det mesta i ditt inlägg här håller jag liksom med om...det är synen på raser som en funktion snarare än ett folk jag är kritisk till. En syn jag i allra högsta grad upplever i Star Wars, där raserna tycks finnas till mest för att se coola ut eller markera en stereotyp - ingenting annat. Du vet, 'alver är trädkramande skogsmullar', 'dvärgar är öldrickande stentomtar', 'neimoidians är fega kapitalister som låter robotar göra allt dirty work'. När sådana stereotyper blir en realitet i spelvärlden (tex D20 Star Wars, där det står svart på vitt att neimoidians är fega)...då vill jag helt enkelt inte vara med.
Och angående ditt användande av stereotyper så vet jag inte, jag gör säkert själv så i viss mån, men jag upplever samtidigt att det inte är en fråga om ras - jag kan ha ett helt värdhus fullt med människor och göra det intressant ändå. Visst fyller begreppet "en elegant, kurtiserande stadsalvsdam" någon funktion, men jag kan ändå inte se just det faktum att hon är stadsalv som särskilt relevant i sammanhanget. Är det så viktigt att kunna applicera en subkultur/människotyp på en annan ras? (rik stadssnobb = stadsalv). Varför räcker inte 'ung sprätt' lika bra? Friheten att ropa "kan ni hålla tyst däruppe?" hade mina spelare lika gärna kunnat ta sig oavsett sällskapet ovanför, så länge jag beskrev att de var högljudda. Att de var dvärgar hade varken gjort till eller från (förmodligen beroende på att mina spelare inte är vana vid sådana stereotyper). Vad anser du dig uppnå, egentligen?
...att sedan Chronopias stadsalver är för komplexa för att kunna sammanfattas med begreppet 'ung sprätt' talar ju förvisso för din sak.
- Ymir, går och spelar rollspel
Återigen får jag känslan av att vi menar samma sak, men på olika sätt. Det mesta i ditt inlägg här håller jag liksom med om...det är synen på raser som en funktion snarare än ett folk jag är kritisk till. En syn jag i allra högsta grad upplever i Star Wars, där raserna tycks finnas till mest för att se coola ut eller markera en stereotyp - ingenting annat. Du vet, 'alver är trädkramande skogsmullar', 'dvärgar är öldrickande stentomtar', 'neimoidians är fega kapitalister som låter robotar göra allt dirty work'. När sådana stereotyper blir en realitet i spelvärlden (tex D20 Star Wars, där det står svart på vitt att neimoidians är fega)...då vill jag helt enkelt inte vara med.
Och angående ditt användande av stereotyper så vet jag inte, jag gör säkert själv så i viss mån, men jag upplever samtidigt att det inte är en fråga om ras - jag kan ha ett helt värdhus fullt med människor och göra det intressant ändå. Visst fyller begreppet "en elegant, kurtiserande stadsalvsdam" någon funktion, men jag kan ändå inte se just det faktum att hon är stadsalv som särskilt relevant i sammanhanget. Är det så viktigt att kunna applicera en subkultur/människotyp på en annan ras? (rik stadssnobb = stadsalv). Varför räcker inte 'ung sprätt' lika bra? Friheten att ropa "kan ni hålla tyst däruppe?" hade mina spelare lika gärna kunnat ta sig oavsett sällskapet ovanför, så länge jag beskrev att de var högljudda. Att de var dvärgar hade varken gjort till eller från (förmodligen beroende på att mina spelare inte är vana vid sådana stereotyper). Vad anser du dig uppnå, egentligen?
...att sedan Chronopias stadsalver är för komplexa för att kunna sammanfattas med begreppet 'ung sprätt' talar ju förvisso för din sak.
- Ymir, går och spelar rollspel