Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag satt och filade på ett av mina rollspel och hade precis skrivit upp "Språk" under färdigheter och satt och grunnade på vilka språk som skulle ingå/finnas i världen, när jag plötsligt insåg att jag tyckte det var en fullkomlig poänglös färdighet.
Om jag spelar ett spel som faktiskt gör skillnad på det här med språk så skiter jag antingen i reglerna, eftersom jag har bestämt att rollpersonerna inte ska förstå vad den här personen säger, eller glömmer jag helt bort dem vilket brukar resultera i situationer i stil med den här:
- Mannen berättar legenden om hydran för er, och förklarar hemligheterna som krävs för att besegra den.
- Men jag förstår inte hans språk.
- Ah. Aha. Okej, du förstår inte vad han säger, men det gör alla ni andra.
- Jag översätter vad han säger.
- Aha. Ja då förstår du också vad han säger så du vet också hemligheten.
Bara ett slöseri med tid och störande av inlevelsen.
Och ofta tycker jag språket kommer i vägen. Som i postapokalyps där det utvecklats något nytt språk efter katastrofen som inte är likadant som språket innan. Fasen vad trist! Tänk att vandra fram genom ruinerna och följa den gamla världens undergång genom att läsa löpsedlarna som fortfarande överlevt i sina plasthållare här och där. Läsa om finnanskrisen i den gamla vacumpackade tidningen man hittade innan man använder den för att tända en brasa (under förutsättning att det inte är en spelvärld där en sån tidning är ovärderlig). Varför sabba allt sånt genom att säga "det sitter lappar här och där med konstiga krumelurer på här och var på väggarna".
Jag känner att språkregler är helt värdelöst för mig. Oftast vill jag inte ha dem, och de gånger jag väl behöver dem är det mycket lättare för mig att bara bedöma om någon kan språket utifrån deras bakgrunder.
Hur känner ni inför det här med språk? Hur använder ni det?
Om jag spelar ett spel som faktiskt gör skillnad på det här med språk så skiter jag antingen i reglerna, eftersom jag har bestämt att rollpersonerna inte ska förstå vad den här personen säger, eller glömmer jag helt bort dem vilket brukar resultera i situationer i stil med den här:
- Mannen berättar legenden om hydran för er, och förklarar hemligheterna som krävs för att besegra den.
- Men jag förstår inte hans språk.
- Ah. Aha. Okej, du förstår inte vad han säger, men det gör alla ni andra.
- Jag översätter vad han säger.
- Aha. Ja då förstår du också vad han säger så du vet också hemligheten.
Bara ett slöseri med tid och störande av inlevelsen.
Och ofta tycker jag språket kommer i vägen. Som i postapokalyps där det utvecklats något nytt språk efter katastrofen som inte är likadant som språket innan. Fasen vad trist! Tänk att vandra fram genom ruinerna och följa den gamla världens undergång genom att läsa löpsedlarna som fortfarande överlevt i sina plasthållare här och där. Läsa om finnanskrisen i den gamla vacumpackade tidningen man hittade innan man använder den för att tända en brasa (under förutsättning att det inte är en spelvärld där en sån tidning är ovärderlig). Varför sabba allt sånt genom att säga "det sitter lappar här och där med konstiga krumelurer på här och var på väggarna".
Jag känner att språkregler är helt värdelöst för mig. Oftast vill jag inte ha dem, och de gånger jag väl behöver dem är det mycket lättare för mig att bara bedöma om någon kan språket utifrån deras bakgrunder.
Hur känner ni inför det här med språk? Hur använder ni det?