Nekromanti Angående vapenbilder

[Ackerfors]

Re: Helt rätt!

"Du befinner dig ju också i den där besvärliga åldern då du håller på att ta dina första staplande steg ut i vuxenvärlden och automatiskt fjärmar dig från allt som hör till barnkulturen. "

Ajfaen, glömde det. Ska sluta uttala mig om saker som kan påverkas av det faktumet.

"Hi hi, nä, men jag tror du missade min poäng. Jag försökte inte imponera på dig eller någon annan med en känsla som alla skulle gilla, utan bara visa ett tydligt exempel på vapenillustrationer som faktiskt medför en tydlig känsla med enklast möjliga medel (ingen bakgrund eller andra former av stämningsdetaljer) samtidigt som de inte föreställer något anmärkningsvärt överhuvudtaget (läsaren behöver inte någon hjälp att förstå hur något av dessa vapen ser ut)."

Jupp, jag missade nog poängen, men det hindrar mig inte från att tycka att de där bilderna inte fyller någon som helst funktion. Visst, bilderna är snygga och visar hur vapnen ser ut, men det visste jag ju redan innan. Hade det stått "xyrgolfiskt trehandssvärd från övre chiabatabergen" och det varit något speciellt med bilden så kanske jag hade tyckt den haft en berättigad plats i något verk. Att bara visa ett svärd, ett vanligt sketet svärd, och dessutom skriva "ett svärd" under känns bara så... Så onödigt.
Sen är ju den bilden tagen ur sitt sammanhang, vilket gör att den kanske inte visas på riktigt samma sätt som den är menad, i en produkt.

"Så... man bör ställa krav på vapenillustratörerna, visst, men för att göra det måste man först skaffa sig vett att upskatta bra vapenillustrationer och förstå vad som kan göra dem bra. Genom att bara vifta undan dem med vänsterhanden så visar man att man är oförmögen att göra detta. Så in i det längsta tycker jag man ska ge dem en chans."

Njae, jag tänker inte ställa några direkta krav på illustratörerna, men på illustrationerna. Jag uppskattar bilder på två sätt. Dels som bilder, helt utan sammanhang eller mening (då är bilden du visade riktigt snygg, för vapnen är snyggt gjorda och så), dels som bilder i ett sammanhang, oftast i ett utrustnings- eller vapenkapitel (då är bilden verkligen ursunkig, för jag kan för mitt liv inte förstå vad man ska med bilden till).

Så ja, jag ger gärna illustrationerna en chans, men då ska jag ha rätten att få tycka när chansen är "avverkad". I det här fallet gav jag bilden en överblick, konstaterade (enligt mig) träffsäkert "va? vad gör det är i en produkt?" och skrev mitt inlägg. Ge mig fler exempel på vapenillustrationer så ska jag värdera dem med, det är lugnt.

 

[Rising]

Re: Helt rätt!

Visst, bilderna är snygga och visar hur vapnen ser ut, men det visste jag ju redan innan.

Nej, dummer, du är långt borta på planeten Ingenaning i Snurrihuvve-galaxen medan vi behöver din slutledningsförmåga här nere på jorden : Bilderna är ju inte alls särskilt snygga och de visar vapen som vilket löko som helst redan vet hur de ser ut. Poängen är att även sådana där helt meningslösa bilder är en stämningsillustration. Det är ju helt omöjligt att tro att spelet handlar om flashiga muskelbarbarer eller fräsiga mangariddare när man ser den där hjälmkrossaren. Inte för att hjälmkrossare i sig är omöjliga att föreställa sig i händerna på en flashig muskelbarbar eller en fräsig mangariddare, utan för att just den där hjälmkrossaren är tecknad på ett sätt som sänder helt andra känslor till betraktaren: Den ser för liten och alldaglig ut, till att börja med, men det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som får den att kännas så malplacerad i någon annan värld än just Magnamund. Kanske har det mest med att göra att den är så mossigt och ålderdomligt illustrerad, samt att den helt enkelt är ritad på ett väldigt vänligt och barnsligt sätt.

Stämning har alltså inte enbart med valet av motiv att göra. Hjälmkrossare kan det finnas i nästan varenda fantasyvärld, men de kan ändå illustreras på väldigt olika sätt. Till och med sådana notoriskt tråkiga bilder som Ensamma Vargens utrustningskapitel (det blir mycket roligare i själva böckerna, där vågar han ta ut svängarna och man kan se individuella särdrag hos vapen i olika delar av världen som genast gör det något intressantare)

(Till och med en så tråkig bild som den här är roligare att titta på. Här ser ju åtminstone skölden lite speciell ut.)
inger ändå någon form av känsla. Jag har svårt att tänka mig en Chronopia-hjälte i stora axelskydd med den där skölden och det spjutet, till exempel.

Jag tycker ändå (som du) att dessa illustrationer var slöseri med sidutrymme (särskilt påken, liksom, vem vet inte hur en lång, grov pinne ser ut?), men bara genom att fatta hur bilder ofrånkomligt inger någon form av känsla hos betraktaren så kan man kasta nytt ljus över hela den här diskussionen.

Istället för att kräva att vapen ska illustreras "så man ser hur de ser ut" eller att de nödvändigtvis måste ingå som en liten del av ett större motiv för att de skall få klassas som "stämningsillustrationer", så kan man se lite mer nyktert på saken. Är inte Kult's massiva vapenkapitel med kalla, stilistiska vapenåtergivningar samlade på rad också en stämningsillustration? Säger inte Mask's luftballongillustration till Hypokognia också något om stämningen i hela rollspelet? Kan man inte börja fundera över hur också helt vanliga vapen kan återges på så vis att de förmedlar en stark känsla? Så fort man ser att de förmedlar någon känsla (det tycker jag Ensamma vargen-bilderna gör mycket bra) så kan man leka med tanken på hur det bör göras på ett bra sätt.

 

[Ackerfors]

Re: Helt rätt!

"Nej, dummer, du är långt borta på planeten Ingenaning i Snurrihuvve-galaxen medan vi behöver din slutledningsförmåga här nere på jorden "

Hopp, som jag trodde. Jag har gjort bort mig igen. Mamma varnade mig ju från att diskutera seriöst...

"Bilderna är ju inte alls särskilt snygga och de visar vapen som vilket löko som helst redan vet hur de ser ut. Poängen är att även sådana där helt meningslösa bilder är en stämningsillustration. Det är ju helt omöjligt att tro att spelet handlar om flashiga muskelbarbarer eller fräsiga mangariddare när man ser den där hjälmkrossaren. Inte för att hjälmkrossare i sig är omöjliga att föreställa sig i händerna på en flashig muskelbarbar eller en fräsig mangariddare, utan för att just den där hjälmkrossaren är tecknad på ett sätt som sänder helt andra känslor till betraktaren: Den ser för liten och alldaglig ut, till att börja med, men det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som får den att kännas så malplacerad i någon annan värld än just Magnamund. Kanske har det mest med att göra att den är så mossigt och ålderdomligt illustrerad, samt att den helt enkelt är ritad på ett väldigt vänligt och barnsligt sätt."

Jävlar, vilket stycke det blev jag citerade... Nåja...
Jag gillar i och för sig stilen på bilden och tecknandet, så jag tycker bilden är snygg men så waaay off vad det gäller sammanhang och relevans att jag blir tårögd.
Och ja, jag vet alldeles för lite för att säga något om ifall det känns malplacerat eller ej, men jag vidhåller att jag inte får någon som helst känsla av det... Det skulle lika gärna kunnat varit plockat ur Conan(a? ) som ur Hans och Greta. Fast det är ju jag och jag är inte riktigt klok.

"Stämning har alltså inte enbart med valet av motiv att göra. Hjälmkrossare kan det finnas i nästan varenda fantasyvärld, men de kan ändå illustreras på väldigt olika sätt."

Det kan jag givetvis inte säga emot och tänker därför inte ens försöka göra det. Det som jag däremot tänker påpeka är att jag vet hur en hjälmkrossare ser ut i stora drag och behöver således inte se den på en sådan "beskrivande" bild, utan ser den hellre i ett sammanhang, som förmedlar så oerhört mycket mer.

Urk, jag känner mig envis och naiv, och det känns som vi skriver runt varandra och att jag upprepar mig igen och igen och igen och igen och...

"(Till och med en så tråkig bild som den här är roligare att titta på. Här ser ju åtminstone skölden lite speciell ut.)"

Ja, utan sammanhang var den här urkass jämfört med den andra, men i sitt sammanhang kan nog den här tänkas vara bättre.

"Istället för att kräva att vapen ska illustreras "så man ser hur de ser ut" eller att de nödvändigtvis måste ingå som en liten del av ett större motiv för att de skall få klassas som "stämningsillustrationer", så kan man se lite mer nyktert på saken. Är inte Kult's massiva vapenkapitel med kalla, stilistiska vapenåtergivningar samlade på rad också en stämningsillustration? Säger inte Mask's luftballongillustration till Hypokognia också något om stämningen i hela rollspelet? Kan man inte börja fundera över hur också helt vanliga vapen kan återges på så vis att de förmedlar en stark känsla? Så fort man ser att de förmedlar någon känsla (det tycker jag Ensamma vargen-bilderna gör mycket bra) så kan man leka med tanken på hur det bör göras på ett bra sätt."

Ja, allstå, egentligen struntar jag i ifall vapenuppradningsbilderna ger mig stämning eller ej, jag tycker inte om dem iaf. Den känsla som sådana bilder alltid ger mig är "åh, inte en Äventyrarnas Postorderkatalog^TM till". Det är mycket möjligt att vapenbilderna ger rätt stämning till spelet, men det ger inte rätt stämning till mig...
Lägg upp dem på ett bord och stoppa dit lite händer som vrider och vänder så har man genast gjort sig av med postorderkänslan men man har fortfarande samma bild, i princip.
Jag skulle vilja kunna förklara mig bättre, men tyvärr klarar jag inte det. Jag är kass.

 

[Rising]

Re: Helt rätt!

jag vidhåller att jag inte får någon som helst känsla av det... Det skulle lika gärna kunnat varit plockat ur Conan

Nej, goddamit, Houston, vi har ett problem: Astronaut Yassilus' nödkapsel driver längre och längre ut mot Intefanensmedpåkartan-nebulosan. Var har du lärt dig om Conan? Så här ser Conan-vapen ut:

Feta som fan, med en massa dödskallar och runor och sån skit. Nu hittar jag visserligen ingen bra svartvit illustration som visar hur även den rena linjeföringen kan skilja sig åt från Magnamunds bomulltopsar till vapen, men trust me; jag skulle använda grova, robusta fucking linjer med mycket svärta och kick ass-skarpa hörn och kanter. Det skulle absolut inte likna Ensamma Vargens vapen. Okej? Gah!

"jag vet hur en hjälmkrossare ser ut i stora drag och behöver således inte se den på en sådan "beskrivande" bild, utan ser den hellre i ett sammanhang, som förmedlar så oerhört mycket mer."

Okej, jag kan inte riktigt övertyga dig om motsatsen, för jag har ännu inte riktigt sett någon lista med vapen som varit riktigt så häftig som jag vill. Men jag tänker göra en, så... Kom ihåg det här inlägget, för en vacker dag kommer jag länka hit och säga "vad var det jag sa?" och sedan retsamt sjunga "na na na na naa na"-sången (och till och med blanda in Robyns "do you really want me?"-refräng bara för att vara riktigt påfrestande) och peka finger åt dig och lipa och göra pruttljud med munnen och sedan börja säga typiska Yassilus-fraser med barnslig, fånig röst för att förlöjliga dig tills du kommer drömma mardrömmar om mig när jag ropar "gelémässigt! gelémässigt! Titta på mig! Jag heter Yassilus! Möh! Möh! Möh!" och spelar bongotrumma på mitt huvud som om jag vore en fullkomlig idiot.

Jag skulle vilja kunna förklara mig bättre, men tyvärr klarar jag inte det. Jag är kass.

Äh, jag är medveten om att du har rätt, fast den delen av det du skriver som jag tycker är mest rätt är egentligen inte att det är dumt med postorderkatalogmässiga vapenillustrationer i regelboken, utan att spelen överhuvudtaget känner ett behov av att ha en stor radda med löjliga vapen som man måste visa bilder på för att folk ska kunna förstå vad det är för skillnad på dem. Liksom, människorna har "bastardsvärd", alverna har ett stort svärd som heter "fjollsvärdiel" och dvärgarna har ett stort svärd som heter "fettmörschare", och så här ser de ut: Notera att dvärgarna har runor på bladet medan alvernas svärd har inristade löv och blommor. I övrigt är de identiska. Så nu vet ni det, gott folk.

Fast till DnD hade vi faktiskt någon ashäftig modul i vår gamla spelgrupp som var en postorderkatalog med en massa utrustning, den var härligt ironisk och full med grejer som man kunde garva åt. Jag kommer inte ihåg så mycket, för det var länge sedan jag tittade i den, men jag kom ihåg att jag tyckte att det faktiskt skulle passa utmärkt med sådana kataloger på riktigt i Chronopia, och att vi började göra några sådana på skoj i gruppen. Det var inte så mycket vapen, dock, utan mest aftonklänningar, smycken och accessoarer, men det var skitroligt att få bläddra i de där sidorna när man skulle utrusta sina rollpersoner. Och det var bra också, för då kunde jag få fram den känslan som jag ville förmedla tydligare än när jag bara hade pratat om klänningar och så. Så... typ, det var det jag ville ha sagt i den här tråden.

 

[Ackerfors]

Re: Helt rätt!

"Nej, goddamit, Houston, vi har ett problem: Astronaut Yassilus' nödkapsel driver längre och längre ut mot Intefanensmedpåkartan-nebulosan. Var har du lärt dig om Conan? Så här ser Conan-vapen ut:"

Jag vet så mycket, att det lilla jag sett var bara snäppet hemskare än Terminatorfilmerna, vilket är det i särsklass hemskaste jag sett, långt hemskare än diverse lajvbilder som postats här på forumet, långt hemskare än mina egna första trevande hemska inlägg här, osv...
Grejen är ju den att...
Jag.
Inte.
Gillar.
Conan.
Alls.


Fast...
Det är fortfarande så att jag vet långt mycket mer om Conan än om Ensamma vargen...
Spelar det egentligen någon roll?
Byt ut namnen "Conan" och "Ensamma vargen" mot precis vad som helst vad det gäller fantasy, så kanske det känns lugnare, även om jag påstått hela tiden att bilden/bilderna är totalt helt utan någon som helst stämning, i min lilla inskränkta rollspelsutopi.

"Okej, jag kan inte riktigt övertyga dig om motsatsen, för jag har ännu inte riktigt sett någon lista med vapen som varit riktigt så häftig som jag vill."

Nä, det kan du inte, då jag är, som jag skrivit tidigare i tråden, helt ointresserad av vapen mer detaljerade än "närstridsvapen", "eldstridsvapen", "långdistanseldstridsvapen" och hillebarder.

"Men jag tänker göra en, så... Kom ihåg det här inlägget, för en vacker dag kommer jag länka hit och säga "vad var det jag sa?" och sedan retsamt sjunga "na na na na naa na"-sången (och till och med blanda in Robyns "do you really want me?"-refräng bara för att vara riktigt påfrestande) och peka finger åt dig och lipa och göra pruttljud med munnen och sedan börja säga typiska Yassilus-fraser med barnslig, fånig röst för att förlöjliga dig tills du kommer drömma mardrömmar om mig när jag ropar "gelémässigt! gelémässigt! Titta på mig! Jag heter Yassilus! Möh! Möh! Möh!" och spelar bongotrumma på mitt huvud som om jag vore en fullkomlig idiot."

Ha! Ha! FÖRSÖK du bara! När du kommer fladdrandes med din lista kan jag ju snörpa ointresserat på munnen och börja citera massa konstiga fraser med ord jag inte förstår, samtidigt som jag påstår att jag inte har tid att åka på forumsträffar! Ha! säger jag bara. Ha!

(Du kommer inte på MaskYassCon, va? Se det som en utmaning. )

"Äh, jag är medveten om att du har rätt, fast den delen av det du skriver som jag tycker är mest rätt är egentligen inte att det är dumt med postorderkatalogmässiga vapenillustrationer i regelboken, utan att spelen överhuvudtaget känner ett behov av att ha en stor radda med löjliga vapen som man måste visa bilder på för att folk ska kunna förstå vad det är för skillnad på dem. Liksom, människorna har "bastardsvärd", alverna har ett stort svärd som heter "fjollsvärdiel" och dvärgarna har ett stort svärd som heter "fettmörschare", och så här ser de ut: Notera att dvärgarna har runor på bladet medan alvernas svärd har inristade löv och blommor. I övrigt är de identiska. Så nu vet ni det, gott folk."

Men det är ju den delen jag verkligen tycker är fånig... Att det är postorderkatalogsvarianten gör det bara ännu fånigare. Måste man ha med så fånigt många fåniga vapen att man behöver en fånig postorderkatalog istället för att slänga in det i en råcool bild där vapnet används, då är det något fel. Fånigt fel.
Men det visste ni ju redan att jag tyckte.

Och jag skrattade gott åt dina vapenbeskrivningar i det stycket...

"Fast till DnD hade vi faktiskt någon ashäftig modul i vår gamla spelgrupp som var en postorderkatalog med en massa utrustning, den var härligt ironisk och full med grejer som man kunde garva åt. Jag kommer inte ihåg så mycket, för det var länge sedan jag tittade i den, men jag kom ihåg att jag tyckte att det faktiskt skulle passa utmärkt med sådana kataloger på riktigt i Chronopia, och att vi började göra några sådana på skoj i gruppen. Det var inte så mycket vapen, dock, utan mest aftonklänningar, smycken och accessoarer, men det var skitroligt att få bläddra i de där sidorna när man skulle utrusta sina rollpersoner. Och det var bra också, för då kunde jag få fram den känslan som jag ville förmedla tydligare än när jag bara hade pratat om klänningar och så. Så... typ, det var det jag ville ha sagt i den här tråden."

Men!
På det sättet kan jag också acceptera det och till och med tycka om det. Då är "postorder"-delen i boken "ingame" och tillför då något till stämningen på det sättet. Det gillar vi!
Sen tycker jag ju att utrustning (stormkök, ballonger, smörknivar osv) är långt mer intressant än vapen.
Men...
Det kan vara en dum sak att göra ett generellt fördömande (precis lika dumt som att göra ett generellt upphöjande) av precis alla vapenuppradningsbilder, men det var ju faktiskt bara Ensamma Vargen-bilden jag brydde mig om...

 

[Sereg_UBBT]

Re: Snack, det funkar minst lika bra med...

...kvinnliga bröstvårtor!

lägg ner säger jag bara. Du har fått tillsägelse förr.

 

[Rising]

Re: Helt rätt!

bilden/bilderna är totalt helt utan någon som helst stämning

Du kan tycka att de saknar bra stämning om du vill, eller att de saknar atmosfär, eller att de saknar fantasystämning, eller något annat, men jag vill absolut inte gå med på att de saknar stämning överhuvudtaget. Jag menar nämligen att alla bilder förmedlar någon form av stämning. Det låter trivialt, men för diskussionens skull är det ändå viktigt. Om du inte redan läst "Serier, den osynliga konsten" så rekommenderar jag verkligen dig att göra det (man kan få ut mycket av boken även om man inte är seriefreak) - där visar nämligen Scott hur nästan varje enskild linje uttrycker någon form av känsla. Hur enkel den än är. Det är viktigt för diskussionen, tycker jag, för ser man det så, då är det inget mystiskt eller märkligt med det här med känslor. Alla som någon gång har hållt i en penna mot ett papper har alltså på något sätt uttryckt en känsla genom den.

I den värld du målar upp; där enbart vissa bilder förmedlar känslor och andra inte, då är det bara vissa konstnärer som har den mystiska talangen som krävs för att ladda sina bilder med känslor. Andra kan på sin höjd "teckna snyggt", men inte mer än så. Jag gillar inte den världen.

Därför dröjer jag gärna kvar med blicken hos illustrationerna några sekunder extra. Tills jag ser vad de förmedlar för känsla. Det är inte alla som förmedlar en känsla som jag gillar, och det är inte alla som bygger upp en rik känslovärld som jag kan drömma mig bort i, men alla förmedlar någon form av känsla, det blir helt ofrånkomligt. Ensamma Vargen tecknas av samma kille som illustrerat Talisman, och jag diggar verkligen hans stil. Det ser gammaldags ut (det gjorde det redan på åttiotalet), men det är ändå väldigt barnvänligt. Han skulle liksom aldrig kunna rita ett monster i Kult. Inte heller skulle han kunna rita någon sexig amazonbrud med stora rattar, det är liksom inte hans stil. Han föredrar fula stråtrövare med dåliga tänder. Det är en helt annan värld än Elrics (som ska tecknas av Brom och Brom-lika tecknare), Conans (som ska tecknas av Frazetta och Frazetta-lika tecknare) och, öh, Elven Bride's (som ska tecknas av någon japansk hentai-tecknare) värld. Tre helt olika stilar. Tre helt olika känslor.

Men, okej, i stort sett är vi ju överrens. Vi har båda sett listor med vapenillustrationer uppradade helt utan fantasi och vi är båda trötta på det. Där tror jag att vi båda är överrens. Bilder på vapen som bara ligger där framför en kommer man ju förresten inte ihåg särskilt bra. Det finns inget som får ens hjärna att direkt se "aha, så det är skillnaden mellan dessa vapen..." Det vore roligare om man såg bilder som var enklare att minnas, som om bilden på det orchiska kortspjutet visade hur någon orch trätt djur på spjutet och rullat det över en öppen eld som ett grillspett, medan ett liknande, alviskt, spjut istället kunde förses med en illustration som visade hur dess bärare kunde signalera olika saker beroende på om han går omkring med spetsen i en huva, avtäckt, eller med olika tygstycken fastknytna vid dess huvud. (Det där sista exemplet kommer från hur jag tänkt göra det i Flux, btw)

Men även när bilderna är satta i ett ballt sammanhang på det där viset, så tycker jag ändå att det är viktigt att själva illustrationerna förmedlar en egen känsla. Och i en del spel kanske deras egna känsla räcker. En kompis till mig gjorde nämligen en form av S/F-rollspel där man hade ett par skjutvapen att välja mellan, och alla såg ut som om de var ihopsatta av en massa skelettdelar och var skitäckligt ritade, och liksom, bara genom att se dem så förstod jag ju att man inte skulle spela som Flash Gordon i det här spelet. De förmedlade en känsla.

 

[Rising]

Moderering utan mening?

"Lägg ner"?

Var det någon på forumet som trodde att det här var något som Troberg tänkte spinna vidare på i flera inlägg? Nej, han hade redan "lagt ner" det sekunden efter att han skrivit inlägget. Det var nog bara tänkt som en kul kommentar för att visa att det minsann finns fler sätt för rollspelsmakare att locka till sig kunder än genom att visa vapen. Och det har han ju alldeles rätt i; även om han mest ämnade att roa oss med sitt inlägg så tror jag att det var fler än jag som nickade lätt på huvudet efter att ha läst hans inlägg. Första gången jag rekommenderade Kult för en annan spelledare så blev det så att jag nämnde partiet med Rebecka som hade sex med en panter och spelets syn på sex och droger. Det var helt enkelt det som bet mest på honom. Att förklara allt om illusionen och Metropolis gick inte, riktigt. När jag rekommenderar DoD6 idag så gör jag det mest genom att peka på Bergtings och Tapias monster i Jorges-boken, eftersom de är så djävla snygga.

Det som säljer är ofta det rent ytliga, det där lilla extra som sitter längst ut på det publikfriande som står ut från det man egentligen gillar. Vårtorna på brösten hos drömkvinnan, med andra ord. Om man vill tala i liknelser.

Men det behöver man ju inte, för rena bröstvårtor i bild säljer ju, de också. Det pekar Troberg på i förbifarten. Men han gör ingen stor sak av det, och det finns inget för honom att "lägga ner". Han bara grimaserar åt det och skämtar om det. Jag tyckte det var kul. Den enda anledningen till att jag velat köpa Monster-boxen till DoD var pga kapitlet med nymferna.

Din moderering var mindre kul i sammanhanget. Har troberg verkligen fått en tillsägelse för sådant här tidigare? Jag kanske borde ha fäst mindre vikt vid de två tillsägelser jag har fått om jag visste hur tanklöst ni verkar ge tillsägelser åt andra. För det här är verkligen inget att reta upp sig på. Det är ett enkelt, harmlöst skämt, men det har rollspelsanknytning och det är ett inlägg som helt klart hör till diskussionen, och jag kan inte tro att ord som "bröstvårtor" i sig skulle vara bannade av någon vettig orsak.

Nä, tusen minuspoäng från mig till den modereringen. Ni gör ett djäkligt bra jobb i övrigt, dock. På sista tiden har jag tyckt att forumet skötts exemplariskt. Toppenstämning på hela forumet, och alla ingripanden har skett i helt rätt tid. Högsta betyg, helt enkelt.

Men, här måste jag ändå säga att modereringen var fel. Jag vet att min (och andras) åsikter inte spelar någon roll, så den delen av inlägget är ointressant, men jag tror att jag kunnat visa hur vi andra har upplevt inlägget iaf, och att ni moderatorer borde se på saken på samma sätt, ni också. Varför?

Jo, eftersom jag alltid har rätt och är så djävla häftig.

 

[Rickard]

Ok.. Fet tråd.. Men ni har missat något.. Bilder på vapen är till för nybörjare, nybörjare, nybörjare.. Om man inte har bilder på vapen så kommer det komma unga individer som inte vet hur en morgonstjärna ser ut.. Visst behöver inte old-school-rollspelare bilder på vapen utan kan lätt söka reda på egna vapenbilder, rita egna flashiga vapen (då de vet hur de ska bryta mot mängden) eller skriva balla beskrivningar på dem.. Jag vet inte hur det är med er, men själv vill jag hellre gynna nybörjarna än de erfarna rollspelarna.. Jag vill dra in nytt folk i hobbyn eller rollspelet..

Återigen.. Nybörjare.. Hade det inte varit för bilderna i Krigarens Handbok till DoD (och vapenbilderna är det enda vettiga i den boken, IMnHO) så hade jag inte haft den kunskapen jag har om vapen idag.. Kanske felaktig, men jag har i alla fall en förklaring för (nya) spelare som inte vet hur vapnet ser ut... och oftast kan jag rita vapnet åt dem..

Nybörjare.. Vilken ålder klassar vi dessa i? 10? 14? En rollspelare vill i regel att spelmakaren hittar på eller letar upp allting åt dem.. Hitta bilder på nätet, kanske någon föreslår? Jag gjorde ett datorprogram för 10-åringar och upptäckte att deras datorvana är skrämmande låg.. Själv trodde jag alla barn skulle vara värsta hackers som klassade mig i Word alla gånger, men när jag frågade dem så var deras enda "datorvana" att spela spel på Playstation 2..

Hur ska man göra då? Tja.. Jag kan inte hindra mig från att dra upp DoD igen.. DoD2 eller 3 (svarta böckerna) var ypperliga nybörjarspel med spelexempel i början och ett särskilt spelledarkapitel.. Vapenbilderna i EDD på en halv sida visade alla annorlunda vapen, som katana, morgonstjärna och stridsklubba.. De förutsatte helt enkelt att folk visste vad en dolk, svärd och spjut var.. Dessutom så fanns dessa vapen på alla andra bilder i boken, vilket kanske gav en hint över vilka vapen som brukades mest i rollspelsvärlden?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som hade fyra olika idéer på signaturer när han började skriva inlägget, men som inte kom på en enda när han väl var klar

 

[Sereg_UBBT]

Re: Moderering utan mening?

tusen minuspoäng? Keep 'em coming, see if I care ;-)

trobergs tjat om kvinnliga bröstvårtor slutade vara roligt för ett bra tag sedan, eftersom han nämner dom i var och varannat inlägg. Troberg skriver vettiga inlägg, visst gör han det... men innerst inne är han ett litet troll (no offence troberg .

Men kanske kunde jag skött min moderering bättre... men eftersom jag alltid har rätt och är så djefla häftig...

 

[Rising]

Re: Moderering utan mening?

trobergs tjat om kvinnliga bröstvårtor slutade vara roligt för ett bra tag sedan, eftersom han nämner dom i var och varannat inlägg.

Det är väl sådan moderering som skall ske via PM? Jag tycker att det här var en av de få gångerna då Trobergs småskämt funkade riktigt bra, det har helt självklart med tråden att göra och det är knappt ens något man kan kalla för OT.

Men okej, man kan väl se det som en anmärkning för Trobergs forumsbeteende i stort... Det är en fråga som jag inte har med att göra, även om jag gissar att den formen av anmärkningar rinner av Troberg som vatten på en gås. Vad kan man göra, än att, likt personerna i en sitcom, skaka på huvudet med ett leende och konstatera med en axelryckning: "That's our Troberg!"?

Ja, visst är det så.

Så'n är vår Troberg. Allas vår Troobie-doobie.

 

[Magnus Seter]

Så här ser jag det

Troberg vet vad vi moderatorer tycker om inlägg som ovanstående. Han vet mycket väl vad vi tycker. Han vet väldigt väl vad vi tycker.

Jag kan säga det igen. Han vet mycket väl vad vi tycker om det.

Nånstans skulle jag vilja att vårt arbete som moderatorer får lite mer respekt i sådana här fall. Troberg vet vad vi tycker om inläggen om bröstvårtor.

Därför skulle det vara trevligt om vi slapp de inläggen. Eftersom Troberg vet vad vi tycker om dem.

Att framhärda trots att han mycket väl vet vad vi tycker om dem, är tröttsamt för oss som moderatorer. Och då blir vi ledsna.

Ledsna moderatorer gynnar ingen. Så det vore enklare för alla oss om de inläggen upphörde.

Magnus

 

[Ackerfors]

Re: Angående vapenbilder [edit]

"Ok.. Fet tråd.. Men ni har missat något.. Bilder på vapen är till för nybörjare, nybörjare, nybörjare.. Om man inte har bilder på vapen så kommer det komma unga individer som inte vet hur en morgonstjärna ser ut.."

För att citera mig själv från ett annat inlägg i tråden:

<blockquote><font class="small">Citat av mig själv:</font><hr />
Ja, allstå, egentligen struntar jag i ifall vapenuppradningsbilderna ger mig stämning eller ej, jag tycker inte om dem iaf. Den känsla som sådana bilder alltid ger mig är "åh, inte en Äventyrarnas PostorderkatalogTM till". Det är mycket möjligt att vapenbilderna ger rätt stämning till spelet, men det ger inte rätt stämning till mig...
Lägg upp dem på ett bord och stoppa dit lite händer som vrider och vänder så har man genast gjort sig av med postorderkänslan men man har fortfarande samma bild, i princip.[/quote]

Bara för att det är nybörjare behöver det inte bli fullkomligt urbota tråkigt och uddlöst. Det går att göra det snyggt och intressant (även för mig ) och ändå nå ut til nybörjare. Vad är det för skillnad på en morgonstjärna i en hand eller på ett bord jämfört med bara en morgonstjärna, egentligen? "Informationen" bör ju gå fram ändå, eller?

Nu kan det vara så att jag missade någon viktig del i resten av ditt inlägg som fetdissar det jag skriver, men då må det vara hänt.

Kolla gärna in det här inlägget från den här tråden, där jag tydligt, enligt mig då, visar vad jag menar med två bilder.

<font size="1">[edited]: Ändrade ett stavfel och lade till länken till det andra inlägget</font size>

 

[Troberg]

Re: Moderering utan mening?

Japp, du har uppfattat det rätt. Jag ville visa att det finns andra illustrationer som säljer minst lika bra. Det var också en drift med att det är OK att visa tillhyggen avsedda för att slå ihjäl folk, men att visa en bild på något som halva befolkningen har (antagligen lite mer om man räknar riktigt feta män också) och andra halvan i alla fall vet hur de ser ut och antagligen sugit på anses fult. Är det bara jag som ser den dubbelmoralen som hysteriskt kul? Ska rollspelsvärlden verkligen behöva sänka sig till den Hollywoodmoralen?

Att jag formulerade mig med "kvinnliga bröstvårtor" berodde helt enkelt på att det genom WotC's försorg blivit ett begrepp inom rollspelsvärlden.

Har troberg verkligen fått en tillsägelse för sådant här tidigare?

Det roliga är att det har jag inte fått. Jag har fått gnäll från folk som inte delar mina åsikter kring politik, d20 och vad som hör till ämnet. Även om det här har vissa beröringspunkter med alla tre ämnena så är det så avlägset att man inte kan säga att det hör dit.

Nej, han hade redan "lagt ner" det sekunden efter att han skrivit inlägget.

Exakt. In fact så hade jag lagt ned det redan innan jag klickade på send (glömde skicka det och upptäckte det en stund senare). Jag ville peka på ett problem inom rollspelsbranchen, inte starta ett korståg mot det.

 

[Ackerfors]

Re: Helt rätt!

Äsch, du svarade ju bara på det som vi redan ältat fram och tillbaka...

"Du kan tycka att de saknar bra stämning om du vill, eller att de saknar atmosfär, eller att de saknar fantasystämning, eller något annat, men jag vill absolut inte gå med på att de saknar stämning överhuvudtaget. Jag menar nämligen att alla bilder förmedlar någon form av stämning."

Nu uttryckte jag mig visst luddigt igen, för det jag menade var att de saknade stämning... Eller räknar du känslan av "eh...va?" som stämning, för då förmedlar den mycket väl stämning, men är det en önskvärd stämning?

"Om du inte redan läst "Serier, den osynliga konsten" så rekommenderar jag verkligen dig att göra det (man kan få ut mycket av boken även om man inte är seriefreak) - där visar nämligen Scott hur nästan varje enskild linje uttrycker någon form av känsla."

Kanske jag borde, men min "erfarenhet" av linjers betydelse är ju att det är en modegrej snarare än en verklig "vetenskap". Ibland är det inne med tunna mjuka linjer, ibland är det inne med tjocka kantiga linjer, osv.
Fast jag har ju inte läst den där boken...

"Det är viktigt för diskussionen, tycker jag, för ser man det så, då är det inget mystiskt eller märkligt med det här med känslor. Alla som någon gång har hållt i en penna mot ett papper har alltså på något sätt uttryckt en känsla genom den."

Visst, visst, man uttrycker känslor i allt man gör, men det betyder ju inte att känslan går fram till betraktaren. Ta med dig tio personer från olika ställen till närmsta konstmuseum. Gå fram till den kladdigaste och grötigaste tavlan du hittar. Fråga de andra vad de får för känsla när de ser den. Inte får du tio identiska svar inte, och det är just därför den här diskussionen egentligen är jäääätteonödig, för vi ser antagligen (eller uppenbarligen) på bilden på olika sätt. Helt olika sätt.

"I den värld du målar upp; där enbart vissa bilder förmedlar känslor och andra inte, då är det bara vissa konstnärer som har den mystiska talangen som krävs för att ladda sina bilder med känslor. Andra kan på sin höjd "teckna snyggt", men inte mer än så. Jag gillar inte den världen."

App, app, app, i den världen jag målar upp förmedlar enbart vissa bilder rätt känsla till mig och det är en väldig skillnad. Jag var väl klumpig som likställde ingen känsla och fel stämning, men det är lite att göra åt nu.
Men, å andra sidan, ja, det är bara vissa konstnärer som har den mystiska talangen att ladda sina bilder med rätt stämning eller rätt känsla, om du nu vill kalla det det.
Och ja, du får ta världen eller ej, men det är så det ser ut när vi har över sex miljarder människor som alla har olika sätt att ta åt sig intryck, när det kommer till just intryck är det nämligen ytterst subjektivt, som i exemplet med konstmuseet här ovanför någonstans.

"Vi har båda sett listor med vapenillustrationer uppradade helt utan fantasi och vi är båda trötta på det. Där tror jag att vi båda är överrens."

Precis.

"En kompis till mig gjorde nämligen en form av S/F-rollspel där man hade ett par skjutvapen att välja mellan, och alla såg ut som om de var ihopsatta av en massa skelettdelar och var skitäckligt ritade, och liksom, bara genom att se dem så förstod jag ju att man inte skulle spela som Flash Gordon i det här spelet. De förmedlade en känsla."

Nu har jag ju inte sett bilden, men jag kan fortfarande peka på mina inlägg där jag skrivit "det spelar ingen roll med känsla/stämning/whatsoever så länge det bara är uppradade tråkbilder" och jag håller fortfarande med mig. Faktiskt.

För att ta ett exempel (förlåt om jag förrycker bredden nu... ):

<img src=http://www.cscentral.com/images/wallpapers/wallpaper03_800.jpg heigth="480" width="640">

<img src=http://joelegecko.free.fr/images/cstrike/weapons.jpg width="640">

Vilken av de här bilderna är roligast att titta på?
Vad säger bilderna? (Javafan, byt ut prislappen mot en namnskylt så säger de precis samma sak)

Man behöver inte göra det tråkigt bara för att man kan.

 

[Troberg]

Re: Så här ser jag det

Troberg vet vad vi moderatorer tycker om inlägg som ovanstående. Han vet mycket väl vad vi tycker. Han vet väldigt väl vad vi tycker.
Jag kan säga det igen. Han vet mycket väl vad vi tycker om det.
Nånstans skulle jag vilja att vårt arbete som moderatorer får lite mer respekt i sådana här fall. Troberg vet vad vi tycker om inläggen om bröstvårtor.

Jag vet vad ni tycker om när man framför saklig kritik mot d20 och dess licenser. Det är inte vad jag gjorde här. Jag gjorde en reflektion mot rollspelsbranchen i allmänhet. Sex säljer. Sex säljer bättre än vapen. Att kvinnliga bröstvårtor blivit ett begrepp inom rollspelsbranchen innebär också att det blir naturligt att exemplifiera med, även om exemplet lika gärna kunde rört någon annan avklädd del av den kvinnliga anatomin.

Jag ser motargumentet som kommer att komma seglande här så jag skjuter det direkt:

Men, kvinnliga bröstvårtor är inte alls ett begrepp inom rollspelsvärlden.

Nähä. I så fall är det bara ett godtyckligt exempel som inte är bättre eller sämre, mer eller mindre upprörande än något annat.

Ledsna moderatorer gynnar ingen. Så det vore enklare för alla oss om de inläggen upphörde.

Var inte så småsinta, läs vad som skrivs istället för vad ni tror ska skrivas så löser det sig.

Kan vi droppa det här nu innan vi kapar tråden helt?

 

[Sodivra]

Ganska rätt..

Fråga de andra vad de får för känsla när de ser den. Inte får du tio identiska svar inte, och det är just därför den här diskussionen egentligen är jäääätteonödig, för vi ser antagligen (eller uppenbarligen) på bilden på olika sätt. Helt olika sätt.

Schysst svar.

Jag själv får samma vibbar som Rising av Ensamma Vargen-vapnen, och tycker att det är uppenbart att det är en mossig/gullig stil i och med skuggning och teknik.. Uppenbart! Precis som att jag kan se om en modern tavla är ritad med arga tjocka streck eller distanserade ljusa färger i rena fyrkanter..

Men jag har ju spelat Ensamma Vargen också. Vi kanske kan säga att Ensamma Vargen-bilderna stämmer med Ensamma Vargen-stämningen, men att du inte känner igen Ensamma Vargen-stämningen.

Precis som den moderna konsten är helt främmande för de som aldrig, eller sällan, sett modern konst förut.

Vilken av de här bilderna är roligast att titta på?

Hmm, roligast vet jag väl inte om det är, men jag föredrar helt klart den där de är uppradade utan en bakgrund. Varför?

Jo, för den gör inga anspråk på att vara in-game. Det som ger mig riktig postorderkänsla är en bild där man proppat in alla spelets vapen i en enda bild. Det är ju lite lättare att motivera i moderna välsorterade vapenaffärer än medeltida smedjor, dock.

Men det visar väl oss också hur olika vi människor är - Är det inte UNDERBART?

Fast, för att ge känslan kring spelets miljö vapenkultur så skulle jag hellre se vapen i ett sammanhang, ja. Anledningen till att jag föredrar kliniska listor är för att där finns alla vapen, och det är lättare att föreställa sig dom i händerna på min RP eller SLP.

Allra helst skulle jag ju vilja ha bägge.

 

[Ackerfors]

Re: Ganska rätt..

"Men det visar väl oss också hur olika vi människor är - Är det inte UNDERBART? "

Jo, och just det är ju en av mina otaliga poänger i den här tråden.

 

[Krille]

Stämningsbilder

"Menar du att stämningsbilden måste ha med texten på samma sida att göra?"

Ja, helst. Jag kan gå med på att den har med texten i samma kapitel att göra, eller åtminstone i samma bok. På det sättet så har ju DoD6 faktiskt utmärkt sig genom att alla bilderna i boken har något med innehållet att göra. Däremot kan vi nog nämna en och annan regelbok där illustrationerna inte har med någonting som står i boken att göra.

Ett av mina favorithatobjekt finns i Eon. Stor stursk kämpe försvarar naken flicka mot jättespindel. Den står nånstans i rollpersonsgenereringen, och sticker ut från resten av illustrationerna i boken. Det intressanta är att det inte finns några värden på jättespindlar eller ens beskrivningar av dem någonstans i regelboken.

 

[Sodivra]

Re: Ganska rätt..

Jo, och just det är ju en av mina otaliga poänger i den här tråden.

Gnn! Det var ju det jag menade! Betoning på "också", inte på "olika".

I min ambivalenthet så skulle jag också välja olika lösningar för olika spel. I Staden, där fokus på vapenkultur är långt större än fokus på enskilda vapen, så skulle en butik med både köpare och säljare i bild vara det enda rätta. (Men så är det ju ett hundraprocentigt ingamespel också.. eh.. Mac. )