Helt rätt!
jag vet fortfarande inte skillnaden mellan en bandrustning och en rustning av plåtlamell. Så jag skulle gärna vilja ha även illustrationer av rustningar.
Ja, jag med. Jag håller förresten med om att även utrustning kan behöva illustreras. Det tog lång tid innan jag förstod hur ett elddon i DoD egentligen borde se ut. Som jag kom ihåg det så körde vi med att det var som en stor och otymplig zippo-tändare i trä.
Förresten gissar jag att en läderrustning i Elric! borde se väldigt annorlunda ut än en från Khelataar, så man bör inte ta för givet att läsarna inte behöver bilder på rustningar och utrustning om de sett sådana i andra spel.
En annan sak: Det har pratats mycket om illustrationer med och utan stämning. Jag undrar dock om en illustration överhuvudtaget kan sakna stämning.
De som har läst Scott McClouds "Serier - den osynliga konsten" vet nog vad jag pratar om: Det är nästan omöjligt att dra en endaste linje utan att ge uttryck för någon sorts känsla. När superhjälteseriernas läsare var unga pojkar så använde de mest populära tecknarna öppna, mjuka, vänliga linjer i dynamiska, kraftfulla former. När läsarna sedan kom upp i den besvärliga tonåren så blev det istället plötsligt ett sug efter tecknare som använde brutna, raspiga linjer och betydligt fler skrafferingar och tunga bläckfyllda ytor.
Förvirrad? Klentrogen? Titta bara på utrustningslistan som följde med i gamla "Ensamma Vargen"-böckerna:
Ser ni hur mjuka och vänliga dessa vapen är avbildade? (Stäng av den delen av er hjärna som eventuellt vill påpeka att dessa vapen är helt "fel" avbildade, och att krigshammare ser ut på helt andra sätt, osv. Den delen av er hjärna är den som får er att skriva så muppiga saker här på forumet.) Linjerna är runda och behagliga, men inte glamoröst flashiga eller "häftiga". Inte heller framstår de som plastiga (vilket är vanligt när mangaillustratörer avbildar vapen), utan de passar utmärkt i den rätt smutsiga och jordnära nivå som Magnamund bottnade i (även om böckernas klimax ofta låg på en sensationellt flashig high fantasy-nivå). Dessa illustrationer förmedlar, tycker jag, på ett utmärkt sätt vilken stämning det är i böckerna. Ensamma Vargen-böckerna är både barnvänliga och lite ålderdomligt mossiga (det är ingen slump att det är just Ensamma Vargen-böckerna som håller bäst om man läser om dem idag med vuxna ögon) och våld är aldrig något häftigt i böckerna.
Det är en väldig skillnad på dessa illustrationer och de som Vitulv visade. De bidrar med två helt olika känslor.
Därför tycker jag det är lite tråkigt att det i den här tråden pratas mest om att man ska avbilda vapnen naturtroget och "på riktigt", precis som om det inte skulle krävas konstnärligt handlag för att kunna framkalla en viss känsla när man ritar en enkel tydlig bild på ett kortsvärd eller en hjälmkrossare.