På grund av bisatsen "alla utgåvor sammanräknade"? Dvs inte bara under 80-talet utan inräknat alla ex sålda idag ocskå.
Nej, det är en mängd olika källor. Ex står det i DoD-boken att bara den första svarta lådan sålde 10 000 ex på mindre än ett år (och att den Blå boxen trycktes upp i 5000 ex men alla inte såldes.). Storsäljaren var alltså Expert och DoD-91 som med väldigt stor sannolikhet utgör huvuddelen av de där "långt över 100 000". Även @Mekanurg brukar nämna siffran.
Nej, jag håller med. Antagligen måste man ha varit på med 80-talet för att förstå hur mycket större rollspel var på den tiden. För mig blir frågeställningen lite som "Är Led Zeppelin mer populära idag än på 70-talet?". Alltså, jag som var med 1986 och som är med idag kan inte förstå hur det ens kan råda någon som helst tvekan om att rollspel som hobby var så avsevärt mycket större då. Rollspel kom liksom två efter fotboll.
Det var därför jag ville ha något mer detaljerat än wikipedias ihopslagning av allt =).
De slusatser (eller ja, antaganden) jag tänker att man kan dra från det är följande:
Jag tror att du har klart rätt i att de som köper rollspel idag är välbärgade nördar som är trogen hobbyn. Jag kan ju enbart jämföra med hur jag själva hade det under skoltiden. Som jag skrev innan, vi var ett litet gäng på 6-7 grabbar som lirade tillsammans. That was it. Och då gick jag i en två-spårig åk7-9 skola. 30 elever per klass vilket då gör 180st-isch elever på skolan. Kan dock ligga en del i det geografiska läget då jag är uppvuxen i Åhus som helt klart är en byn vars sporter är mer framträdande än "nördfokuserade" fritidsaktiviteter.
Jag vill bara påpeka att de 1-3 % som undersökningen från Umeå visar är de ungdomar som spelar rollspel flera gånger i veckan. Om vi räknar de som spelar någon gång ibland är det 15-20 %.
Jag vet inte hur gammal du är (alltså när du spelade i skoltiden) men min uppfattning är att på 80-talet så testade alla rollspel. Det var inte konstigare än att spela monopol eller Nintendo (NES). Detta höll i sig i några år, men när 80-tal blev 90-tal var det en subkultur som fått sin egen identitet och lite fastare ramar. De flesta av de som spelade då var genuint intresserade av hobbyn.Jag tror att du har klart rätt i att de som köper rollspel idag är välbärgade nördar som är trogen hobbyn. Jag kan ju enbart jämföra med hur jag själva hade det under skoltiden. Som jag skrev innan, vi var ett litet gäng på 6-7 grabbar som lirade tillsammans. That was it. Och då gick jag i en två-spårig åk7-9 skola. Kan dock ligga en del i det geografiska läget då jag är uppvuxen i Åhus som helt klart är en byn vars sporter är mer framträdande än "nördfokuserade" fritidsaktiviteter.
Jag är född 81 och introducerades för rollspel när jag var 11-12. För min del och min uppfattning tror jag att det handlar mycket om det geografiska området. Åhus var då ganska trist rent populärkultursmässigt, det som gällde var att antingen lira fotboll eller annan sport eller supa/knarka. Vi som spelade tv- samt datorspel, rollspel eller brädspel sågs ner på i ganska stor utsträckning. Vi var ju nördar och det skulle man ju inte va. Man skulle ju vara sportfåne eller festprisse.
Ah, ja, det stämmer även in på min bild, men jag är 6 år äldre så fick uppleva den korta period då rollspel inte hade blivit stigmatiserat som nördaktivitet. Jag höll mitt rollspelande hemligt typ hela 90-talet (och det var jag inte ensam om) så jag var utåt sett festprisseJag är född 81 och introducerades för rollspel när jag var 11-12. För min del och min uppfattning tror jag att det handlar mycket om det geografiska området. Åhus var då ganska trist rent populärkultursmässigt, det som gällde var att antingen lira fotboll eller annan sport eller supa/knarka. Vi som spelade tv- samt datorspel, rollspel eller brädspel sågs ner på i ganska stor utsträckning. Vi var ju nördar och det skulle man ju inte va. Man skulle ju vara sportfåne eller festprisse.
Jag hemlighöll inte mitt intresse för rollspel. Jag älskade det och bar den kärleken högt och djupt i hjärtat. Rollspelen blev utan tvekan en rejäl verklighetsflykt från min hemmiljö som kantades dagligen av alkoholism och bråk mellan mina föräldrar. Det var så jäkla skönt att få komma hem till min vän Martin och träda in i den fantasyvärld vi hade byggt upp tillsammans.Ah, ja, det stämmer även in på min bild, men jag är 6 år äldre så fick uppleva den korta period då rollspel inte hade blivit stigmatiserat som nördaktivitet. Jag höll mitt rollspelande hemligt typ hela 90-talet (och det var jag inte ensam om) så jag var utåt sett festprisse
De här siffrorna säger en del. Men 1997 var ungefär 5 år efter peaken så en del hade redan slutat. Siffrorna för 2000-talet missar två ganska stora grupper: barn 8-14 som spelar med familjen och rollspelare födda 1960-1980ish. Svårt att veta hur många de är.
Lite så. När jag gick i mellanstadiet i mitten av 80-talet så tror jag att precis alla killarna (och några av tjejerna) i klassen hade åtminstone provat på att spela rollspel. Men det var bara kanske ett halv-dussin av oss som spelade mer regelbundet.
Jag tänker att det beror på vad vi menar med yngre. Om vi pratar personer under säg 16 år är det väl egentligen föräldrarnas köpstyrka som avgör. Dessutom är det inte alls säkert att det föräldrarna köper är "rätt".
Som en av många pusselbitar känns det dock närmast övertydligt. En annan pusselbit är att Sinkadus hade en upplaga på åtskilliga tusen tidningar. 8000 som mest enligt Fredrik Malmberg. En tidning som släpptes 6ggr/år. Idag kommer ingen svensk KS upp i sådana siffror.
Sedan är jag alltid skeptisk när någon säger "jag vet bättre för jag minns det". Jag har sett tillräckligt med studier på minne för att inte lita ett dyft på vad folk kommer ihåg.
