Det där är en intressant siffra att spekulera kring. De som köpte Sinkadus får vi väl ändå anta var aktiva spelare. En följdfråga blir då, var Sinkadus något som de flesta spelare köpte, eller oftast bara spelledare? Beroende på svaret kan vi tänka oss 8 000 rollspelare eller 8 000 spelgrupper. Vi har även frågan om hur stor andel av den svenska rollspelsmarknaden Äventyrsspel hade under 80-talet. Kanske 90 %? De hade trots allt en väldigt dominant ställning, och med Äventyrsspels spelare borde vi då ha fångat in de flesta svenska rollspelarna vid tidpunkten.
Jag är övertygad om att fler skaffade Sinkan än som köpte rollspel. Jag var själv rollspelare länge innan jag började köpa egna spel, det räckte med kompisars böcker, eller de föreningen ägde. Mer än ett ex av boken per spelgrupp (3-8 pers) behövs liksom inte. Det är bra att ha fler grundböcker, men det är alls inte nödvändigt. Att läsa om spelnyheter och grejer är däremot både billigare och klart roligare.
I övrigt verkar det, iaf från mitt perspektiv som gymnasielärare (aka anekdotisk bevisföring) som att "nördkultur" inte alls längre är mainstream bland tonåringar på det sätt det är för "millennial"-generationen, snarare verkar "nörden" vara extremt ute bland folk födda efter 2005.
Intressant! Utveckla gärna.
Jag tror absolut att fler har rollspel som hobby idag än på början av 2000-talet iaf. På 90-talet var rollspel fortfarande en del av mainstreamhobbies. Men runt -97-99 var det kanske inte så många kvar. Då var vi över 20 och började i stor utsträckning få andra intressen, flyttar till nya orter m.m.
Det stämmer även in på Targets dalande försäljningssiffror.
Jag tror rollspel
lever kvar som hobby på ett annat sätt än mycket gjorde under 1970- och 1980-talen. Då fanns det mer av en konkret övergång till vuxendomen när man lämnade sina barnintressen och gick vidare. Inte det att det nödvändigtvis var negativ till minnena, men det hörde till en svunnen tid. Som att läsa Max-böcker, eller titta på Bolibompa. Inte dåligt, men inte något man håller på med som vuxen.
Det känner jag att det började vända någonstans strax därefter med folk som inte släppte sina barndomsintressen utan fortsatte. Så spelare är i dag mycket mer åldersspritt än vad det ens var runt millenieskiftet när jag började lajva och åka på konvent. Då var det liksom högskolestudenter som var den äldsta ålderskategorin, med ett fåtal
extrema undantag av gamla rävar som levlat nog för att arrangera lajv eller skriva egna rollspel. Åker man på konvent idag är genomsnittsåldern betydligt högre. Det är troligare att man hamnar i spel med en 40åring än med en 12åring, vågar jag nog påstå.
Tror den konventsupplevelsen är någorlunda representativ för hobbyn i stort.
).