Alkemist
Veteran
Genesis said:Från mitt perspektiv är det där helt bakvänt. Ett lyckat tärningsslag innebär att det finns fördelaktiga omständigheter (eller åtminstone inte tillräckligt ofördelaktiga för att orsaka ett misslyckande, givet rollpersonens skicklighet). I mitt sätt att se på saken symboliserar tärningen omständigheterna. Rollpersonens skicklighet påverkas inte av slumpen (du är inte helt inkompetent ena stunden och jätteduktig i nästa), och förutom omständigheter, vad finns då kvar för tärningen att representera?
Jag svarar enkelt på detta, jag gillar enkla saker, kan jag inte förklara det i ett svep är det inte värt det.
Jag/Vi(som i vårt lilla spelcommunity) väljer att se tärningen som summan av alla omständigheter.
-Först har vi den aktiva partens skicklighet, färdighetsvärdet hos dem som slår.
-Sedan kommer positiva och negativa omständigheter som antingen ökar eller minskar dina chanser respektive.
-Och till sist om du slår emot en annan aktör så modifieras slaget därefter, hur detta påverkas skiljer sig ju från sitation till situation.
Så för att vara ärlig hänger jag nog inte riktigt med i ditt snack om narrativ hit och dit, inget illa ment dock.
Mina tärningsslag är där för att inte lämna spelet helt åt någons godtycke, spelaren kommer med sitt spelande och sitt färdighetsvärde och spelledaren kommer med modifikationer från omständigheter, men Tärningen(med stor bokstav) avgör i slutändan hur det blir.
För till och med verkligheten är tråkig och även världens mest rutinerade taxichaffis kommer någon gång backa pinsamt in i en annan bil. Detta händer nog inte i film men för mig är det inte vad rollspel handlar om.
Rollspel för mig är den härliga platsen där Berättande och "verklighet" möts.
Och nu tror jag att jag börjar röra mig lite väl långt ifrån ursprungsfrågan i tråden.