Nekromanti Att övertala i Vtm

[Alkemist]

Från mitt perspektiv är det där helt bakvänt. Ett lyckat tärningsslag innebär att det finns fördelaktiga omständigheter (eller åtminstone inte tillräckligt ofördelaktiga för att orsaka ett misslyckande, givet rollpersonens skicklighet). I mitt sätt att se på saken symboliserar tärningen omständigheterna. Rollpersonens skicklighet påverkas inte av slumpen (du är inte helt inkompetent ena stunden och jätteduktig i nästa), och förutom omständigheter, vad finns då kvar för tärningen att representera?

Jag svarar enkelt på detta, jag gillar enkla saker, kan jag inte förklara det i ett svep är det inte värt det.

Jag/Vi(som i vårt lilla spelcommunity) väljer att se tärningen som summan av alla omständigheter.

-Först har vi den aktiva partens skicklighet, färdighetsvärdet hos dem som slår.

-Sedan kommer positiva och negativa omständigheter som antingen ökar eller minskar dina chanser respektive.

-Och till sist om du slår emot en annan aktör så modifieras slaget därefter, hur detta påverkas skiljer sig ju från sitation till situation.

Så för att vara ärlig hänger jag nog inte riktigt med i ditt snack om narrativ hit och dit, inget illa ment dock.
Mina tärningsslag är där för att inte lämna spelet helt åt någons godtycke, spelaren kommer med sitt spelande och sitt färdighetsvärde och spelledaren kommer med modifikationer från omständigheter, men Tärningen(med stor bokstav) avgör i slutändan hur det blir.

För till och med verkligheten är tråkig och även världens mest rutinerade taxichaffis kommer någon gång backa pinsamt in i en annan bil. Detta händer nog inte i film men för mig är det inte vad rollspel handlar om.
Rollspel för mig är den härliga platsen där Berättande och "verklighet" möts.

Och nu tror jag att jag börjar röra mig lite väl långt ifrån ursprungsfrågan i tråden.

 

[Recca]

Mja, detta känns mycket: "Jag säger att han ska låta mig bo på hans domän."
Istället för att bara spela ut hela scenen som den är.
Så gör vi i alla fall och när det känns som att ett tärningskast hör hemma så kastas det, allting som kan vara till din fördel tex ett välformulerat argument eller fördelaktiga omständigheter ger ju dig en större chans att lyckas.

Flöde är viktigast här, att staka upp det sådär funkar inte för mig, likadant med strider. Du får inte ta hur lång tid som helst på dig, det ska vara stressigt.
Likadant i en social situation, att stanna upp och vara tyst i ett par minuter brukar sällan spela till dig fördel. Tärningskastande ska gå fort och inte synas så mycket. Det är som sagt mest till för att skydda SL.

Men det är vad jag vill också! Men i vampire finns det tre attributes som styr i sociala situationer (lika många som styr i strids-situationer). Det finns fler sociala färdigheter än det finns stridsfärdigheter. Då måste det ju finnas ett system för de här färdigheterna som inte bara baseras på spelarens skicklighet i kommunikation. Jag är ute efter ett klart och tydligt ramverk som ändå erbjuder mycket rollspel. Men det kan inte vara okay att en spelare som har satsat på charisma, manipulation och appearance och de tillhörande 5+ färdigheterna (och därmed har förbisett mental och physical attributes i gengäld) bara för användning av dessa färdigheter lite då och då när vi kommer ihåg att rulla tärningar.

Sen är vi dessutom lite nybörjare, jag har inte varit SL på över ett år och inte till vampire på tre år. Några av de andra spelarna har inte spelat vampire förut mer än någon gång så där. Så jag och de behöver nog lite riktlinjer här. Men missförstå mig inte, jag tror att det kan fungera jättebra att rulla när man tycker att det passar om man är van vid systemet.

 

[Recca]

Att ställa upp sociala konflikter med hjälp av regler är det fräckaste som finns, för det ger mycket mer frihet åt rollspelandet. Många ser det som ett hinder till inlevelsen (och om du lider av tärningsfobi så är det säkert det, men då borde du friforma, i vilket fall som helst), men för mig är det istället en hjälp till kreativitet och utlevelse.

Det viktigaste är att du kommer ihåg att alltid rulla innan du säger något. Använd sedan resultatet av slaget som grund för ordväxlingen. Ett övertalningsförsök där man vet att rollspersonen kommer att misslyckas blir mycket enklare att spela ut. Slog man dåligt får spelaren och spelledaren samarbeta för att hitta orsaker till att det inte går vägen, typ:

Spelare: Jag blir distraherad av en vacker kvinna som står bredvid eldern. "Så … öh … Jo, som jag sade, så skulle jag vilja … ehm …"
SL: Eldern ser att du stirrar. "Jag ser att du fattat tycke för min hustru!"
Spelare: Shit!

Slog man istället bra får de samarbeta om att hitta orsaker till att det fungerar, typ:

Spelare (inte så flink i truten): "Jag vill bo här!"
SL: Hm, hon verkar överraskad av din rättframhet och skrattar försynt. " Du går rakt på sak. Jag gillar det."

Ett tärningsslag gör att SL och spelare samarbetar istället för att agera mot varandra. Som SL har jag ingen lust att sitta och bedöma en medspelares prestation och skjuta ned idéer som jag inte tycker duger. Tärningsslag kan också tvinga fram kreativitet när man måste motivera oväntade resultat (tips: när en duktig rollperson misslyckas är det på grund av omständigheter, inte på grund av inkompetens). I vissa fall kan det generera nya intressanta plottlinjer, såsom elderns fru i det första exemplet ovan.

Jag har alltid varit nyfiken på att spela på det här sättet. Samberättande-aktigt. Men jag är rädd att jag då måste tänka om hela systemet och börja om från början i någon mån?

Och om jag kör på det här sättet, måste jag inte då också göra likadant i stridssituationer? Eller funkar det att ha två olika system för färdighetsslagen?

 

[Alkemist]

Okej, tips från mig som Vampire SL då, lite er anpassat till era behov.

Bryt upp den sociala interaktionen i brytpunkter(-ish).
Försök att som SL känna efter när det ska så att säga bära eller brista.

När Eldern efter ett i efterhand kanske lite för långt utlägg från neonaten tittar noga och länge, överväger alla möjliga faktorer, undersöker alla vinklar och tänker inte bara tre uten trettio steg fram(det är trots allt så man blir så gammal) så kanske det är dags för det där tärningsslaget.

Jag gillar det sociala i Vampire eftersom eventuella modifikationer på slag kommer från Spelaren snarare än utifrån(som i strid).

En lögn är ju ett perfekt exempel, ju mer arbete spelaren lägger ner på den desto lättare borde det ju rimligen vara att klara tärningsslaget.

Om man nu faktiskt kör med den sortens ärningsslag som jag gör.

 

[Recca]

Okej, tips från mig som Vampire SL då, lite er anpassat till era behov.

Bryt upp den sociala interaktionen i brytpunkter(-ish).
Försök att som SL känna efter när det ska så att säga bära eller brista.

När Eldern efter ett i efterhand kanske lite för långt utlägg från neonaten tittar noga och länge, överväger alla möjliga faktorer, undersöker alla vinklar och tänker inte bara tre uten trettio steg fram(det är trots allt så man blir så gammal) så kanske det är dags för det där tärningsslaget.

Jag gillar det sociala i Vampire eftersom eventuella modifikationer på slag kommer från Spelaren snarare än utifrån(som i strid).

En lögn är ju ett perfekt exempel, ju mer arbete spelaren lägger ner på den desto lättare borde det ju rimligen vara att klara tärningsslaget.

Om man nu faktiskt kör med den sortens ärningsslag som jag gör.

Men i ditt första exempel nu så lät det som att du skulle sammanfatta en hel diskussion med mängder av argument fram och tillbaks till en godtycklig tärningsrullning, bära eller brista. Det tycker jag låter lite crazy om jag ska vara ärlig.

Jag tycker det vore mer realistiskt om rollpersonerna i en aktiv diskussion kan få ta poäng på ett argument men inte på ett annat och att dessa båda argument motiverar ett halvbra lyckat istället för ett helbra lyckat. T.ex: "Eldern tycker det är okey att ni sover en natt i hennes domän, men hon verkar inte glad över att låta er stanna längre än så."

Om det bara är ett slag på slutet så är åtminstone två grundegenskaper helt onödiga hos den karaktären och egentligen bara slöseri med poäng.

 

[Recca]

Och för att påminna om ett annat argument som brukar dyka upp; Din lösning förutsätter också någonstans spelaren som skådespelare. Tärningsslaget blir som ett manus spelaren har att förhålla sig till. Det är naturligtvis inget fel med det, men det är inget som fängslar mig. Av de gamla vanliga anledningarna.

Framför allt att det blir jag som spelare som tvingas förhålla mig till något och låta min rollfigur vara klantig eller smart, snarare än (vilket jag föredrar) att jag "som min rollperson" få vara klantig eller smart, och sedan få hantera konsekvenserna...

Manuset du antyder finns är väl inte ett manus utan mer som en riktlinje som säger vilka ramar man får hålla sig inom? Ett misslyckat behöver inte alls betyda klantighet utan kan vara att man sa fel sak eftersom man inte är informerad om elderns historia. Rollpersonen kanske nämnde Tremere som eldern ogillar starkt t.ex?

 

[Alkemist]

Jo, det blir visst så.

Men jag känner mig lite pressad här, vi använder som sagt det sociala tärningsslaget när det inte känns bra att rollspela fram det(vilket vi gör för den mesta av tiden) eller när vi kör enligt kranks modell.

Alltså vid riktigt svåra punkter. Vampire känns ibland som en anka som kallar sig för och verkligen vill vara en örn.

 

[w176]

Eller så kan man alltid välja att inte slå alls. Det funkar så man ser till att de med lägre värden i övertala faktiskt fp rollspela att de är sämre på att övertala.

 

[Recca]

Eller så kan man alltid välja att inte slå alls. Det funkar så man ser till att de med lägre värden i övertala faktiskt fp rollspela att de är sämre på att övertala.

Så kanske vi kan göra... Men det kräver väldigt mycket av spelarna.

 

[Alkemist]

Så svårt behöver det inte vara.
Samma princip andvänds i ett(enligt mig) bra genomfört lajv.

 

[Rickard]

Jag har alltid varit nyfiken på att spela på det här sättet. Samberättande-aktigt. Men jag är rädd att jag då måste tänka om hela systemet och börja om från början i någon mån?

Om jag skär in lite. Ha bara ett slag för hela konflikten. Gå ifrån att man måste slå flera slag, för det blir bara "Rull ... väntan ... rull ... väntan ... rull ... kul rollspelande". Slå ett slag. Lyckas slaget får spelaren gestalta utifrån resultatet.

Och om jag kör på det här sättet, måste jag inte då också göra likadant i stridssituationer? Eller funkar det att ha två olika system för färdighetsslagen?

Hur spelar du strider annars? Enligt min erfarenhet blir det roligare om spelarna får beskriva sina egna handlingar, oavsett i vilken situation det är. Så i strid, slå tärningarna först och sedan får vinnaren beskriva handlingen utifrån vad tärningsslagen visade.

/Han som annars gillar w176 idéer, om att högre värden ger mer lättövertaliga spelledarpersoner, men likaså där krävs det högst en enda jämförelse mot ett värde för annars blir det bara omständligt

 

[w176]

Eller så kan man alltid välja att inte slå alls. Det funkar så man ser till att de med lägre värden i övertala faktiskt fp rollspela att de är sämre på att övertala.

Så kanske vi kan göra... Men det kräver väldigt mycket av spelarna.

Så komplicerat är det inte. Folk klarar det galant, så länge man inte har spelare som tagit rollkoncept jättelångt över deras förmåga. (Sånt händer)

Förklara för spelarna att du vill testa skippa att slå för sociala färdigheter, men förklara också att då måste de rollspela efter de värden de har. Och "spela upp" de som är högst värden som mest kompetenta.

Låt spelarna jämför blad och diskutera vem som är mest kompetent och varför och hur det märks att resten är mindre kompetenta. I regel om alla är med på det är det kul att få spela lite inkompetent.

 

[Recca]

Jo, det blir visst så.

Men jag känner mig lite pressad här, vi använder som sagt det sociala tärningsslaget när det inte känns bra att rollspela fram det(vilket vi gör för den mesta av tiden) eller när vi kör enligt kranks modell.

Alltså vid riktigt svåra punkter. Vampire känns ibland som en anka som kallar sig för och verkligen vill vara en örn.

Jag förstår bara inte poängen med att ha sociala färdigheter och grundegenskaper om slaget "egentligen" är oviktigt.

Håller med om metaforen.

 

[Recca]

Låt spelarna jämför blad och diskutera vem som är mest kompetent och varför och hur det märks att resten är mindre kompetenta. I regel om alla är med på det är det kul att få spela lite inkompetent.

Det var det jag var rädd för, för om spelaren som spelar karaktären med höga värden inte är så duktig så måste ju de andra spelarna göra sina prestationer mer idiotiska i relation till den ribba som satts.

Om det funkar så är det nog egentligen det "bästa systemet", tror jag.

 

[w176]

Fast på lajv kan du aldrig fp någon disrepans mellan värden du spenderat poäng på (i och med att det inte finns några värden) och rollprestation, då rollpresationen är allt som finns.

Även om det i bland blir en disrepans med rollbeskrivning så är rollgestaltningen alltid det abgörande faktorn på lajv. Suger du på att vara diplomatisk kvittar alla rollbeskrivningar i världen för lajvets utgång.

 

[Recca]

Hur spelar du strider annars? Enligt min erfarenhet blir det roligare om spelarna får beskriva sina egna handlingar, oavsett i vilken situation det är. Så i strid, slå tärningarna först och sedan får vinnaren beskriva handlingen utifrån vad tärningsslagen visade.

/Han som annars gillar w176 idéer, om att högre värden ger mer lättövertaliga spelledarpersoner, men likaså där krävs det högst en enda jämförelse mot ett värde för annars blir det bara omständligt

Jag låter spelaren beskriva vad denne vill göra och sen beskriver jag vad som händer när tärningarna visat det och så låter jag spelaren agera utifrån den nya situationen som då uppstått.

Jag frågade min kille vad han tyckte angående diskussionen "att rulla först eller efteråt". Han menade då att han skulle uppleva det som jobbigt att tvingas motivera varför han redan lyckats, att det skulle kännas ovärt då. Han förklarade vidare att för honom kändes det mycket mer intressant att först försöka sig på en övertalning och beroende på hur väl han lyckas (rent subjektivt alltså utifrån SL's åsikt) får han någon form av bonus eller minus inför själva rullet. Han nämnde också att han ville belönas för sina ansträngningar och för sin formulering och att det om han redan vet resultatet inte skulle kännas utmanande.

Jag håller ju med om det men känner att det skulle vara uppfriskande att ge sig på att försöka se rollspel lite annorlunda. Men jag tycker att det är en jättesvår fråga.

 

[Recca]

Fast på lajv kan du aldrig fp någon disrepans mellan värden du spenderat poäng på (i och med att det inte finns några värden) och rollprestation, då rollpresationen är allt som finns.

Även om det i bland blir en disrepans med rollbeskrivning så är rollgestaltningen alltid det abgörande faktorn på lajv. Suger du på att vara diplomatisk kvittar alla rollbeskrivningar i världen för lajvets utgång.

Det är ett lätt sätt att lösa det på antar jag men för de som inte har scenvana kanske det behövs tärningar och färdigheter för att de ska känna sig trygga nog att agera.

 

[w176]

Det är ett lätt sätt att lösa det på antar jag men för de som inte har scenvana kanske det behövs tärningar och färdigheter för att de ska känna sig trygga nog att agera.

Jo lajv har det problemet att alla som inte kan hävda sig... kan inte hävda sig. Visst det kan ha kul på adra sätt och man spelar ihop för ha kul, men på lajv hänger allt din roll kan göra hur bra du är off i mycket större utsträckning.

 

[Recca]

Efter att tråden vuxit lite så känns det som att jag fått lite bättre idé om mina alternativ och jag har fått möjligheter att problematisera de olika vägarna lite också.

Jag tror att i nuläget kommer trad-spels-varianten fungera bäst för vår spelgrupp. Jag kommer hålla mig till en eller högst två-tre rullningar per sånt här möte, tänker jag mig. Det kanske inte är svårt att övertala en vanlig människa och det är inte det vi talar om (jag kanske begär ett rull i sånt fall liksom, om ens det).

Så ett rull för själva första mötet mellan personerna i konflikten. Då menar jag appearance-rullet. Svårighetsgraden för alla rull kommer antagligen vara willpower+2. Differensen av det här rullet kommer ge nån bonus berättartekniskt eller eventuellt som nåt extra poäng spelaren kan använda för att få skyla över en formulering som blev helt fel(?).

Sen så får rollpersonen och eldern snacka skit lite grann och så rullar jag när det känns som att det passar, yay. Och ja, det blir ju så antar jag; man rullar när det passar (jag är fortfarande jättekritisk till det här) - men det måste bli ett rull iaf. Kanske gör jag så att jag låter spelaren bestämma när det rullas. Typ att spelaren pratar på med eldern och när han känner att han kläckt ett ordentligt bra argument så säger han "freeze time! jag vill ha ett rull precis här!".

Ett alternativ kan förstås vara att den där bonuspoängen vars funktion inte bestämts än, kan spenderas för att få göra rull sådär under diskussionen(?).

I speltekniska termer ger jag en bonus för bra argument och rullar sen mot svårighetsgraden (troligtvis wp+2). Differensen av det här slaget gör sen nån form av symbolisk skada på motståndaren. När rullandet är klart, för att det av nån anledning inte längre är aktuellt eller för att folk har slut på argument, så uppskattar vi den totala "skadan" och eldern kan då fatta ett slutgiltigt beslut.

Anledningen till det något omständliga systemet är väl för att det ofta finns en tendens att RP och SLP har långa jäkla diskussioner och då vill jag inte att de här långa diskussionerna ska vara begränsade av ett rull. Samtidigt känner jag att det kanske inte skadar om diskussionerna är så himla långa som de har en tendens att bli ibland.

 

[Recca]

Gud va bra jag är. Jag gillar det här ordentligt.

Så appearance+etiquette säger vi vid första mötet. Svårighetsgraden blir troligtvis wp+2. Lyckas det så får RP 1-3 poäng beroende på hur väl det lyckas.

De här 1-3 poängen symboliseras av tre markörer eller tokens som spelaren sen spenderar under diskussionen med eldern, i syfte att använda sig av ett välformulerat argument. Argument kan ge upp till +5 vid rullet så det är verkligen viktigt med social interaktion rent speltekniskt.

När markörerna är slut räknas summan av "skadan" som gjorts och ett beslut utifrån detta resultat, tas av SL. Typ 1-5 skada är en "moderate success" medan 6-10 kan vara en "above average success" och 11+ är "excellent, she agrees to everyone of your suggestions and offers to lend you her favourite childe as a personal driver".

Jag tror att det här är ganska likt det sättet som Rävsvans t10-system fungerade för sociala konflikter, fast där kände jag att det blev många fler rull, vilket ju inte är positivt.

Sååå... Kritik? x.x