Nekromanti Att gestalta SLP (eller andra bifigurer)

[Eksem]

Jag har inga egna tips till er, jag vill HA tips från er!

Vilka är dina favoritknep för att gestalta spelledarpersoner*? Hur beskriver du dem i förväg? Hur gör du med röster och dialekter? Hur har du lärt dig sådant? Vilken är din bästa SLP-anekdot? Ge mig allt du har!



* Eller om du tar över rollen av en bifigur även fast du inte är spelledare i traditionell mening, etc, etc.

 

[w176]

Min favorit är taltakt och talrytm. Dialekter är svårt att få rätt och trovärdigt, man att ändra talflöded tycker jag är mycket lättare

 

[Eksem]

Låter asbra, har du något knep man kan ta till för att öva på att variera taltakt, och särskilt talrytm? Har du några exempel på olika typer av talrytm?

 

[w176]

• Lung stadigt och trygg rytm.
• Långsam och tvekande
• Hetsig med avbrott
• Börja lungt, men acellerara och prata snabbare och snabbare då och då i diskusionen.
• Med långa pauser
• Snabbt, kvittrande och glatt.
• ....

 

[solvebring]

Jag har inga egna tips till er, jag vill HA tips från er!

Vilka är dina favoritknep för att gestalta spelledarpersoner*? Hur beskriver du dem i förväg? Hur gör du med röster och dialekter? Hur har du lärt dig sådant? Vilken är din bästa SLP-anekdot? Ge mig allt du har!



* Eller om du tar över rollen av en bifigur även fast du inte är spelledare i traditionell mening, etc, etc.

Lärt och lärt, jag bara gör. Ibland försöker jag mycket, ibland mindre. Det är ingenting jag sitter och tänker på utan jag låter det bara komma. Man – jag – har alltid eller får en bild av den man försöker gestalta; det i sin tur bidrar till hur man pratar och uppträder. Blir det stereotypt? Ja, ibland blir det det, men stereotyper ska inte alltid underskattas, eftersom de gör starka och mycket tydliga intryck. Med det vill jag inte säga att stereotyper alltid är bra eller att alla stereotyper är bra, men att de kan vara mycket bra.

Saker detta brukar påverka är: Röst, rytm, vokabulär och kroppsspråk. I vissa fall dialekt, men det funkar ofta dåligt om man inte spelar i vår värld.

... Jag spelar ju nästan aldrig förberett numera, så de flesta SLP:s dyker upp på plats eller är mycket knappt förberedda. Därav har jag svårt att minnas några specifika som jag tycker är något att ta upp. Men jag minns dock ett improscenario i mitt kackiga Variation – detta är flera år sedan – där jag körde en självgod, uppsvälld överklass-skåning, vars största passion var jakt och god mat och dryck. Tänkt dig en mix av Carl Jan Granqvist och Edward Persson + Idol-juryns jargong och en massa fjäderhattar och hagelbössor. ... Och så möter den snubben en massa bortkomna stadsfjollor. Det var skoj, för det fanns allt: dialekt, vokabulär, kroppsspråk, jargong, temperament, talrytm osv.

 

[Mogger]

Eftersom jag avskyr att förbereda mig måste jag ha intrikata medel för att på rak arm komma på hur SLP1 ska skilja sig från SLP2, så jag har ett ark med 300 (!) karaktärsdrag som jag slumpar fram 2 (för rimliga SLP:s) eller 3 (för lätt komiska SLP:s) karaktärsdrag.

Nu slumpar jag fram en (komisk) SLP som är:

Behärskad, Euforisk och enigmatisk.

Det blir lite av en improvisationsövning för mig. Jag tänker mig här en SLP som liksom bubblar av glädje, men bakom ytan. Hon är svår att förstå sig på, öppnar inte sig för främlingar. Jag hade aldrig kunnat komma på det på rak arm men nu får jag en SLP som jag måste gestalta på ett visst sätt. Det är den hon är, och plötsligt har vi en riktig individ. (vilket jag anser vara målet med att gestalta SLP:er)

Jag har massor av sådana listor - namn, sysslor, drivkrafter m.m.

Det funkar för mig. När jag kommer ihåg det...

 

[krank]

Jag förbereder rigoröst SLP:er som är viktiga för äventyret, och sedan har jag en intern checklista för SLP:er jag hittar på på stört.

Jag tycker om att detaljbeskriva även i ögonblicket påhittade SLP:er, så att vaktposten får ögonfärg och ett roligt skägg snarare än den bara är någon form av ansiktslös massa med en vaktuniform.

Vilket i och för sig också vore en rolig SLP.

Nå; här är några saker jag tänker på:
- Biologiskt och socialt kön
- Ögonfärg
- Hårfärg
- Ögonbryn
- Längd
- Kroppsform (tjock, smal, gänglig, senig)
- Kläder (nya/gamla, inne/ute)
- Hållning (ihopsjunken, reslig)
- Attityd (laid back, misstänksam, aggro...)
- Språk (kortfattad, utförlig, många långa ord, akademisk, slanguttryck, långsant, snabbt)
- Handslag (hårt, mjukt, ordentligt, osäkert, död fisk)
- Ticks eller rörelsemönster

Så länge jag har ovanstående variabler i huvudet har jag inte - upplever jag - svårt att variera mina SLP:er. Kommer jag väl på att jag ska beskriva ögonfärg så har jag inga problem att hitta på en ögonfärg, så att säga. Jag behöver ingen ytterligare "generator".

SLP:er som har lite mer definierad roll utrustas också med åsikter, grundläggande livsfilosofi, släktband och andra relationer, en agenda och mål med just det här specifika äventyret.

Röstmässigt har jag inte så stor variation. Jag kan använda hälsingemål (ofta för bonniga SLP:er), nån lite mer nasal södervariant (dryga SLP:er), mörk och bullrig röst. Sen är det nästan slut. Jag har tänkt att jag ska bli bättre på sånt. Jag försökte med värmländska till nån bonde i Engel nån gång, men det blev bara lyteskomik.

 

[Eksem]

Är det här ett ark du skulle vilja bjussa lite på? Låter fett som Petters första.

 

[Mogger]

Är det här ett ark du skulle vilja bjussa lite på? Låter fett som Petters första.

Dessvärre finns det nu endast i en enda utskriven version (jag har slarvat bort filen), men eftersom det ska in i mitt spel Zonen så kommer jag förr eller senare tvingas göra en PDF av det. Jag skrev det ursprungligen till vår Mutantkampanj för en massa år sedan, men använder det fortfarande. Det fanns på järnringens forum så kanske har någon sparat det i någon form?

 

[slanfan]

- Biologiskt och socialt kön

I U!


Edit: Den här är hyfsat smidig.

 

[Niklas73]

Nasal södervariant får mig mer att tänka på Kenta och Stoffe mer än aristokrati. Östermalm/Djursholm däremot...

 

[krank]

Nasal södervariant får mig mer att tänka på Kenta och Stoffe mer än aristokrati.

Absolut, det var så jag menade. Inte för att jag vet vilka Kenta och Stoffe är, men om jag använder söderslang så är det generellt inga överklasstyper jag gestaltar. Möjligen lite dryga, slemmiga underklasskurkar.

Eller lite lätt sköna laidback-underklasstyper. Tror jag. Eller, fan vet.

 

[Recca]

Jag brukar försöka att vara noga med att inte vara lika smart som jag är när jag spelar SLP's. Intelligens framgår så himla väl genom tal. Jag som person är dock väldigt lugn och försiktig i hur jag uttrycker mig, så målet blir ofta att inte falla in i ett sånt mönster. För det värsta jag vet är när alla SLP's är ungefär som jag är.

Så en smart SLP har jag ofta lättare att spela. Eftersom jag är rätt lugn och analytisk har jag också ganska mycket lättare för att ta fram sådana beteenden samt överdriva dem till nån form av psyko-, eller sociopatiskt uttryck. Det passar ju utmärkt i rollspel av vissa roller. Men som sagt, för att undvika att ha likspåriga SLP's så försöker jag att spela mer känslosamt och gärna lite korkat när rollen kräver det; det är jättemycket lättare att spela dummare än vad man är, än att spela smartare än vad man är.

Till detta kan jag förställa rösten lite och till viss del beteendet om jag är van med spelgruppen (och därför inte för blyg).

 

[Niklas73]

Modstriologin (OT)

http://www.youtube.com/watch?v=kAn6HfyJRV4

Se den här triologin, Modstriologin. Den är hemsk, underbar och ett stycke svensk historia som den såg ut, långt bort från Woodstock and the summer of love.

 

[Anarchclown]

Röstmässigt har jag inte så stor variation. Jag kan använda hälsingemål (ofta för bonniga SLP:er), nån lite mer nasal södervariant (dryga SLP:er), mörk och bullrig röst. Sen är det nästan slut. Jag har tänkt att jag ska bli bättre på sånt. Jag försökte med värmländska till nån bonde i Engel nån gång, men det blev bara lyteskomik.

MUCK! Vadå dryg?

Annars angående detta ämne. Det varierar helt klart efter hur mycket ork och humör man har hur mycket man behöver anstränga sig. Ska dock noteras att någonting som i allmänhet är misslyckat är att förställa rösten helt och hållet. Ska man göra små barn ska man inte köra sin pipigaste röst utan man ska bara försöka prata som barn gör istället.

Med detta sagt kan det vara helt ok att viska/väsa fram en orchs tal eller något. Föredrar det framför att få dem att låta stora och dumma (stora och dumma är ju resar ju).

 

[krank]

MUCK! Vadå dryg?

Jag associerar nog söderdialekt ganska mycket till Ragnar Vanheden. Huruvida han faktiskt pratar söderslang låter jag vara osagt, men det är dit mina associationer går.

Och Vanheden är, för många av oss som inte ursprungligen kommer fån S-holm, själva urtypen för en lätt dryg, slemmig stockholmare =)

 

[Skarpskytten]

Vitiga SLPs brukar jag förse med lite kroppsspråk och kanske något språkligt tick eller vana (en svordom, ett utryck som används ofta, talar snabbt, enkelt språk, högtravande, etc). Jag hade gärna använt dialekter, men då jag är oförmögen att ens härma min egen dialekt så gör jag inte det. Känn dina begränsningar.

Jag brukar också ge dem ett utseende, men då aldrig en lång tråkig lista (ögon: bruna, hår: långt och råttfärgat; kroppsbyggnad: rund; hakform: fast, med grop) för att det är för mycket detaljer för mig att hålla reda på och i vilket fall inte ger spelarna någon bra bild av personen. Iställer burkar jag hänga upp utseendet på en riktig person (Onde-Per, George Bush Jr, Rob Lowe, etc) och klottra ned några framträdande, definierande drag. På så sätt kan jag snabbt få en bild av personen och kunna beskriva den någorlunda konsekvent mellan gångerna men ändå få lite variation.

Jag vill gärna få in status och social ställning i min beskrivningar, för jag spelar mest spel där sådant spelar roll.

Det bästa är när man kan säga till spelarna: "En person kommer fram till er; hen har en hjulbent, vaggande gång och en vaken, nyfiken blick" och spelarna säger "Ah! Det är Sir Floridas the Pict" utan att man har sagt namnet.

 

[RPG2000]

Eftersom jag är av södersläkt och dessutm har sommarjobbat som parkarbetare med Kenta, känner jag mig som lite av en auktoritet på området. När jag växte upp kunde man höra skillnad på olika stockholmsdialekter, men ska man höra södersnack idag får man åka till Bagis eller Gullmarsplan (om knegare fortfarande är tillåtna där).
Skillnaden mellan Kenta och vanheden är väl att Kenta snackade som vilken 70-80-talsstockholmare som helst, medan Vanheden lät mer som Anderssonskans Kalle.
Nu börjar jag känna av ölen och känner att jag har tappat tråden, så jag slutar innan jag skriver nåt jag får skämmas över.

 

[EvilSpook]

Vilka är dina favoritknep för att gestalta spelledarpersoner*? Hur beskriver du dem i förväg? Hur gör du med röster och dialekter? Hur har du lärt dig sådant? Vilken är din bästa SLP-anekdot? Ge mig allt du har!

Tycker att gestaltandet ofta är överskattat (Med undantag för komiska situationer). Ett annat kraftfullt sätt att förmedla intrycket av folk är att faktiskt beskriva personen och dennes utstrålning istället.

Exempel: "Hon förefaller nervös men samtidigt förväntansfullt", "Butlern påminner om gamla tiders dödgrävare", "Mannens gester gör att han liknar din yngste bror när denne kedjeröker".

Sånt där är ju enkelt att beskriva men ap-svårt att "gestalta"...


//EvilSpook

 

[Sodivra]

En sak som vi gjort den här kampanjen är att skriva ut och klippa ut 270 foton på tjockt papper. (3x3 per sida) När spelledaren introducerar en ny SLP så väljer vi ett foto till den.

Jag har märkt att vi inte har beskrivit spelledarpersonernas utseende utöver dessa bilder. Jag vet inte om det är en bra eller dålig grej - Så på sätt och vis har detta ersatt en del av gestaltandet.

Kanske inte gestaltande per se, men kanske tankefoder. Det har definitivt varit intressant att testa, och jag skulle nog vilja fortsätta med det.