Nekromanti Att inte passa in, men inte kunna fly

[Cybot]

Tycker det låter som ett bra förslag.

Jag skulle samtidigt lägga in att i princip ALLA emotionella och sociala interaktioner måste man slå mot.
Du är ett väsen. De är människor.
Gränsen mellan att charmera och chocka är hårfin och som väsen har man noll instinktiv koll på hur människor interagerar, för att inte nämna att människor har nedärvda instinkter att avsky väsen, ungefär som en rädsla för spindlar eller höga höjder.

 

[Sodivra]

Tycker det låter som ett bra förslag.

Jag skulle samtidigt lägga in att i princip ALLA emotionella och sociala interaktioner måste man slå mot.
Du är ett väsen. De är människor.
Gränsen mellan att charmera och chocka är hårfin och som väsen har man noll instinktiv koll på hur människor interagerar, för att inte nämna att människor har nedärvda instinkter att avsky väsen, ungefär som en rädsla för spindlar eller höga höjder.

Jag tror att risken blir att man kväver lusten till mänskliga relationer för spelaren isåfall, om varje möte blir en encounter.

Det kommer ju i vilket fall dyka upp kluriga situationer som manar till tärningsslag när skogsrået vill ligga eller vampyren vill suga blod.

Jag undrar också lite vad man ska göra den mesta av tiden. Är det som i Vampire där de inre konflikterna ständigt är närvarande, men man lägger ned det mesta av sin tid på äventyr och intriger? Eller går hela spelet ut på att bolla mänskliga relationer och söka möjligheter att tillfredställa sitt behov?

Strävar en rollperson efter att infiltrera ett kontor, förhöra någon, spöa upp någon, hitta något, ja vad man nu gör, så finns det ju i det också en risk att avslöja sig/möta på mänskliga saker man inte förstår/stöta bort andra, sådant som väcker känslor av alienation.

Om vi tänker på relationskartetrådarna som varit uppe, vad kan rollpersonernas agendor vara? Och följer rollpersonerna agendor så blir det ju förr eller senare en krock med andra, där rollpersonernas utanförskap antingen är förutsättningar för krocken, eller bara sätter smaken på de problem som uppstår. Det är ju det fina med moves vid missat slag, man måste hitta på något, men man välja att hitta på något som passar rollpersonen eller spelets tema. (Alienation)

 

[God45]

Men om väsen är så här farliga och myndigheterna inte gillar dem. Varför har man inte bara gått Delta Green på dem?

Kan det vara att man behöver man dem för något? Finns det kanske farligare saker som de håller tillbaka. Om inte man har skogsråen och tomtarna i närheten tar magien vägen någon annanstans. Den går rakt till människor. Och människor med magi är dåligt, riktigt dåligt.

Ett väsen med magi kommer i värsta fall bygga ett peparkakshus och äta några barn. En människa med magi konstruerar det första kärnvapnet. Eller skapar ett nytt politiskt parti som tar över landet. Eller erövrar den kända världen och dödar 40 miljoner människor med inget mer avancerat än pilbågar och spjut.

Människor med magi gör storartade saker. Fruktansvärda men storartade. Väsenen håller oss medelmåttiga. Medelmåttiga men ofarliga.

 

[Krille]

Men om väsen är så här farliga och myndigheterna inte gillar dem. Varför har man inte bara gått Delta Green på dem?

Min första tanke var att om myndigheterna var med i plotten över huvud taget så var det på grund av någon slags terrorbalans - det kostar mer än det smakar, helt enkelt. Det är enklare för alla inblandade om väsen håller låg profil av rädsla för att människorna går Delta Green på dem, än den ömsesidiga slarvsylta som inträffar om människorna faktiskt går Delta Green.

Men det här är också ett (ägigt bra!) alternativ:

Kan det vara att man behöver man dem för något? Finns det kanske farligare saker som de håller tillbaka. Om inte man har skogsråen och tomtarna i närheten tar magien vägen någon annanstans. Den går rakt till människor. Och människor med magi är dåligt, riktigt dåligt. [snippeti]

Människor med magi gör storartade saker. Fruktansvärda men storartade. Väsenen håller oss medelmåttiga. Medelmåttiga men ofarliga.

Och de behöver inte vara ömsesidigt uteslutande.

---

Det sagt så är det bra mycket mer spelvärldsmetaplott än vad jag har tänkt mig. Poängen med spelet är inte trollsäkerhetstjänsten, utan trollen. Och det är inte säkert att trollsäkerhetstjänsten är intressant i en trollståry.

 

[Krille]

Jag undrar också lite vad man ska göra den mesta av tiden. Är det som i Vampire där de inre konflikterna ständigt är närvarande, [snippeti] går hela spelet ut på att bolla mänskliga relationer och söka möjligheter att tillfredställa sitt behov?

Om man klipper och klistrar lite så hittar man vad man söker.

 

[Sodivra]

Relationer: I grunden så är spelarna och rollpersonerna intresserade av att ha mänskliga relationer, det är grundantagandet. Är de inte det så håller inte resten. Fisktanksdrama.

När jag läser om rubriken för tråden så tänker jag att detta kanske inte är ett grundantagande i spelet ändå.

Har väsen personliga relationer till människor för att de vill eller för att de måste?

 

[Sodivra]

Jag undrar också lite vad man ska göra den mesta av tiden. Är det som i Vampire där de inre konflikterna ständigt är närvarande, [snippeti] går hela spelet ut på att bolla mänskliga relationer och söka möjligheter att tillfredställa sitt behov?

Om man klipper och klistrar lite så hittar man vad man söker.

Det låter svårt, är min spontana tanke! I AW så har du ju fundamental scarcities som relationer organiseras kring och i Technoir har du konspirationen. Även i Panty Explosion så finns det ju det övernaturliga hotet.
Utöver mänskliga relationer finns det alltså svåra omständigheter som gör dessa relationer akuta och sätter dem på sin spets! Jag tror det behövs något sådant.

Kanske lyckas Monsterhearts med att driva spel på bara relationer? (Genom att spela upp Darkest self och antagonism) Jag skulle titta på Monsterhearts, Best friends och Psychodramé för en bild av hur man kan spela straight up relationssåpa med svans.

 

[Krille]

Det låter svårt, är min spontana tanke!

Det kanske bara är jag, men så här ser jag det: du är ett väsen i en värld där såna som du inte finns, och där din natur är naturligt destruktiv gentemot omvärlden och således förr eller senare märks. Till och med om du försöker leva ett "normalt" liv och inte göra något utom att betala skatt i en tvåa på Hisingen så kommer din natur komma i konflikt med omvärlden.

Och så fort det inträffar så har man Äventyr.

 

[Krille]

Har väsen personliga relationer till människor för att de vill eller för att de måste?

Framförallt för att de måste. Det hade nog varit enklare om de hade klarat sig genom att springa nakna i Tiveden, men det är inte de väsena som spelet handlar om.

Men folk är inte väsen, och väsen passar inte in i samhället.

 

[Cybot]

Men folk är inte väsen, och väsen passar inte in i samhället.

Det måste vara riktigt jobbigt om man är ett sådant väsen som folk får makt över om de kan ditt sanna namn.
För i byråkratisverige är ditt sanna namn ditt personnummer.

 

[God45]

Men folk är inte väsen, och väsen passar inte in i samhället.

Det måste vara riktigt jobbigt om man är ett sådant väsen som folk får makt över om de kan ditt sanna namn.
För i byråkratisverige är ditt sanna namn ditt personnummer.

Å andra sidan kan du använda The human genome project som hela männsklighetens sanna namn

 

[Herr Grönstedt]

Jajustja, nu minns jag. Vi har haft den diskussionen förr. För sisådär 10 år sedan eller så, om relationen mellan regelmekanik och speltema. Vi är fortfarande oense.

 

[Max Raven]

Det låter svårt, är min spontana tanke!

Det kanske bara är jag, men så här ser jag det: du är ett väsen i en värld där såna som du inte finns, och där din natur är naturligt destruktiv gentemot omvärlden och således förr eller senare märks. Till och med om du försöker leva ett "normalt" liv och inte göra något utom att betala skatt i en tvåa på Hisingen så kommer din natur komma i konflikt med omvärlden.

Och så fort det inträffar så har man Äventyr.

Hm. Lite idébollande:

Vad sägs att om man inte har kontakt med mänsklig civilisation (människor) så kommer man på något sätt tappa greppet om mänskligheten och bli ett omänskligt vilddjur utan rim och reson?

Och om man ger sig iväg ut i skogen så är de "varelserna" som förut var som de man spelar potentiella faror/hot/distraktioner/virriga äventyrsfrön?

Och på andra sidan av myntet så har de ett "märke" av något slag, något som visar att de är omänskliga, som de inte kan bli av med, och att människor märker av det undermedvetet men inte förstår riktigt själva varför de känner av obekanta känslor (hat, fascination, avsmak lust?, gärna i kombinationer) kring rået? Och kanske att detta växer kring RP ju längre de är på en plats (slår rot), med folk som börjar bete sig konstigt och kanske t o m förändringar i omgivningen? (överdriven mängd mögel? portaler till skogen i städskrubben?)

 

[wilper]

Jag har inte så mycket att bidra med egentligen. Bara att du skall lägga det där spelet om flygande flickor åt sidan och trolla klart Skogsrå så fort det bara går. Jag vill spela Changeling på svenska.

 

[solvebring]

Det jag undrar är varför; varför är dessa väsen beroende av människor; vad är det de behöver från dem?

De behöver något av folk som vanligen är destruktivt på något sätt.

Det är som vampyrer och blod, eller IRA och mediauppmärksamhet - de får inte dessa saker där det inte finns folk så de måste göra det. Och folk gillar verkligen inte när vampyrer dricker blod eller IRA bombar pubar.

Och varför får man inte fly; varför kommer en massa skumma myndigheter och sätter efter en om man gör det?

Myndigheterna skulle gärna se att väsen drog iväg dit pepparn växer, men det finns inte så mycket peppar/vildmark att dra iväg till (nackdelen med en expansiv ekonomi, antar jag).

Väsenet skulle nog gärna dra dit pepparn växer om hon kunde, men det där beroendet håller henne kvar. De som kan fly har flytt, och kvar i Göteborgs förorter och spelets premiss är de som inte kan fly.

Okej, tackar för svaret.

Nå, du verkar köra åstad på AW-spåret och där har jag noll koll så jag får nog lov att förpassa mig till passivt deltagande. Hade nog ändå ingenting att komma med. Satt mest och klurade på att göra beroendet och alienationen till två motsättande värden på något sätt; vete tusan hur, dock.

 

[Sodivra]

Har väsen personliga relationer till människor för att de vill eller för att de måste?

Framförallt för att de måste. Det hade nog varit enklare om de hade klarat sig genom att springa nakna i Tiveden, men det är inte de väsena som spelet handlar om.

Men folk är inte väsen, och väsen passar inte in i samhället.

Det låter svårt, är min spontana tanke!

Det kanske bara är jag, men så här ser jag det: du är ett väsen i en värld där såna som du inte finns, och där din natur är naturligt destruktiv gentemot omvärlden och således förr eller senare märks. Till och med om du försöker leva ett "normalt" liv och inte göra något utom att betala skatt i en tvåa på Hisingen så kommer din natur komma i konflikt med omvärlden.

Och så fort det inträffar så har man Äventyr.

När du lägger upp det så, så fattar jag!

 

[Krille]

En kik på Monsterhearts senare:

Det är nära, men inte det jag är ute efter. Det finns saker att sno, exempelvis Strings och Darkest Self och ett par av dragen.

Men skins i Monsterhearts är helt fel och en hel del annat är helt enkelt inte rätt. Ska Monsterhearts användas som bas så måste minst skinsen helt skrivas om, och stora delar av resten också.

 

[Sodivra]

Men skins i Monsterhearts är helt fel och en hel del annat är helt enkelt inte rätt. Ska Monsterhearts användas som bas så måste minst skinsen helt skrivas om, och stora delar av resten också.

Nästade hack, jag gillar't!

 

[Herr Grönstedt]

Grimm på teve nu!

 

[Krille]

I Monsterhearts finns ett kul koncept, Darkest Self, som kan triggas som en hard move (spelledarn kan trigga ett hard move när någon misslyckas med sitt slag). Darkest Self är ett litet script som i princip går ut på att göra omgivningen och sig själv illa, tills ett villkor uppfylls.

Det är nära men inte riktigt vad jag är ute efter i Skogsrå. Det är den där grejen som separerar dig från dom, som gör att du inte är en del av samhället även om du bor i en tvåa i Gamlestaden och betalar skatt som alla andra. Den finns där som ett hot.

Problemet med Darkest Self är att det bara är ena halvan av det jag är ute efter. Den är inte beroendet. Det finns ingenting som egentligen hindrar en från att flytta ut till en stuga i Tiveden och därmed slippa alla problem, och det är ju det jag inte vill.

Så jag funderar på att göra om det till Hunger.

Hunger är behovet av det som egentligen livnär dig mer än bara fysiskt. Det är det som gör att ditt liv som väsen inte bara är en gråblek fasad. Men det är också hur långt du går för att stilla Hungern när den blir för stark. Och det är hur du reagerar om den inte blir stillad.

Så när man skapar sin rollperson så ska man dels definiera vad Hungern är och hur den tillfredsställs, vilket antingen bör vara svårt eller uppseendeväckande. Dels ska man definiera vad som händer om den inte tillfredsställs. Till det borde man kanske sätta in en hotklocke-liknande mekanism, som gör att man blir kusligt medveten om hur hungern ökar om man inte lyckas tillfredsställa den.