Nekromanti Att motivera en wall-flower?

[zynt0xic]

Vi har en grupp spelare som har spelat tillsammans ganska länge, men en av dessa spelare är en hopplös wall-flower.
Otroligt passiv och som har svårt att engagera sig i vare sig storyn eller ens sin egna karaktär, vilket kan bli problematiskt då vi oftast spelar väldigt story-drivna skräck-settings.
Det kan gå sessioner utan han gör något alls även fast han haft möjligheten till det, han verkas inte intresserad av att göra aktiva val.
Det kan även kännas ganska elakt i slutet av varje session så får han alltid mins exp pga att han spelar så passivt, sedan blir det så kanska trist att ha en gruppmedlem som ingen bryr sig om då han själv inte verkas bry sig om sin karaktär och så blir det lite dåligt gruppdynamik och gruppen glömmer bort att inkludera honom i sina handlingar på ett meningsfullt sätt.

Så vad säger ni är det bästa sättet att engagera eller konfrontera en wall-flower på?

 

[Mundo]

Antingen låter du dem vara en wallflower (De kanske är nöjda med det?) alternativt så låter du inte han söka sig till alternativen utan istället så forcerar du alternativet på honom.

Exempel:
"Du har den mordmisstänkte mannen i ditt hotellrum och polisen knackar snart på. Du tror att han är oskyldig, men du kan få en belöning om du lämnar in honom. Ska du bryta lagen och försöka skydda honom eller lämna in honom?"

Tvinga honom att göra aktiva val så kanske han blir mer aktiv i sina val senare.

En annan bra start kan ju vara att snacka med honom och fråga honom angående hans spelstil. Han kanske bara är blyg?

 

[Krille]

Vi har en grupp spelare som har spelat tillsammans ganska länge, men en av dessa spelare är en hopplös wall-flower.
Otroligt passiv och som har svårt att engagera sig i vare sig storyn eller ens sin egna karaktär, vilket kan bli problematiskt då vi oftast spelar väldigt story-drivna skräck-settings.
Det kan gå sessioner utan han gör något alls även fast han haft möjligheten till det, han verkas inte intresserad av att göra aktiva val.

Han låter som mig.

Vi väggblommor är inte väggblommor för att vi vill. Vi är väggblommor för att vi känner oss obekväma med alternativen. Det är mindre jobbigt att sitta tyst i ett hörn än att ge sig in i en social situation, även till kostnad av mindre XP.

Men inne i hans hjärna kan fantastiska saker hända. Det är bara det att det är så jobbigt att få ut det ur hjärnan och ut på spelbordet att det får stanna där inne.

(Vilket för övrigt är en bidragande orsak till att jag ogillar "pudel-system" som belönar rollgestaltande, eftersom det inte handlar om att ha en bra pudel, utan om att ha en pudel som domaren tycker om. Men det är en annan sak.)

Så vad säger ni är det bästa sättet att engagera eller konfrontera en wall-flower på?

Generellt sett, för väggblommor: DO NOT CONFRONT! Det gör väggblomman bara ännu mer obekväm och ännu mer väggblomma.

För egen del så upplever jag att när jag blir passiv så beror det på att jag inte är bekväm med att avbryta eller ta plats. Ofta känner jag att jag försöker, men inte ens hinner öppna käften innan nån annan stövlar in på scenen och snor uppmärksamhet. Och eftersom jag som sagt var inte är bekväm med att klompa in sådär i någon annan "sociala privata sfär" så låter jag bli.

Att då konfrontera mig om det här gör mig inte ett dugg mer bekväm. Det får mig att känna att det är mitt fel att den där andre tomten tar min plats. "Tack så mycket för den, då håller jag mig hellre här bak och är ännu mer osynlig. Ursäkta att jag störde." Ungefär.

Utan att behöva hänge sig åt kognitiv beteendeterapi för att göra något åt saken (vilket förmodligen krävs) så skulle jag föreslå att tillsammans med övriga spelare se till att han får plats.

En metod som funkar rätt bra är "du awesome, jag sidekick". Det handlar helt enkelt om att varje spelare väljer individuellt och "kind of slumpmässigt" en annan spelare som man ska försöka göra allt för att göra till spelmötets huvudperson, och man själv blir dennes sidekick. Om alla spelare individuellt väljer varsin annan spelare så är risken rätt hög att någon spelare blir knuffad rakt ut i rampljuset av fler än en annan spelare. Man ska nämligen helst undvika situationer där Adam väljer Bodil som väljer Cecilia som väljer David som väljer Adam. Optimalt är det om Adam och Bodil väljer Cecilia, Cecilia väljer David, och David väljer Adam.

Aktiva spelare kommer inte bli mindre aktiva av det - tvärtom, att vara sidekick innebär att man är aktiv som fan! Man är det bara på ett annat sätt, inte för att man själv ska ta plats eller för att helheten ska bli cool, utan man är aktiv för att göra Cecilia till dagens coolaste person.

Förmodligen kommer väggblomman Cecilia inte vara så aktiv när det gäller att göra David till dagens gulddrake. Men däremot kommer Cecilia bli bra mycket mer aktiv i egenskap av dagens strålkastarfångare. Cecilia får mycket uppmärksamhet utan att känna att hon behöver avbryta och ta andras plats, eftersom det sociala kontraktet handlar om att just ikväll får Cecilia extra mycket plats.

Med tiden kanske väggblomman tränas i att det är okej att ta plats, och blir mindre väggblommig. Men jag skulle inte lita på det.

 

[Lukas]

Han låter som mig.

Vi väggblommor är inte väggblommor för att vi vill. Vi är väggblommor för att vi känner oss obekväma med alternativen. Det är mindre jobbigt att sitta tyst i ett hörn än att ge sig in i en social situation, även till kostnad av mindre XP.

Eller så är han som en spelara jag spelade med förut, Som var fullkomligt nöjd med att vara en wallflower och som slutade spela för att hen kände att de andra spelarna hela tiden försökte sätta hen i spotlighten.

Jag tycker man skall prata med sina spelare, och ett sådant här lägge prata med personen i fråga privat och fråga om den är nöjd eller vill få ut mer.
en den nöjd så låt den hållas, annars så kan man prata om tänkbara lösningar. Kanske skulle det vara bättre att börja med små grupper , kanske till och med hen som ensamspelare?

 

[Rymdhamster]

Bra poäng! Jag har en spelare i min grupp som är helt ointresserad av saker som faktiskt karaktärsspelande och intriger och sånt. Däremot gillar hon strider och älskar pussel. Som jag förstår det så är hon rätt nöjd att sitta och leka med tärningar mellan striderna och pusslen.

 

[krank]

en den nöjd så låt den hållas, annars så kan man prata om tänkbara lösningar.

Precis så tänker jag också. Att vara en wallflower kan också vara en fullt valid spelstil. Om de andra spelarna driver nog för att plotten ska röra sig tycker jag det räcker bra så, om nu vederbörande är nöjd med sitt väggblommande.

 

[zynt0xic]

Tror inte han är blyg han är främst outtrycksfull, det är han som person i allmänhet, min syster var tillsammans med honom i tre år och kunde få utbrott på honom för att han aldrig uttryckte något annat än ett neutralt leende, ens när dom bråkade...

Den kampanj som haft mest framgång med honom var en kampanj i Noctum som jag höll då jag praktiskt taget kastede monster, val och andra konfrontationer på honom, men så fort man slutar så lägger han sig i bakgrunden igen.

Problemet är inte hurvida han är nöjd eller inte, om han inte gillade det skulle han antagligen inte spelat med oss i så många år, i kampanj efter kampanj, som han har gjort.
Problemet ligger i att hans passivitet inte passar sig i en skräcksetting, och kan bli något av ett pacing problem, alla andra har historier, dilemman och farhågor som faktiskt engagerar dom andra spelarna, och resten av gruppen får lättare att bonda på grund utav det medans han alltid står på sidan om och som spelledare kan det bli svårt att motivera varför en sådan karaktär gång på gång tvingas ihop med den resterande gruppen.

På Exp fronten så har han får lite "specialregler" so far att snarare han belönas för att göra ansträngningen snarare än resultatet skall vara exceptionellt

 

[yokowermland]

Har aldrig haft det problemet med en spelare.....tror jag. Men en "wallflower" kan ha sluppit förbi utan att jag märkt det.
Hur som helst Krille så gillar jag det du skriver och ska var mer uppmärksam på den typen av spelare.

Som alltid när man har problem med en spelare så gäller det att prata med denne. Snacka om det tillsammans med den berörda och inte om den berörda. Försök att hitta en lösning tillsammans. I min erfarenhet det enda som fungerar och det brukar faktiskt kännas jävligt skönt också. Tänk på också att ibland kanske det som man tror är ett problem för andra inte alls ett problem för dem.

 

[Krille]

Eller så är han som en spelara jag spelade med förut, Som var fullkomligt nöjd med att vara en wallflower och som slutade spela för att hen kände att de andra spelarna hela tiden försökte sätta hen i spotlighten.

Bra poäng.

Vilket gör poängen med pudelutställning än mer viktig. Då blir det en annan form av dubbelbestraffning - antingen bestraffas man med färre XP för att man gör det man gillar bäst, eller så bestraffar man sig själv och gör det som spelledaren gillar för att få XP. Eller sluta spela.

 

[zynt0xic]

Mjo, han är ganska medveten om att han är något av en wall-flower dock, vi har givit honom förslag och tips på hur han skulle kunna ändra det och han har uttyckt att han gärna vill göra en förändring, det är mer att det inte händer så mycket efter konfrontationen.

Han var faktiskt t.o.m. spelledare för våran förra kampanj, fram tills vi konstaterade att han var lika mycket av en wall-flower som spelledare som han är som spelare så vi fick avsluta den kampanjen och gav så mycket konstruktiv kritik som vi kunde, som han förstod och verkades ta in, men samma problem, han gör inget med den informationen eller kritiken.

Så absolut började vi med att prata med honom direkt, men då det inte haft så goda resultat försöker jag istället se vad man kan göra åt problemet från andra sidan, dvs som medspelare eller spelledare.

 

[God45]

Om jag var du hade jag bytat XP system direkt, oavsett vad lösningen visar sig vara här tror jag inte det bidrar på ett positivt sätt att ge honom mindre xp än alla andra.

Jag håller med om att det är bättre att försöka lösa det här utanför spelet men jag har en i spelet teknik som skulle kunna hjälpa. Vampyra hans karaktär!

Vampyra honom fungerar bara om du har vampyrer i din setting men principen fungerar oavsett vilken setting du är i, är det Call of cthulhu gör honom halv besatt av en vänligt inställd Yith, eller ghoula honom eller låt honom upptäcka sitt deep one arv. Det viktiga är att det här förvandlar honom till döden i ett par skor. Han bör vara mäktig nog att fucka up resten av gruppen utan att ens försöka.

Varför ska du göra det här? För nu är han Mcguffinen och den lätta lösningen på så, så många problem. Detta betyder att han kommer stå i centrum ofta och inte kan komma undan från att stå i centrum eftersom de andra spelarna kommer dra med sig honom och hans övernaturliga krafter på allt som verkar svårt och farligt. Sammtidigt behöver han inte rollspela så mycket utan kan bara göra som han blir tillsagd.

När alla har fått in rutinen slår du sedan till med steg 2. Upp tills den här punkten har nackdelarna av hans förvandling inte varit så allvarliga men nu kickar de in på högvarv. Har du vampyrat honom så inte bara beskriver du hur alla andra ser ut som mat men du startar scener med att han vaknar i sin lägenhet, täckt av blod och hållandes handen från ett barn. Han minns ingenting som hänt under natten. Skruva sedan upp värmen snabbt! Polisen bankar på dörren! Om han inte gör ett val (NU! VÄLJ NU!) så slår polisen in dörren och börjar skjuta, sure han dödar dem, men nu har han större problem.

Steg 3 är att gruppen får reda på vad som har hänt undet steg 2 (gör det lätt för dem, riktigt, riktigt lätt) och se hur de reagerar. För om han inte kommer på riktigt bra lögner eller förklaringar eller är drivande i en utredning för att få reda på vad som verkligen hänt kommer resten av gruppen försöka mörda honom. Detta betyder att oavsett om han aktivt reagerar på någonting kommer saker hända med honom som händelsernas mittpunkt.

 

[wilper]

Har han tråkigt? Stör han spelet för er andra? Det finns de som gillar att bara sitta med och lyssna, den egna rollpersonen är bara ett medel för att få vara med vid bordet.

Annars, träffas ni för att spela. Eller spelar ni när ni träffas? Är ni polare även bortom spelbordet kanske ni helt enkelt skall göra något annat tillsammans.

Är ni ett gäng som träffas uttryckligen för att spela, och wall-flowerspelarens avvaktande inställning till spelet sabbar både för er och för honom själv. Får jag föreslå att ni testar ett annat spel och sätt att spela?

I Panty Explosion Perfect dras alla spelare in i berättelsen även om inte alla rollpersonerna är aktiva. Man berättar nämligen effekten av varandras rollpersoners handlingar på ett väldigt listigt sätt.

Även om ens rollperson inte ens är med i en scen så tvingas SPELAREN vara med ändå.

 

[Recca]

en den nöjd så låt den hållas, annars så kan man prata om tänkbara lösningar.

Precis så tänker jag också. Att vara en wallflower kan också vara en fullt valid spelstil. Om de andra spelarna driver nog för att plotten ska röra sig tycker jag det räcker bra så, om nu vederbörande är nöjd med sitt väggblommande.

Om personen inte deltar och gör något så gör ju personen inget för de andras upplevelse heller... Det tycker inte jag är riktigt okay, faktiskt.

men för att gå till botten med det här föreslår jag att SL prövar att spela en one-on-one-one-shot. Alltså att SL tar spelaren avsides och spelar rollspel med denne, antingen på en speciellt undansatt tid eller under spelsessionen.

 

[Recca]

Om jag var du hade jag bytat XP system direkt, oavsett vad lösningen visar sig vara här tror jag inte det bidrar på ett positivt sätt att ge honom mindre xp än alla andra.

Jag håller med om att det är bättre att försöka lösa det här utanför spelet men jag har en i spelet teknik som skulle kunna hjälpa. Vampyra hans karaktär!

Vampyra honom fungerar bara om du har vampyrer i din setting men principen fungerar oavsett vilken setting du är i, är det Call of cthulhu gör honom halv besatt av en vänligt inställd Yith, eller ghoula honom eller låt honom upptäcka sitt deep one arv. Det viktiga är att det här förvandlar honom till döden i ett par skor. Han bör vara mäktig nog att fucka up resten av gruppen utan att ens försöka.

Varför ska du göra det här? För nu är han Mcguffinen och den lätta lösningen på så, så många problem. Detta betyder att han kommer stå i centrum ofta och inte kan komma undan från att stå i centrum eftersom de andra spelarna kommer dra med sig honom och hans övernaturliga krafter på allt som verkar svårt och farligt. Sammtidigt behöver han inte rollspela så mycket utan kan bara göra som han blir tillsagd.

När alla har fått in rutinen slår du sedan till med steg 2. Upp tills den här punkten har nackdelarna av hans förvandling inte varit så allvarliga men nu kickar de in på högvarv. Har du vampyrat honom så inte bara beskriver du hur alla andra ser ut som mat men du startar scener med att han vaknar i sin lägenhet, täckt av blod och hållandes handen från ett barn. Han minns ingenting som hänt under natten. Skruva sedan upp värmen snabbt! Polisen bankar på dörren! Om han inte gör ett val (NU! VÄLJ NU!) så slår polisen in dörren och börjar skjuta, sure han dödar dem, men nu har han större problem.

Steg 3 är att gruppen får reda på vad som har hänt undet steg 2 (gör det lätt för dem, riktigt, riktigt lätt) och se hur de reagerar. För om han inte kommer på riktigt bra lögner eller förklaringar eller är drivande i en utredning för att få reda på vad som verkligen hänt kommer resten av gruppen försöka mörda honom. Detta betyder att oavsett om han aktivt reagerar på någonting kommer saker hända med honom som händelsernas mittpunkt.

Åhh va spännande. Me wanna play diz.

 

[IcarusDream]

Håller helt med Krille i detta.

 

[God45]

Om jag var du hade jag bytat XP system direkt, oavsett vad lösningen visar sig vara här tror jag inte det bidrar på ett positivt sätt att ge honom mindre xp än alla andra.

Jag håller med om att det är bättre att försöka lösa det här utanför spelet men jag har en i spelet teknik som skulle kunna hjälpa. Vampyra hans karaktär!

Vampyra honom fungerar bara om du har vampyrer i din setting men principen fungerar oavsett vilken setting du är i, är det Call of cthulhu gör honom halv besatt av en vänligt inställd Yith, eller ghoula honom eller låt honom upptäcka sitt deep one arv. Det viktiga är att det här förvandlar honom till döden i ett par skor. Han bör vara mäktig nog att fucka up resten av gruppen utan att ens försöka.

Varför ska du göra det här? För nu är han Mcguffinen och den lätta lösningen på så, så många problem. Detta betyder att han kommer stå i centrum ofta och inte kan komma undan från att stå i centrum eftersom de andra spelarna kommer dra med sig honom och hans övernaturliga krafter på allt som verkar svårt och farligt. Sammtidigt behöver han inte rollspela så mycket utan kan bara göra som han blir tillsagd.

När alla har fått in rutinen slår du sedan till med steg 2. Upp tills den här punkten har nackdelarna av hans förvandling inte varit så allvarliga men nu kickar de in på högvarv. Har du vampyrat honom så inte bara beskriver du hur alla andra ser ut som mat men du startar scener med att han vaknar i sin lägenhet, täckt av blod och hållandes handen från ett barn. Han minns ingenting som hänt under natten. Skruva sedan upp värmen snabbt! Polisen bankar på dörren! Om han inte gör ett val (NU! VÄLJ NU!) så slår polisen in dörren och börjar skjuta, sure han dödar dem, men nu har han större problem.

Steg 3 är att gruppen får reda på vad som har hänt undet steg 2 (gör det lätt för dem, riktigt, riktigt lätt) och se hur de reagerar. För om han inte kommer på riktigt bra lögner eller förklaringar eller är drivande i en utredning för att få reda på vad som verkligen hänt kommer resten av gruppen försöka mörda honom. Detta betyder att oavsett om han aktivt reagerar på någonting kommer saker hända med honom som händelsernas mittpunkt.

Åhh va spännande. Me wanna play diz.

Tackar Tummen upp från dig brukar betyda att det är en av mina bättre ideer

 

[Zorgie]

Kan börja med att säga att jag är SL till kampanjen som det ursprungliga inlägget rör.

Detta är det mest konkreta förslag hittills, och i princip samma svar som på en tråd jag skapade. Jag ser absolut poänger med systemet, men är inte hundra på att det är lösningen på just denna kampanj.

Vampyr-idén var också intressant, och är inne på samma sak. Båda förslagen nyttjar grundidén att som väggblomma har man svårt att agera, men inga problem med att reagera. Det är precis detta intryck jag fått av denne spelare, och vad vi försöker tackla. Vampyridén tycker jag dock faller på att man måste lägga så mycket fokus på en karaktär, och även om det skulle fungera i vissa situationer känns det inte rätt just nu. Förslaget med att låta folk side-kicka varandra olika spelmöten är också intressant, men känns som fel väg att gå. Jag vill att karaktärerna skall interagera med varandra utifrån sina egna perspektiv, göra val som passar de själva.

Huvudproblemet jag har med denna metod är att man tvingar in meta i spelandet; Spelarna kommer vara tvingade att göra val och handlingar som inte direkt passar deras rollpersoner för att vi kommit överens om det i "verkligheten". Då löser jag det hellre genom att forma kampanjvärlden på ett sätt som engagerar honom, och det är förslag som rör detta jag (vi) väldigt gärna tar emot! Som vampyridén!

 

[God45]

Det här är en riskabel metod och den kräver att du som gm väger av vad som är lagom och vad som är för mycket... Men du kan ge honom en nemisis och en ärkefiende.

De båda begreppen är definierade i den här artikeln: http://www.grendel.org/tsc/klosterman-enemies.htm

Den korta sammanfattningen är att nemisisen är en värdig rival som en person mäter sig mot och är extremt angelägen om att besegra. Men de är ändå vänner och kan till och med sammarbeta. Ärkefienden å sin sida är personen som någon hatar mest i världen. De är inte rivaler och behöver inte ens hålla på med samma sorts saker, de bara hatar varandra otroligt mycket.

Här är en kort sammanfattning från artikeln:

RECOGNIZING YOUR NEMESIS
•At some point in the past, this person was (arguably) your best friend.
•You have punched this person in the face.
•If invited, you would go to this person's wedding and give him a spice rack, but you would secretly hope that his marriage ends in a bitter, public divorce.
•People who barely know both of you assume you are close friends; people who know both of you intimately suspect that you profoundly dislike each other.
•If your archenemy tried to kill you, this person would attempt to stop him.

RECOGNIZING YOUR ARCHENEMY
•Every time you talk to this person, you lie.
•If you meet someone who has the same first name as this person, you immediately like him less.
•The satisfaction you feel from your own success pales in comparison to the despair you feel at this person's triumphs, even if those triumphs are completely unrelated to your life.
•If this person slept with your girlfriend, she would never be attractive to you again.
•Even if this person's girlfriend was a hateful bitch, you would sleep with her out of spite.

Hur är det här relevant för rollspel och specifikt din situation frågar du nu? Nemisisen och ärkefienden kommer låta din wallflower reagera iställer för att agera.

Vad gör wallflowerns karaktär? Vad är han bäst på? Är det att skjuta folk, vara en bibliotekarie eller är det att vara en tech kille? Nemisisen är någon som gör samma sak ungefär lika bra, kanske lite, lite sämre. Gruppen träffar nemisisen och han är på något sätt inblandad med att utreda det övernaturliga och han är extremt hjälpsam. Och han är självgod över det och pikar wallflowern över hur han är bättre än honom på vad de gör (specielt om han egentligen är sämre). Det här kommer driva wallflowern till att reagera och bevisa att HAN är bäst och på så sätt besegra nemisisen. Det hjälper om du gör det här till det enda området där det är möjligt för wallflowern att vara bättre än nemisisen. Gör nemisisen snyggare, smartare, körandes en snyggare bil och havandes en större kuk än wallflowern, det kommer bara göra honom ännu mer uppretad och dessutom krydda hela affären med avundsjuka

Ärkefienden är inte alls lika subtil, han är en av fienderna i kampanjen (en kultist eller vampyr eller what ever) som specifikt hatar wallflowern av en riktigt eller inbilad anledning. Han är en fiende till gruppen men han HATAR wallflowern. Så vad gör han? (Obs! Se till att wallflowerns karaktär har barn eller husdjur. Har han varken eller låt honom hitta en hundvalp eller något) Ärkefienden har när karaktären varit ute och äventyrat brytit sig in i wallflowerns lägenhet, torterat hans husdjur till döds, misshandat hans barn så svårt att de måste till sjukhus, slagit sönder allting av sentimentalt eller monitärt värde, stulit adressböcker (eller ipads, laptops etc) med nummer och adresser till alla wallflowern känner och han har skitit i wallflowerns säng. Det är inte en metafor, han har bokstavligt talat tömt sina tarmar i hans säng. Han har sedan lämnat ett visitkort så att wallflowern vet exakt vem som gjorde det.

Har du någon aning om hur mycket wallflowern vill hämnas nu? Han kommer bränna ner världen för att få lägga händerna runt ärkefiendens hals och trycka till tills han slutar sprattla

 

[denstore]

Min fundering är hur besvärligt hans tillbakadragenhet är för spelare och spelledare? Om han trivs med den passiva rollen, vad är det som gör det så dåligt? Några av mina mest trogna spelare har varit passiva, och jag har alltid gillat att ha dem med. I min mening fungerar de utmärkt för att balansera upp spretiga spelgäng. Dessutom brukar de som sagt vara trogna. När andra spelare försvann iväg på alla möjliga knasigheter (oftast sprit eller tjejer) så kom de passiva i tid, fixade sina karaktärer, och såg till att spelkvällarna faktiskt blev av. Tyvärr så blev de senare ansvarsfulla fäder och spelar inte så mycket längre. Men de är mer saknade än de som var mest drivna under de tidiga åren.

 

[zynt0xic]

Min fundering är hur besvärligt hans tillbakadragenhet är för spelare och spelledare? Om han trivs med den passiva rollen, vad är det som gör det så dåligt? Några av mina mest trogna spelare har varit passiva, och jag har alltid gillat att ha dem med. I min mening fungerar de utmärkt för att balansera upp spretiga spelgäng. Dessutom brukar de som sagt vara trogna. När andra spelare försvann iväg på alla möjliga knasigheter (oftast sprit eller tjejer) så kom de passiva i tid, fixade sina karaktärer, och såg till att spelkvällarna faktiskt blev av. Tyvärr så blev de senare ansvarsfulla fäder och spelar inte så mycket längre. Men de är mer saknade än de som var mest drivna under de tidiga åren.

dina spelare låter som motsattsern till våran, han är alltid den som är sen, missar sessioner om man inte tjatar på honom, är alltid segast med att fixa karaktär, och den enda som faktiskt dissat rollspel pga tjej och sprit.

vilket som så blir han något av en sten att släpa runt för resten av gruppen, han blir den där man inte riktigt vet varför hans karaktär är med i den här gruppen eller varför dom andra karaktärerna skulle bry om honom mer än som en SLP