Nekromanti Att rekomdera spel till nybörjare..

[Johan K]

Säg att du fick frågan av en grupp nybörjare, som såklart har snackats sig samamn & vill börja lira, vilke/vilka skulle du vilja rekomendera då ?
Åxå, skulle du rekomedera några moduler ?

Jag för min del skulle nog rekomdenre M:UA faktsitk. Det är ett roligt & framför allt enklet spel att komma igång med. Tror att det har den sortens humor som kan fånga upp gruppen & senda göra den mer nyfiken på vad rollspel är.
I modulväg till M:UA så lutar jag åt Spelarboken eller Zonernas Zologi till att börja med.

Sedan så skulle jag nog vilja Saga, gilalr den enkla & schyssta medeltida stämmningen som finns där.

Som vidarre rekomendationer när de spelat ett tag är nog DoDT & En Garde

 

[Ackerfors]

Att tvingas låta bli...

"Säg att du fick frågan av en grupp nybörjare, som såklart har snackats sig samamn & vill börja lira, vilke/vilka skulle du vilja rekomendera då ?
Åxå, skulle du rekomedera några moduler ?"

Det beror förstås mycket på vad de vill ha i sitt rollspelande och om de vill att jag eller någon annan ska spela med dem eller om det är tänkt att de ska klara sig själva.

Skulle jag vara delaktig i spelandet så skulle jag välja utefter vad jag tror att just de gillar, eller vad jag vill att de ska gilla.

Skulle jag inte vara delaktig i spelandet skulle jag tvingas låta bli att rekommendera något. Det finns nämligen inget spel jag skulle rekommendera till nybörjare. Och det finns väldigt många svenska spel jag inte skulle komma på tanken att rekommendera. Skulle de tjata skulle jag kanske säga "köp Mutant, fast egentligen kvittar det så länge ni inte lägger pengarna på [den och den] produkten."

Jag är nämligen inte helt till freds med nybörjaralternativen vi har på svenska marknaden. Eller, ja... Jag tycker inte att det finns något nybörjarspel (och nej, ni behöver inte säga "men mitt spel är ju det" för jag håller inte med (och nej, det spelar ingen roll att folk faktiskt börjar spela med vissa spel, det gör dem inte till nybörjarspel)) än.

 

[Arfert]

jag skulle nog (som jag tror Yassillus också menade) först kolla vad för slags genrer de glada nybörjarna var intresserade av. Är man inne på nåt specifikt kanske man orkar läsa ett mer omfångsrikt spel med mer invecklade regler. Då kanske inte man bryr sig så mycket om högre trösklar.

På svenska marknaden skulle jag nog annars säga Mutant UA precis som du... kul värld och lätt att komma in i.

Annars skulle jag kanske säga "köp en gammal DoD-box på blocket.se eller Saga på SF-bokhandeln".

Sen finns det ju många spel som är relativt nybörjarvänliga, på andra språk. Fast en del är ju out of print.. som gamla Star Wars. Av dom nuvarande kan man ju till exempel nämna Buffy eller Firefly, för de mer litterära Draug kanske, CoC är ju ganska enkelt, kanske WoD osv...

Däremot skulle jag inte säga Trudvang, Eon, D&D 3.5 med flera... av olika anledningar

 

[Dimfrost]

Sen finns det ju många spel som är relativt nybörjarvänliga, på andra språk. Fast en del är ju out of print.. som gamla Star Wars.

Fast du nämnde ju gamla DoD-boxar. Om man kan ta upp sånt som är ur tryck skulle jag mycket hellre rekommendera svenska Stjärnornas Krig-rollspelet. Det brukar gå att få tag på för en inte alltför dyr penning på Tradera, och det är det enda svenska spel jag skulle kunna tänka mig att rekommendera till nybörjare. Förutom möjligtvis Vägen med flera, men de har jag för dålig koll på för att egentligen kunna uttala mig. (Jag äger Tellus men har inte läst det.)


/Dimfrost

 

[Arfert]

ja det har du ju rätt i, hade glömt bort svenska översättningen... fast jag har den.

 

[walium]

"Annars skulle jag kanske säga "köp en gammal DoD-box på blocket.se eller Saga på SF-bokhandeln"."

Vad är det egentligen som gör gamla versioner av DoD (och i förlängningen det snarlika Saga) så nybörjarvänligt? Jag vet att det är många som har börjat sin bana med det, jag också, men det är inte samma sak som att det är ett nybörjarvänligt spel.

Nu handlar den här tråden iofs om att rekommendera spel till nybörjare men personligen anser jag att det finns andra saker som spelar minst lika stor roll för nybörjare förutom själva rollspelet. Det var knappast så att jag började med just DoD för att vi hade gjort en djupsinnig analys av spelet och jämfört det med tänkbara alternativ. Så vitt vi visste så fanns det egentligen inga andra rollspel överhuvudtaget. Vi började med DoD för att det var störst, lättast att få tag på och det spel som mer erfarna medlemmar av spelgruppen hade testat tidigare. Nybörjarvänlighet är mycket mer än regler, det är tillgänglighet, support och utbredning. Det är ingen slump att många börjar med DoDT och Eon oavsett vad vi sedan tycker om dessa spels nybörjarvänlighet.

Sedan kan man fråga sig vilka övriga kriterier som ett nybörjarvänligt spel ska fylla förutom lättfattliga regler. Vad är det som ska få mig att fortsätta spela det när nyhetens behag har lagt sig? Den enkelhet som ursprungligen gjorde spelet lätt att förstå kanske får mig att förkasta spelet när jag inte längre anser mig vara en oerfaren rollspelare längre.

Skulle jag ge en blivande rollspelare ett tips så skulle det vara att först och främst se till att dra ihop en vettig spelgrupp. Att hitta ett intressant rollspel att spela är det lilla bekymret och den som har den minsta kunskap om internet kan lätt hitta massor med information.

 

[Arfert]

...varför är gamla DoD mer nybörjarvänligt än DoDT och Eon? Tja för att man kommer igång och spelar mycket snabbare och systemet är bättre än efterföljarna. Hade det funnits kvar på marknaden - med mindre uppgraderingar och en uppdaterat utseende - hade Eon haft enorma problem att få sitt genomslag.. Eon vann på walkover.

Orkar inte ta diskussionen varför Saga är nybörjarvänligt en gång till. Det är sååå tjatigt.

Konstaterar bara att på annat håll än från på det här forumet så har Saga bedömts vara det mest nybörjarvänliga svenska rollspelet. Jag utan undantag bara har fått mycket bra reaktioner av just nybörjare. Och av gamla rävar.

Det är iofs inte samma sak för att det är skrivet bara för nybörjare, det är skrivet för att vara ett brett spel, som Eon. Fast bättre. ;-)

 

[Mekanurg]

Jag skulle gärna slå ett slag för Ansgar, som utspelar sig i en hyfsat familjär miljö (Mälardalen under vikingatiden) och som intro-äventyr har en tämligen våldsfri deckargåta (en grupp tyska munkar ska lösa ett mord).

 

[walium]

"...varför är gamla DoD mer nybörjarvänligt än DoDT och Eon? Tja för att man kommer igång och spelar mycket snabbare och systemet är bättre än efterföljarna."

Är du säker på detta? Är du säker på att denna snabbhet är det som nybörjare främst efterfrågar? Jag kan med minst lika stor rätt hävda att Eon är mer nybörjarvänligt eftersom reglerna ger spelaren mycket mer hjälp med att bygga upp en karaktär än vad de gamla DoD-reglerna gör. Både Eon och DoDT innehåller mycket mer information och tips när det gäller att skapa äventyr, kampanjer och att spela rollspel överhuvudtaget. Jag hade inte valt att introducera rollspel för en nybörjare med Eons eller DoDT:s regler om de inte uttryckligen hade begärt det. Men jag hade inte heller kört med DoD. Det troligaste är att jag hade kört med regler ifrån ett spel och värld ifrån ett annat. Men det är mitt val och baserat helt på subjektiva åsikter snarare än någon form av fakta.

Om du verkligen granskar de flesta av dagens aktiva svenska rollspel så kommer du att finna att de är väldigt lika DoD både genom att de innehåller många element och regler som återfinns i DoD och för att de baseras/inspireras på världar som ursprungligen fanns i Target Games rollspel. På många sätt var det de som definierade vad rollspel skulle vara för oss svenskar. Men du menar att trots detta så har spelen bara blivit sämre på att ta hand om nybörjare även fast tiderna har blivit svårare och konkurrensen hårdare både ifrån andra rollspel och nöjen sedan DoD:s glada dagar? Vilket enormt misslyckande för samtliga svenska rollspel om det allra bästa i nybörjarväg fortfarande är ett mer än 20 år gammalt spel som varit mer eller mindre dött i mer än tio år!

Det kanske är så att DoD i dess tidiga inkarnationer är det mest nybörjarvänliga svenska rollspel som någonsin producerats även om det var många år sedan det kom ut. Men det är också ett av de rollspel som är mest omgärdat av myter och nostalgiska vanföreställningar eftersom väldigt många började sin egen rollspelsbana med detta spel.

"Hade det funnits kvar på marknaden - med mindre uppgraderingar och en uppdaterat utseende - hade Eon haft enorma problem att få sitt genomslag.."

Ja, men inte nödvändigtvis för att DoD var objektivt bättre utan för att det hade varit så mycket större. Det är klart att det uppstod ett vakuum efter Target Games som Neogames snabbt fyllde och tjänade mycket på.

"Orkar inte ta diskussionen varför Saga är nybörjarvänligt en gång till. Det är sååå tjatigt."

Jag har inte hört den så många gånger att jag tycker att den har blivit tjatig. Har det egentligen förekommit mer än en tråd om saken?

"Jag utan undantag bara har fått mycket bra reaktioner av just nybörjare. Och av gamla rävar."

Medan alla nybörjare som du har introducerat Eon eller DoDT för bara har spytt på dem?

"Det är iofs inte samma sak för att det är skrivet bara för nybörjare, det är skrivet för att vara ett brett spel, som Eon. Fast bättre. ;-)"

Är det alltså breda spel som är nybörjarvänligast? Hur ska då egentligen något svenskt spel kunna tävla med Eons omfattande utgivning av olika moduler?

Det är inte min avsikt att raljera eller driva med dina åsikter. Min poäng är att detta är en fråga som förtjänar genomtänkta svar. Ämnet har varit uppe hur ofta som helst och alla sådana här trådar fylls snabbt med många och sällan särskilt genomtänkta svar. Det är inte ovanligt att man ser tillbaka på sin egen nybörjartid med nostalgiska ögon och minns allt bra som man själv hade med spelsystem X och därefter dubbar det till det allra bästa nybörjarspelet även för dagens nybörjare som tydligen inte påverkas av att de tillhör en annan generation och lever i en helt annan värld. Väldigt långtgående slutsatser dras utifrån vad enstaka personer har uttryckt under något spelmöte. Kan inte en nybörjarvänlig spelledare och spelgrupp få även det mest opedagogiska rollspel att framstå som rent fantastiskt? Det gäller att skilja mellan den totala upplevelsen och själva rollspelet.

Vad är en nybörjare? Hur gammal är den genomsnittlige nybörjaren? Vad har han/hon för intressen? Vad vet han/hon om rollspel sedan tidigare? Vad har han/hon för syfte med sitt rollspelande? Detta är några frågor som väger ganska tungt om man har för avsikt att presentera det ultimata nybörjarrollspelet. Jag vet inte svaret på dem, vet du?

 

[krank]

Det beror på nybörjarna.

Jag skulle inte tveka att spelleda Nobilis, exempelvis, förutsatt att nybörjarna gillar litteratur och poesi.

Nybörjarnas egna intressen, vad de förväntar sig av rollspelandet, etc, måste ligga till grund för varje tips av det här slaget. Det finns inga rollspel som är "mer nybörjarvänliga" än andra, utom de som är taffligt skrivna.

Det hela beror dessutom på om gruppen ska bestå enbart av nybörjare, eller om det ska finnas med någon som har tidigare erfarenhet.

Så mitt tips - "det beror på".

 

[Svarte Faraonen]

Om jag skulle introducera nybörjare skulle jag först och främst erbjuda mig att spelleda dem genom något, så att de får ordning på hur det går till att spela. Sådant tror jag är värdefullt. Vilket spel det skulle bli skulle variera med vilken smak jag misstänker att de presumtiva spelarna skulle ha, men om jag tittar upp mot min spelhylla kan jag misstänka att något av följande spel skulle kunna spelas:
Stormbringer
Warhammer Fantasy Roleplaying
Västmark
Call of Cthulhu
World of Darkness
All Flesh Must Be Eaten
Draug
Mutant: Undergångens Arvtagare
Star Wars d6

Som synes inte enbart spel med väldigt enkla regler, även om jag medvetet sållat bort de mer detaljerade spelen. Jag skulle till exempel inte börja spelandet med Artesia, bara för att det är sådana mängder information i det spelet att till och med en erfaren spelare blir lite matt. Dock anser jag att man med vägledning i hur något går till kan börja spela även spel med lite mer komplexa regler.

Jag kan tillägga att jag antar att nybörjarna har ett hyfsat grepp om det engelska språket. Om detta inte skulle vara fallet, till exempel om de skulle vara väldigt unga, skulle jag begränsa mig till Västmark, Mutant och antagligen gräva fram Drakar och Demoners gamla grundregler.

 

[Fiktionslek]

Som jag förstått det är det en premiss för många diskussioner om nybörjarrollspel att ett dylikt spel helst ska vara:

* kort
* kunna spelas utan att läst spelet och gärna utan förberedelser
* ha ett språk som liknar vardagstalets
* ha en stereotyp setting eller ingen setting alls.

I mina ögon låter detta oerhört blodfattigt. Jag drar mig till minnes min första bok för egen läsning. Jag tror jag var i sex-sjuårsåldern, och den tunna boken handlade om en rätt vanlig kille i en rätt vanlig miljö som råkade ut för rätt vanliga otäckheter. Den var rikligt försedd med "dom" och "sej", etc. Jag hatade den.

Min far vaskade då fram Burroughs "Tarzans son" från någonstans, och gav mig den istället. Den är varken kort eller språkligt lättillgänglig, och hela settingen och dess miljöer befinner sig på både historisk och fantastisk distans från svenskt sjuttiotal. Den här boken fascinerade mig oerhört. Jag tragglade mig igenom den och älskade den så mycket att min slukarålder började från och med min andra bok.

Nu är jag själv bara jag själv, och inga generella växlar går att dra på mitt exempel. Men det illustrerar det jag vill föreslå, nämligen att ett bra nybörjarrollspel kan för den nybörjargrupp det handlar om:

* vara svårt på ett sätt som upplevs som utmanande
* vara främmande på ett sätt som väcker nyfikenhet
* vara mödan värd i form av nya erfarenheter och perspektiv på världen och den egna identiteten.

Hälsar

Christian

 

[Krille]

Språket

* ha ett språk som liknar vardagstalets

Det har jag aldrig uppfattat som någon premiss. Det får mer än gärna vara helt vanlig korrekt skriven svenska.

Däremot tror jag inte på komplixerad svenska, ens i spel för icke-nybörjare. Det finns några här som älskar att svänga sig med akademiska ord och det verkar mest som att de gör det för att de kan. En del använder krångliga meningsbyggnader, återigen mest för att de kan.

Det finns dem som förkortar en massa helt i onödan. Jag avskyr till exempel "SL" och "RP" - två helt onödiga förkortningar. Jag skriver inte "MA" om mina medarbetare, och endast ytterst skämtsamt använder jag "C" om chefen. Så varför heter det SL och RP?

Gärna helt vanlig korrekt skriven svenska, men försök låta bli att krångla till det i onödan.

 

[Fiktionslek]

Re: Språket

Däremot tror jag inte på komplixerad svenska, ens i spel för icke-nybörjare. Det finns några här som älskar att svänga sig med akademiska ord och det verkar mest som att de gör det för att de kan. En del använder krångliga meningsbyggnader, återigen mest för att de kan.

Det finns dem som förkortar en massa helt i onödan. Jag avskyr till exempel "SL" och "RP" - två helt onödiga förkortningar. Jag skriver inte "MA" om mina medarbetare, och endast ytterst skämtsamt använder jag "C" om chefen. Så varför heter det SL och RP?

Gärna helt vanlig korrekt skriven svenska, men försök låta bli att krångla till det i onödan.

Jag tror att språk kan bidra till upplevelsen av något utmanande och främmande (på ett spännande vis), och att det i många fall är svårt att generellt döma ut det ena eller det andra språkdraget. Akademiskt språk "för att man kan" låter förstås inte något vidare, men många av bibliotekens regelbundet utlånade ungdomsklassiker har språk som vi idag nog skulle betrakta som "tillkrånglat" -- särskilt vad gäller meningsbyggnaden.

Men jag tycker nyckelorden i din post är "i onödan". Självklart ska det finnas en poäng med det sätt som man uttrycker sig på.

Hälsar

Christian

 

[MrG]

Jag skulle först kolla om jag inte kunde få börja med att spelleda dem sjävl som intro. Om det inte passar skulle jag ge ungefär den här inskolningslistan:
-Once upon a time
-Baron Münchhaussen
-Helst något konventscenario som är systemfritt
-Adventure! (bara för att jag uppskattar metakapitlen och ww:systemen verkar funkat bra för många nya)

Om de inte läser engelska har jag större problem, nästa gång jag köper ett rollspel till syskonbarn eller dylikt blir det nog M:UA, men jag ska först roffa till mig ett av deras konventscenarion att smuggla med Hm... undrar om de ska arra på LinCon och behöver spelledare...

 

[walium]

Re: Språket

Inte minst är det viktigt att spelmakarna skriver på ett sätt som de faktiskt behärskar och känner sig bekväma med. Det funkar illa när de av olika skäl försöker göra sig till och språket blir onödigt tillkrånglat och svårbegripligt.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Språket

Det där med onödigt akademiskt språk är ju mest en kvarleva från Gygax (som enligt uppgift från medlemmar av hans spelgrupp använde det för att det var roligt), som ju inte kunde motstå att lägga in "agathocacological" och liknande fikontermer i reglerna.

Men att förkortningar är en styggelse håller jag med om. Jag är beredd att göra undantag för tärningskoder, på samma vis som jag gör undantag för andra matematiska uttryck i reglerna, men i övrigt klarar sig spel alldeles utmärkt utan dem.

 

[Zire]

Jag rekommenderar efter genren

Jag kan ju bara gå efter mina egna erfarenheter i nybörjarfrågan.

Och jag kan bara påminna mig om att folk har varit intresserade av rollspel, men sedan ändå inte börjat (efter att ha läst igenom ett rollspel) av följande anledningar:

* Hade ingen spelgrupp
* Gillade inte genren
* Gillade inte konceptet rollspel

Inte ens med yngre personer har jag hört att någon skulle strunta i att spela bara för att det är nått fel på reglerna. (Vad skulle de jämföra med?) Däremot så har det ju förekommit (och vi gjorde så själva i början) att man t.ex. har skippat eller gjort om en bunt regler för att man inte förstod dem.

Men kommer en person som älskar fantasy och frågar mig om ett spel så tror jag nog att ett dåligt, otympligt fantasyspel är bättre än t.ex. ett sci-fi spel, för att få personen att läsa igenom boken och börja spela. Och vice versa.

Så den korta versionen är att jag går efter genren.

 

[Big Marco]

Re: Språket

Inte minst är det viktigt att spelmakarna skriver på ett sätt som de faktiskt behärskar och känner sig bekväma med. Det funkar illa när de av olika skäl försöker göra sig till och språket blir onödigt tillkrånglat och svårbegripligt.

Har du några exempel på sådana spel? Jag skannade genom de spel jag har i min hylla men ingen stod ut som havandes svårt språk (dåligt språk däremot, det fanns en del syndare...).

 

[walium]

Re: Språket

"Har du några exempel på sådana spel? Jag skannade genom de spel jag har i min hylla men ingen stod ut som havandes svårt språk (dåligt språk däremot, det fanns en del syndare...)."

När jag skriver "onödigt tillkrånglat och svårbegripligt" så menar jag alltså dåligt. Jag antar att jag krånglade till det i onödan.