Jag älskar alla termer som ni radat upp...
Alltså, jag känner mig lite dum, men jag tror att jag älskar alla termer som ni refererat till i den här tråden.
"Ras" är visserligen ofta fel, men jag skriver det ändå i spel som jag klurar på, och jag skriker hellre "vi skall ut och kämpa för den alviska rasen!!!" när jag spelar än något konstigt i stil med "den alviska arten" eller liknande.
"Boffer" älskar jag. Lajvtermer är ofta underbara att använda i rollspel. Vi pratade ofta om "silverkorvar" när vi diskuterade runsvärden i Chronopia, och när allt urartar till ett "bofferinferno" så vet man att inga andra ord duger för att beskriva stämningen. Jag tycker att det är roliga och kärleksfulla termer. När någon föreslår "kan du inte skriva värsta bofferäventyret?" så fnissar jag till litet och känner mig som en busig tioåring. Det är festligt.
En annan sak jag gillar är "friformsflum", det är en jättekul och bra term. Visst, den är utformad för att få friform att framstå som något lite dåligt, men det är ändå en term som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Att ha en term som bara låter bra är ju endast trist. Det är först när man kan skratta åt det lite dåliga som det verkligen blir bra på allvar. Tänk på Ali G och hip hop. Visst, egentligen driver han ju med dem, men eftersom han gör det pricksäkert så blir det ändå en hyllning.
Samma sak med "friformsflum". Jag uppskattar faktiskt "flummet" också, och jag kan skratta åt det, därför blir termen "friformsflum" något som jag kan bära med viss stolthet. Att kalla det "mycket-bättre-än-tärningsrollspel" hade inte krävt något utav mig, därför vore det inte lika belönande.
Samma sak har ju hänt med "dockskåpsrollspel", som jag helt klart myntade som en förlöjligande term för att visa att det inte nödvändigtvis måste vara vuxet att spela i en detaljerad, "riktig" värld. Den termen har jag ju sedan sett dockskåpsspelare själva använda, och plötsligt framstår det som oerhört häftigt och roligt att spela dockskåpsrollspel. Liksom; "vi vet att det kanske kan verka lite nördigt med en överdetaljerad "riktig" värld som man pillar med, som ett dockskåp, men vi står för det och tycker ändå att det är bättre än alternativen". Det får dockskåpsrollspelarna omedelbart att framstå som mycket coolare än när de tyckte att de var mycket vuxnare än alla andra.
Så kan det gå.
Vidare älskar jag att kalla mig själv för en "kobold" och en "ångestrollspelare" när andan faller på, osv. Jag diggar de flesta termer (dungeoncrawler, culture gaming, osv) hur mycket som helst, och resten tycker jag är... okej, antar jag.
Men okej, jag har kanske liiite problem med att spelledaren i Chock inte heter "Spelledare" utan "Chockmästare" (=CM), och sådana grejor, men det är inte riktigt ett hat utan mer något jag uppgivet suckar över.
Om det är något jag ogillar så är det väl mest när någon lyfter fram något som ska låta mycket bättre än alla andra sätt att spela på (fisktank, exempelvis), men sådana brukar jag försöka dra ner i smutsen så fort de dyker upp, och därefter är de ju okej.
Grundregeln är att det är de lite "dåliga" termerna som jag gillar bäst.
/Rising
) till skillnad från de strider som har en given plats i händelseutvecklingen. Alltså används det generellt som en term för att "slåss för stridens skull", utan något djupare motiv.
)
