Nekromanti bästa äventyret någonsin

[Doctor_Hell]

vilket är det bästa äventyret ni spelat i era dar ?

det kan vara ett köpäventyr ett hemsnickrat eller konventsäventyr , det kan berott på bra spelledande en fängslande story en bra stämning eller likande utveckla gärna

 

[Arfert]

2 olika saker:

Masks of Nyarlathotep till CoC. Bra äventyr, bra spelgrupp, varierat spel med olika slags utmaningar. Och den episka skalan. För inte tala om tändsticksasken som följde med som handout!

Enemy Within-kampanjen, speciellt allt fram till och med Middenheim-biten. Av samma anledningar som ovan. Minus tändsticksasken då.

 

[Chryckan]

Det var ett äventyr jag (för ovanlighetens skulle) spelledde i Mutant (2090) och som jag hitta på själv.

Handlingen gick helt enkelt ut på att rollpersonerna fick i uppdrag att utföra en kidnappning av en hög Korp men i själv verket så ville uppdragsgivaren bara att de skulle få skulden för det riktiga brottet (som jag inte kommer ihåg vad det var, massaker på korpar eller mord eller nått sånt).
Så rollpersonerna fick börja fly från polis och prisjägare. Deras ansikten syntes på varenda nyhetständning i hela staden och priset på deras huvuden var astronomiskt.
Själv handlingen var egentligen en banal bisak för det riktiga målet var att få spelarna att känna stressen av att hela tiden vara jagade och aldrig få någon vila.

Till exempel vid ett tillfälle då de verkligen hade lyckats att skaka av alla förföljare och stämt möte en tjallare för att få lite information så hade jag dem att gå över ett torg fullt med folk, typ plattan eller union square, varpå en snäll gammal dam går fram till en av rollpersonerna och tror att hon har sett rollpersonen på TV och får för sig att att rollpersonen är programledaren för hennes favorit tv show, vilket hon genast högt och ljudligt talar om för sina vänner och alla andra inom hörhåll så att det genast börjar samlas en folksamling kring tv-kändisen. I exakt det tillfället så började kvällsnyheterna spelas upp på jumbotronen på torget som naturligtvis hade rollpersonerna som huvudnyhet.

Måste personligen säga att jag lyckades utmärkt med det eftersom spelarna efter ett tag slutade att tänka efter och planera utan bara instinktivt reagerade när de mötes av en ny "motgång". Det bästa var när de i en stulen bil flydde ut ur ett parkeringshus med en bil av förföljare tätt efter och en av spelarna hysteriskt bestämmer sig för att spränga utfarten av parkeringshuset för att stoppa fiendernas bil och utan att tänka slänger ut gruppens lager av sprängämne vilket motsvarade typ 10-20 kg TnT. Han lyckades visserligen med sin uppgift men han var inte så glad över resultatet när halva parkeringshuset föll ihop i ett moln av betong och damm.

 

[Johan K]

Ett var ett konventsäventyr som jag körde på HalmiCon för nått år sedan, kommer tyvärr inte ihåg det vad det hette. Men det var jävlar i det så man fick gåshud när man spelade. Har fortfarande goda minnen ifrån det.
Sedan så är även Vildhjarta ett äventyr som skall hissas högt! Det är ett äventyr som passade mig som handen i handsken.

/ Johan K, som fortfarande sörplar på sitt morgonkaffe..

 

[Jocke]

Uppslasviten av Anders Björkelid
Jag har i och för sig bara spelat mörkret mellan stjärnorna och ur afgrunden, men det var helt fantastiskt.
Call i sverige, författaren säger något i stil med "jag tycker call äventyr brukar använda lovecraft för att skapa rollspel, jag har istället försökt använda rollspel för att skapa lovecraft"

Det är hisskans bra och går (upptäckte jag precis nu när jag skrev inlägget) att köpa på Lulu.

 

[Mr.Walker]

Det är lustigt egentligen med bra och dåliga äventyr.
Ett bra äventyr kan göras dåligt och ett dåligt äventyr kan göras bra. Jag antar att ett bra äventyr från grunden ökar chansen att det blir en eller flera lyckade spelkvällar. Men å andra sidan om man ser äventyr som ett "manus" så kan en bra SL underhålla spelarna med ett dåligt äventyr. Min spelgrupp har nästan haft roligast med såna här enkla egentligen dåliga äventyr men där jag som SL *skryt* lyckats lägga in lite roliga SLPS och andra påhittigheter som gjort dom roliga.

Men det bästa äventyr jag spellet var både ett riktigt bra äventyr och en bra spelkväll. Vi har faktiskt spelat det två gånger.

Äventyret finns med i Star Wars D20 boken "Secrets of Tatooine" och är överraskande bra. Vet inte riktigt vilken uppmärksamhet det fått, men det känns som en underdog. Är osäker på om de som gjorde det ens är medveten om hur bra det är.

Kommer inte riktigt ihåg handlingen exakt, men det bjuder på det mesta. Rpna krashar med sitt skepp på tatooine ute i öken och måste ta sig därifrån. Det låter inte spännande sammanfattat, men det har många bra ingredienser. Bl.a Jawas som gräver fram deras skepp och erbjuder att sälja det till spelarna som är inuti, eftersom det är dom som hittat det så anser Jawas att det är deras.

 

[krank]

vilket är det bästa äventyret ni spelat i era dar ?

det kan vara ett köpäventyr ett hemsnickrat eller konventsäventyr , det kan berott på bra spelledande en fängslande story en bra stämning eller likande utveckla gärna

Det bästa jag spellett är lätt Tatters of the King, första delen. Definitivt det bästa köpäventyr jag läst.


Men; som spelare... Alltså, mina absoluta favvoupplevelser har varit i kampanjer utan fast äventyrsstruktur. Där det inte finns "äventyr" som "börjar" och "slutar" utan hela kampanjen är en enda gigantisk gröt som liksom bara fortsätter och spretar åt alla håll. Jag önskar att jag kunde spelleda så själv... Men; en kamrats superhjältekampanj Kampanjen (det började som ett arbetsnamn...) har varit genuint awesome genom alla år, och Surukais olika kampanjer i hans spelvärld har också alltid varit genomgående awesome.

Men nä, jag måste nog ge upp. jag kan inte komma på något enskilt "äventyr" så, som varit så bra att jag lagt det på minnet på det viset...

 

[Vitulv]

Vildhjärta

Av de äventyr jag spellett kommer Vildhjärta överst. Äventyret är originellt/nyskapande och besitter en fantastisk stämning som verkligen var spot-on vad jag (och jag får förutsätta; även Riotminds) ville göra med DoD6. Dessutom var det i sin struktur extremt lämpat för spelledaren att lägga till egna element i äventyret (eller ta bort, om man nu ville det).

Just nu läser jag igenom Kingmaker-kampanjen till Pathfinder som verkar uppfylla ungefär samma saker som Vildhjärta, fast som lägger till ytterligare frihet och ytterligare djup. En sandlådekampanj som känns otroligt fräsch och inspirerande.

 

[Mr.Walker]

Re: Vildhjärta

Lite offtopic:
Angående vildhjarta så tycker jag det är en fantastisk idé och väldigt stämningsfull produkt, men är det verkligen så bra äventyr i praktiken? När jag spellede det för mina spelare så fattade dom ingenting trots att jag inledde äventyret med den här pilen där det står att man måste hitta gåtor för att komma ut.

Alltså Vildhjarta tycker inte jag riktigt är ett äventyr, snarare bakgrundsplats plats med massa "slump-händelser".

 

[Rising]

Re: Vildhjärta

När jag spellede det för mina spelare så fattade dom ingenting trots att jag inledde äventyret med den här pilen där det står att man måste hitta gåtor för att komma ut.

De flesta spelledarpersonerna i Vildhjarta har ganska god koll på vad det är för situation de hamnat i och har delvis koll på hur de skall ta sig därifrån, så det borde inte ha tagit alltför lång tid för rollpersonerna att fråga sig till informationen de behöver för att komma igång.

Jag gillar också Vildhjarta. Det är originellt, stämningsfullt och flera av de enskilda platserna och varelserna man möter är tillräckligt intressanta för att kunna broderas ut till små miniäventyr i sig, samt erbjuder möjligheter för spelarna att ta egna, märkliga initiativ.

 

[Grisodlar'n]

Döda skogen och Maktens portar, mest p g a ren nostalgi. En nattulv som smyger omkring i en övergiven dvärggruvas beckmörker är inte fel det heller.

 

[Rickard]

De sista äventyren som verkligen skapat wow-känslor är waliums två äventyr till Götterdämmerung - Kompanitet samt Greven. Båda omarbetade jag visserligen, där Kompaniet hade samma struktur som The usual suspects och i Greven så ändrade jag till att alla rollpersonerna hade dödat greven förutom en.

/Han som vet att dessa scenarion fanns på Riotminds hemsida förut men kunde inte hitta dem nu

 

[Mekanurg]

vilket är det bästa äventyret ni spelat i era dar ?

det kan vara ett köpäventyr ett hemsnickrat eller konventsäventyr , det kan berott på bra spelledande en fängslande story en bra stämning eller likande utveckla gärna

Oraklets fyra ögon. Jag spelade Shagul. Och förlorade.

 

[solvebring]

Re: Vildhjärta

De flesta spelledarpersonerna i Vildhjarta har ganska god koll på vad det är för situation de hamnat i och har delvis koll på hur de skall ta sig därifrån, så det borde inte ha tagit alltför lång tid för rollpersonerna att fråga sig till informationen de behöver för att komma igång.

Jepp, vilket också framgår ganska klart från texten dessutom. Det står vem som bär på vilka hemligheter, hur mycket de vet om det osv. Kort och gott, Mr. Walker så beklagar jag att du missade det. För om du hade fått till den biten - vilket jag personligen tycker framgår väl och är huvuddelen i spelargrejen av Vildhjarta (att fråga runt, leta information) - så hade det, jag lovar dig, varit en suverän spelsession. Det är ingen lögn att Vildhjarta är suveränt. Det är verkligen det. Riotminds kronjuvel...

Skrev förövrigt inte detta för att leka besserwisser, utan tvärtom för att poängtera vad som missats och vart fokus bör ligga för att få Vildhjarta att bli den underbara upplevelse det är. Det vill säga, jag hoppas jag kan uppmuntra Mr. Walker till nya försök och en ny syn på det.

 

[solvebring]

Re: Vildhjärta

De flesta spelledarpersonerna i Vildhjarta har ganska god koll på vad det är för situation de hamnat i och har delvis koll på hur de skall ta sig därifrån, så det borde inte ha tagit alltför lång tid för rollpersonerna att fråga sig till informationen de behöver för att komma igång.

Jepp, vilket också framgår ganska klart från texten dessutom. Det står vem som bär på vilka hemligheter, hur mycket de vet om det osv. Kort och gott, Mr. Walker så beklagar jag att du missade det. För om du hade fått till den biten - vilket jag personligen tycker framgår väl och är huvuddelen i spelargrejen av Vildhjarta (att fråga runt, leta information) - så hade det, jag lovar dig, varför en suverän spelsession. Det är ingen lögn att Vildhjarta är suveränt. Det är verkligen det. Riotminds kronjuvel...

Kort och gott, jag tycker du ska försöka ge det en nya chans. En annan rolig sak med Vildhjarta är också, att om man spelar om det så blir det fullständigt olikt förra omgången.

... Säger jag som inte kan nämna mitt bästa äventyr, just för att jag inte kan bestämma mig.

 

[Mäster]

Jag måste absolut hålla med dig om att Uppsala sviten är det bästa konventsscenario jag spelat.

Mäster Johan

boningen.org - boningen.org

 

[Mr.Walker]

Fast jag hade inte problem med att förstå att olika karaktärer kände till olika hemligheter. Det jag egentligen saknade var dels en röd tråd i äventyret men jag minns att jag också uppfattade det svårt att förstå hur karaktärerna/möten egentligen skulle spelas eller användas. Men det var längesen jag läste också. Blev inget lyckat spelmöte för vår spelgrupp iaf. Men det kanske hänger mycket på vilka spelare man har.

 

[solvebring]

Det jag egentligen saknade var dels en röd tråd i äventyret

Ja, det är en del av det huvudsakliga med det som är så fantastiskt med Vildhjarta. Det saknar röd tråd, i vanlig bemärkelse. Det finns inget "gå till punkt A -> B -> C" på samma sätt som det brukar göra i klassiska äventyr, speciellt då i Drakar & Demoners fall.

Det finns punkt A, B, C och så vidare, men det går ingen tråd rakt igenom dem. Istället är de utspridda åt alla möjliga håll. Varje SLP har en koppling eller så som det står i Vildhjarta, >>stig<<, till någon annan SLP. Det är just dem man måste ha en bra överblick på. "Om jag går till punkt A, vart kommer jag sedan därifrån?" Man kan säga det att man till exempel kan gå från punkt A till punkt E, från punkt E till punkt B och kanske därifrån till punkt A igen.

Platserna ligger alltså inte i någon speciell ordning (i det stora hela, dock i förhållande till varandra). Tillsammans bildar de istället ett spindelnät, eller en labyrint där en plats leder till en annan. Det har en dold struktur kanske man ska säga. Istället för att följa den klassiska strukturen där vägen är rak då har man förvrängt den genom att droppa en massa korsningar och sidovägar överallt. Ett tips är att göra en mindmap över alla platser med linjer som visas vilken som leder till vilken.

Tänkt dig att du ska åka bil från Stockholm (Wooops, inne i Vildhjarta, vill ut!) till Malmö (Aha, jag fann alla hemligheterna och kan sticka härifrån!). Det är helt plötsligt inte bara att ta en karta och dra hela vägen ned i ett stråk. Vägen har huggits upp i bitar och spridits ut runtom i Sverige. Du måste hitta dem. Så istället måste du först köra till Umeå för att hitta vägen till Södertälje, sedan från Södertälje till Örebro för att kunna köra till Nyköping, och därifrån leder vägen tillbaka till Södertälje, fast där kan du också köra till Linköping och finner på en ny väg...
... Tillslut, när du lite varstans runtom i Sverige samlat alla vägbitar/hemligheter du behöver för att komma till Malmö kan du slutligen köra dit/ta dig ut ur skogen.

Nu är min förklaringar säkert inte den bästa men förhoppningsvis kanske du förstår vad jag menar i alla fall.

 

[Rickard]

Det jag egentligen saknade var dels en röd tråd i äventyret

Ja, det är en del av det huvudsakliga med det som är så fantastiskt med Vildhjarta. Det saknar röd tråd, i vanlig bemärkelse.

Nu har jag inte läst/spelat äventyret men en grundläggande sak i äventyrsdesign är att låta spelarna ha någonting att gå på, annars kommer scenariot att fallera. Typ som i Svavelvinter där spelledaren kan plantera tidigt i scenariot att rollpersonerna vill hitta försvunna personer, som senare visar sig vara bortrövade av storskurkarna i scenariot.

Nu borde förvisso rollpersonerna ha målet att vilja ta sig ut ur skogen, så jag kanske bara babblar. Ville mest poängtera att ni antagligen snackar om olika saker - drivkrafter hos rollpersonerna som gör att spelarna vill agera kontra fisktanksstruktur som i sin tur ska spelas på ett visst sätt.

/Han som kan tipsa om att man kan skriva !term plantering och !term fisktank i småpraten för den som vill veta vad termerna betyder

 

[nominesine]

I kronologisk ordning:
* Bland Alfer & troll, Tvillingbergen och Dimöns Hemlighet till Drakar och Demoner (för att det var mina första spelupplevelser)
* Maktens portar och Döda skogen (bra spelgrupp och välskrivna äventyr)
* Nekroplolis till Mutant (samma skäl som ovan)
* Dragonlance till AD&D (bra spelgrupp, plus det faktum att jag var ung och gillade böckerna)
* The Gauntlet och The Sentinel AD&D (en på sin tid mycket genomarbetad mini-kampanj)
* Svavelvinter DoD (Mycket välkonstruerat äventyr trots den haltande inledningen)
* The Enemy Within WHFRP (för att det är en så fantastisk kampanj som sysselsatt flera av mina spelgrupper)
* Masks of Nyarlathoptep till Call of Cthulhu (bra kampanj och rolig spelgrupp)
* The Boy King till Pendragon (återigen ett fantastiskt kampanjupplägg som kan sysselsätta båda en och två spelgrupper i åratal)