Nekromanti Bättre rollspelande utan komplicerade regler?

[Troberg]

Re: Brandtal från FMMSL

Trots detta inträffar något så "orespektfullt gentemot spelledaren" som ett regelbråk.

Jag skulle inte klassa det exemplet som ett regelbråk. Det är ett klassiskt fall av överrälsning.

Ett regelbråk hade det varit om spelaren ville dyrka upp skeppet och spelledaren hade krävt mer utrustning än en stekpanna och ett skohorn vilket spelaren tycker att det borde vara nog.

Det skulle också kunna vara så att spelaren tycker att han lyckas dyrka, men spelledaren säger att det misslyckas eftersom han (till skillnad från spelaren) vet att skeppet dels har ett hyperavancerat säkerhetssystem, dels sitter en truckrobot på insidan och håller mot för allt vad han är värd. Om spelaren i det läget framhärdar in absurdum och kräver en förklaring så är det spelaren som går över gränsen för vad som är tillåtet.

Min grundprincip är att det som händer i spelvärlden och handlingen är ett gemensamt ansvar för både spelare och spelledare. De regeltekniska bitarna är däremot spelledarens territorium, där är han kung.

 

[hariman]

Re: Brandtal från FMMSL

Håller med!

Spelarens ansvar och befogenhet: Hur spelarens rollperson agerar och vad personen försöker göra.

Spelledarens ansvar och befogenhet: Världen utanför, inklusive alla andra karaktärer.

Slump i samverkan med spelledare: hur väl lyckas rollpersonen (och alla andra karaktärer för den delen) med det som de försöker den försöker göra? (Proportionerna av slump och spelledarinflytande beror på tycke och smak.)

Alltså överskrider spelledaren sin befogenheter i exemplet ovan, men det vanligaste är nog att det blir tvärtom. Min erfarenhet är att det beror på argumentationsglada (och kanske lätt besserwissriga) personer i spelgruppen och att man argumenterar för sin egen skull som spelare inte för rollpersonens skull.

Förslag: Uppmana dessa personer att få sitt lystmäte av regeldiskussioner i dessa fora istället för att göra det under pågående spelmöte...

 

[Krille]

Re: Brandtal från FMMSL

"Kan man verkligen kalla det för en regeldiskussion. Det bråket rörde sig om var ju inte spelets regler, utan att spelledaren försökte bestämma hur spelaren skulle spela sin rollpserson."

Jag uppfattade att Yassilus ville ha fram att man helt enkelt skulle lita på sin spelledare, eftersom han var en kompis och en vän som man har förtroende för. Vad jag ville ha fram var att grälsituationer som ovantsående kan uppträda trots att spelledaren är en kompis och en vän som man har förtroende för som kompis och vän.

Bara för att en person är spelledare och min kompis så innebär det inte att han har mitt förtroende varande spelledare. Tvärtom, mitt förtroende för honom som kompis är skiljt från mitt förtroende för honom som spelledare, på samma sätt som det är skiljt från mitt förtroende för honom som programmerare. Även om han är min kompis och litar på honom på den punkten, så innebär det inte att jag automagiskt litar på hans kompetens att spelleda eller hans kompetens som programmerare. Det förtroende kommer snarare att konstant testas av hans praktiska gärningar.

Och ska han behålla det förtroendet så krävs att han tänker på kundnyttan. Servicekänsla, helt enkelt.

 

[Troberg]

Exakt!

Självklart, så känge som spelledaren accepterar att spelarna - eller tärningen för den delen - kan hitta på saker som kastar om handlingen på ett sätt som spelledaren inte hade förutsett.

Självklart, annars hade det ju inte varit ett dugg spännande att spelleda.

Mitt spelledande brukar ta sig formen av något slags startincitament, sedan kliver jag tillbaka och låter spelarna driva storyn och kastar bara in något nytt incitament om spelet stannar av. Det innebär inte att jag inte sätter krokben för spelarna ibland, men jag gör det för att spelvärlden skulle reagerat så på deras handlingar.

Som sagt var, när vi rollspelar så är det för att skapa en ståry ihop. Det förutsätter att alla har inflytande över ståryns utveckling, inte bara spelledaren.

Exakt. Det är inte spelledare eller spelare som styr. Det är både och. Utan det samspelet funkar ingenting. I det samspelet ingår också att man accepterar att spelledaren har en roll som ger honom en viss makt, ungefär på samma sätt som en del accepterar att poliser har större befogenheter än vanliga medborgare.

 

[PAX]

Utrota varenda jävel...

... som är SL. Låt alla får vara spelledare, språkrör samt vara med och bestämma kampanjens upplägg och utformning. Rösta om varje förslag och gör ett gemensamt beslut i varje avseende, handling och frågeställning.

Fram med Madame Giljotine och låt de som är märkta med SL i pannan höra hennes sång, ty de skola icke längre fördärva din och dina vänners kampanj.

 

[entomophobiac]

På den rubricerade frågan skulle jag svara ett rungande ja, men det är samtidigt en diskussion som kommer gnagas i dessa forum till dess helvetet fryser till is, änglarna säljer sina vingar, tomten rakar av sig skägget och Krille börjar spela friform.

Men jag kan ju sammanfatta mig igen: mer regler - mindre rollspel. Detta kan motverkas av två saker. Den första är att alla är experter på reglerna, vilket i praktiken är nästan omöjligt eftersom fler tvistemål uppstår ju mer folk läser. Det andra är att SL bestämmer när folk börjar käbbla. Oavsett vad folk tycker!

Men det är OCKSÅ en diskussion som kommer diskuteras till dess kraven tidigare i inlägget möts. Så, sålla inläggen och kom sedan fram till att det är mig du ska hålla med

 

[Bunny]

Men men

Det här motsäger sig ju ingenting jag skrev, är det helt enkelt mitt sätt att definiera spelledarens saga du inte håller med om?

 

[Krille]

"Hur lätt är det att komma in i en bra "rollspelstämning" om man ska hålla på att tjata om regler så fort någon slår någon hit eller dit?"

Välj ett enkelt, väldesignat, lättbegripligt och flexibelt regelsystem som det inte behöver käbblas om så mycket. Vindhand brukar tjata sig blå i realismdebatten om att ju mer detaljer i regler desto mer detaljer kan vara fel. Det kan lika gärna appliceras på regelkäbbeldebatten: ju mer detaljer i regler desto mer detaljer kan man käbbla om.

Sen gäller det ju förstås att reglerna tar upp rätt saker. Jag skulle kunna ta upp regeldebatten om vampyrer och spårljusammunition igen, men den kan kort sammanfattas med att ofullständiga regler ledde till en rätt intensiv debatt om en grej som var viktig för en rollpersons överlevnad. Poängen för min del är att om ämnet "spårljus" hade tagits upp i reglerna, om så med en enda rad, så hade det inte ens förekommit en diskussion, och jag uppfattar trots allt spårljus i sammanhang med eldöverkänsliga vampyrer som en relativt relevant fråga.

Men som sagt var: färre detaljer innebär färre detaljer som kan vara fel, och färre detaljer som kan käbblas om. Ett regelsystem ska vara så enkelt som möjligt, men inte enklare.

 

[Krille]

"På den rubricerade frågan skulle jag svara ett rungande ja, men det är samtidigt en diskussion som kommer gnagas i dessa forum till dess helvetet fryser till is, änglarna säljer sina vingar, tomten rakar av sig skägget och Krille börjar spela friform."

Så bra. Det innebär att diskussionen slutade 1991 ungefär, ety jag då började friforma*. Så vad kom vi fram till?

*sjukdomen gick över ca 1994

 

[entomophobiac]

Ang. dina referenser till Vindhand vill jag bara ärka lite (inte riktat mot någon speciell):

Rollspel kan, precis som datorspel eller dylikt, inte vara realistiska. Trovärdiga, ja, kanske till och med tänkbara. Men ALDRIG realistiska. Särskilt inte regler.

Realism är något som finns bortom spelborden, gott folk. Gå ut och titta efter någon gång

 

[Krille]

Re: Men men

"är det helt enkelt mitt sätt att definiera spelledarens saga du inte håller med om?"

Jupp. I samma sekund som spelarna släpps in i sagan så är den inte längre spelledarens saga. Den tillhör spelgruppen som helhet. Den spelledare som inte planerar för detta lär bli hiskeligt besviken.

 

[entomophobiac]

Så vad kom vi fram till?

Hmm. Att vi bordlägger diskussionen för fortsättning inom kort?

 

[Troberg]

Sen gäller det ju förstås att reglerna tar upp rätt saker. Jag skulle kunna ta upp regeldebatten om vampyrer och spårljusammunition igen, men den kan kort sammanfattas med att ofullständiga regler ledde till en rätt intensiv debatt om en grej som var viktig för en rollpersons överlevnad. Poängen för min del är att om ämnet "spårljus" hade tagits upp i reglerna, om så med en enda rad, så hade det inte ens förekommit en diskussion, och jag uppfattar trots allt spårljus i sammanhang med eldöverkänsliga vampyrer som en relativt relevant fråga.

Just det, rätt saker. Spårljus är i mitt tycke inte rätt därför att det är överspecifikt. Drar man ner det till den nivån så kommer snart lödpennor, fyrverkerier, gasolgrillar, varmluftspistoler, våffeljärn, napalm, pulsjetmotorer och massor av andra varma saker med. Det man behöver är regler som via exempel sätter olika nivåer för hur känslig vampyren är. Exempel: Cigarett gör ont, brinnande trä skadar, svetslåga skadar mycket, nitroglycerinlavemang och hoppstylta är dödligt. En någotsånär vettig spelledare kan lätt placera in spårljus någonstans kring brinnande trä på egen hand.

 

[Krille]

"En någotsånär vettig spelledare kan lätt placera in spårljus någonstans kring brinnande trä på egen hand."

Uppenbarligen inte, vilket det efterföljande regelkäbblet visade tämligen tydligt.

 

[Troberg]

"En någotsånär vettig spelledare kan lätt placera in spårljus någonstans kring brinnande trä på egen hand."

Uppenbarligen inte, vilket det efterföljande regelkäbblet visade tämligen tydligt.

Blir det käbbel om en sådan sak trots riktlinjer så tror jag det är dags att ta matpaus. Man kan inte speca allt, och även om man kunde så skulle det bli fel.

 

[Ackerfors]

Re: Brandtal från FMMSL

I det fallet hade spelledaren fel, punkt.

Det kan jag inte säga emot, men jag tycker att det är skillnad på bråk om rollpersoner och bråk om regler. Rollpersonen ska inte ändras på vare sig det förstör storyn eller inte. I det fallet du nämner så är det spelledaren som får anpassa sig och sin story.

 

[Ackerfors]

Re: Brandtal från FMMSL

Jag uppfattade att Yassilus ville ha fram att man helt enkelt skulle lita på sin spelledare, eftersom han var en kompis och en vän som man har förtroende för. Vad jag ville ha fram var att grälsituationer som ovantsående kan uppträda trots att spelledaren är en kompis och en vän som man har förtroende för som kompis och vän.

Okej, då missuppfattade du mig lite. Man ska lita på spelledaren när det gäller regler och det är för att han/hon är spelledare och inte för att han/hon är vän och så...

Jag kanske missuppfattade lite jag med för jag trodde att diskussionen handlade om reglerdiskussioner under spelsessionerna.

 

[entomophobiac]

Bränn dem!

Näe, nu får det vara nog!

Det här förb-skade tjötet om FMMSL. Fronter hit och fronter dit. Missade du att pop-vänstern dött ut och bytts ut mot radikala motsvarigheter som kastar gatsten och misshandlar folk?

Nämn en gata och ta med ett basebollträ så ska vi avsluta det här enligt den moderna tidens normer

 

[Saxifrage]

Re: Angående veto

Självklart, så länge som spelledaren accepterar (---) saker som kastar om handlingen på ett sätt som spelledaren inte hade förutsett

I teorin håller jag med dig till fullo. Dock vet jag att jag själv ibland blivit tvungen att kasta in en "deus ex machina", helt enkelt för att spelarna dragit iväg åt ett håll som inte täckts av vare sig äventyret eller min begränsade fantasi. Jag ser två skäl till att sådana situationer uppkommer; dels att spelledaren är dålig på att improvisera (vilket jag tycker är högst ursäktligt för en rookie-SL), men också för att äventyren är krattigt skrivna. Det är förvånansvärt många köpta äventyr som innehåller rälsningar av typen "rollpersonen får en smäll i huvudet och vaknar i en cell". Dylikt funkar bra på film, men betydligt sämre i rollspel. Jag tror att förekomsten av sådana plottar gör att så många spelledare hänfaller till mer eller mindre subtil styrning av rollpersonernas handlingsmöjligheter. Därav behovet av klausuler som "SL har alltid rätt". Tyvärr påverkar det sagoberättandet på ett högst negativt sätt.

 

[Bombu]

[color:\\"blue\\"]

det är dags att ta matpaus.

[/color]

Citat Troberg!


Jag kan bara hålla med, rollspel på tom mage är upplagt för problem.

säger
Bombur kungen av numenor.