Bakgrundstrådar och slut som aldrig nämnts

[Rickard]

Ibland kan det ge upphov till skeenden som löper över många spelmöten i "bakgrunden" där det mest är SLP som är inblandade och som spelarna aldrig riktigt får grepp om...

Det här kan jag tycka är lite synd. Vi spelade klart en större kampanj och det fanns mycket som hände i bakgrunden som spelarna aldrig fick reda på och det fanns massor av vägar de kunnat ta och hur det kunnat sluta, men det blev aldrig så. Istället fick jag känslan av att det kändes som ett rälsat slut när det fanns så himla mycket mer som kunde göras. Jag funderar lite på vad man kan göra åt saken.

Jag brukar vara noga med att plantera in rykten om andra fraktioner; större händelser som är av intresse eller inte går att missa. Jag vet faktiskt inte mer vad jag kan göra. Vara övertydlig med vilka lösningar som finns? Går det att fixa sådant med en större uppbyggnad, eftersom mitt spelledartempo är extremt högt (körde Svavelvinter på fem spelmöten och 66% av Undergångens arvtagare på sex)?

Jag undrar om man någonsin kan komma runt det här, annat än att berätta efter en kampanj vad som kunnat hända.

 

[Skarpskytten]

Kan inte Svavelvinters (rollspelet) skuggspel vara något att bygga på? Alltså att Spelare 1 spelar en fraktion som ger order till Spelare 2s rollfigur, och så vidare i en cirkel. I Svavelvinter kopplas detta till ett litet reglifierat brädspel, men man kan köra det lösare också. Typ, du har dessa resurser, dessa tre mål, och varje tidsintervall X får du ge den RP du har makt över en order. Eller bara info, för den delen, om man köra det lite lösare.

 

[RasmusL]

Tempot gör det nog svårt! Jag använder inte klockor utanför AW men det blir oftast samma resultat: om spelarna helt ignorerar en fraktion tillräckligt länge (och då de signaler jag delger dem om att något är på gång) så kommer det att få konsekvenser för dem. Men det bygger ju på att spelarna ska ha "tid" nog att hantera sakerna, och den sortens "hm, vad av de här viktiga-men-inte-akuta-sakerna ska vi ta oss an härnäst" kanske inte förekommer i överflöd med ditt tempo

 

[RasmusL]

Kan inte Svavelvinters (rollspelet) skuggspel vara något att bygga på? Alltså att Spelare 1 spelar en fraktion som ger order till Spelare 2s rollfigur, och så vidare i en cirkel. I Svavelvinter kopplas detta till ett litet reglifierat brädspel, men man kan köra det lösare också. Typ, du har dessa resurser, dessa tre mål, och varje tidsintervall X får du ge den RP du har makt över en order. Eller bara info, för den delen, om man köra det lite lösare.

Jo! Och jag tänker att syftet även där åtminstone till stor del är att skapa känslan av att världen inte är statisk. Sen fick vi just skuggspelet aldrig att riktigt flyga, men jag gillar verkligen intentionen och ansatsen att sätta upp strukturer för den.

 

[Skarpskytten]

Jo! Och jag tänker att syftet även där åtminstone till stor del är att skapa känslan av att världen inte är statisk. Sen fick vi just skuggspelet aldrig att riktigt flyga, men jag gillar verkligen intentionen och ansatsen att sätta upp strukturer för den.

Nej, vi fick inte heller det riktigt att flyga. Men idén är intressant.

 

[erikt]

Jag brukar vara noga med att plantera in rykten om andra fraktioner; större händelser som är av intresse eller inte går att missa. Jag vet faktiskt inte mer vad jag kan göra. Vara övertydlig med vilka lösningar som finns? Går det att fixa sådant med en större uppbyggnad, eftersom mitt spelledartempo är extremt högt (körde Svavelvinter på fem spelmöten och 66% av Undergångens arvtagare på sex)?

Dels behöver du nog övertydlig på en del ställen, alternativt gödsla med ledtrådar. Detta eftersom de flesta spelgrupper missar merparten av de ledtrådar spelledaren lägger in och som SL tyckte kanske var lite väl uppenbara.
Dels dra ner på tempot, så spelarna faktiskt har tid att undersöka några sidospår istället för att bara rusa mot målet.

 

[RasmusL]

Dels behöver du nog övertydlig på en del ställen, alternativt gödsla med ledtrådar. Detta eftersom de flesta spelgrupper missar merparten av de ledtrådar spelledaren lägger in och som SL tyckte kanske var lite väl uppenbara.
Dels dra ner på tempot, så spelarna faktiskt har tid att undersöka några sidospår istället för att bara rusa mot målet.

Det blir ju dock svårt att klara av Svavelvinter på fem spelmöten med lägre tempo, så kanske mest en fråga om prioriteringar där. Och jag hade gärna spelat det på fem möten, har inte tid i livet för 50

Rörande ledtrådarna, ptja, kanske. Visst, om spelarna känner att de inte haft trådar att dra i till graden att det känns rälsat så är det ju inte bra, men blir sido-ledtrådar för tydliga så kommer DET istället kännas rälsat. När vi når en sån punkt där spelarna känner sig på räls brukar jag adressera spelarna, vara tydlig med att det inte finns några "måsten" i kampanjen och sen fråga typ "minns ni vad som hände på tavernan när ni pratade med X? Och på båten där ni hittade Y? Det kanske är så att vi kan ta 10 min att titta i anteckningarna och lista vilka trådar ni har, göra en plan etc.

 

[Rangertheman]

Jag undrar om man någonsin kan komma runt det här, annat än att berätta efter en kampanj vad som kunnat hända.

Jag är inte säker på att jag vill komma runt det. Om jag tänker på färdiga kampanjer som jag varit spelledare för, som Törnetronen och Tjurmannen från Kungsskär, så visst, det finns massor av skeenden i bakgrunden som kunnat bli något, men jag tror och hoppas på att de förblev i bakgrunden av en anledning. Detaljer från dem kan jag berätta om när kampanjen är slut, men inte mer än så.

När det gäller fisktanksspelet i Fantasy World ligger det mycket och puttrar i bakgrunden, men jag vet inte heller vart det skulle kunna leda. Jag sprider många frön omkring mig utan någon egentlig tanke på att de ska gro. Plötsligt har någon spelare plockat upp något som skedde för flera spelmöten sedan och kopplar ihop det med det som händer nu. Men där gör det verkligen inget om bara en bråkdel av ledtrådarna leder någonvart, eftersom det bara löper en ytterst kort tråd från dem, till dess att den plötsligt blir lång.

 

[Zeedox]

Det svåra tycker jag är att hitta tillfällen att ge spelarna information och ledtrådar om vad som händer - i många rollspelssettings finns det inte några snabba moderna nyhetskällor, och rollspelare tenderar att själva hålla ett högt tempo i händelserna.

Så om något som händer i bakgrunden är en process som tar några veckor (barbarerna invaderar!) kanske inte ens kampanjens längd hinner med det. Eller så reser spelarna bort från nyheterna i ungefär samma tempo som nyhetsbärare kunde nå dem.

De saker som fungerar hyggligt tycker jag är sidoscener, där vi hoppar bort från karaktärerna och istället får höra vad som händer med några SLP, eller ett timeskip för att låta omvärldens konsekvenser hinna ikapp. Det senare är roligt om det då går att visa på vilken impact rollpersonerna haft på settingen.

 

[SpringandeKulle]

...De saker som fungerar hyggligt tycker jag är sidoscener, där vi hoppar bort från karaktärerna och istället får höra vad som händer med några SLP, eller ett timeskip för att låta omvärldens konsekvenser hinna ikapp. Det senare är roligt om det då går att visa på vilken impact rollpersonerna haft på settingen.

Detta har jag också använt någon gång för visa på vad som händer i världen. Speciellt då de frön spelarna släpper ifrån sig tar lite tid på sig att växa och de då har lämnat platsen för länge sen för att kunna skåda frukterna av sitt verk. Är ju lite trist när bara jag som spelledare kan njuta av effekten av spelarnas upptåg så är ett sätt att dela med sig av det.

 

[Zire]

Jag var med om det i en kampanj där mycket hände framför allt mot slutet. De hade stora möjligheter att påverka skedet, men var relativt passiva och följde första infall utan någon större reflektion (tyckte jag).

Då kommenterade jag valen efter spelmötet.
"Intressant att ni gick efter A istället för B när du var så nära svaret på den stora frågan i din bakgrund."
eller
"Det var lite oväntat att ni lät henne hållas, men det blev ju väldigt spännande utveckling."
Med en positiv ton, så att det inte känns som att jag som SL vill kritisera eller ändra deras beslut. Jag ville bara göra dem uppmärksamma på att utvecklingen var just utfall av deras val och inte något som jag hade slagit fast.

Det var väl inte snyggaste sättet att lösa det på, men jag upplevde att de blev mer aktiva och började söka möjlighet att påverka mer medvetet.

Efter kampanjen gjorde jag också ett "Zelda slut" där jag panorerande nämnde lite om de olika personerna som de träffat på (och ärligt talat kanske glömt bort aningen) och hur de kan ha påverkats av en halvt förhindrad undergång av världen. Men det var en ganska positiv bild ändå, jag ville inte ta bort triumfen av att de efter en episk fight faktiskt hade räddat världen.

 

[Rickard]

Efter kampanjen gjorde jag också ett "Zelda slut" där jag panorerande nämnde lite om de olika personerna som de träffat på (och ärligt talat kanske glömt bort aningen) och hur de kan ha påverkats av en halvt förhindrad undergång av världen. Men det var en ganska positiv bild ändå, jag ville inte ta bort triumfen av att de efter en episk fight faktiskt hade räddat världen.

Ja, det här skulle jag vilja göra mer av men jag funderar också på om det är rätt väg att gå. Jag tycker att bra filmer är sådana man funderar på ett tag efteråt. Får man alla svar uppstår inte det och samma om det inte kommer fram att det fanns en massa möjliga vägar.

Egentligen tror jag att jag får går hårdare åt mot valen. Få spelarna att aldrig känna att de gör det rätta.

Passade förvisso inte i kampanjen jag spelledde men vad du skrev gav mig en funderare.

 

[Zeedox]

Ja, det här skulle jag vilja göra mer av men jag funderar också på om det är rätt väg att gå. Jag tycker att bra filmer är sådana man funderar på ett tag efteråt. Får man alla svar uppstår inte det och samma om det inte kommer fram att det fanns en massa möjliga vägar.

Egentligen tror jag att jag får går hårdare åt mot valen. Få spelarna att aldrig känna att de gör det rätta.

Passade förvisso inte i kampanjen jag spelledde men vad du skrev gav mig en funderare.

Du behöver inte ge alla svar i en epilog. En del saker man visar där väcker ju fler frågor!

I varje fall i mitt tyckte kan det vara lite snyggt med en hint om vad som händer i framtiden, så att vi har ett korn att börja fundera kring. Typ, vi ser min rollperson stå i bröllopsklänning och redo att gifta sig… men är det med Baronen, Revolvermannen eller Spionen…? Vi ser dvärgen faktiskt lämna tryggheten och ge sig av på resa mot den försvunna staden… men hur ska den resan gå? Och så vidare.

 

[Zire]

Jag tycker att bra filmer är sådana man funderar på ett tag efteråt. Får man alla svar uppstår inte det och samma om det inte kommer fram att det fanns en massa möjliga vägar.

Japp, men man behöver inte ge alla svar. T ex fanns det en fiende, en halvdemon som blev lite bortglömd bland storskurkarna som rollpersonerna spöade. Den lämnade väldigt distinkta spår av en varg som gick på bakbenen. I epilogen framkom att man hade sett sådana spår, vilket visade att den också hade överlevt undergången (och påminde spelarna om att de hade glömt bort den). Men man fick inte veta något om dess öde. Däremot byggde det upp för en uppföljare om man hade velat. (Vi påbörjade en sådan också, som utspelade sig 500 år senare och sen kom en jäkla corona och förstörde...)

En del andra hade också ganska öppna slut, bland annat en vän till dem som de fick veta hade överlevt, men som ändå låg ganska risigt till, lite på grund av rollpersonernas tidigare agerande.

Men det var åtminstone ett väldigt gott slut. Pappan till en av rollpersonerna var inlåst i gudarnas smedja i all evighet, för att han var otrogen mot en gudinna och behövde skyddas mot hennes ilska. Kvinnan som han var otrogen med - rollpersonens styvmor som tagit hand om honom - blev dödligt sårad i slutet av kampanjen och skulle tas till smedjan för att vädja till gudarna om hennes liv. Rollpersonerna fick annat att tänka på (stoppa världens undergång) och träffade aldrig henne igen. Men i epilogen såg de att hon hade överlevt och levde tillsammans med pappan i smedjan och hade börjat skapa en trädgård, och de behövde aldrig mer vara ensamma och ifrån varandra. (Som de ju hade varit hela rollpersonens liv.)

Det var tårar i ögonen på både mig och spelarna.

 

[Mogger]

Jag är på @Rangertheman s sida här. Att det finns större skeenden eller ouppklarade affärer stör mig inte det minsta. Det gör världen stor och levande. Om min RP kan lösa alla problem tappar det lite för mig.

Men jag tror absolut att det går att mildra om det upplevs som problem. Vi spelade exe pelvis Undergångens arvtagare på 30+ spelmöten (men utan Hindenburg) och då var mycket av det olika mellanspel där de olika grupperna (och en del nya) figurerade. Det gav dem en plats i världen.

 

[Franz]

Nu talar jag bara för min gamla spelgrupp men där har vi väldigt sällan upplevt det som ett problem. En viktig sak för oss var tempo, alla tyckte det blev trist om man fastnade på en grej för länge. Så om det var trådar och händelser vi missade så berodde det ofta på att dessa skulle sabba tempot och då var det lika bra att de fick ryka. Med detta menar jag inte att vi stressade oss igenom kampanjer, bara att vi hade ett tempo vi tyckte om.

En välvillig spelledare i gruppen ville alltid efter spelomgången berätta allt vi missat. Men det är inte så intressant att höra på tycker jag.

 

[Zire]

Kör man en längre kampanj så kommer det alltid att finnas de som blir lämnade bakom på ett eller annat vis. I Coriolis kampanjen så håller jag koll på vilka personer som jag lämnar bakom mig (som rollpersonen gillar) och försöker hålla kontakten med dem under down time etc. Det ligger mycket i rollpersonens natur att göra det (han är lite överempatisk och tenderar att bry sig för mycket om andra), men det är en oväntat trevlig sysselsättning och något jag gärna skulle göra i andra spel också.

 

[entomophobiac]

Jag funderar lite på vad man kan göra åt saken.

Tänker det har att göra med vad som preppas också. Vilka skeenden som specificeras.

När vi körde Ravnica hade jag preppat ett antal "milstenar", fast för SLP-grupperingar istället. Vid vissa tillfällen (motsvarande levels/Tiers i D&D) så fanns encounters preppade som var kopplade till dessa milstenar. Om rollpersonerna var där skulle det ju ha betydelse, och de fick spela en sån encounter. Om de inte var där så uppnådde gruppen sin milsten. Om gruppen blev stoppad av rollpersonerna i en encounter så kunde de försöka uppnå samma mål på andra sätt.

Det här gillade jag, för det gjorde att väldigt lite prepp blev "i onödan" eller osynligt för spelarna, förutom det vi aldrig faktiskt kom fram till eftersom kampanjen lades ned.

Så någon variant av att transformera det som händer till "player-facing" är nog värt att göra. Annars riskerar det ju att bli något rent intellektuellt som spelledaren sitter och fnissar åt i sin ensamhet (en risk jag upplever väldigt många skrivna kampanjer har).

 

[Rickard]

ag är på @Rangertheman s sida här. Att det finns större skeenden eller ouppklarade affärer stör mig inte det minsta. Det gör världen stor och levande. Om min RP kan lösa alla problem tappar det lite för mig.

Det handlar dock inte om att lösa problem, utan att få reda på att det fanns mer än vad man trodde.

"Om det inte kommer ut i spel finns det inte".

 

[Rickard]

Tänker det har att göra med vad som preppas också. Vilka skeenden som specificeras.
/.../

Så någon variant av att transformera det som händer till "player-facing" är nog värt att göra. Annars riskerar det ju att bli något rent intellektuellt som spelledaren sitter och fnissar åt i sin ensamhet (en risk jag upplever väldigt många skrivna kampanjer har).

Ja, jag kände att jag inte hade jag inte samma problem i Undergångens arvtagare än i Matiné 2-kampanjen, där vissa av rollpersonerna i Mutant hade ouppklarade trådar, så egentligen kan det ha att göra med att förberedelserna var annorlunda på något sätt. Jag är noga att försöka aktivera spelarna i olika trådar men det kanske föll mot slutet. Nu hade vi förvisso två olika trådar i sista spelmötet. Tror mycket låg i att förberedelserna var gjorde på fel sätt den gången. Glömde också en omvälvande tråd, vilket säkert också ställde till det.