Nekromanti Balanserade rollspel. Bra eller dåligt?

StefanB

Warrior
Joined
21 Jan 2004
Messages
207
Location
Laholm, Halland, Sverige, EU, Norra Halvklotet, Te
Hej,

Denna afton kommer jag med en fråga som diskuterats till och från i vår spelgrupp och detta är om balansen i rollspel.

Det som brukar komma upp är raser.
Dom flesta raser brukar hamna på +-0 när det gäller för och nackdelar (attribut, andra speciella fördelar och sociala delar i stil med ogillade/hatade).

En kommentar som brukar dyka upp i samband med det är "Om det hadde funnits en ras som är bättre än dom andra så hadde alla bara spelat dom".

Tycker ni att det är bra med balanserade rollspel? eller tycker ni de är dåligt? tycker ni att rollspel över huvud taget är balanserade? ge gärna exempel och motiveringar.
(låter föresten som en uppgift man kunnat fått i skolan...)
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Trasiga rollspel är tråkiga

Din fråga låter sig inte besvaras med ett entydigt ja eller nej är jag rädd.

Det beror på vad man försöker uppnå med rollspelet. Försöker man uppnå spelbalans och att alla karaktärer med samma förutsättningar ska vara exakt lika slagkraftiga så ska man naturligtvis göra det så (Exempel Dungeons and Dragons). Men om man struntar kungligt i spelbalans och försöker göra ett spel där världen och upplevelsen i att vara världen är viktigare så behöver man inte balansera de olika klasserna mot varandra (Exempelvis Eon).

I alla rollspel är det naturligtvis viktigt att alla spelare kan känna sig likvärdigt delaktiga och att dom och deras karaktärer kan bidra med någonting.
Så om fokus i gruppens spelstil ligger på grottkrälande så ska dom naturligtvis använda ett spelsystem som är gjort för grottkrälande (Återigen, exempelvis D&D).
Om gruppens fokus snarare ligger mer draget åt det gestaltande hållet eller det historieberättande hållet så kanske inte D&D är världens bästa val, utan då bör man välja ett annat system. Också, om man inte anser att grottröj är viktigt så blir helt enkelt inte den regeltekniska balansen mellan karaktärer viktigt. Vad som brukar hamna högt upp på listan är att spelet besitter en välskriven och intressant värld (Exempel. Eon tycker jag har en sådan värld).

Så i första hand beror det på spelgruppens preferens. Därefter bör spelgruppen välja ett rollspel som går hand i hand med deras sätt som dom vill spela rollspel på. Det finns ju faktiskt i stort sett ett spel för varje smak. Man får helt enkelt bara sålla lite granna i den stora härvan som utgör rollspelsmarknaden och hitta det som passar just dig.

Däremot, om man verkligen har stora regelverk med massa förmågor som ska gå ihop med varandra så får man även ansvaret att se till att alla förmågor verkligen är rimliga gentemot varandra. Annars blir somliga förmågor trasiga. Detta är till exempel fallet med det utskällda charmskapitlet i Siderie-boken i Exalted. Personen som skrev det kapitlet har helt enkelt haft dålig koll på balanseringen av reglerna och därav så har somliga krafter blivit orimliga. Det ska inte hända i ett välskrivet rollspel.


/Naug, föredrar viss spelbalans, men inte på bekostnad av världsbeskrivningen eller den allmänna trovärdigheten
 

StefanB

Warrior
Joined
21 Jan 2004
Messages
207
Location
Laholm, Halland, Sverige, EU, Norra Halvklotet, Te
Re: Trasiga rollspel är tråkiga

Ska börja med att tacka för det välskriva inlägget.

Håller med om att i vissa spel, levelbaserade dungeonkravlande (tex d&d) så är det bra med balans.

Rätta mig om jag har fel, men jag har fått för mig att raserna i mundana är ganska balanserade, det var ett tag sen jag tog en titt på det och jag har tyvär lånat ut bökerna.
Sen får väl varje klass lika mycket poäng att sätta ut, det är dock inte så tokigt med tanke på att alla typ lär sig lika mycket oberoende av vilket yrke man har?

Håller verkligen med om "Detta är till exempel fallet med det utskällda charmskapitlet i Siderie-boken i Exalted", det är helt brutet.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,318
Location
Helsingborg
Beror på

Jag tänkte först skriva "Det spelar ingen roll om spelsystemet är balanserat.. Bara jag har skoj att spela det".. Sedan började jag fundera om det verkligen stämde..

Det gör det inte..

Jag blir irriterad om man använder slump för något som är avgörande.. Exempelvis om man har hjältepoäng eller liknande från början.. Det känns helfel om man exempelvis skulle slå 1T6 för att avgöra hur många hjältepoäng man har.. Om man istället kunde mickla in det i ett fördelssystem så skulle jag gilla det bättre.. Typ, man kan välja en fördel istället för ett hjältepoäng.. Jag vill minnas att jag tyckte detsamma om DoD6:s FP-system.. Även om jag har ändrat synsätt lite (men det ursäktar inte de två första ytterst fåniga svaren jag fick)..

Jag har inget emot att vissa raser är obalanserade.. Det är ju något man kan välja.. Tycker spelledaren det är fel, så kan denne helt sonika välja att spelarna inte får spela just den rasen.. Själv tycker jag det är en del av spelet om nu spelmakaren vill ha det så.. "Och?", att vissa vill välja bättre karaktärer.. Vad gör det egentligen? Om de nu tycker det är en kul del av spelet så låt de få spela.. "Och?", att andra kanske börjar klaga.. Om spelarna nu klagar på att en viss ras är bättre och att en spelare spelar jämnt spelar dem, varför spelar då de andra spelarna sämre raser? Jag menar, de måste ju ändå på något sätt se en annan anledning till att spela rollspel om de väljer dem raserna, så varför klaga?

Men ändå.. Jag hyser en romantisk tanke om att alla (i vår värld, mänskliga) individer har lika värde och har lärt sig lika mycket under sitt liv som sina jämnåriga.. Det är rätt fel, för människor utvecklas olika och är med om olika mycket, men det är ändå min romantiska fantasi som gör att jag kan se på livet på ett lite gladare sätt.. Några andra är tvärrealister och säger "Nej, det finns klart och tydligt skillnader i individer".. Vem är jag att säga emot? Det är ju deras åsikt och det får jag väl respektera..

Själv bygger jag gärna in saker i mina rollspel som jag önskar vår värld vore.. Jag bygger gärna smått balanserade system.. Jag tycker dock rent balanserade spel blir rätt tråkiga i längden.. Mest för att man inte kan variera sig på så många sätt.. Inte utan att spelsystemet blir oerhört komplext och/eller stort i alla fall.. Precis lika mycket blir system som mestadels baseras på slump rätt tråkiga.. Det man bör ha är en balansgång däremellan, där man kan väga antingen mot slump, mot balansering eller ha en jämnvikt..

/Han som kom på att han kanske inte sade så mycket
 

StefanB

Warrior
Joined
21 Jan 2004
Messages
207
Location
Laholm, Halland, Sverige, EU, Norra Halvklotet, Te
Re: Beror på

Vissa kritiskt avgörande grejer för en karaktär blir konstiga att slå.
tex I d&d känns det fel att slå fram grundattributen med tanke på att allt annat är levelbaserat och vissa raser får level adjustment för att dom får lite plus i ett par attribut. Du får ju ingen level adjustment för att ditt snitt i grundattribut ligger två högre en din kompis.

"Om spelarna nu klagar på att en viss ras är bättre och att en spelare spelar jämnt spelar dem, varför spelar då de andra spelarna sämre raser?" Ja det har du rätt i, om det nu finns en ras som är mycket bättre änn alla andra, "som alla bara skulle spela", låt dom göra det. Då blir det desutom lättare för SL, han slipper hålla koll på vilken ras folk är =)

Jag tycker att en karaktär ska i första hand vara kul att spela, sen om den även är bra så är det ett plus i kanten (ett ganska stort plus om jag ska vara ärlig).
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,462
Location
Stockholm
Balans är...bra.

"Jag har inget emot att vissa raser är obalanserade.. Det är ju något man kan välja.. Tycker spelledaren det är fel, så kan denne helt sonika välja att spelarna inte får spela just den rasen.. Själv tycker jag det är en del av spelet om nu spelmakaren vill ha det så.. "Och?", att vissa vill välja bättre karaktärer.. Vad gör det egentligen? Om de nu tycker det är en kul del av spelet så låt de få spela.."

Givetvis får du tycka precis som du vill, men for the sake of thread completeness så vill jag ändå inflika att jag inte alls håller med. "Det mest effektiva sättet att spela skall också vara det roligaste" (fritt citat) var det någon som skrev (ok, jag vet exakt vem det var, men det känns töntigt att citera forumiter vid namn), och det är väl ungefär min inställning. När jag spelleder så vill jag inte att spelarna skall ta det som är bäst, utan det de tycker är tuffast. Har spelarna koboldiska baktankar som får dem att välja det som är mest effektivt, då vill jag hjälpa dem att ha så roligt som möjligt genom att se till att de inte skall behöva välja mellan "ballt" och "bra".

""Och?", att andra kanske börjar klaga.. Om spelarna nu klagar på att en viss ras är bättre och att en spelare spelar jämnt spelar dem, varför spelar då de andra spelarna sämre raser? Jag menar, de måste ju ändå på något sätt se en annan anledning till att spela rollspel om de väljer dem raserna, så varför klaga?"

Det där är ett val jag tvingas göra varje gång vi spelar med Storyteller-systemet by the book; det spelsystemet uppmuntrar verkligen till att göra fula rollpersoner, för egenskapen som styr utseende gör verkligen ingenting (jo, okej, förlåt, det används till ett av de tre [3] slag man måste göra för att förföra någon [och så finns det en annan dum regel, men den är det ingen som använder]); dessutom kan man vara jätteful och få ännu fler poäng. Strålande! Nå, jag brukar gilla att ha ganska högt i den egenskapen, och prioriterar det framför effektivitet sju dagar i veckan. Men liksom...vad är poängen med att min rollperson skall vara såpass mycket sämre, bara för att jag inte kände för att göra ännu en intelligent och manipulativ ninja (för Dexterity, Manipulation och Intelligence är de bästa egenskaperna)? Nej, jag är ledsen, men jag har djävligt mycket roligare utan att behöva göra det där ämlans valet, och därmed behöva bli påmind om vilken ineffektiv rollperson jag gjort varje gång vi spelar. Jag spelar inte rollspel för att få en så bra rollperson som möjligt, men jag ser heller inget nöje i att vara sämre än alla andra; därför klaga.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Skitbra!

The pruht in the bais is...

...the horsechair-tahknuhl.

Tycker ni att det är bra med balanserade rollspel? eller tycker ni de är dåligt?
Jag gillar spelmässig balansering. Alltså; jag poopar svarta pölar i boken, det viktiga är vad som anses viktigt/oviktigt i äventyren. Om en rollperson är helt magnefiko och en annan rollperson framstår som Clownen Manne i Terminator 2, då är det ju klart som en kulspruta; doktor Uno är bättre än Don Dosso.

Så jag bryr mig bara om den upp-livveliy-uppplevda graden av boingo. Om en ras/klass har +15 i bonking skills och den andra har en särskild smygprating-feat för folk som gillar skvaller, då är det ju omöjligt att jämföra de tu.
+15 i situation 1 behöver inte vara lika mycket värt som +15 i situation 2, olika situationer är ju olika mycket värda.

I mitt Chronopia har gobliner generellt sämre värden än människor och alver. Ändå är det deras främsta fördel; de är ju gobliner, så ingen misstänker dem för ett allvarligt hot. Att vara lökig är alltså en tllgång i sig.

Omöjlig att balansera matematiskt, ändå balanserande spelmässigt

/Rising
som itne gillar Risifrutti
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Re: Trasiga rollspel är tråkiga

"Rätta mig om jag har fel, men jag har fått för mig att raserna i mundana är ganska balanserade, det var ett tag sen jag tog en titt på det och jag har tyvär lånat ut bökerna.
Sen får väl varje klass lika mycket poäng att sätta ut, det är dock inte så tokigt med tanke på att alla typ lär sig lika mycket oberoende av vilket yrke man har?"


Yrkena är rätt välbalanserade, men ur grottkrälssynpunkt så suger människor (framför allt vanarer) rätt hårt. Alver kan typ inte blöda ihjäl, dvärgar och tiraker har snormycket utmattning, tålighet, styrka och hälsokolumner. Därtill har alver och dvärgar bland dom bäst smidda vapnena på Mundana. Så jo, ur grottkrälssynpunkt så finns det klara "bra" respektive "dåliga" alternativ. Men som sagt. Eon är inget grottkrälsspel, men det är ju min poäng :gremsmile:


/Naug
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Det ar val bra...

...sa lange det inte helt kastrerar en vid val av typen av karaktar. Magiker ar sa i manga spel.

Vad som suger fruktat ar nar man forsoker kompensera ett val som ar effektivt i, sag strid, typ Mordarninjorna fran Mars, genom att forsoka bygga in nagra nackdelar vars mening ar att sabba for spelaren, for nat straff ska den javlen ha for att han vagar spela en MfM. Om jag t.ex. att alla som spelar MfM ar jagade av shogunen av Jupiters dodspatruller, sa ar det inte bara sa att spelet kan sabbas for de andra spelarna av att MfM ar javelbast pa att slass, utan dessutom dyker jupiteranska shogundodspatruller upp i varje aventyr.

Garna balans, men med viss matta.

Erik
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,318
Location
Helsingborg
Balans funkar väl

"När jag spelleder så vill jag inte att spelarna skall ta det som är bäst, utan det de tycker är tuffast."
Så med andra ord är du 100% säker på att de inte tycker "tuffast" är samma sak som "bäst"?

Men jag förstår din poäng..

"Men liksom...vad är poängen med att min rollperson skall vara såpass mycket sämre, bara för att jag inte kände för att göra ännu en intelligent och manipulativ ninja (för Dexterity, Manipulation och Intelligence är de bästa egenskaperna)? Nej, jag är ledsen, men jag har djävligt mycket roligare utan att behöva göra det där ämlans valet, "
Likaså förstår jag din poäng här.. Anledningen till varför jag ens svarar är för att jag vill skriva att "gubben blir vad man gör den till".. Den kommentaren är ungefär lika krystad som din "spela för att ha kul", vilket var kontentan av ditt lilla (tagna) ordspråk..

Jag har funderat på att välja "Fåfäng" som färdighet i valfritt rollspel som jag ska spela.. Jag skulle slå en tärning och om jag misslyckades skulle jag hitta på en anledning till varför jag (läs: rollpersonen) var olycklig över sitt utseende.. "Oh, nej.. Jag har bad hair day.." - "Skit.. Kolla! En finne.. Jag vägrar gå ut".. Det är liksom inte en färdighet jag kan använda mig utav (om jag inte klurar till lite) utan den tar mest bara plats.. Den tar plats i rollspelandet.. Jag har en anledning till att ta plats och leva ut mitt rollspelande tack vare den färdigheten.. Likaså kan du göra om någon har en hög Charisma..

Låga färdigheter är inte en begränsning, utan en utmaning att gå runt problem.. De är ett initiativ som man kan utnyttja till att leva ut sin karaktär.. Har man inte Simma så kanske man är rädd för vatten.. Har man ingen vapenfärdighet så är man en fegis för faror.. Bla, bla, bla.. Du förstår min poäng? Balanserade system eller inte.. Allting går att utnyttja till sin fördel.. Det var faktiskt därför jag från början ville skriva "Det spelar ingen roll, så länge jag har kul med systemet".. För ärligt talat så spelar det ingen roll för mig.. Roligt eller inte beror på hur man ser på saken..

/Han som påpekar att man förvisso kan använda alla färdigheter(s värden) på detta sätt
 

StefanB

Warrior
Joined
21 Jan 2004
Messages
207
Location
Laholm, Halland, Sverige, EU, Norra Halvklotet, Te
Re: Det ar val bra...

Här kommer lite om uppvägningar:
Har läst igenom Alien Anthology och Ultimate Alien Anthology till StarWars D20. Och jag hittade ett par raser som verkade tuffa, rent utseende mässigt. En av dom var en demon liknande grej med horn som fick lite högre styrka, tykte det kunde vara tufft men i beskrivningen så var dom typ alltid fredliga. Sen hittade jag även ett par jättetuffa 2m höga, röda ödlor, wow tänkte jag, en sån måste jag göra, men i texten står där att dom får en massa minus om dom slåss nån annan stans änn på sin hemplanet.
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,462
Location
Stockholm
Kort svar.

"Så med andra ord är du 100% säker på att de inte tycker "tuffast" är samma sak som "bäst"?"

Yes, det är jag, för vi har pratat väldigt mycket om det här medan vi moddat system fram och tillbaka genom åren. ^_^

"Den kommentaren är ungefär lika krystad som din "spela för att ha kul", vilket var kontentan av ditt lilla (tagna) ordspråk.."

Nja. Kontentan är snarare "man skall inte bestraffas för att man följer sin smak". Om man specifikt vill vara dålig så kan man bara strunta i att använda alla poäng (eller motsvarande). Eventuell obalans varken behöver eller bör vara påtvingad av spelmakaren/-ledaren.

Jag har en anledning till att ta plats och leva ut mitt rollspelande tack vare den färdigheten.. [...] man kan förvisso använda alla färdigheter(s värden) på detta sätt"
<font size="1">[Fritt citat]</font size>

Exactly, alla nuffror, både höga och låga. Men är systemet obalanserat som så att värde X är mycket bättre än värde Y, då ger det mig ingenting i mitt rollspelande. Jag kan sätta alla poäng på X, och jag kan sätta alla poäng på Y. IMO så är det då bäst om jag kan göra detta val helt fritt, utan att systemet sitter som en röd djävul på axeln och viskar att jag bör välja X, eftersom det är bättre.

<font size="1">Naturally, all of the above is based strictly upon my own opinions and experience.</font size>
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
Själv så tycker jag att det i slutändan ska vara balanserat, dock så håller jag för tillfället på att designa en spelvärld med en assymetrisk balans, Rising var inne på det ämnet.

Visst är det OK om något i en karaktär gör att han/hon/den/det är mycket bättre än någon annan karaktär rent fysiskt och mentalt. Men då bör det helst balanseras med någonting annat. Ta en Tolkien alv jämnfört med en människa i från samma setting. Alven bör helt enkelt kunna mer och är fysiskt starkare. Men då bör settingen kompensera för det. För att åter igen ta Tolkien. Människor är de dominanta, det finns helt enkelt flest människor.
Både människor från Gondor och Rohan samt t.ex. Dvärgar är mer fientliga och misstänksamma mot alver än vad de är mot människor. Och möter du orcher så kan du räkna med att du blir måltavla nummer ett.

Nu är Tolkien kanske inte det absolut bästa exemplet men du förstår nog min tanke.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Som vanligt så är allting...

...redan sagt i den heliga skriften (Generica):

13.2.6 Game balance
Game balance is a very popular topic in the role-playing community. Usually, there will be two typical standpoints, either that it is important or that it doesn?t matter.
Let?s start with finding out what game balance actually means. The term is usually used in two different contexts, the first is balance among the player characters and the other is balance between the group of characters and the opposition the game master throws at them. In a situation like this, there is no wrong or right, it is just a matter of personal preference. If you like everything to be well balanced and fair, go for it. If you want to play a fun but fairly useless character in a powerful group, it is just as fine. Balancing the opposition should always be done, but it is a bit different depending on if the group is balanced or not. So, let?s go on the see how to make the game work in balanced and unbalanced mode.

13.2.6.1 Balanced group
To keep the game fairly well balanced, the main thing to do is to make all player character using the same amount of CHARACTER POINTS and to keep character progress at a similar pace for all characters. Since no point system can take into account all the different combinations and all strange worlds of role-playing, some game master intervention or at least supervision is usually necessary.
When it comes to balancing the opposition, the best bet is usually to make it a little bit tougher than you think is necessary. It may seem cruel, but it is actually very practical, since it is easier to weaken them on the fly than it is to make them stronger. Also, the players tend to be more resourceful than the characters? statistics suggests, so it is always good to have some extra trick up your sleeve.
Still, the most important thing to remember is that the rules is just a framework for support. They can not be expected to provide perfect balance in every situation, so use them for support but keep careful watch over the with your own judgement.

13.2.6.2 Unbalanced group
It may appear very difficult to run a game where the characters are very different, but if you just use common sense it is actually very easy. Just think of it as a real situation and act accordingly, and in most cases it will work out fine. Once you accept that the different characters will fill different roles, balancing the opposition will become simple. The main pitfall to avoid is to think of the situation in a fairness perspective.
A group of three characters is attacked by three bandits. The characters are a big knight in shining armour, a sneaky thief and an old lady who bakes good cookies and occasionally get strange visions.
Will the attackers split up, one on each character? Not likely, they will perceive the knight as the big threat, the thief as a potential threat and the old lady as harmless, so they?ll probably gang up two on one on the knight while the third handles the thief. Even if the old lady should start to bash one of them over the head with her umbrella, they?ll probably not bother killing her, just push her aside and continue to fight who they perceive as the main threat.
This way of thinking allows for a mix of characters. It will put a larger load on the tough fighters, but that?s what they are there for, while it will allow weaker character a reasonable chance of survival. This does not mean that the weaker characters will be boring and have nothing to do, they probably just have some other specialisation or are personalities which are fun to play even if they don?t get much done. In fact, it even gives the weaker characters more room to play around, since they will not have the same heavy responsibilities and face the same serious threats that the others do.
When the big bad guy walks into the room, the big good guy have to fight him and fight for his life, while the spoiled girl can just grab an object close at hand, perhaps a bunch of tulips, and bash him with. The big bad guy will not focus on killing her, since his main adversary is the big good guy, so he?ll probably just throw her aside and continue towards the big good guy. The spoiled girl can play her character as far as she wants, phoning dad, throwing easily breakable objects towards the big bad guy, whining about her messed up dress and so on.
The big good guy probably accomplices more, but who has the most fun?
As you can see, balancing the opposition with an unbalanced group of characters is mostly a question of balancing the opposition based on each character, rather than on the entire group. The opponents will be smart; they will go after the biggest threats with their biggest guns and they will probably avoid killing someone they perceive as harmless. This is also realistic and makes for a more interesting game. There is absolutely no reason to be afraid of mixing different character levels in the same group, quite the contrary; it often makes a better and more varied game.
Känn er upplysta.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Bättre

I ett bra rollspel skall alla spelares rollpersoner vara lika bra på det som är viktigt i spelet.

Om det är viktigt i spelet med social status skall alla rollpersoner vara lika bra på sådant som har med social status och hur man skaffar det att göra.

Om det är viktigt i spelet att man uppträder som samhället förväntar sig är det sådant som rollpersonerna skall vara lika bra på.

Varför?

Vi människor är lite barnsliga när allt kommer omkring. Om gubbe x och gubbe y är identiska förutom att gubbe y är bättre på en eller flera saker finns det en risk att den som spelar gubbe x känner sig avundsjuk. Det är en risk, ingenting som händer automatiskt. Men ett bra spel minimerar den risken.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Välbalanserade rollspel känns på något vis tråkigare än obalanserade rollspel. Möjligen beror detta på att slumpen får en mindre roll i de välbalanserade spelen, och jag gillar slump. På något vis tilltalas jag av första utgåvans Stormbringer, där ren slump i karaktärsgenereringen kan leda till att man spelar en melnibonéisk ädling/krigare/magiker med massiva ökningar av intelligens och magisk kraft och förmåga att framkalla demoner och elementarer, alternativt att man spelar en efterbliven nadsokoritisk tiggare med spetälska. Slump är kul, men då ska det vara slump som har någon reell inverkan på rollpersonen.
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Med risk att redan säga det någon annan redan har sagt - jag tycker att det viktigaste är att spelet tillåter alla typer av spelare att ha möjligheten att ha kul.

När jag lirade Ars Magica så valde jag att vara en riddare. Dumt val. Eftersom magikerna i gruppen kunde göra precis allt som jag kunde, fast bättre. Jag var sämre på precis allt, trots ett optimerat RP-skapande. Det är ett tecken på dålig balans i mitt tycke.

På det sättet gillar jag D&Ds balans med klasserna - alla personer får olika områden där de är bäst och får glänsa.

Men generellt så är jag emot att försöka millimeterstyra rättvisan regelmässigt.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
När jag lirade Ars Magica så valde jag att vara en riddare. Dumt val. Eftersom magikerna i gruppen kunde göra precis allt som jag kunde, fast bättre. Jag var sämre på precis allt, trots ett optimerat RP-skapande. Det är ett tecken på dålig balans i mitt tycke.
Det finns väl mycket en riddare kan göra som en magiker inte kan göra. Han kan öppet inneha en maktposition och agera i politik och krigföring på ett sätt som inte magikerna tillåts göra. Han är inte bunden av magikernas ed och kan agera direkt mot andra magiker. Hans ord bland de som betyder något i samhället väger tyngre än vad magikernas gör, just därför att han kan agera öppet. Dessutom så tenderar en riddare i skinande rustning att få (eller i vissa fall, ta) fler kvinnor än en snustorr magiker som sittor och studerar dammiga böcker dygnet runt. Riddaren kan svinga en enorm makt genom att vara den världsliga fronten för magikernas makt, på sätt och vis kan han lätt placera sig så att han blir fokuspunkten för den.

Så, visst, siffermässigt är han antagligen rätt kass. Spelmässigt så har han en rörelsefrihet och inflytande som gör att han lätt matchar en magiker.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,025
Location
Linköping
När jag var ung... så var det rätt viktigt att man fick en lika bra gubbe som de andra när man genererade karaktärer. Om polare A slog vansinnigt bra grundegenskapsslag så var man ju tvungen att i hemlighet hata honom i minst en vecka... :gremcrazy:

Nu för tiden så bryr jag mig egentligen inte alls sålänge alla rollpersoner får lika möjligheter att bidra med gärningar under äventyren när man spelar. Nu har jag alltså lagt allt krav på äventyren/spelledaren och låter själva rollspelen komma lika lindrigt undan som kvinnomisshandlare i vissa sjuka kulturer (hoppsan, det där skrev jag inte).

Fast "lika möjligheter att bidra med gärningar" är ju inte helt äventyrsstyrt. Visst, lirar man mycket strid så kommer magikern ha astrist när hans mana är slut, jägaren kommer ha astrist eftersom han gör så lite skada och de 2 krigarna kommer ha så jäkla kul för att de löser alla jobbiga situationer. Dock så finns det ju en massa grejer som krigarna inte kan lösa (och om de kan lösa dem med så är det väl ett dåligt rollspel i mina ögon då) så det jämnar ut sig. Summan av färdighetsvärdena behöver inte vara lika för att det ska bli rättvist.

När jag SL:at DoD (hälsningsland så länge sedan det var) så brukar det bli vansinnigt lite tärningsrullande och då är det bara spelarnas egen fantasi/initiativtagande/whatever som spelar roll och man kan inte luta sig tillbaka mot ett formulär. Det här blir orättvist mot tråkiga människor istället för mot tärningsresultatsotursmänniskor.

Feng Shui säger sig vara ett actioninriktat rollspel och strid är en stor del av spelets poäng. Vissa färdigheter/egenskaper är väldigt bra att ha i strid. Höga värden i Guns/Martial arts är att föredra och har man högt värde i Speed så hinner man med en massa attacker också vilket är otroligt viktigt när man slåss mot sunkiga mooks som man nästan alltid lyckas träffa. Det kommer alltså rätt kvickt visa sig att vissa spelare presterar bättre här. Frågan är dock om det skulle vara önskvärt att göra något åt det.

Jag hade nog ingen poäng när jag började skriva och jag är osäker på om jag har någon nu... "det är bra som det är" kan få bli min poäng. :gremsmile:
Nu måste jag äta frukost.
 
Top