Nekromanti Barnprogram vi minns..

[Johan K]

Alltså, blev sådär lite smånostalgisk en stund här & kom & tänka på barnprogram, av någon mystifik anledning...
Alltså, frågan är.. Vilket barnprogram kommer du mest ihåg från när du var liten ?
För min del så är 5 myror är fler en 4 elefanter. det är en ständigt lysande stjärna från min ungdom..
Sedan så har även Alf, ni vet det där rymdmostret etsat sig fast i mitt minne. Varför jag inte...

/ Johan K, som fortfarande tuggar jordnötter

 

[Magnum_UBBT]

Trasan och Banane, rakt på och direkt. Kan massor skämt och sånger utantill.
Fragglarna. Man bara måste älska Dozer´s
Dr Snuggels.
Mupparna
Baltazar.. (han som tänkte)
Trasdockorna.. (iosf lite senare men ändå)

/Magnus,
som ska dricka bärsch nu.

 

[Chi]

Finns bara ett barnpogram värt att minnas och det är "Doktor Drövels hemlighet"... kanotpaddlande galna norrmän på upptäcksfärd, kan det bli bättre?

Jaja, finns väl en del andra värda att minnas också. Kommer ihåg när jag fick kabeltv och kunde se Actionforce (eller hette det GI Joe?) och Transformers för första gången. Sprang hem efter skolan för att kunna kolla på de programen på sky-channel.

Angående Alf, så förstörde den serien min upplevelse av filmen Pestens tid... när en av de onda läkarna var pappan i Alf så gick det liksom inte riktigt...

 

[Johan K]

Awwww.....

Just i hellsike...
Hur kunde jag glömma Fraggalrna & Mupparna...
de vart ju åxå program som man minns & vill se som repriser nån gång !!!

/ Johan K, som om något blev ännu mer nostalgisk !!

 

[Ackerfors]

...Och som vi helst vill glömma

Tja, för att svara på din fråga så finns det en hel del kvalitetsbarnprogram från tiden jag växte upp (sent 80- och tidigt 90-tal). Jag vet inte om barnfilmer räknas, då hade jag sagt att The Brave Little Toaster och Animalympics vore det Enda Rätta^TM. Om någon vet var man kan få tag på engelska versionen av de tu vore jag överlycklig.
Barnprogram då?
Doctor Snuggles är det bästa som gjorts. Där har ni ett barnprogram som skulle passa utmärkt som rollspel. Så ohyggligt ballt.
Även jag är ett stort fan av Mupparna. Vet inte om det är barnprogram riktigt. Inte bara barnprogram i vilket fall. När jag har sett det på senare år har jag konstaterat att det egentligen borde vara för en något äldre publik.
Cartoon Network sände ett program med en massa olika tecknade figurer (bland andra familjen Addams) som körde något race med underliga bilar. Fullkomligt lysande.
Disneydags är jag kluven till. Både Nalle Puh och Duck Tales är fullkomligt underbart. Men de där korta "klassikerna" de petade in ville jag bara glömma. Vilket leder till nästa del...

(Som en parentes, other honorable mentions: Smurfarna, Kalles Klätterträd, Lucky Luke, Tintin, Turtles, Inspector Gadget, Skrotnisse)

Barnprogram man helst vill glömma. Det finns en del. Jag har redan nämnt Kalle-klassikerna. Vet inte varför de tilltalade mig, men jag har aningar om att jag redan som liten tomte ogillade Kalles dumma humör.
Lillstrumpa och syster Yster var också en såndär sak som bara etsade sig fast och skrämde en varje natt efter Bolibompa. Jag har fortfarande radion igång på nätterna.
Tom & Jerry. Japp, jag avskyr verkligen det. Jag byter kanal med en gång numer. De är så elaka mot varandra. Meningslöst och substanslöst våld, nej, fy. Jag diggar det i vanliga fall men Tom & Jerry och dess kloner går fetbort.

(Som en parentes, other not so honorable mentions: Otecknade Mumintrollen, Darkwing Duck, Dastard and Mutley, Scoobydoo)

 

[Pom]

Finns bara ett barnpogram värt att minnas och det är "Doktor Drövels hemlighet"... kanotpaddlande galna norrmän på upptäcksfärd, kan det bli bättre?

Det var underbart, från den hysteriska berättaren till det effektiva sättet att med suddig pausering och en musikskräll göra de harmlösaste scener till spännande cliffhangers.

"Bröderna Dahl och Spektralstenen" hette väl uppföljaren, men den gjorde inte riktigt lika outplånligt uttryck.

"Det var en gång..." var annars min barndoms höjdare, både evolutionismvarianten och rymdvarianten.

 

[Lindenius]

Kommer ihåg?
Jösses.

Från att ha legat i dvala under sisådär 20 år har barnprogram plötsligt blivit vardag hemma hos oss igen.

Fem myror… funkar fortfarande lika bra idag (har dem på dvd)
Pippi, saltkråkan… fina grejer. (på dvd med)
Trazan och Banarne (nostalgirevival på söndagmornarna)
Moraträsk (fortfarande aktiva. kudos)
saker jag kommer ihåg som jag inte har tillgång till nu:
Professor Drövel var en höjdare, fast jag blev skiträdd nästan varje slut vill jag minnas
Vilse i pankakan. Till skillnad mot de flesta andra tyckte jag det var helt okej och fick inga mardrömar av det.
DrSnuggles. mmmm Kosmoskatten = KK = KnarkKisse
Mupparna, Fragglarna Fast jag var nog lite gammal när de sistnämnda började sändas
ThunderCats Gick ju inte på TV, men jag kunde hyra på video när jag var kanske 8-9.

//erik. som för övrigt är lite avundssjuk på sin dotter för att hon har tillgång till Barnkanalen varje dag, hela dagen. Tänk om man kunde haft det de dagar man var sjuk som liten.

 

[Svarte Faraonen]

Tårtan, ffs!

Tårtan är ju det mest solida program som har sänts i svensk TV! Jag har DVDn och kollar fortfarande på den. Den kvaliteten kommer man aldrig upp till igen. Eller?

Vill även minnas Privatdetektiven Kant, en annan bisarr historia. Har för mig att det var samma personer som låg bakom denna.

 

[Guest]

Mumindalen, volramos och någon anime som gick på filmnet innan jag fyllt 6 år.

Jag minns även några mindre minnesvärda men orkar inte skriva ner dem.

 

[hraufnir]

Saker som redan är nämnda:
Doktor Snuggles - Vem sjutton kan slå rosa moln och kameler?
Thundercats - Thunder...Thunder...Thundercats HOOOO!!! *har tankat hem avsnitt inom senaste året och kollat*
Fragglarna/Mupparna - De är en kulturinstitution. 'Nough Said.

Icke Nämnda (om jag inte är en blind apa på xstacy):
Bumbibjörnarna - "Magic and mystery is part of their history." Bara den raden gör serien värd att se!
Hajk - Sommarlovsprogram där folk fick lära sig bra vettiga saker, få höra "Godmorgon Godmorgon" på småländska och se bobo och gnuttarna!
Tippen - Det i särklass bästa sommarlovsmorgon någonsin! "Ingenting försvinner, allt finns kvar."

Sen finns några spridda minnen som är helt ok, som t.ex. Rymd-Ted tror jag det heter, en teddybjörn som är ute i rymden och fipplar runt. (letar fortfarande efter ngt sådant att tanka hem =)
Vi får inte glömma Turtles, med klassiker som "Prova inte på detta hemma barn" när Bebop och Rocksteady hoppar på en tunnelbana i fart!

Nåja... klassiker... klassiker... överallt... aaaaarghhhh

 

[Zykopat]

Okej... då ska vi se...

Om man kanske ska börja med de Disney-produktioner som bitit sig fast i det undermedvetna:

Luftens Hjältar! (En av mina största favoriter, äger den vanliga Djungelboken på alla tänkbara sätt. Luftpirater är kung!)
Darkwing Duck (Jag är en sucker för humoristiska superhjältar)
Duck Tales (Speciellt med Gizmo Quack, se ovan)
Långbens galna gäng (tror jag det hette, bra var det iaf)
Räddningspatrullen (Charmigt, men inte i närheten av ovanstående. Gillar dock ost-attackerna och Svinpäls)

Och nu till de övriga, icke Disney-byggda:

Ika i rutan (Härligt småpsykadeliskt, skelettet Åke regerar)
Skrot-Nisse (Bland det bästa som har gjorts. Skulle sälja min själ för att ha det på DVD)

(Kommer inte på fler i den här kategorin nu, lägger antagligen till fler senare)

Och nu till de program vars skapare bör föras till torget, pryglas offentligt och sedan avrättas medelst brutal tortyr:

Joel bitar (DET VÄRSTA SOM NÅGONSIN DRABBAT TELEVISIONEN! Om det var någons idé om att öka toleransen för utvecklingsstörda så funkade det då inte i mitt fall. Joel är en jävla sellout och ska ha spö)
Dagens visa (Nej, en liten unge som sjunger en sång dåligt är INTE sött såvida man inte skapat ungen själv. Och vi VILL INTE HÖRA DET EN GÅNG TILL, UNGJÄVEL!)


(Ja, jag har lite problem när det kommer till att tala om Joel Bitar)

 

[magoo]

Bäst, håller fortfarande:

* Dr Snuggles (DVD-box släpps nu i augusti), är fortfarande bra!
* Kalles klätterträd, Magister Flykt och Farbrorn som inte vill va stor, härliga tecknade serier i samma sköna stil, finns på DVD.
* Trazan och banarne - bara musiken är ju lysande
* Fem myror
* Linus på linjen
* Trolltider (en julkalender)
* Professor Balthazar - är bara så skönt tecknad!
* Barbapappa
* Emil, Saltkråkan, Bullerbyn mfl Astrid Lindgrenfilmatiseringar - när Allan Edwall är med blir jag så glad!

Bra då, men håller inte längre:

* Matulda och megasen - kändes lite för politisk och svår för min son.

*Apkungen - tecknad kinesisk saga om en apa som snor persikor. Den var obegriplig redan då, men tecknad, så jag såg den alltid! Visades runt jul.

Saknade program:

* Professor Drövel (Universum - en oändlighet av stjärnor och planeter...)
* Kroppen (två killar berättar om kroppen)
* Tårtan - kult och äckel i svartvitt
* TV-piraterna - sommarTV med 3D-glasögon och hemlig påse!

Förstörde min barndom:

* Solstollarna - tuttlisor och perversa gubbsjuka gubbar i barnprogram - vad tänkte SVT på???

* Cindy Peters spelar afrikanska låtar på bongotrumma alt Claire Wikholm i mjukisbrallor berättar mysko sagor utan poäng - typiska 70-talsexperiment - brrrrr!

 

[Gurgeh]

Kung Markatta

Apkungen - tecknad kinesisk saga om en apa som snor persikor. Den var obegriplig redan då, men tecknad, så jag såg den alltid! Visades runt jul.

Obegriplig? Kung Markatta är den överlägset häftigaste mytoligiska figuren. Nu har jag bara vaga minnen av den tecknade serien, men jag tyckte den var bra när jag var mindre. Naturligtvis finns Kung Markatta med i Millennium också.

/tobias

 

[Krille]

Barnprogram i min DVD-hylla

Det var en gång: Den där fick mig stenhårt bänkad framför TVn varje tisdagkväll (det var då den sändes). Rymd-varianten var för övrigt den som fick mig insnöad på science fiction. När Kroppen och Upptäckarna sändes så var jag dock inte så mycket barn längre, så de fastnade jag aldrig för. Men efter mycket slit så fick jag i alla fall tag på Rymden på DVD. Otextade och odubbade, men vafaen... nu får jag ju öva på min rostiga franska.

The Tripods: Gick en sommar 1984. Då var jag 13, så jag får nog räkna det som "barn", även om serien i sig mer var ungdomsserie. Jag älskade den serien! Det dök upp en massa tripoder i mina Mutant-kampanjer på grund av den.

Linus på Linjen: Egentligen var det väl inte så mycket barnprogram alls - Linus är alldeles för politisk och satirisk för det - men det var tecknat, så jag misstänker att det är därför som folk tycker att det är ett barnprogram. Fast den är alldeles för bred för att vara exklusivt för barn.

Shogun och V: Egentligen inte heller barnprogram, men de fick typ hela familjerna att vara klistrade framför TVn varenda fredagkväll då de sändes, oavsett ålder.

Flåklypa Grand Prix: Norges bästa långfilm nånsin. Det fanns till och med Il Tempo Gigante-leksaker på den tiden det begav sig - jag hade en av dem. Är det någon enda leksak som jag ångrar att jag lekte sönder så är det den.

---

Några saker som inte är i DVD-hyllan:

Vilse i pannkakan: Den får gärna stanna utanför min DVD-hylla även fortsättningsvis.

Professor Drövels Hemlighet: Men då ska det vara originalet, om brödrene Dahl och deras expedition i kanoten Elvegris upp för floden Overflodet norr om Oslo för att hitta den försvunne professor Drövel. Lågbudget när det är som bäst!

Jason and the Star Command: Jag såg den här SF-serien på mellanstadiet, och då var det det häftigaste som nånsin visats. Sen såg jag den igen för några år sedan på Sci-Fi. Det var inte alls bättre förr!

Hajk: "Tjipp å välkomne te Hajk!" torde vara odödligt vid det här laget. "Idag ska vi prate om häster, men ente vecke häster som hälst, utan flooodhäster!" Jag har en känsla att det var därför som jag tappade min värmländska dialekt.

Ulysses 31: Min första egentliga kontakt med animé. Det var en blå flicka med i den som jag var jättekär i. Fast den hyrde vi på video, för den sändes aldrig på TV.

Trolltyg i Tomteskogen: Den här vill jag ha på DVD! Punkt!

 

[Dante]

Re: Barnprogram i min DVD-hylla

»The Tripods«

Inte »The Triffids«?

 

[Krille]

Triffids och Tripods

"Inte »The Triffids«?"

Onej. Tripods var ungefär som om utomjordingarna i Världarnas Krig hade vunnit och förslavat mänskligheten med hjälp av en sinneskontrollerande hätta som alla fick påsatta på huvudet vid fjorton års ålder, och genom att förneka all högteknologi över typ industrialismen.

Triffids var något helt annat.

 

[Dante]

Ahh! …

Bara undrade.

För mig var det nämligen så att det började dyka upp triffider i Mutant-äventyren.

 

[Krille]

Re: Ahh! …

"För mig var det nämligen så att det började dyka upp triffider i Mutant-äventyren."

Det hade det säkert gjort för mig också, om jag hade sett triffiderna på den tiden.

Det kanske är nostalgi-tarmen som suger igen, men även i efterhand så är tripoderna ballare.

 

[Ulfgeir]

"barnprogram" som jag älskade när jag var liten:

Det var en gång Både historia-versionen och rymdversionen. I dagens läge vet jag inte om jag skulle uppskatta dem lika mycket.

Linus på linjen Man vet aldrig han hittar på.

Kung Markatta Så underbart häftig. Han sparkar ju stjärt.

Dr Snuggles Klart flipad värld, där allt är bra.

Inspector Gadget Cyborg som är lika klantig som inspector Clouseau...

Bröderna Dahl och professor Drövels hemligheter Härlig lågbudget.

Sedan gillade jag faktiskt både solstollarna och det programmet de hade en jul där de var på ett hotell. Hotellet var mycket bättre dock. Likadant Hajk var populärt på den tiden.

När jag var ca 15-16 år så hade jag tillgång till andra skoj tecknade saker. Vissa av dem håller faktiskt fortfarande

Ulysses 31 Oddyssen i rymden.

Jason and the wheeled warriors Klart bisarr sak med monsterväxter som tar formen av fordon.

Sedan har jag ju alltid varit svag för saker som "Wile E. Coyote & Roadrunner" eller tecknade Nalle Puh och många av de klassiska tecknade Disney-greyerna.


Program jag avskyr:
Alf (fast jag avskyr även övriga sådan amerikanska komediserier)
Vilse i pannkakan (och övriga saker han gjort)
Merparten av dagens program typ Spongebob Squarepants..

Om nu de envisas med att dubba allt tecknat, varför kan de då inte se till att faktiskt ha bra röstskådisar och bra översättare... Menar en del av sakerna nu är patetiska.

/Ulfgeir

 

[Rosen]

Barnprogram jag förträngt

De allra flesta som jag försökte pina mig igenom i barndomens 70-tal har jag lyckligen lyckats tränga ut från hjärnbarken. De var många, de var animerade i Polen, de var live med skådisar i palestinasjal, de handlade om Vietnam och klassamhället och miljöförstöringen och kapitalisternas utsugning av Norrland...
Gemensamt för dem alla var att de inte var gjorda för att underhålla mig, utan för att inpränta i mig exakt vad jag skulle tycka. Det insåg jag redan som liten parvel, och ägnade mer tid åt serietidningar och vuxenprogram (Godisarna, Dave Allen, Monty Python - now that's TV). Som en bieffekt kunde jag aldrig riktigt uppskatta Fem Myror heller; så mycket uppenbar inlagd pedagogik - även om den bara handlade om bokstaven F och siffran 14 - lämnade en distinkt sur smak i munnen. Plus att signaturmelodin luktade batiktröjor och politiska buttar lång väg (även en 7-åring lär sig snabbt att se hotande signaler). Däremot älskade jag Magnus & Brasse i Kanal 22, eller vad den nu hette. "Har ni åskledare?" "Nej, men vi har blixtlås!"

Det sevärda utbudet var åtskilligt smalare, men Linus på Linjen var alltid en höjdare, och Beppe brukade ju visa Scooby Doo (gosh wow!) när det begav sig. Emils och Anderssonskans Kalles miljöer gjorde mig misstänksam mot att de skulle brista ut i predikningar om arbetarklassen vilket ögonblick som helst, fast Pippi Långstrump var rätt skoj - även om jag numera tror att jag följde den mest för att jag var småkär i Annika. Mumintrollen är en också en gammal favorit, bara man väljer en version där skådisarna behåller de #@&¤$ maskerna på huvudet!!
Däremot kom det fler höjdare när jag gick i mellanstadiet, som Mupparna och Trazan & Banarne. Och så körde de repris på den ultimata ungdomrysaren, som jag bara hade dimmiga småbarnsminnen av från 60-talet - Kullamannen. Den signaturmelodin får mig att känna kalla kårar än idag.
Sedan dök massor av bra barnprogram upp sedan jag hade börjat bli lite för gammal för dem - en del av dem kunde jag digga ändå, som Professor Drövel, men jag var typ 17 när den sändes.

Dock bör påpekas att östeuropeiska barnprogram inte var per automatik dåliga. Världens Bästa Långfilm för mig var en tjeckisk (tror jag) spännande spelfilm om en liten häxa i trubbel. Kommer inte ihåg titeln (hon trollade genom att bryta av magiska tändstickor, ifall det säger någon äldre forumit någonting ) men den visades två gånger på 70-talet och jag var precis lika hänförd av den som småungar idag blir av Harry Potter.
Justja, till magic moments i långfilmer hörde också Disneys spelfilm Den äventyrliga flykten (Escape to Witch Mountain); idag skulle den nog kännas väl så barnfilmig, men då var den ett mirakel av mystik och trolska stämningar. Och så rular ju Flåklypa forever.

--
Åke