Nekromanti Berätta för mig om era bästa orcher!

[Swedish Chef]

Jag är ett stort fan av Midnights orcer. De är fevarlser av krig och mörker och i den fallna världen där skuggan härskat i hundra år har de växt sig starka och mäktiga. De är nästan ostoppbara i krig, större och tuffare än ens den starkaste av män. De är disciplinerade som legionärer och brutala som vildsvin på PCP. De bär mäktiga vapen så som långsvärd och stridsyxor (har du som en spelarkaraktär ett kortsvärd och en ringbrynja i Midnight är du en rustad till tänderna!) och de är fler än vad ni är.

Med det som gör att orcerna är genuint läskiga för en gångs skull är att du inte kan stoppa dem. En individuell orc är svår att träffa, svår att såra och svår att döda. Men du kan göra det. Och du kan döda en trupp av dem om du är mäktig, listig och brutal nog. Men du är inte osårbar och du bryr dig om de du slåss med. Och orcerna gör inte det. Även om du kan slå ihjäl hundra orcer så har de tusen eller tiotusen orcer för varje man eller halfling på er sida. De är en svart våg av ondska som inte går att knäcka, som inte känner fruktan och som hellre dör för skuggan än lever för sig själva.

De är de romerska legionerna, den mongoliska horden och vikingarna sammtidigt.

Vad är midnight för spel? Har aldrig hört talas om det men detta är antagligen den coolast orchtolkning jag läst och nu vill jag kolla in hela spelet.

 

[anth]

Midnight är ett spel som släpptes under d20-licens under DnD3-eran.
Det är ett av de bättre d20-spelen (tillsa.mans med Conan och Mutants&Masterminds)
Dek kan sammanfattas som Sagan om ringen där Sauron vann.

 

[Svarte Faraonen]

Orcher på svenska lajv. Kroppspråket, utseendet, de skräpiga rustningslapptäckena, brandlukten.

Alla orcher ska kännas som att deras huvudnöje är att sitta i en husvagn på campingen och dricka folköl och lyssna på metal fram tills kvällen kommer, då det är dags att gå ut och prestera.

 

[Rymdhamster]

De blir lätt endimensionella och platta. Döda! Argh!

Ja, många rollspel använder ju orcher som det där monstret som alltid automatiskt är en fiende, som äventyrarna kan döda urskiljningslöst och utan att någonsin behöva känna dåligt samvete. Och därför sällan ges något direkt djup, för djup kan leda till att det moraliska i att döda orcher grumlas.

Men det är något jag inte har känt ett behov av att ha på väldigt länge nu. Hellre ett intressant folkslag som rollspelarna kan interagera med på flera olika plan, För om mina spelare nån gång känner att de behöver få utlopp för lite frustrationer så är jag fullkomligt övertygad om att jag kan stoppa in en specifik grupp av orcher (eller människor eller vad som helst) och ge en anledning till varför just de här kan dödas ursinningslöst. utan att hela släktet måste vara "onda".

Men det finns ju sammanghäng som gör orcher helt annorlunda. Just elder scrolls exempelvis, där orcher i grunden lever i små jägar/samlar-grupper, men också förekommer som väl integrereade medlemmar i sammhället, och dessutom är kända som väldigt skickliga smeder. En del orcher är blodtörstiga banditer, medan andra välkomnar dig med öppna armar.

Detta är en av anledningarna till att jag startade tråden, för att se vilka andra intresanta takes det finns.

 

[Brior]

Ja, många rollspel använder ju orcher som det där monstret som alltid automatiskt är en fiende, som äventyrarna kan döda urskiljningslöst och utan att någonsin behöva känna dåligt samvete. Och därför sällan ges något direkt djup, för djup kan leda till att det moraliska i att döda orcher grumlas.

I Fria ligans kommande spel Svärdets sång, har orcherna en historia som tjänarsläkte till dvärgar och alver, antingen därför att de skapades så, eller för att de förslavades – sägnerna varierar med perspektivet. I kriget mot människorna beväpnades orcherna och övergavs sedan av sina herrar när det gick dåligt. Detta leder till intressanta relationer mellan släktena. Orcherna kan vara hatiska eller besatta av att visa sin duglighet och skapa egna civilisationer, medan alver kan vara öppet rasistiska och fientliga eller känna sig skyldiga att hjälpa sina tidigare tjänare.

I samma setting har orchernas kvinnor den egentliga makten som utövas via klanöverskridande häxgillen, detta pga männens dåliga impulskontroll och bristande förmåga att kommunicera med betar stickande ur käften. Orcherkvinnorna liknar människor och lockar hantverkare och lärda till klanerna som förslavade lärare.

 

[Fjodor Pollett]

Orcherkvinnorna liknar människor ....

Obligatorisk länk till Oglaf angående dimorfism
Obligatorisk varning: Oglaf är oftast extremt NSFW (men ovanstående är inte så farlig)

 

[Mundo]

Min favorit-orc måste vara tirakerna i Eon. Intressant kultur, coolt utseende, roliga goblins (ghurder) och de har den fantastiska stammer Frakk. När man uttalat det låter det som en Frack-tirak, vilket såklart är ball.

Jag gillar att de är halvintegrerade i städer utan att vara någon slags "halv"-ras samt att de är matriarkala med sneda födselnummer samtidigt som de i princip tror på Valhalla och gillar att banka skiten ur varandra.

Men bäst av allt är deras look, som sagt. Finns inte supermycket officiell art att tillgodohålla, men jag föreställer mig dem alltid som halvorcherna från datorspelet "mortal online". Bara spana in den här gladiatorbruden och säg till mig att hon inte är skitcool.

 

[zonk]

Obligatorisk länk till Oglaf angående dimorfism
Obligatorisk varning: Oglaf är oftast extremt NSFW (men ovanstående är inte så farlig)

Ja! Snacka om att det är slitet. Isf hellre tvärtom: orchmännen ser ut som mänskliga kvinnor fast gröna och med lite vassa tänder, och orchkvinnorna ser ut som fradgatuggande jättemonster. Lite variation iaf!

 

[God45]

Vad är midnight för spel? Har aldrig hört talas om det men detta är antagligen den coolast orchtolkning jag läst och nu vill jag kolla in hela spelet.

Anth har sammanfattat det bra. Det lyckades göra ett pilotavsnitt till en fantasy serie som de släppte som en film. Den är inte bra, men den är lite kul: https://m.youtube.com/watch?v=p35thkHoyCQ

Midnight har coola vridna versioner av saker från Tolkiens grejer. Som att de har en ringvålnad som också är en draken. Det är Smaug som en Nazgul.

 

[Mogger]

Orcher är svåra. Samtidigt som jag älskar dem så är de problematiska. Mina bästa orcher är därmed hyfsat vaga. En samling raggiga och unika halvmonster som egentligen saknar någon form av enhetliga egenskaper. De kan vara stora, små, svarta, gröna, leva i samhällen eller som bergsrövare, ensamma eller i grupp... De är visserligen småsinta, fega, elaka, hungriga, våldsamma, arga, uthålliga, farliga etc men i varierande drag, och inte uteslutande med mer resonliga egenskaper därutöver.

Min favorit är alltså den postmoderna orchen.

 

[Brynolf]

Bara spana in den här gladiatorbruden och säg till mig att hon inte är skitcool.

Ball brud! Men jag ställer mig tveksam till den konstnärens kunskaper i fysik...

 

[Nässe]

Ball brud! Men jag ställer mig tveksam till den konstnärens kunskaper i fysik...

Anatomi? Eller något med fysik som jag inte fattar?
OBS! Drygar mig inte. Nyfiken.

 

[Bifur]

Anatomi? Eller något med fysik som jag inte fattar?
OBS! Drygar mig inte. Nyfiken.

Balansen på vapnet? Borde vara vara omvänt med bladet över andra axeln.

 

[Rymdhamster]

Balansen på vapnet? Borde vara vara omvänt med bladet över andra axeln.

Då stör jag mig mer på att skaften verkar gå _genom_ halsen på henne om man tänker på var på axeln det ligger =D

Fortfarande en cool bild som är miltals bättre än något jag hade kunnat göra.

 

[Brynolf]

Anatomi? Eller något med fysik som jag inte fattar?
OBS! Drygar mig inte. Nyfiken.

Nä, anatomin är väl smarrig. Men svärdet har antingen ett våldsamt tungt hjalt eller vilar på en grindstolpe till vänster utanför bild.

(Helt off topic det där, förlåt... Öh, jag gillar Tolkiens/Peter jacksons icke-urukhai-orcher också. De känns lite lagom "degenererade efter katastrofen djingis khan"-iga.

 

[Mogger]

Orcher är svåra. Samtidigt som jag älskar dem så är de problematiska. Mina bästa orcher är därmed hyfsat vaga. En samling raggiga och unika halvmonster som egentligen saknar någon form av enhetliga egenskaper. De kan vara stora, små, svarta, gröna, leva i samhällen eller som bergsrövare, ensamma eller i grupp... De är visserligen småsinta, fega, elaka, hungriga, våldsamma, arga, uthålliga, farliga etc men i varierande drag, och inte uteslutande med mer resonliga egenskaper därutöver.

Min favorit är alltså den postmoderna orchen.

F.ö kommer den här typen av orcher snart dyka upp i ett spel nära dig. Orcher, skapade av gudarna som en lösning på den ohämmade fortplantningsförmåga som människorna visade sig besitta. Men något mer än allmänt avsky gentemot människorna och viss monstruositet (för att väcka skräck och vara hyfsat effektiva i strid och lönnmord) tyckte inte gudarna att orcherna behövde, så sedan har de utvecklats åt lite alla möjliga håll. Kanske kommer gudarna se sig tvingade att korrigera detta, om orcherna skulle utvecklas och bli för starka. Eller svaga. Vem vet?

 

[Tant Ragnar]

Jag gillar min tolkning av orcherna i Chronopia.

Förut levde orcherna i ett klansamhälle som nomadiska buffelherdar och rövarband, typ vikingar med bufflar istället för båtar. I och med att de hängivnas teknologiskt överlägsna arméer svepte över världen tvingades orcherna undan, bit för bit. De hade inte mer än sin styrka, blodtörst och mod att sätta emot de hängivnas napalm, belägringskanoner, demoniska sjukdomar och giftgaser - jag ser lite kavalleriet som krossas mot den teknoligskt överlägsna tyska armén under början av första världskriget här. Betesmarker brann ned och förgiftades, byar som förut plundrats av orcher förintades nu under en storm av stål och eld, och märkliga sjukdomar slog ut hela klaner.

De överlevande orchstammarna flydde, som alla andra, till Chronopia. Väl här fann de att rangordningen inte dikterades av armstyrka och mod, utan av list, kontakter och kapital. Högst upp i rangordningen befann sig alltid kejsaren, och under honom de ädla alvhusen, den bistra dvärgakonungen, de mänskliga handelshusen och de listiga resarna. Resarna såg sig, med maktens, inflytandets och kapitalets rätt, som de rättmätiga härskarna över alla svartblod. Tjäna träsktronen, eller klara dig bäst du kan ute i staden.

De vilda trollen vägrade att inrätta sig i ordningen och påbörjade ett våldsamt uppror, men blev brutalt nedslagna av de Chronpopias kejserliga svartgardister. Trollen dömdes hårt - ett liv i evig träldom, med obligatorisk lobotomering vid födseln för att hållas passiva.

Avskräckta av trollens öde hade orcherna få alternativ. Många lever ett våldsamt (och troligen kort) liv som grovjobbare eller inhyrda muskler, ofta med ett eller ett par grova missbruksproblem. Några valde att kröka sina stolta ryggar och inrätta sig i ordningen - tjänstgöring hos resarna i det här fallet.

Men nere i kloakerna, och i undangömda skjul i slummen sjunger matriaker och schamaner fortfarande strupsånger om blod, eld och frihet. Det kommer att komma en dag då det är dags att sluta kröka rygg och slicka stövel, och den dagen kommer de veka och blekfeta ädlingarna att darra i sina palats då orcherna sveper över dem med eld, blod och bärsärkaraseri.

 

[Leon]

Min favorit är alltså den postmoderna orchen.

Låter annars som den viktorianske Goblinen http://www.sjgames.com/gurps/books/Goblins/img/cover_lg.jpg

 

[Genesis]

Balansen på vapnet? Borde vara vara omvänt med bladet över andra axeln.

Tror att hon håller med båda händer.

 

[acke]

Den bästa orchen jag spelat var egentligen inte orch utan Uruk-Hai i Sagan om Ringen (MERP). Jag hade personlighet (AP) 1. Sämre än Sauron! Jag såg så hemsk ut att jag behövde bära järnmask för att inte vanliga bybor (dock ej äventyrare som er, gott folk) skulle kasta allt och fly av skräck. Dessutom omgavs jag av en odör som stoppade mig från mången värdshus. Trots dessa omständigheter kombinerat med en knepig personlighet (helt i motsats till min verkliga ödmjuka person) var det ett nöje att gestalta detta gruffiga svartblod som ändå hade både vinnarskalle och teamspirit. En utstöt klankrigare som teamade med nya formationer och blev tillgiven oheliga allianser. Good times!

Disclamer: Jag gillar orcher, fantasyns bad-boys. På samma sätt gillar jag stormtroopers. De kommer i mängder och i böcker/filmer/rollspel möter man elakingarna med magiska svärd resp. lasersvärd och gör processen kort. Men hur lever dom? Vilken musik lyssnar de på? Varför är dom elakingarna? Böcker/rollspelssupplement om sådant suger jag i mig som ett horn mjöd på värdshuset där man just mött en enarmad gammal gubbe med en skattkarta i sin enda hand.