I spelgruppen är vi nästan alla förlästa akademiker, de flesta dessutom utan militärutbildning eller jägarexamen, så det blir mycket sällan någon har lust att spela något liknande. Då är det roligare att spela en lönnnmördare, en väderbiten stigfinnare eller liknande som skiljer sig mer dramatiskt från vår vanliga livsvärld. Men så, ibland, testar någon av oss ändå på en bildad RP utan stridskompetens. Oftast inte alls kul om jag skall vara ärlig. Trots att de flesta av oss är mellan 50 och 60 och har spelat rollspel sedan tidigt 80-tal spelar vi fortfarande med mycket strider – och gillar det (en kväll utan strid är alltid något av en besvikelse).
Därmed inte sagt att våra rollfigurer saknar djup. Inte alls! De är ofta komplexa, inte minst moraliskt, och kan drivas av stor idealitet, eller av trauman i det förflutna. Men de är nästan alltid handlingens män ock kvinnor, även om det kan vara nog så bildade också. Men just "också". Inte enbart bildade.
PS Med åren har vi dessutom kommit att spela med allt mer slimmade regler, och de lämnar oftare utrymme åt just mer komplexitet i personskapandet intressant nog.