Nekromanti Best of GothCon 40!
- Thread starter Lightshy
- Start date
Så, konventsrapport! Tjoho!
Jag gjorde mitt allra första GothCon och måste säga att jag inte är besviken. Logi ordnades med värme och gemenskap hos Krille där även Debbie (iaf en natt) och Xhakhal och Ronja sov. Det var mysigt som attan!
Torsdag var det Pub, eminent fixat av Shaguliterna, Tack ska ni ha! Fick möjlighet att träffa en massa forumiter, både gamla och nya och några ickeforumiter som hängde med av bara farten. Kvällen blev inte så sen, jag, Krille och hans halsduk vandrade hemåt mot soffhängarna runt elvahugget. Jag var jättepeppad inför fredagen.
Fredagen spenderades först på Nordstan en stund i solen. Framåt eftermiddagen dök jag in i indierummet och hängde lite. Spelade först Last stand med Hellzon, Genesis, Lukas och Kim(?). Jag dog efter en heroisk insats. Lukas överlevde för att han fegade ur och spelade död. Så mycket för den hedern!
Efter det så smulade jag runt en stund, handlade lite i butikerna, letade efter folk jag kände, drack te och gjorde just inte så mycket innan jag återvände till indierummet för ett parti Prosopopée med Genesis, Ymir, Gnomvid och Stövelkatten. Det var underbart på så många plan och Stövelkatten bröt den fjärde väggen, jag slog rot i en tavla, och Gnomvids ögon fick ett stänk av solljus! Det var Guden av stål och diesel mot Allmodern, i världen i cirkeln inuti cirkeln där allt fick sin mening i skuggan av den stora, röda apan. Fantastiskt!
Sen hemåt, full av spelupplevelsen och thaimat som åts i Landala för att sova en natt till omgiven av Krilles DVD-samling och gosedjur.
Lördagen startades med ett spelpass Western kl 10. Med Lukas, Lord Tengil, Big Marco och Mårten (också forumit FYI, men en lurkande sådan). Spelpasset måste beskrivas med Big Marcos karaktärsfras ”Men va faaaaan!”. Med häst och vagn genom den Amerikanska västern skulle vi transportera några hundra liter whiskey från punkt A till punkt B via fredliga nykterister, bakhåll, tokiga miliser och vägspärrar. Två gånger såg vi alla vilt på varandra med uppspärrade ögon, första gången efter ljudet ”ratatatatatata!” ”En kulspruta!?!?!” Andra gången efter ljudet: ”BOOOM!” Varpå SL säger till Big Marco: ”Ja, du har ju en del erfarenheter av kanoner.” WUT!?
Vi vann, ingen i vårt team dog, Big Marco förlorade inte två månadslöner, jag blev inte arresterad för mord: ”Det var självförsvar! Även om vi sköt dem i ryggen.” Men tjejen med Gatling-gunnen kom undan. Mycket roligt! Och jag gillade Westerns system skarpt, träffmallen är awesome!
Oh, ja, en sak till, brorsan och tillika förrädaren Cody dog tillslut efter att ha blivit skjuten fyra (4!) gånger så Big Marco behövde inte heller skriva ett klagobrev till Winchester.
Sen så kom ett ganska långt uppehåll som spenderades med mat och mer shopping innan jag anslöt mig själv till Krank och två grabbar till för att spela Leviathan med Robert Jonsson. Robert satte en jättefin stämning på ”Fångar i djupet” och jag hade jättekul! Gruppen bestod av en tvär vaktmästare med fantastisk, rysk brytning, en väldigt pragmatisk och lugn Kapten och en ganska våldsam chefstekniker som stötte på en liten, ensam flicka med minnesförlust i ett torn utanför Habitatet strax innan all el försvann.
Sen följde ett klättrande upp och ned i hisschakten för att försöka få igång strömförsörjningen igen allt medan en jättebläckfisk kramade sönder alla andra torn ett efter ett och flickan fick mardrömslika flashbacks och kommunikationen med habitatet bröts och chefsteknikern INTE gjorde skäl för sin titel genom att bränna alla servrar och Kaptenen försökte komma på någon strategi för vad som borde göras och någon teori om vad som hade hänt och vaktmästaren muttrade men fick saker gjorda.
Vi lyckades alla ta oss därifrån levande men jag tror att det var sista gången vaktmästare Elena gick med på att ge en guidad rundvandring i tornet efter arbetstid.
Lördagkväll avslutades med fyrverkerier och marängtårta innan det var dags att käka lite och åka hem igen. Missade precis Krille, Ronja och Xakhal så fick ta mig hem själv med död telefon. Men det gick bra. Hemma på gården behövde jag bara höja blicken lite så kom en nyckel nedsinglande från tredje våningen och det vara bara att knalla upp. Bra portvakter på logi Krille.
Söndag blev en kort dag. Hängde lite i Makarrummet och pratade med Big Marco, köpte ännu mer böcker, pratade med Tove och Anders och Krille och alla andra som var där. Slog en snabb repa i indierummet och sa hejdå och kramades.
Bilfärd hemåt som förmodligen tillbringades i en sådan osmickrande ställning som endast sovande i bilen utsätter en för. Kom hem, packade upp mitt loot och somnade bland fina nya böcker och glada minnen innan någon hann säga så mycket som: ”konventskoma”.
Jag hade kunnat spela mer spel, att bara hinna med fyra spel och bara två ganska korta pass i indierummet är lite pinsamt. Men jag får ta igen det nästa gång. GothCon, vi ses igen!
Och ni andra, vi ses väl på LinCon?
Bästa spel spelat: Western
Bästa SL: Robert Jonsson
Bästa spelare: Mats(?), Krank, hette han så? Han som spelade Elena i Levithan?
Bästa loot: Järn, Western, Rotsystem med tillbehör och Geographica Mundana
Bästa nya IRL-bekantskapen: Big Marco, men va faaan! Han är inte alls så otäck på riktigt.
Bästa gamla IRL-bekantskapen: Genesis, därför!
Forumiter jag spelat med som jag aldrig spelat med innan: Krank, Robert Jonsson, Big Marco, Stövelkatten, Kim (vem är det på forumet?), GnomviD och Ymir.
Snyggast halsduk: Krille
Bästa road-to-GothCon-historien: Dante, Chrull och Stövelkatten. Semlan kommer att bli legendarisk. För att inte tala om road-from-GothCon-historien med tejpen.
Bästa settingen: ”En ring inuti en ring med en stor röd apa i mitten”
Bästa rumskamraterna: Ronja och Xhakhal
Största besvikelsen: Att jag inte hittade Krank igen innan jag åkte hem så han kunde få signera mina böcker och jag kunde få ge honom en kram
Jag gjorde mitt allra första GothCon och måste säga att jag inte är besviken. Logi ordnades med värme och gemenskap hos Krille där även Debbie (iaf en natt) och Xhakhal och Ronja sov. Det var mysigt som attan!
Torsdag var det Pub, eminent fixat av Shaguliterna, Tack ska ni ha! Fick möjlighet att träffa en massa forumiter, både gamla och nya och några ickeforumiter som hängde med av bara farten. Kvällen blev inte så sen, jag, Krille och hans halsduk vandrade hemåt mot soffhängarna runt elvahugget. Jag var jättepeppad inför fredagen.
Fredagen spenderades först på Nordstan en stund i solen. Framåt eftermiddagen dök jag in i indierummet och hängde lite. Spelade först Last stand med Hellzon, Genesis, Lukas och Kim(?). Jag dog efter en heroisk insats. Lukas överlevde för att han fegade ur och spelade död. Så mycket för den hedern!
Efter det så smulade jag runt en stund, handlade lite i butikerna, letade efter folk jag kände, drack te och gjorde just inte så mycket innan jag återvände till indierummet för ett parti Prosopopée med Genesis, Ymir, Gnomvid och Stövelkatten. Det var underbart på så många plan och Stövelkatten bröt den fjärde väggen, jag slog rot i en tavla, och Gnomvids ögon fick ett stänk av solljus! Det var Guden av stål och diesel mot Allmodern, i världen i cirkeln inuti cirkeln där allt fick sin mening i skuggan av den stora, röda apan. Fantastiskt!
Sen hemåt, full av spelupplevelsen och thaimat som åts i Landala för att sova en natt till omgiven av Krilles DVD-samling och gosedjur.
Lördagen startades med ett spelpass Western kl 10. Med Lukas, Lord Tengil, Big Marco och Mårten (också forumit FYI, men en lurkande sådan). Spelpasset måste beskrivas med Big Marcos karaktärsfras ”Men va faaaaan!”. Med häst och vagn genom den Amerikanska västern skulle vi transportera några hundra liter whiskey från punkt A till punkt B via fredliga nykterister, bakhåll, tokiga miliser och vägspärrar. Två gånger såg vi alla vilt på varandra med uppspärrade ögon, första gången efter ljudet ”ratatatatatata!” ”En kulspruta!?!?!” Andra gången efter ljudet: ”BOOOM!” Varpå SL säger till Big Marco: ”Ja, du har ju en del erfarenheter av kanoner.” WUT!?
Vi vann, ingen i vårt team dog, Big Marco förlorade inte två månadslöner, jag blev inte arresterad för mord: ”Det var självförsvar! Även om vi sköt dem i ryggen.” Men tjejen med Gatling-gunnen kom undan. Mycket roligt! Och jag gillade Westerns system skarpt, träffmallen är awesome!
Oh, ja, en sak till, brorsan och tillika förrädaren Cody dog tillslut efter att ha blivit skjuten fyra (4!) gånger så Big Marco behövde inte heller skriva ett klagobrev till Winchester.
Sen så kom ett ganska långt uppehåll som spenderades med mat och mer shopping innan jag anslöt mig själv till Krank och två grabbar till för att spela Leviathan med Robert Jonsson. Robert satte en jättefin stämning på ”Fångar i djupet” och jag hade jättekul! Gruppen bestod av en tvär vaktmästare med fantastisk, rysk brytning, en väldigt pragmatisk och lugn Kapten och en ganska våldsam chefstekniker som stötte på en liten, ensam flicka med minnesförlust i ett torn utanför Habitatet strax innan all el försvann.
Sen följde ett klättrande upp och ned i hisschakten för att försöka få igång strömförsörjningen igen allt medan en jättebläckfisk kramade sönder alla andra torn ett efter ett och flickan fick mardrömslika flashbacks och kommunikationen med habitatet bröts och chefsteknikern INTE gjorde skäl för sin titel genom att bränna alla servrar och Kaptenen försökte komma på någon strategi för vad som borde göras och någon teori om vad som hade hänt och vaktmästaren muttrade men fick saker gjorda.
Vi lyckades alla ta oss därifrån levande men jag tror att det var sista gången vaktmästare Elena gick med på att ge en guidad rundvandring i tornet efter arbetstid.
Lördagkväll avslutades med fyrverkerier och marängtårta innan det var dags att käka lite och åka hem igen. Missade precis Krille, Ronja och Xakhal så fick ta mig hem själv med död telefon. Men det gick bra. Hemma på gården behövde jag bara höja blicken lite så kom en nyckel nedsinglande från tredje våningen och det vara bara att knalla upp. Bra portvakter på logi Krille.
Söndag blev en kort dag. Hängde lite i Makarrummet och pratade med Big Marco, köpte ännu mer böcker, pratade med Tove och Anders och Krille och alla andra som var där. Slog en snabb repa i indierummet och sa hejdå och kramades.
Bilfärd hemåt som förmodligen tillbringades i en sådan osmickrande ställning som endast sovande i bilen utsätter en för. Kom hem, packade upp mitt loot och somnade bland fina nya böcker och glada minnen innan någon hann säga så mycket som: ”konventskoma”.
Jag hade kunnat spela mer spel, att bara hinna med fyra spel och bara två ganska korta pass i indierummet är lite pinsamt. Men jag får ta igen det nästa gång. GothCon, vi ses igen!
Och ni andra, vi ses väl på LinCon?
Bästa spel spelat: Western
Bästa SL: Robert Jonsson
Bästa spelare: Mats(?), Krank, hette han så? Han som spelade Elena i Levithan?
Bästa loot: Järn, Western, Rotsystem med tillbehör och Geographica Mundana
Bästa nya IRL-bekantskapen: Big Marco, men va faaan! Han är inte alls så otäck på riktigt.
Bästa gamla IRL-bekantskapen: Genesis, därför!
Forumiter jag spelat med som jag aldrig spelat med innan: Krank, Robert Jonsson, Big Marco, Stövelkatten, Kim (vem är det på forumet?), GnomviD och Ymir.
Snyggast halsduk: Krille
Bästa road-to-GothCon-historien: Dante, Chrull och Stövelkatten. Semlan kommer att bli legendarisk. För att inte tala om road-from-GothCon-historien med tejpen.
Bästa settingen: ”En ring inuti en ring med en stor röd apa i mitten”
Bästa rumskamraterna: Ronja och Xhakhal
Största besvikelsen: Att jag inte hittade Krank igen innan jag åkte hem så han kunde få signera mina böcker och jag kunde få ge honom en kram
Luftslottet
Warrior
- Joined
- 15 Oct 2014
- Messages
- 229
Bäst
-Får köpa Färg till dottern så att hon kan skapa sina egna upplevelser till dessa fina bilder.
-Western böckerna hämtas
Mindre bra
-att de nog dröjer några år innan barnet uppskattar boken fullt ut.
-Får köpa Färg till dottern så att hon kan skapa sina egna upplevelser till dessa fina bilder.
-Western böckerna hämtas
Mindre bra
-att de nog dröjer några år innan barnet uppskattar boken fullt ut.
Första GothCon:et sedan 2010. Anlände kring lunch på fredagen och nostalgistrosade runt. Fick en plats på diplomacy genom drop-in. Hel ok match och så fick agera bakgrund när stjärnspelarna mötes och filmades vid bordet bredvid. Spelade sedan blandade brädspel med spelgänget jag var där med innan vi begav oss hem till göteborgaren vi borde hos (största anledningen till att jag gav mig på att åka på konvent igen var för att en kompis flyttat till göteborg nyligen och att vi därmed kunde sova hos där, det hjälpte dock inte för lik förbannat sov jag på en läckande luftmadrass och hade en snarkande sovgranne).
Lördagen började med Machinarum. Äventyret kändes lite klent, men vi hade en väldigt bra spelledare så det blev skoj ändå. Sen gick resten av dagen åt att spela Kings of War. Framåt kvällen hade jag lyckat få spelgänget jag var där med att gå med på att hänga på till indierummet men de ångrade sig alla i sista sekunden. Blev sur och gick dit själv. Dessvärre fanns det ingen plats så jag fick lämna mitt telefonnummer. Ackumulerat sur och besviken hann jag knappt ut ur byggnaden innan jag blev inringd igen och fick spela Dream Askew och Wildling Tales. Dåligt humör bortblåst!
Söndagen bjöd på lite sista-minute-shopping, brädspel och sen bilresa hem. Resan till malmö blev en kamp i att hålla sig vaken. Den där jäkla förlorade timmen alltså.
Lördagen började med Machinarum. Äventyret kändes lite klent, men vi hade en väldigt bra spelledare så det blev skoj ändå. Sen gick resten av dagen åt att spela Kings of War. Framåt kvällen hade jag lyckat få spelgänget jag var där med att gå med på att hänga på till indierummet men de ångrade sig alla i sista sekunden. Blev sur och gick dit själv. Dessvärre fanns det ingen plats så jag fick lämna mitt telefonnummer. Ackumulerat sur och besviken hann jag knappt ut ur byggnaden innan jag blev inringd igen och fick spela Dream Askew och Wildling Tales. Dåligt humör bortblåst!
Söndagen bjöd på lite sista-minute-shopping, brädspel och sen bilresa hem. Resan till malmö blev en kamp i att hålla sig vaken. Den där jäkla förlorade timmen alltså.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
Å! En till Best of... från fredagen! Först verkade det som att jag skulle spela Technical Support Simulator 2016 (vilket jag gruvade mig rejält inför eftersom jag har läst de briljanta reglerna och förstått exakt hur effektiva de kommer vara i faktiskt spel), men vips fanns där två för mig okända människor som wilper erbjöd att ta plats vid spelbordet istället. Jag gjorde mig nyttig som tidtagare och fick bevittna en fantastisk omgång. "Som en ost som någon har ätit lite av" är en underbar beskrivning på en perfekt halvcirkel.
Helt awesome. Och författaren Enhörning var där och kikade också. Bara wow liksom.
Helt awesome. Och författaren Enhörning var där och kikade också. Bara wow liksom.
Eftersom det är ordning och reda på mig så finns min konventsrapport i tråden för sådana.
Att träffa forumiter och andra spelmakare brukar vara höjdpunkten för mig, men i år var alla såna möten väldigt hastiga för mig, jag hade hela tiden annat att göra. Nästa år ska jag avsätta mer tid till kringdrivande och umgänge.
Bäst i år var troligen en aktivitet som inte ens var på Gothcon, utan på måndagen - att bli intervjuad och spelleda Rotsystem med Vi Spelar Rollspel-gänget. Det var en väldigt rolig grupp med mycket energi. Och sen gillar jag ju att få mitt ego smekt, och både intervjun och spelandet gav mig ju tillfälle att få just egot smekt. Att prata om mig själv och mina spel är ju knappast något jag hatar, liksom. Och så BRA äventyret funkade! Jag är asnöjd.
Annars var det också asnajs att umgås med Krille, Ronja, Xhakhal och DeBracy på söndagen, och demotesta äventyret jag körde i podden. De skapade också rollpersoner som podfolket fick köra med sedan. Rollpersonerna var awesome.
Båda spelpassen jag var på, Coriolis och Leviathan, var också väldigt najs. Ett tag var jag rädd för att Leviathanscenariot skulle visa sig vara ett "hoho, det var bara en dröm/illusion/VR" men så blev det tack och lov inte. Det är hursomhelst alltid roligt att spela med Robert, och även om jag inte fick se så mycket av regelsystemet som jag skulle önska när vi körde Coriolis så var det också väldigt kul.
Att träffa forumiter och andra spelmakare brukar vara höjdpunkten för mig, men i år var alla såna möten väldigt hastiga för mig, jag hade hela tiden annat att göra. Nästa år ska jag avsätta mer tid till kringdrivande och umgänge.
Bäst i år var troligen en aktivitet som inte ens var på Gothcon, utan på måndagen - att bli intervjuad och spelleda Rotsystem med Vi Spelar Rollspel-gänget. Det var en väldigt rolig grupp med mycket energi. Och sen gillar jag ju att få mitt ego smekt, och både intervjun och spelandet gav mig ju tillfälle att få just egot smekt. Att prata om mig själv och mina spel är ju knappast något jag hatar, liksom. Och så BRA äventyret funkade! Jag är asnöjd.
Annars var det också asnajs att umgås med Krille, Ronja, Xhakhal och DeBracy på söndagen, och demotesta äventyret jag körde i podden. De skapade också rollpersoner som podfolket fick köra med sedan. Rollpersonerna var awesome.
Båda spelpassen jag var på, Coriolis och Leviathan, var också väldigt najs. Ett tag var jag rädd för att Leviathanscenariot skulle visa sig vara ett "hoho, det var bara en dröm/illusion/VR" men så blev det tack och lov inte. Det är hursomhelst alltid roligt att spela med Robert, och även om jag inte fick se så mycket av regelsystemet som jag skulle önska när vi körde Coriolis så var det också väldigt kul.
Eftersom jag är usel på att planera mitt barnalstrande och min dotter därmed firade sin födelsedag på påskafton blev årets GothConvistelse begränsad till ca tre timmar GothConpub och fem timmars kringflackande på konventet under fredagen och tre timmars vistelse på konventet med min son under lördagen. Under vistelsen hann jag i alla fall med följande väsentligheter:
- Förklara för Krille att spel utan grundegenskaper inte är riktiga rollspel (och djupt omoraliska om de förställer sig som sådana)
- Påpeka för Blasphemy att Kult är töntigt
- Klaga på Kults omslagsbild hos Marco
- Äta på en E-sportbar, trots att E-sport är en ytterst omoralisk företeelse. Det visade sig också att E-sportare är usla på att fritera eftersom min friterade fisk var frusen inuti
- Hälsa på Orvar Sävström
- Inhandla det Raggi hade med sig som släppts sedan förra GothCon
- Inhandla första delen av Ensamma Vargen till min son och Krilles Järnmålarbok till min dotter, samt Ensamma Vargenboxen och en Äventyrsspels-T-shirt till mig själv
- Få min son att testa på rollspel (Machinarium) hos Västspel. Tyvärr var han lite för ung (6 år) och okoncentrerad för att hänga med under mer än en timma under scenariot. Dessutom var övriga spelare ca fem år äldre än han. Jag tror att jag får härda honom bättre hemma.
- Spela kortspel med min son som lånades hos Västspel under en knapp timme
- Inhandla samma kortspel
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Men asch då... *rodnar*Cissi;n169675 said:
Roligt att höra att du hade kul. Jag hade fantastiskt roligt att spela med dig, så tack för det! <3
Okej, nu är jag inte krank men det stämmer. Om jag minns rätt har han funnits på forumet som Mahlex och Matolo, men är inte helt säker där.Cissi;n169675 said:
Jag önskar att jag ens var hälften så social som du. Okej, nu gömmer jag mig bakom tre spelpass som jag arrangerar, men bara en sådan sak att det var först i år som jag verkligen vågade säga hej till vissa spelskapare (Hej Krille! Hej Tove!) underlättar inte att umgänga.krank;n169809 said:
Word på detta! Fast på onsdagen innan konventet för egen del.krank;n169809 said:
Intressant nog var ett av sluten just att allt var ett VR-spel - och ni var inne och nosade på att få det i början, men sedan vikte det av åt ett annat hål. Lyckligtvis får jag då säga.krank;n169809 said:
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Mask var väl Gabriel Fors... in? en? Så det tror jag inte.krank;n170010 said:
Varför ska jag behöva skriva konventsrapport när Lukas i princip redan skrivit min. I år var han nästan jämt vid min sida och inte mig emot.
Till de som frågat om huruvida jag haft ett bra konvent har jag i stort sett svarat samma sak: Det känns som om jag skaffat mig ett sådant färdighetsvärde i Konvent att jag egentligen bara kan misslyckas genom att rulla 20. Inom de 5% ryms sådant som att bli sjuk, bara ha sunkiga spelpass, och så vidare. Det skedde inte. GothCon är förutsägbart roligt, och det är ju nästan den bästa formen av rolighet. Jag får träffa goa vänner och spelkamrater. Jag får spela de spel jag gillar mest och därtill testa nytt inom den genren. Det har gjort mig sjukt förutsägbar, också. Jag rör mig inte långt utanför Indierummet. En lov i butikerna och spelmakarrummet är typ allt. Jag spelar alltid minst ett pass Svart av kval, vit av lust och ett numera traditionstyngt parti Den yttersta domen. Förutsägbart awesome. Jag kan inte sluta hylla de spelen.
---
Jag spelade ett parti Fiasco med High School-drama som tema. Spelet är ingen favorit men bjöd på en så otäck scen som jag nästan måste berätta om den. Första halvan av spelet, innan the tilt, började som vanligt trevande. Det som började driva handlingen var att tre rollpersoner började diskutera möjligheten att ritualmörda mig. "Skitballt!" tänkte jag, givetvis, så för att motivera dem började jag bete mig vidrigt mot dem. Ge dem motiv, ni vet. Efter tilten var det uppenbart för mig som spelare att de ämnade ritualmörda mig vid nästa givna tillfälle. "Vad är mest intressant då?" tänkte jag, som vanligt ganska meta. Det var, insåg jag, att vända på en femöring och låta min rollperson börja bete sig schysst igen, inse att hon bettet sig korkat, be om förlåtelse och bete sig så mänskligt jag nu kan gestalta en 16-årig tjej. Jag ville därigenom göra det riktigt svårt för dem att ta livet av mig, och jag spelade på detta lika hårt som jag tidigare spelat vidrig.
Grejen är: Rollpersoner i Fiasco är samvetslösa nogooders. De drogade mig, tog mig till sitt "rollspelsrum" (satanistiska helgedom i mammas källare) och började truga i mig fler droger á la aggressivt grupptryck. Jag visste ju som spelare att slocknar min rollperson här så kommer jag sluta mina dagar uppsprättad på ett altare tillägnat fuckin' Beelzebub. Trots att jag appellerat så mycket till deras empati tycktes tre blanka, okännande, spelaransikten sitta mitt emot mig vid spelbordet och påheja mitt öde. Det kan inte vara sant, tänkte jag, kommer ingen av dem vika sig. Att mörda mig tycktes inte alls så svårt som jag arbetat mig mot. Min resa ner i drogintroducerad medvetslöshet upplevde jag så utelämnad och hopplös som den nog kunde bli.
Sedan skonade de mig och ritualmördade min fostermamma istället, de kräken.
Det hela blev en märklig utkomst av två val jag fattade rent meta-mässigt tidigare under spelet, och det bör tilläggas att jag alls inte misstycker. Det blev helt otippat till konventets ballaste scen för mig (i konkurrens med den där scenen i Hillfolk, givetvis).
---
Till de som frågat om huruvida jag haft ett bra konvent har jag i stort sett svarat samma sak: Det känns som om jag skaffat mig ett sådant färdighetsvärde i Konvent att jag egentligen bara kan misslyckas genom att rulla 20. Inom de 5% ryms sådant som att bli sjuk, bara ha sunkiga spelpass, och så vidare. Det skedde inte. GothCon är förutsägbart roligt, och det är ju nästan den bästa formen av rolighet. Jag får träffa goa vänner och spelkamrater. Jag får spela de spel jag gillar mest och därtill testa nytt inom den genren. Det har gjort mig sjukt förutsägbar, också. Jag rör mig inte långt utanför Indierummet. En lov i butikerna och spelmakarrummet är typ allt. Jag spelar alltid minst ett pass Svart av kval, vit av lust och ett numera traditionstyngt parti Den yttersta domen. Förutsägbart awesome. Jag kan inte sluta hylla de spelen.
---
Jag spelade ett parti Fiasco med High School-drama som tema. Spelet är ingen favorit men bjöd på en så otäck scen som jag nästan måste berätta om den. Första halvan av spelet, innan the tilt, började som vanligt trevande. Det som började driva handlingen var att tre rollpersoner började diskutera möjligheten att ritualmörda mig. "Skitballt!" tänkte jag, givetvis, så för att motivera dem började jag bete mig vidrigt mot dem. Ge dem motiv, ni vet. Efter tilten var det uppenbart för mig som spelare att de ämnade ritualmörda mig vid nästa givna tillfälle. "Vad är mest intressant då?" tänkte jag, som vanligt ganska meta. Det var, insåg jag, att vända på en femöring och låta min rollperson börja bete sig schysst igen, inse att hon bettet sig korkat, be om förlåtelse och bete sig så mänskligt jag nu kan gestalta en 16-årig tjej. Jag ville därigenom göra det riktigt svårt för dem att ta livet av mig, och jag spelade på detta lika hårt som jag tidigare spelat vidrig.
Grejen är: Rollpersoner i Fiasco är samvetslösa nogooders. De drogade mig, tog mig till sitt "rollspelsrum" (satanistiska helgedom i mammas källare) och började truga i mig fler droger á la aggressivt grupptryck. Jag visste ju som spelare att slocknar min rollperson här så kommer jag sluta mina dagar uppsprättad på ett altare tillägnat fuckin' Beelzebub. Trots att jag appellerat så mycket till deras empati tycktes tre blanka, okännande, spelaransikten sitta mitt emot mig vid spelbordet och påheja mitt öde. Det kan inte vara sant, tänkte jag, kommer ingen av dem vika sig. Att mörda mig tycktes inte alls så svårt som jag arbetat mig mot. Min resa ner i drogintroducerad medvetslöshet upplevde jag så utelämnad och hopplös som den nog kunde bli.
Sedan skonade de mig och ritualmördade min fostermamma istället, de kräken.
Det hela blev en märklig utkomst av två val jag fattade rent meta-mässigt tidigare under spelet, och det bör tilläggas att jag alls inte misstycker. Det blev helt otippat till konventets ballaste scen för mig (i konkurrens med den där scenen i Hillfolk, givetvis).
---
Det är kul att du uppmärksammade det. Jag trodde mitt verklighetsnamn var allt för obskyrt. Du motiverar mig att skaffa en tisha med kanin på, och det kan ju omöjligen vara fel.kloptok;n169625 said:
Axel Widén
Veteran
- Joined
- 3 Nov 2015
- Messages
- 15
Grymt kul att ha er på besök i podden krank och Robert! Ser fram emot att få upp inspelningarna fram mot sommaren.
Dessutom sjukt nyfiken på vem av övriga forumiter som skapade vilken av RP'na till kranks äventyr?
Ser fram emot att få upp inspelningarna fram mot sommaren.Dessutom sjukt nyfiken på vem av övriga forumiter som skapade vilken av RP'na till kranks äventyr?
Jag skapade Martínez, som prickskytten hette när jag spelade han. Krank sade att vi inte skulle göra slagsmålsroller eftersom det skulle bli så litet strid, så jag gjorde genast en slagsmålsroll med superkraften 'tål rekyl' utifallatt det skulle bli strid. Spenderade mer tid med att trösta ledsna personer och undvika kranks stridsscener genom att glömma bort hur man muckar, samt samla söta encounters telefonnummer.Axel Widén;n170410 said:Grymt kul att ha er på besök i podden krank och Robert!
Dessutom sjukt nyfiken på vem av övriga forumiter som skapade vilken av RP'na till kranks äventyr?
Ronja skapade Liam, som chefen hette när vi spelade. Perfect mr boss man med noga övervägd asighet. Jag hörde att ni missade platsen där vi fyllde på hans knark
DeBracy skapade Billie Jean, som lade till saker i sin samling 'stuff that could kill me (but I love it)'. Jag tror hen stal showen egentligen, och glittrade dessutom mest av alla.
Krille skapade Doktorn, som fick heta Doktor... Pao? När rollpersonen lämnades vidare. Världens sötaste järntant. "Den här ölen var skitäcklig - kan jag få en till?"
Axel Widén
Veteran
- Joined
- 3 Nov 2015
- Messages
- 15
Kul, jag hojtar när vi lägger upp inspelningen så de av er som är nyfikna får höra hur vi spelade era karaktärer
Själv körde jag chefen, som fick heta Egon Nietzsche. Hade väldigt roligt med kombinationen spontana vredesutbrott över småsaker och bisarr styrka.
Själv körde jag chefen, som fick heta Egon Nietzsche. Hade väldigt roligt med kombinationen spontana vredesutbrott över småsaker och bisarr styrka.
Resten av spelgruppen hade missat vilken styrka Ronja satt på sin roll, men upptäckte det när hon sparkade in jag tror det var Ryans dörr. "Jag gör det. Alltså. Jag sparkar in dörren. Jag kan."Axel Widén;n170464 said:Kul, jag hojtar när vi lägger upp inspelningen så de av er som är nyfikna får höra hur vi spelade era karaktärer
Själv körde jag chefen, som fick heta Egon Nietzsche. Hade väldigt roligt med kombinationen spontana vredesutbrott över småsaker och bisarr styrka.
"Vad har du i styrka?"
"Fem."
"WHAT THE- ... ja. Ja. Du kan."
Kranks ord var något i stil med. "Ja. Då är det nog rimligt att sparka in en dörr."
Almond
Veteran
- Joined
- 31 Mar 2016
- Messages
- 2
By popular demand har jag nu reggat mig så att jag kan beg to differ. Såhär gick det egentligen till.Xhakhal;n170465 said:
Det bästa med GothCon var ju givetvis att få
1) Träffa ballt folk
2) Spela balla spel
3) Tjöta ballt tjöt
Mitt GothCon blev awesome i Umeå, när det plötsligt anslöt sig tio nördar till nattåget söderöver. Tyvärr led mitt vanliga gäng av manfall i år och det vara Korpa och jag som tågade från Lulä. Nå, det var fantastiskt häng och snack fram till in på småtimmarena. Tyvärr blev morgonen efteråt kass, eftersom vi 05:40 väcktes av förräderi: konduktören som dagen innan lovat oss att vi skulle kunna åka vidare till Göteborg med samma tåg hade ljugit, och vi fick dra oss upp för att byta tåg vid halv sju.
Detta, kombinerat med dålig sömn innan konventet, en trevlig men sen GothCon-pub och sovsalar där man väcktes asatidigt, bäddade för att jag var helt växlad av sömnbristen under torsdag och fredag. Att jag därmed missade chansen att ta prata med en massa balla personer är väl min förlust, men mindre kul är känslan av att jag betett mig drummelaktigt p.g.a. sömnbrist. Jag ber hemskt mycket om ursäkt till de som kan ha hamnat i vägen för detta!
Well, jag fick en awesome spel spelat! Jag spelledde två pass Hillfolk, vilka bägge blev bra. Det har skrivits om bägge tidigare i tråden, men jag kan väl skjuta in. Ramberättelsen liknade (rivalitet med annan klan & kamp om hövdingaskapet) men utfallen blev annorlunda och det var fyllt av awesome i båda spelpassen. Hur mycket det hade med spelet att göra är jag ännu osäker på, men det var sjyst att få stresstesta systemet, eftersom jag tagit på mig att spelleda en kampanj här hemma (kanske det blir en kröniketråd; vi spelade klart det första avsnittet igår och det blev awesome!).
En pitfall som jag ska se till att undvika, är att rollpersoner degraderas till supportroller. I båda passen hände detta, då gizmos respektive Lukas' rollpersoner representerade normaliteten, i motsats till de övriga rollpersonerna. Att de fyllde denna funktion lyfte storyn avsevärt p.g.a. kontrasten, men det är inte så kul. Till min kampanj ska jag undvika det. Bäst i passen var givetvis när hövdingaämnet och hennes kapten stal den rivaliserande klanens gudabild för att få mäktiga gudar, respektive att se indienybisen A hugga fast på spelets möjligheter och väckas till att spruta drama ur sig i alla riktningar.
Därtill spelledde jag ett pass Den yttersta domen, traditionsenligt för Korpa, Ymir, Bunny, Wilmer och Svarte faraonen/Bobby magikern/vahanheternuförtin, som anslöt till konventet först på lördagen. Berättelsen, som gavs namnet "Belägringen av Betlehem", blev awesome då familjen Sitara grälade och bråkade sinsemellan. I slutändan gjorde Broder-kapten Rahul en deal med de republikanska kuppmakarna, som berövade kyrkan dess politiska makt i församlingen. Tyvärr kunde han inte rädda sin mor ayatollan, som vid det laget hade strypts av sin äldsta dotter och lämnad i kapakvalven. Bäst i detta pass var... ja, det var kanske avslutning, där den kuppmakande Hamida sätter eld på församlingens stora kapakförråd och dränker hela församlingen i det heliga möglets rök.
Men jag fick ju spela också: ett fantastiskt pass Prosopopée, som Cissi skrivit utmärkt om. Jag älskade hur vi alla kring bordet enades i någon slags buddhistisk tematik och byggde kring tystnad och tomhet. För mig handlade väldigt mycket om att måla upp, bokstavligt talat, en existensialistisk väg för tavlans varelser att vandra bort från sin meningslöshet. Asballt. Om jag hade kunnat franska, hade jag skaffat spelet direkt.
Därtill tog jag över gizmos plats i Nerver av stål, Genesis' senaste (?) genidrag. Det blev en tät stämning och mycket noir, med ett finkänsligt porträtt av femme fatalen Greta. Jag gillade skarpt hur reglerna syftar till att emulera genrekonventioner och därmed inte bara producera en berättelse som har rätt händelser, utan också känns rätt. Det är ett spel jag kommer vilja spela här hemma i nordnordost.
Därutöver fick jag spela en kort omgång Wilding Tales och ett kort pass av ett pick up and play-diskbänksdrama som Genesis fnulade på. Det var trevliga spelpass på sina sätt, men det nämnvärda minnet jag har av dem, var Dnalors jordbrukare som grät i vindskydde när Stormen kom efter att han fått svälja sin stolthet. Cool.
Nåväl, min rollspelsambition kretsar ju kring Den yttersta domen och jag har fått möjlighet att stöta och blöta en massa tankar kring hur det ska läggas upp och hur jag ska skriva spelvärlden. Än så länge har mitt påsklov gått åt till att skriva och förbättra. För den intresserade skrev jag ett inlägg om det, i vad som börjar bli en tradition: https://denytterstadomen.wordpress.com/2016/03/31/om-det-nya-aret/
Just ja, jag köpte rollspel också: Järn och Sorceror!! Järn har bara hunnit börjat läsa ännu, men jag är helt amazed över vilken fantastisk produkt det är. Illustrationerna och formgivningen är nog det snyggaste jag har sett och jag vet nog ingen annan som kan formulera rollspelstext med samma lätthet som Krille. "Järn är magiskt" är den bästa pitchen jag har någonsin har läst. Järns fantastiskhet har gjort mig superless på Sorceror, som jag väl mest köpte av historieintresse, men eftersom Edwards' beslutat sig för att disponerade denna annotated edition på sämsta tänkbara vis kommer det dröja innan jag ids.
1) Träffa ballt folk
2) Spela balla spel
3) Tjöta ballt tjöt
Mitt GothCon blev awesome i Umeå, när det plötsligt anslöt sig tio nördar till nattåget söderöver. Tyvärr led mitt vanliga gäng av manfall i år och det vara Korpa och jag som tågade från Lulä. Nå, det var fantastiskt häng och snack fram till in på småtimmarena. Tyvärr blev morgonen efteråt kass, eftersom vi 05:40 väcktes av förräderi: konduktören som dagen innan lovat oss att vi skulle kunna åka vidare till Göteborg med samma tåg hade ljugit, och vi fick dra oss upp för att byta tåg vid halv sju.
Detta, kombinerat med dålig sömn innan konventet, en trevlig men sen GothCon-pub och sovsalar där man väcktes asatidigt, bäddade för att jag var helt växlad av sömnbristen under torsdag och fredag. Att jag därmed missade chansen att ta prata med en massa balla personer är väl min förlust, men mindre kul är känslan av att jag betett mig drummelaktigt p.g.a. sömnbrist. Jag ber hemskt mycket om ursäkt till de som kan ha hamnat i vägen för detta!
Well, jag fick en awesome spel spelat! Jag spelledde två pass Hillfolk, vilka bägge blev bra. Det har skrivits om bägge tidigare i tråden, men jag kan väl skjuta in. Ramberättelsen liknade (rivalitet med annan klan & kamp om hövdingaskapet) men utfallen blev annorlunda och det var fyllt av awesome i båda spelpassen. Hur mycket det hade med spelet att göra är jag ännu osäker på, men det var sjyst att få stresstesta systemet, eftersom jag tagit på mig att spelleda en kampanj här hemma (kanske det blir en kröniketråd; vi spelade klart det första avsnittet igår och det blev awesome!).
En pitfall som jag ska se till att undvika, är att rollpersoner degraderas till supportroller. I båda passen hände detta, då gizmos respektive Lukas' rollpersoner representerade normaliteten, i motsats till de övriga rollpersonerna. Att de fyllde denna funktion lyfte storyn avsevärt p.g.a. kontrasten, men det är inte så kul. Till min kampanj ska jag undvika det. Bäst i passen var givetvis när hövdingaämnet och hennes kapten stal den rivaliserande klanens gudabild för att få mäktiga gudar, respektive att se indienybisen A hugga fast på spelets möjligheter och väckas till att spruta drama ur sig i alla riktningar.
Därtill spelledde jag ett pass Den yttersta domen, traditionsenligt för Korpa, Ymir, Bunny, Wilmer och Svarte faraonen/Bobby magikern/vahanheternuförtin, som anslöt till konventet först på lördagen. Berättelsen, som gavs namnet "Belägringen av Betlehem", blev awesome då familjen Sitara grälade och bråkade sinsemellan. I slutändan gjorde Broder-kapten Rahul en deal med de republikanska kuppmakarna, som berövade kyrkan dess politiska makt i församlingen. Tyvärr kunde han inte rädda sin mor ayatollan, som vid det laget hade strypts av sin äldsta dotter och lämnad i kapakvalven. Bäst i detta pass var... ja, det var kanske avslutning, där den kuppmakande Hamida sätter eld på församlingens stora kapakförråd och dränker hela församlingen i det heliga möglets rök.
Men jag fick ju spela också: ett fantastiskt pass Prosopopée, som Cissi skrivit utmärkt om. Jag älskade hur vi alla kring bordet enades i någon slags buddhistisk tematik och byggde kring tystnad och tomhet. För mig handlade väldigt mycket om att måla upp, bokstavligt talat, en existensialistisk väg för tavlans varelser att vandra bort från sin meningslöshet. Asballt. Om jag hade kunnat franska, hade jag skaffat spelet direkt.
Därtill tog jag över gizmos plats i Nerver av stål, Genesis' senaste (?) genidrag. Det blev en tät stämning och mycket noir, med ett finkänsligt porträtt av femme fatalen Greta. Jag gillade skarpt hur reglerna syftar till att emulera genrekonventioner och därmed inte bara producera en berättelse som har rätt händelser, utan också känns rätt. Det är ett spel jag kommer vilja spela här hemma i nordnordost.
Därutöver fick jag spela en kort omgång Wilding Tales och ett kort pass av ett pick up and play-diskbänksdrama som Genesis fnulade på. Det var trevliga spelpass på sina sätt, men det nämnvärda minnet jag har av dem, var Dnalors jordbrukare som grät i vindskydde när Stormen kom efter att han fått svälja sin stolthet. Cool.
Nåväl, min rollspelsambition kretsar ju kring Den yttersta domen och jag har fått möjlighet att stöta och blöta en massa tankar kring hur det ska läggas upp och hur jag ska skriva spelvärlden. Än så länge har mitt påsklov gått åt till att skriva och förbättra. För den intresserade skrev jag ett inlägg om det, i vad som börjar bli en tradition: https://denytterstadomen.wordpress.com/2016/03/31/om-det-nya-aret/
Just ja, jag köpte rollspel också: Järn och Sorceror!! Järn har bara hunnit börjat läsa ännu, men jag är helt amazed över vilken fantastisk produkt det är. Illustrationerna och formgivningen är nog det snyggaste jag har sett och jag vet nog ingen annan som kan formulera rollspelstext med samma lätthet som Krille. "Järn är magiskt" är den bästa pitchen jag har någonsin har läst. Järns fantastiskhet har gjort mig superless på Sorceror, som jag väl mest köpte av historieintresse, men eftersom Edwards' beslutat sig för att disponerade denna annotated edition på sämsta tänkbara vis kommer det dröja innan jag ids.
Almond;n170487 said:
Dels kan jag bekräfta att ja, det var så det gick till. Och dels måste jag säga att du ritat mig, Krille och Xhakhal totally adorbs. Jag är lite sugen på att beskära den där bilden och ha som ny profilbild.