Bilder som ersättning för ord

[DanielSchenström]

Från trådstarten:

• Hjälper mig förstå vilken tonalitet spelskaparen vill ha för spelet (mörka realistiska bilder säger något helt annat än ljusa serietidnings-bilder)
• Jag kan se hur saker ser ut. Blir lättare att ta till mig platsbeskrivningar med tillhörande bild, exempelvis.
• Jag kan beskriva hur en SLP ser ut, utan att läsa innantill.
• Eftersom en bild "säger mer än 1000 ord" kan mängden text reduceras

Första och sista punkten stämmer inte, enligt mig.

Jag som håller med trådstartspunkterna har svårt att se hur inte den första punkten kan utrönas ur bilder. Så grundläggande som att mörka bilder mot ljusa bilder ger information till mig, som sen appliceras i hur jag beskriver saker för spelaren. Från Coriolisbilderna (har inte läst spelet) skulle jag anta att det är viktigt att se cool ut (så som i Matrix eller Vampire the Masquerade), att göra superactionsaker, och att världen verkar vara industriestetik med mycket mörker. (Vill man vara sån och ha nån slags satir av Coriolis så kan man kanske peka på det generiska.) Det här är nog inte spelet för glada sammankomster på soliga sommarängar med subtila underförstådda känslor. Jag brukar försöka sätta ihop små spelarguider inför nya spel, och där har jag med en bunt bilder så att spelarna också kan få känslan.
Som har tagits upp i tråden är det förstås av vikt att text och bild har synkats, men som vi alla verkar vara medvetna om så är det inte alltid så det går till och då kan bilderna istället förvirra.

När det gäller punkt fyra, så kan en bild snabbare ge en specifik bild av något som skulle ta mer plats i ord att beskriva, och ju mer komplex bild desto mer sparar man. Från det enklaste som att visa bilder för spelarna, till att snabbt förmedla hur säg en präst av en viss religion ser ut. Och om vi tar det som exempel i praktiken så kan jag utifrån bilden säga nåt i stil med "ni ser en präst i vit munkrock med gulddetaljer prata med en präst klädd i svart plåtrustning" och det kan vara fullt tillräckligt om man vill, och låta folks fantasi fylla i resten. Om sen spelarna frågar nåt mer specifikt så kanske man får beskriva att gulddetaljerna föreställer drakfjäll, och runt halskragen är satta med färgade ädelstenar. Med en visad bild hade de redan haft svaren. Och konstaterat att de också bär snörade och nitade mörkbruna kolädersandaler, var gulddetaljerna sitter, hur de är formade, hur många de är och i vilket mönster ädelstenarna sitter och vilka färger de har med mera. Och även om man inte visar en bild så har man möjlighet att gå in på detalj om spelarna vill eller behöver mer information. När komplexiteten på bilden ökar ökar också dess informationsförmedlingsförmåga. Bilden på prästen visar denne utförandes ett mirakel bland åskådare och förbipasserande i en miljö. Nu har man också en bild av vad denne gör, hur övrigt folk klär sig, hur de reagerar på en präst och dess mirakel och exempel på hur exempelvis stadsbyggnaden och arkitekturen ter sig.
Bilderna i ett rollspel och texten lagras för mig i mitt minne och kan sen återkallas under spel för att beskriva specifika saker och improvisera utifrån min samlade förståelse. Ju mer påhittat något är, desto mer uppskattar jag när det är illustrerat.

 

[Rickard]

Varför inte bara visa bilderna istället?

En enkel anledning. Jag vill aktivera spelarna(s fantasi). Betrakta enstaka bilder är för passivt för mig. Det är inte förrän jag visar kollage som jag faktiskt tycker fantasin aktiveras.

Det är ofta som jag visar upp stämningsbilder som förberedelse inför session zero.

 

[Dimfrost]

I bilderna är allting av samma värde - jag måste göra en värdering att plocka ut saker men de måste även på samma gång följa samma tema som hela spelet. Så jag måste sitta och bryta ned bilderna i beståndsdelar för att hitta gemensam nämnare. Det är lite som konst och vad som gör bra och dålig konst. Exempelvis film: inte alla kan säga att en dålig film beror på A, B, och C utan de skrattar istället åt "glittrande vampyrer" och "it's morbius time" medan de hurrar åt (egentligen) fåniga saker som "Witness me".

Jag tycker jag måste göra samma värdering när jag väljer vad jag använder ur en text, så länge jag inte läser upp något ordagrant vilket jag försöker låta bli i möjligaste mån. Bilder ger mig helt enkelt väldigt mycket, de sätter en stämning vilket är något av det viktigaste i spel för mig, något som kan få mig att gilla eller ogilla ett helt spel. Nog för att jag älskar ord, men jag älskar också design och allt visuellt. Men den här tråden har mest av allt fått mig att förstå hur olika vi alla fungerar, även utan att behöva gå så långt som till afantasi (att inte alls se bilder för sin inre syn).

 

[Gamiel]

En enkel anledning. Jag vill aktivera spelarna(s fantasi). Betrakta enstaka bilder är för passivt för mig

Men att sitta o lyssna på SL:s monolog är inte passivt?

 

[Ram]

En bild är ett kraftfullt verktyg för att dela en vision, en estetik och att få alla i samklang vad gäller känsla och ton. Problemet med textuella beskrivningar är, på gott och ont, att de avkräver läsaren att skapa bilden och det gör att spelarna i vissa delar i högre grad spelar i olika världar utan den delade bilden. Bilden detaljerar också på ett sätt som är svårt att åstakomma med ord.

För mig är bilder mycket viktiga i alla spel som inte är i vår verklighet. De fyller ut världen mellan dess textuella fakta.

 

[Gamiel]

Håller helt med @Ram

 

[Rickard]

Men att sitta o lyssna på SL:s monolog är inte passivt?

Beror på hur man beskriver - jag beskriver för att engagera. Jag vet inte att jag har hållit monologer. Citera gärna där jag skrivit att jag gör så i sådana fall, istället för att hitta på att jag gör vissa saker. Om du har svårt att förstå, så fråga, istället för att hitta på halmdockor.

 

[Rickard]

och det gör att spelarna i vissa delar i högre grad spelar i olika världar utan den delade bilden. Bilden detaljerar också på ett sätt som är svårt att åstakomma med ord.

Svaghet, visst, men också en styrka. Att dra nytta av att spelarna hittar på saker i sina huvuden så att man faktiskt inte behöver beskriva såpass mycket.

 

[Ram]

Svaghet, visst, men också en styrka. Att dra nytta av att spelarna hittar på saker i sina huvuden så att man faktiskt inte behöver beskriva såpass mycket.

Ja precis och det är där bilden är så bra, som referenspunkt så spelarna har en gemensam bas att hitta på ifrån.

 

[Lemur]

Kreativt tänkande jag gör som spelare:

• Jag föreställer mig min rollperson och mina medspelares rollpersoner, inte bara hur de ser ut utan även hur de ser ut i den rådande situationen. Hur de står, deras ansiktsuttryck osv.
• Jag levandegör miljöerna för mitt inre. Folk går på gatan... Solen som lyser in genom grenverket...
• Jag lever mig in i hur min rollperson upplever situationen. Vad känner jag? Vad vill jag göra?
• Jag tänker, lite grann, på berättelsen och vad min karaktär kan göra för att förgylla den
• En massa annat som jag inte kommer på nu

Så att SL slänger fram en bild på en miljö eller en SLP dödar liksom inte all min kreativa input som spelare, tvärtom upplever jag det som en skön avlastning. Dessutom är det fint att man synkar inre bilder lite runt spelbordet så att alla har lite samma bild. Min rollperson kan säga "undra hur vi tar oss upp på den där klippavsatsen" och alla andra fattar precis vad jag menar - eftersom dom kan se samma sak.

 

[Sömniga Isaac]

Så att SL slänger fram en bild på en miljö eller en SLP dödar liksom inte all min kreativa input som spelare, tvärtom upplever jag det som en skön avlastning.

Det här är spännande, för mig är det tvärtom. När bilderna, istället för det verbala berättandet, dyker upp så har man förlorat mig som spelare. Då zoomar jag ut och har svårt att engagera mig. Här handlar det nog även om att jag har svårt för visuellt brus, en karta till exempel går hur bra som helst, en bild och jag har checkat ut.

 

[Rickard]

Så att SL slänger fram en bild på en miljö eller en SLP dödar liksom inte all min kreativa input som spelare, tvärtom upplever jag det som en skön avlastning.

För mig blir det ett avbrott, då jag måste växla från den sak till en annan, ungefär som att ställa ut en miniatyr på bordet eller för den skull slå en tärning. Inte så att allt faller samman, men det är ett störmoment i mitt visuella fantiserande.

 

[Ram]

Det här är spännande, för mig är det tvärtom. När bilderna, istället för det verbala berättandet, dyker upp så har man förlorat mig som spelare. Då zoomar jag ut och har svårt att engagera mig. Här handlar det nog även om att jag har svårt för visuellt brus, en karta till exempel går hur bra som helst, en bild och jag har checkat ut.

Ja, det håller jag i vissa delar med om. Bilder behöver användas på ett bra sätt. Precis i början av vad-det-nu-är så är de bra för då kan man samla in folks tankar i rätt fålla. När något nytt och viktigt dyker upp så kan det vara bra för att inspirera runt hur man skall hantera det. Bilder på personer tycker jag ofta är charmiga.

Men mer random bilder på t.ex. rum eller liknande kan jag uppleva att de gör mer "skada" än nytta.

 

[Gerkub]

Den här tråden fick mig att bli sugen på Coriolis Sjukt stämningsfulla bilder, och @krank s beskrivning av sin inre biograf var fin. Att en bild säger mer än 1000 ord betyder väl inte att den alltid går att beskriva med ord, utan den gör saker som ord inte kan. Precis som alla bra konstnärliga uttryck (inklusive text och tal) så är det är svårt att sätta ord på vad den gör. Jag kan gilla vissa rollspelsillustrationer sjukt mycket, inte så mycket för att de "visar hur det ser ut", utan mer när de väcker nån känsla av nyfikenhet eller inspiration. En "sense of wonder" (vet inte vad det skulle vara på svenska? En känsla av förundran?).

 

[zo0ok]

"Low-level wizards are powerful. High-level wizards fear for their souls"



För mig är bilder jätteviktigt för rollspel. Både att de finns och att de är bra.

 

[Quadrante]

En bild är text. Om man ser en illustration till ett spel, så har det samma vikt som regeltext eller beskrivning av värld.

Men om jag förstår ursprungsfrågan, så saknar du texter som sätter stämningen. Tonalitet och språk.

Vad skulle vara det minsta du behöver.

En inspirerande textsida, ordlista, råd för berättande?

 

[Rickard]

En bild är text. Om man ser en illustration till ett spel, så har det samma vikt som regeltext eller beskrivning av värld.

Men om jag förstår ursprungsfrågan, så saknar du texter som sätter stämningen. Tonalitet och språk.

Jag tror att jag backat lite i frågan. Vissa bilder illustrerar något medan andra är mest en röra av information. Vad som är vad är mycket upp till betraktarens perspektiv.

Men du har helt rätt i just ordet "tonalitet". För mig räcker det inte med att få en känsla när jag betraktar bilden, utan jag vill kunna förmedla den känslan till spelbordet. Det är en skillnad mellan att ha en stämningstext som säger "Löv på marken, svalor i skyn, brinnande träd, mänsklighetens framfart" mot att ha en förklarande struktur: "Beskriv helt ovidkommande saker, bryt helt stämningen i tredje meningen och bind samman alla meningar i fjärde meningen" och sedan kanske exemplifiera med dikten jag precis hittade på.

 

[Quadrante]

Känns som vi nog är rätt lika på den här punkten. Men det är svårt att skriva på ett sätt som skapar en enhetlig ton (om man är flera författare till ett spel). Det kan vara nog så svårt att vara ensam. … och vara tydlig och hjälpsam.

 

[entomophobiac]

Tycker det är så klurigt med bilder överlag, så tror jag håller med i sak. Ett spel som Degenesis, som egentligen lutar sig helt på extremt hög kvalitet på konst, faller ju ganska platt när textinnehållet inte riktigt lyckas möta övrig produktionskvalitet. Är fortfarande väldigt kluven till om jag gillar eller inte gillar Degenesis--och delvis beror det på att en bländas lite av bilderna.

Ett spel som Dogs in the Vineyard förlitar sig ju helt på text. Och spel som Blades in the Dark har bilder som är så stilistiska att de mer eller mindre är vektorgrafik snarare än "klassiska" rollspelsillustrationer.

För mig är nog bra intressant språk alltid viktigare än bilder i praktiken, och om bilder förekommer är det viktigt att deras koppling till texten är tydlig eller att de har ett värde som props du kan visa för spelarna. (Något som Degenesis ändå är väldigt bra på, eftersom bilderna är direkt tagna ur den handling som äventyren tycker att ni skall spana in från rälsen.)

Generellt gillar jag dock inte "den ser ut såhär" och att kasta upp en sida i en bok. Tycker det sabbar flödet alldeles för mycket. Men i onlinespelande har Google Images och både porträttbilder för SLPs och rollpersoner, samt platsbilder, varit till stor nytta. Mycket för att det återskapar lite av den dynamik du får av att någon talar runt ett bord--bilderna du precis lagt upp fokuserar allas blick till samma plats.

 

[Quadrante]

Jag vill att om jag bläddrat genom reglerna och bara läst rubriker och tittat på illustrationer att jag skulle fått en god uppfattning om spelet, spelets fokus och vad reglerna mest tar upp … tror inte det hänt än. Ska inte påstå att jag är bättre och kommer nog inte leverera nåt sånt själv. Jag är både illustratör och kan författa texter, samt skriva spel. Har gjort några försök åt det här hållet med brädspelsregler. Så det är mer än väl inom räckhåll om man vill anstränga sig lite.