Nekromanti Bli bättre?

[Mask_UBBT]

Re: Inget är roligt

"Vilken karriär tänker du på? Att bygga upp sitt eget brottssyndikat görs inte genom att man blir bättre och bättre på färdigheten "Undre Världen", utan det görs genom att man spelar sina kort rätt, knyter kontakter till sig, skyddar sitt territorium, utplånar fiender osv. Det är ett stort projekt som måste rollspelas igenom, det handlar inte så mycket om siffervärden och tärningsslag."

Jo, men då kommer man tillbaka till att jag inte anser att rollspelande och färdighetsförbättringar säger emot varandra...
... man kan ju 'spela sina kort rätt' även om man samtidigt får bättre färdigheter i exempelvis Övertala eller Hota...

"I sådana här lägen gillar jag utvecklingspoäng, där man får försaka vissa färdigheter för att lära sig nya. En krigare som slutar slåss och börjar spela schack blir säkert duktig på det med tiden, men han kommer också att bli rostig på att hantera sitt svärd."

Personligen gillar jag inte någonting som kan liknas med spelbalans, eller dylikt... Det finns ingen anledning att man skulle vara tvungen att glömma bort en färdighet för att minnas en annan... När man lär sej köra bil måste man ju inte glömma bort hur man cyklar, eller hur?

Om man vill ha ringrostighet kan man ju göra en liten svårighetsökning vid passande situationer, på samma sätt som man kan göra med nyvakenhet..

När exempelvis jag inte snackat tyska på ett tag blir jag ringrostig, och jag tycker att det är lite knepigare än förut(svårighetsökning), men det avtar(svårighetsökningen minskar), till den punkt jag kan prata lika bra som förut(svårighetsökningen försvinner)...

Det var ju en bra ide!/images/icons/smile.gif Det ska jag använda!/images/icons/laugh.gif

"Då kan rollpersoner utvecklas för att bli bättre lämpade att utföra de uppgifter som de ställs inför, men de blir inte på mirakulösa sätt bättre människor på alla sätt och vis."

Håller med, men man får inte glömma;
"övning ger färdighet"

Jag tycker de färdigheter man använder ska förbätras, inte rollpersonerna.

 

[Rising]

Re: Inget är roligt

"Har jag missuppfattat helt eller är jag bara dum?"

Du är verkligen inte dum. Problemet är bara att du tar upp skola och uppväxt som exempel på personlighetsutveckling. Jag håller med om att när man är ung så blir man verkligen bättre (om "bra" = höga FV) överlag som människa genom den fas i livet man genomgår. När det gäller vuxna människor tycker jag det fungerar annorlunda.

Jag håller med om att folk kan träna upp sig på vissa färdigheter, men jag gillar inte att man blir bättre av att utföra enstaka bedrifter. Man blir inte bättre på religionskunskap för att man använder de kunskaper man redan har, utan man blir bättre av att läsa sig till nya kunskaper.

Det är alltså xp som belöning för väl utförda bedrifter jag opponerar mig emot.

"Är inte ERF, XP eller erfarenhets poäng ett ruskigt bra påfund för att utveckla sin karaktär/rollperson i spelet?"

Näej. Jag tycker det är mycket bättre att rollpersonen får vara med om riktiga upplevelser och växa som människa istället. En förändring bortom siffervärdena, så att säga.

/Riz.

 

[Rising]

Re: Inget är roligt

"Vill folk syssla med annat så är det deras problem, inte konstruktörens. Vill du ha in minotaurer i Skymningshem så kan jag knappast hindra dig att sätta in dem, men jag tänker inte sätta in några, oavsett hur mycket insikt du anser dig ha om hur Skymningshem ska spelas och hur puckad du anser mig vara som inte begriper hur mitt eget spel ska spelas."

Du försöker göra en retorisk fint här, och den gillar jag inte. Minotaurer finns inte i Skymningshem, men prisjägare finns det i Star Wars. Några av de mest älskade figurerna i det universat är just prisjägare, och jag tror det var många mer än jag och mina kompisar som sade "pax för att vara IG-88 (eller Bobba Fett)!" så fort som det skulle lekas Star Wars. Vi älskade IG-88. Bossk var också häftig. å Lomm. Alla ville vara prisjägarna. Det var ju dom som var häftigast.

Den där typen av inlevelseförmåga; "vem skulle jag vilja vara i den här imaginära världen, och vad skulle jag vilja göra?" är förmodligen den största drivkraften i rollspelsmediet. Det är själva utgångspunkten för rollspel överhuvudtaget.

Att rollspelstillverkarna då inte ens försöker tillgodose allas behov av att hitta sin egen nisch i världen är bara slappt. Särskilt när det så uppenbart finns prisjägare som skapats i syftet att vara tuffa. Om ett rollspel till stor del är tänkt att gå ut på äventyr i dungeons faller det sig ju naturligt att äventyrarna förr eller senare vill stoppa sina egna skatter i en dungeon. Varför finns det inga regler om hur man då går tillväga?

Så du är helt fel ute med din minotaurliknelse. Frågan är snarare varför de häftiga och sensationella saker som finns i världen inte är beskrivna så att även rollpersonerna kan få vara med på ett hörn?

/Rising

 

[Krille]

Re: Inget är roligt

"Man blir inte bättre på religionskunskap för att man använder de kunskaper man redan har, utan man blir bättre av att läsa sig till nya kunskaper."

Å andra sidan så brukar ju sådana färdigheter oftast leda till en jefla massa sökande i bibliotek, i alla fall i Cthulhu, varför det nog får betecknas som just nya kunskaper.

"En förändring bortom siffervärdena, så att säga."

Problemet med förändringar bortom siffervärdena är just att de är bortom siffervärdena. Därmed kan de inte regleras något vidare. Siffervärden kan däremot regleras.

Dessutom finns det ingenting (utom möjligen Rising <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>) som säger att man inte kan förändras både i och bortom siffervärdena.

 

[Rising]

Re: Den grundläggande frågan

"Sedan är frågan hur mycket man ställer sig bakom respektive påstående. Och enligt min erfarenhet ur verkligheten så stämmer påstående två bättre än påstående ett."

Jag går nog med på båda. Poängen är att förbättring är ganska oviktigt när en rollperson ger sig in på vad jag kallar för en "karriär". Dessutom tar sådana regler upp en massa onödig speltid. En onödig regel som tar upp en massa tid, den kasserar jag ganska omgående.

/Riz

 

[Krille]

Re: Inget är roligt

"Du försöker göra en retorisk fint här, och den gillar jag inte. Minotaurer finns inte i Skymningshem, men prisjägare finns det i Star Wars."

Då missar du vad jag menar. Prisjägare i Star Wars är inte självständiga varelser - de är underställda den Mörka eller Ljusa sidan. Prisjägare som självständigt koncept finns inte, på samma sätt som minotaurer inte finns i Skymningshem.

Men visst kan du vara prisjägare i Star Wars. Kruxet är att de, liksom allt annat, är underställda kampen mellan den Ljusa och Mörka sidan. Du kan vara hur ball du vill, men förr eller senare får du gå Han Solos väg och bli fullfjädrad rebell, eller Boba Fetts väg och bli Sarlacc-föda. Väljer du den Mörka sidan så blir du en spelledarperson, för det är så miljön fungerar.

Allt där bortom, inklusive spelarstyrda brottssyndikat med rollpersonshutter i toppen eller evigt partande på barer runt om i galaxen, faller utanför skaparens vision. Du kan måhända tycka att det är mer rätt, men de facto är det skaparens rätt att ha sin egen vision och skita i din. Star Wars har sitt Lucasevangelium, och jag är faktiskt rätt att evangeliet enligt Rising är att uppfatta som kätterskt. Som tur är så har vi religionsfrihet i landet, så du får följa ditt egna evangelium om du vill.

Så bygg du dungeons i dungeonslaktarspel. Stoppa in minotaurer i Skymningshem. Skippa ålfisket i Västmark, parta hela natten med prisjägare på barer i Star Wars. Gör för sjutton vad du vill, men respektera åtminstone att konstruktören har en annan vision än vad du har, och kom inte och säg att konstruktören tänker fel.

Och det var dit jag ville komma med vad du kallar en retorisk fint och vad jag kallar ett tillspetsat argument. Så länge som jag skriver på Skymningshem så är det min värld, och jag gör i den som jag vill enligt mina visioner. När du laddar hem det och börjar spela det så är det din sak att stoppa in dina visioner. Innan dess kan du bara få in dina visioner genom att göra dem till mina visioner, men du kan aldrig tvinga mig att ta hänsyn till dina visioner om jag inte delar dem.

 

[darker]

Allt är roligt

När det gäller vuxna människor tycker jag det fungerar annorlunda.

ahh... du vill göra en indelning gammal/ung. Jag tror mig förstå bättre hur du tänker. Men jag vill fortfarande blir klar med detta och få ut något av diskussionen.
Jag håller på med mitt lilla rollspel, som inte är presenterat ännu och jag har tänkt som följande. VÄLDIGT förenklat. Jag använder ERF, men ser det fortfarande inte som en efterleva ifrån dator/brädspel. Däremot vill jag genast säga att "Level-system" är en efterleva och en möjlig kandidat till din "blindtarm".

Jag vet således att du inte vill ha ERF, men om du ser som jag funderat. Vad tycker du då? En kommentar hade varit uppskattat.

Kan man en färdighet, så har man ett visst FV. Man har även en form av grundchans. Slår man under FV så har man lyckats med det man företagit sig. Simple!
Slår man dessutom under grundvärdet har man fått en sk. "AHA-upplevelse!" (det vill säga karaktären tänker, "såddär borde jag göra nästa gång också!") och får tillgodoräkna sig en ERF som man kan använda att utveckla sin färdighet och får högre FV.
Detta händer mao. ganska sällan.
För att annars träna sig och öka sina FV i en specifik färdighet eller att lära sig en ny, behöver man gå i lära/skola hos en lärare.

Men jag tycker att mål som bygga borgar och etc. är skitbra! men de ligger inte på samma plan som xp/erf. Det ger en helt annan sorts erfarenhet, som kanske borde kallas något och även finnas en regel för... Men jag tycker att det är två skilda saker.

En andlig och abstrakt erfarenhet mot en konkret och praktiskt erfarenhet.

Xp/erf sätter inte heller stopp för att skapa sig en erfaren karaktär att spela med. Dvs. att man måste spela nybörjare-äventyrare bara för att man gör en ny karaktär (oxå en efterlevande-blindtarm!(rudiment)). Det går att sätta ihop ganskal enkla regler, genom att t ex tilldela fler ERF att skapa sin figur för, och på så sätt få den karaktären man vill spela. Jag menar bara att det har inte med ERF/XP att göra heller... (tror att någon skrev det för en liten stunds sedan)

Fråga: Det är inte säkert att det går att lösa. Men OM du hade sett en generell regel för detta, hur hade den sett ut? Annars kanske det riskerar att bli friform och SL-tolkningar hit och dit... Även om det inte går att bestämma en regel. Försök, för skojs skull... /images/icons/smile.gif

OBS! Jag tror mig förstå hur du tänker. Men är jag helt ute å cyklar? Har jag bara i min envishet och undermedvetenhet annamat det gamla och traidtionella med xp/erf utan att tänkt igenom det själv, bara för att andra rollspel har det? *gud förbjude* /images/icons/smile.gif

mvh

 

[Krille]

Re: Den grundläggande frågan

"Poängen är att förbättring är ganska oviktigt när en rollperson ger sig in på vad jag kallar för en "karriär". Dessutom tar sådana regler upp en massa onödig speltid."

...och här håller jag återigen inte med. I det första fallet för att förbättringen är i sig enda skälet till att jag gör det jag gör (åkej, jag gör det för att få mat på bordet och för att det är kul också), och i det andra fallet för att sådant inte behöver ta upp onödig speltid. Man kan administrera mellan spelmötena.

 

[Rising]

Re: Inget är roligt

"Personligen gillar jag inte någonting som kan liknas med spelbalans, eller dylikt... Det finns ingen anledning att man skulle vara tvungen att glömma bort en färdighet för att minnas en annan... När man lär sej köra bil måste man ju inte glömma bort hur man cyklar, eller hur?"

Du har tydligen bättre minne än jag. Jag har glömt bort namnen på de flesta av mina gamla He-Man-figurer jag lekte med när jag var yngre. Varför? Jo, jag leker ju inte med dem längre. Hade jag fortsatt leka med dem än idag hade jag förstås kommit ihåg dem allihop. En människa kan bara hålla igång ett visst antal minnen samtidigt. När man slutar med en aktivitet och börjar på en ny så faller den gamla ofrånkomligen i glömska förr eller senare. Det är dock självklart inte så enkelt som att man åker bil till biblioteket och läser lite geografi och när man sedan ska ta bilen hem igen så kör man rakt ner i sjön för att man glömt hur man gjorde. :^)

"Om man vill ha ringrostighet kan man ju göra en liten svårighetsökning vid passande situationer, på samma sätt som man kan göra med nyvakenhet.."

Jupp, det är ett exempel. Jag tycker att ett helt realistiskt inlärningssystem är tämligen omöjligt att få till i ett rollspel utan fullständigt horribla regler, så därför säger jag: Strunta i det. Det är inte viktigt i karriärrollspel, det är inte roligt och det är inte intressant. Ta bort det.

"Håller med, men man får inte glömma;
"övning ger färdighet""

Då ska man öva mycket. Inte bara klättra ett par gånger i varje äventyr.

"Jag tycker de färdigheter man använder ska förbätras, inte rollpersonerna."

Samma sak. Två identiska rollpersoner vars enda skillnad är att den ene har hoppa 10 och den andre hoppa 11, de är per definition "olika bra." Den ene tvillingen är bättre än den andre. Jag tycker alla människor blir bra på det de gör dagligen i sina liv. Eftersom alla människor har 24 timmar på sina dygn så blir därför alla människor överlag lika bra. Den personen som ägnar 4 timmar om dygnet åt såpoperor får höga värden i Såpoperakännedom, Relationshantering, Konfliktlösning och Högtravande Repliker. Den som ägnar dessa timmar åt karate istället år ett högt värde på det. I slutändan jämnar allt ut sig.

/Rising

 

[Rising]

Re: Inget är roligt

"Problemet med förändringar bortom siffervärdena är just att de är bortom siffervärdena. Därmed kan de inte regleras något vidare. Siffervärden kan däremot regleras."

För det första är det inget "problem" utan en tillgång. För det andra är det mycket enkelt att reglera. Man låter helt enkelt spelarna få ny information.

Första gången mina Chronopiaspelare såg ett par spefåglar så började de mopsa med gycklarna och spela allan. Sparkade ut deras mössa med småslantar så de ringlade ut över hela gatan osv. De blev förstås fullständigt bortgjorda på direkten. Brallorna åkte av, ruttna ägg i ansiktet, en tunna fiskrens uthälld över skallen från en balkong osv. Sedan den dagen visade de gycklarna respekt och betalade dem frikostligt. Snacka om erfarenhet bortom siffervärdena!

"Dessutom finns det ingenting (utom möjligen Rising ) som säger att man inte kan förändras både i och bortom siffervärdena"

Må så vara, men det finns massor som talar för att det inte är någon mening med att rollpersonernas siffervärden skall hålla på och förändras i rollspel. I vart fall inte när man spelar karriärrollspel.

/Riz.

 

[Rising]

Re: Inget är roligt

"Då missar du vad jag menar. Prisjägare i Star Wars är inte självständiga varelser - de är underställda den Mörka eller Ljusa sidan. Prisjägare som självständigt koncept finns inte, på samma sätt som minotaurer inte finns i Skymningshem."

Va?! IG-88 och Bossk är inga zombies som är underställda den mörka sidan. De är bara giriga, skrupellösa skurkar som vill skaffa stålar. Jag lekte IG-88 när jag var liten och gestaltade honom precis som han var i den Månadens Äventyr-serie där de var ute efter Han Solo. Han tog frivilligt ett uppdrag (eller tja, han måste ju tjäna stålar på något vis) och sedan var det som vilket äventyr som helst. Lite hasardspel, lite skjuta, lite BEEEP-BEEEEP-BEEEP så att alla kolbaserade livsformer fick ont i huvudet (mwa ha ha, droids rules!) och därtill massor med häftigt matinéröj.

Det var toppen att leka prisjägare, skild från gott och ont, så jag kan inte för mitt liv förstå varför ingen förstått att man ju vill kunna rollspela det också.

Rollspelet Star Wars hoppar liksom över de häftiga bitarna. Man får spela som före detta smugglare, men varför inte börja från början och spela de häftiga delarna också? De gör det alldeles för lätt för sig.

"Du kan måhända tycka att det är mer rätt, men de facto är det skaparens rätt att ha sin egen vision och skita i din."

Jag håller inte helt med. Publiken har alltid rätt, i mina ögon. Okej, jag kan gå med på att det av praktiska skäl inte är möjligt att tillgodose allas behov, men om vi ser det ur ett stort perspektiv blir det smärtsamt tydligt att alla rollspel bara härmar varandra.

Varför har alla rollspel dessa bedriftpoäng och varför står det så oerhört lite om de olika karriärval som borde stå till buds? Rollspel som utger sig för att vara annat än prestationsrollspel står likförbannat och harvar på samma bedriftmotor som de påstår sig ha frångått.

Det är det här jag opponerar mig emot. Rollspel som påstår sig erbjuda interaktivitet och vara "en helt ny värld" i vilken man kan göra precis vad man vill med sitt alter ego, varför använder de fortfarande en gammal Talisman-spelmekanik?

Jag kan till nöds köpa att prestationsrollspelen har prestationsregler, men varför skall de s.k "mogna" rollspelen vara byggd på en lika prestationsinriktad grund? Då funkar inte verktyget till ändamålet som står på paketet. Rollspelet är defekt.

/Rising

 

[DanielSchenström]

Re: Inget är roligt

"Om ett rollspel till stor del är tänkt att gå ut på äventyr i dungeons faller det sig ju naturligt att äventyrarna förr eller senare vill stoppa sina egna skatter i en dungeon. Varför finns det inga regler om hur man då går tillväga?"

Tja, om det är AD&D och dess varianter du hänvisar till här så är det klart sådana regler finns, man kan inte existera som det mest säljande rollspelet i 28 år i D&Ds fall och 25 år i AD&Ds fall utan att ha regler för det mesta. Vill du skapa dig ett imperium? Visst det går fint. Vill du starta en religion? Går jättebra. Vill du bli gud? Ja, finns regler för det också. Vill du vara en helt levellös snubbe och bara ha ett liv? Ja, kan du tänka dig det finns regler för det också.

 

[Krille]

Re: Inget är roligt

"För det andra är det mycket enkelt att reglera. Man låter helt enkelt spelarna få ny information."

Skriv en regel om det så ska jag ta det förslaget på allvar.

Än så länge har jag sett ett exempel på att handlingar får konsekvenser, men jag har inte sett någon annan regel än "spelledaren avgör". Och det hävdar jag inte är en regel, speciellt om situationen överlämnas till spelarna. Minsta lilla mindre halt av prettofriform hos dina spelare och spefåglarna hade blivit shishkebab i äkta (icke-Risingsk) Chronopia-anda.

"Må så vara, men det finns massor som talar för att det inte är någon mening med att rollpersonernas siffervärden skall hålla på och förändras i rollspel."

Det är skillnad på att inte hitta några orsaker för och att det finns massor med orsaker mot. Är man rollgestaltare kan jag förstå att det finns en kasse skäl att hävda att man rollspelar för rollspelandets skull och att nöjet i sig ska vara nöje nog. Nu är jag då inte lika prettofascistisk, så jag kan med stolthet hävda att det är roligare att bli belönad än att inte bli det.

 

[DanielSchenström]

Re: Inget är roligt

"Varför har alla rollspel dessa bedriftpoäng och varför står det så oerhört lite om de olika karriärval som borde stå till buds? "

Alla rollspel har inte bedriftspoäng, finns rollspel som helt saknar regler för att bli bättre. Jag känner till ett, och det gör i sig att inte alla har det, och med tanke på att jag har läst eller läst om 5% kanske av världens rollspel så finns det säkert flera. Nu vill folk säkert ha ett namn till det rollspelet, och det är originalTraveller som dyker upp i min hjärna, men jag är inte absolut säker på att min hjärna har rätt i detta fall, jag minns bara att jag läst en recension i någon av mina 100 Dragon.

 

[DanielSchenström]

Re: Inget är roligt

"så jag kan med stolthet hävda att det är roligare att bli belönad än att inte bli det. "

Helt klart. Jag tror de flesta som spelar vill kunna förbättra sina rollpersoner, kalla det prestationsrollspelare den som vill. Jag tror det är en naturlig drift, folk vill ha mer lön, snyggare flickvänner, bli bättre på en sak eller annan. I en vanlig rollspelskampanj skulle jag nästan kräva det. För korta experiment med formen är jag villig att ignorera det mesta, för harvar man på för länge med samma saker utan avbrott då tröttnar jag bara.

 

[Krille]

Re: Inget är roligt

"Va?! IG-88 och Bossk är inga zombies som är underställda den mörka sidan. De är bara giriga, skrupellösa skurkar som vill skaffa stålar."

...vilket är detsamma som att vara underställd den Mörka sidan enligt kosmologin i Star Wars. Att du lekte annorlunda är definitivt ett brott mot Lucasevangeliet.

"Okej, jag kan gå med på att det av praktiska skäl inte är möjligt att tillgodose allas behov, men om vi ser det ur ett stort perspektiv blir det smärtsamt tydligt att alla rollspel bara härmar varandra."

Tadaa! Du kanske minns våra diskussioner om rollspelsgenrens nyskapandehet, eller snarare dess avsaknad av?

"Varför har alla rollspel dessa bedriftpoäng"

Det är roligare att bli belönad än att inte bli det.

"och varför står det så oerhört lite om de olika karriärval som borde stå till buds?"

Därför att sådant kan spelarna komma på själva. Sådant kommer spelarna på själva.

"Jag kan till nöds köpa att prestationsrollspelen har prestationsregler, men varför skall de s.k "mogna" rollspelen vara byggd på en lika prestationsinriktad grund?"

Det finns inga mogna rollspel.

 

[Rising]

Re: Allt är roligt

"Jag vet således att du inte vill ha ERF, men om du ser som jag funderat. Vad tycker du då? En kommentar hade varit uppskattat."

Du får naturligtvis göra som du vill. Personligen gillar jag inte att rollpersonen blir belönad av att utföra bedrifter. Man lyckas hoppa över en grop och får lite fler hoppa-poäng. Nästa gång kan man hoppa över en kulle och återigen få lite poäng. Sedan kan man hoppa över hustak och därefter kan man ta ett språng över ett stup osv. Jag ser det som en dator/brädspelsföreteelse. I verkligheten måste man hoppa många gånger och träna hårt för att bli bättre. Man lär sig inte lika mycket av att sätta sina kunskaper på prov då och då.

Dessutom så riskerar sådana här regler balla ut då rollpersonerna smyger, hoppar & klättrar lite varstans, använder kunskapsfärdigheter om allt möjligt och provocerar lätta motståndare till strid. Allt för att jaga ERF.

"Fråga: Det är inte säkert att det går att lösa. Men OM du hade sett en generell regel för detta, hur hade den sett ut? Annars kanske det riskerar att bli friform och SL-tolkningar hit och dit... Även om det inte går att bestämma en regel. Försök, för skojs skull..."

Okej. Så här tycker jag det i så fall ska vara:

Efter äventyret pratar SL med spelarna om vad de tyckte var och en av rollpersonerna borde ha lärt sig av äventyret. Det handlar inte om färdigheter som har klarats, utan som har varit viktiga för respektive rollperson. Någon misslyckade med tre klättringsslag på raken och blev därför skjuten i ryggen med ett armborstlod och svimmade. Han kan ha lärt sig mycket av sina misstag. En annan kan ha använt övertala och räddat hela gruppen från att hamna i fängelse. Det kan ha varit viktigt för honom.

Så där håller man på och delar ut några erfarenhetspoäng på färdigheter hit och dit. När de överstiger befintligt FV så kan de växlas in mot en ökning på FV med ett snäpp.

---

Så skulle jag göra. Man skulle alltså få lära sig både av ens misstag och ens bedrifter, beroende på om det var viktigt eller inte.

/Rising

 

[Rising]

Re: Den grundläggande frågan

"...och här håller jag återigen inte med. I det första fallet för att förbättringen är i sig enda skälet till att jag gör det jag gör "

Vi får hoppas att rollpersonerna har bättre incitament.

Karriären "skaffa ett harem" kan ha incitamentet "jag har dålig självkänsla och måste förtrycka människor för att känna mig maktfullkomlig" och den rollpersonen skiter fullständigt i hur hög/låg hans värde i Förföra och Köpslå är. Det är inte för att öka kunskapen i dessa färdigheter han har valt att inrikta sig på sin karriär.

Karriären "tämj en mantikora" kan ha incitamentet "fy fan vad ballt det vore att rida på en så'n" och den rollpersonen är inte heller ute efter att få ett högt värde på Djurtämjning egentligen. Inte genom bedrifter i äventyr i vart fall. Han kan däremot vilja läsa sig till kunskaper och kanske gå någon kurs (och då tycker nog spelaren att det är okej att poäng tas ifrån färdigheter han måste försaka under tiden han tämjer mantikoran), men rena bedriftpoäng har inte med målet att göra.

Jag skulle kunna rada upp tusentals med karriärer som fungerar på samma sätt. Förbättring är ett riktigt tråkigt incitament för en karriärrollperson. Det funkar för prestationsrollpersoner, men hela tanken med förbättring är faktiskt helt off i karriärsammanhang.

/Rising

 

[Rising]

Re: Inget är roligt

"Tja, om det är AD&D och dess varianter du hänvisar till här så är det klart sådana regler finns, man kan inte existera som det mest säljande rollspelet i 28 år i D&Ds fall och 25 år i AD&Ds fall utan att ha regler för det mesta. Vill du skapa dig ett imperium? Visst det går fint. Vill du starta en religion? Går jättebra. Vill du bli gud? Ja, finns regler för det också."

Jag kände faktiskt till det där med religionen. Kom på det nu. Jag gillar att AD&D har breddat sig på det här sättet. Ironiskt nog är det alltså mitt hatrollspel #1 som förmodligen är bäst på det jag eftersöker! :^)

Dessvärre har de kvar bedriftpoängen. Ett rollspel utan bedriftpoäng och med massor av sköna karriärmöjligheter, det är vad jag skulle vilja se!

Men du har rätt. Jag kan inte bråka med D&D i det här fallet.

/Rising

 

[Krille]

Re: Den grundläggande frågan

"Jag skulle kunna rada upp tusentals med karriärer som fungerar på samma sätt. Förbättring är ett riktigt tråkigt incitament för en karriärrollperson."

Det är full möjligt att det är stentrist, men det är ett fullt tillräckligt incitament för sisådär sex miljarder högst verkliga människor.

Sen kanske vi ska nämna en sak: det finns en hel del rollspel där man inte får erfarenhetspoäng för bedrifter, till exempel det gamla stentrista GURPS eller nya Star Wars d20 (och jo, trots att det bygger på regelmotorn i D&D3). Till och med i gamla utgåvan av Western så fanns en intressant bieffekt att man pysslade med saker för att inte bli sämre i dem, inte för att bli bättre.

Eller varför inte Usagi Yojimbo RPG? Där finns till och med en karriärmodell liknande din.