Det är helt vrickat
"Jag tänkte inte det med erfarenhets poäng som att man får det av att slåss. Krigare får det av slåss. Smed får det inte av att slåss eftersom det inte passar hans yrke. Det är svårt att få fler poäng. Väldigt svårt."
Nejnejnejnej, du är helt fel ute. Tänk dig att en smed får sin smedja nerbränd och hela hans familj dödad av elaka orcher. Först blir han förbannad eftersom det gör honom till en vandrande klyscha, men sedan så kommer han på att han kan kanalisera all denna vrede genom att gå omkring i skogen och slå orcher i huvudet med sin stora slägga. Smeden har blivit en äkta hämnare och rensar skogen på svartfolk. Av någon ougrundlig anledning så blir han inte bättre på att slåss med sin hammare, trots att han har varit ute i skogarna i tio år och inte gjort något annat än att knäcka orchskallar varthän han än funnit dem. Varför? jo, han har ju det magiska smedfödelsemärket på låret, det som bestämmer att han bara blir en bättre människa genom att reparera helrustningar.
Alltså, en smed har dåliga förutsättningar för att bli en duktig slagskämpe, men om han bara övar och tränar upp sig så är det ju klart att han borde bli bättre. Den sortens indelning du tänker göra är en jättedum indelning, för den ser till att alla tjuvar i världen kommer bete sig på ungefär samma sätt. Man kan inte vara en tuff krigaraktig tjuv, för man får ingen ERF på att slåss. På så vis blir ett framgångsrikt äventyrargäng jättetråkigt: Tjuven är en klichémässig tjuv som bara kan dyrka upp lås och liknande. Krigaren blir en standardiserad höftskynkesbarbar. Trollkarlen blir en jättetråkig mummelgubbe, osv.
Det är mycket roligare när man kan få spela en tjuvaktig magiker, en krigare som aktar sig för att slåss, en temperamentsfull köpman som är en baddare på stridskonster osv. Låt folk få välja själva vad de vill vara, och låt alla rollpersoner få utvecklas på ett och samma sätt. Yrket är ju ändå bara yrket.
/Rising