Nekromanti Blorb—Nässes definition

[Zire]

"Mördaren är den X:e personen som tillfrågas, där X är spelarantalet." Vilket för mig inte vore ok.

Jag tycker inte att formeln är problemet. "Mördaren är den 5:e personen som tillfrågas" hade varit lika problematiskt eftersom det gör själva utredningen onödig. (Det var ju egentligen utredningen som skapade mördaren. Innan femte förhöret så befann sig världen i någon slags Schrödinger-situation.)

 

[Nässe]

Finns det tillfällen när det är bättre att förbereda nivå 2 sanningar än nivå 1 sanningar? Gissar att prep för hur folk kommer reagera är ett exempel.

 

[2097]

Kobolder är inte bara köttpåsar utan dom har också sin egen lore och sina egna relationer. Dom är en del av mitt blorb-"dockskåp".

 

[2097]

Finns det tillfällen när det är bättre att förbereda nivå 2 sanningar än nivå 1 sanningar? Gissar att prep för hur folk kommer reagera är ett exempel.

Tvåsanningar har två fördelar.

1. Är effektivare i prepptid. Dvs går fortare.
2. Är ännu svårare för DM att förutspå. Vilket bra. Älska att bli överraskad som DM

 

[Bifur]

Vilken fart denna tråden fått idag! Tog ju en timme+ att läsa ikapp. Kul.

I alla fall. Jag tycker (RPx2)+3 är helt ok, men på någon punkt (typ första interaktionen) måste ju SL sätta ned foten om antalet och sedan hålla sig till det.

Men så är en av mina teoretiska hakar med blorben den stipulerade icke-relationen till RPna (till skillnad från diskussioner om kodifiering av SLP-reaktioner som mer är en praktisk fråga). Jag är oblorig i att jag vill veta inte bara RPnas inriktning (vilket är blorb) utan deras faktiska förmågor (vilket är oblorb) innan jag peppar klart, först då kan jag hjälpligt avgöra om någon utmanings nivå eller karaktär måste ändras åt något håll. (Vilket, ska understrykas, inte alls är samma sak som att justera allt till 75% chans till framgång för just dessa RP.)

 

[Zire]

Tvåsanningar har två fördelar.

1. Är effektivare i prepptid. Dvs går fortare.
2. Är ännu svårare för DM att förutspå. Vilket bra. Älska att bli överraskad som DM

Kortsiktigt är väl 1-sanningar snabbare att förbereda, problemet är att de inte kan återanvändas. 2-sanning kräver mer jobb, men håller längre över tid. (Slänga ner en osynlighetsring med förbannelse i en kista, jämfört med att skapa en kisttabell med många olika utfall.)

Problemet som jag har med 2-sanningarna är att de får lite mindre... karaktär. Tanken är ju att de är mer generella. Medan 1-sanningar innehåller mer tanke och design. Om man har en dungeon som skapas med både 1 och 2-sanningar så får man fördelen att de kan vara av modellen större utan att kräva allt för mycket prepp (p.g.a. 2-sanningarna), men kan fortfarande innehålla intressanta "väldesignade" rum med en viss karaktär.

Hade man bara haft 1-sanningar så är det jobbigare att designa dungeonen, framför allt när man försöker vara grundlig med olika, mer udda möjligheter att interagera med den (och samtidigt minska SLs godtycklighet). Hade man bara haft 2-sanningar så blir den bara ett gäng slumpgenererade generiska rum som de får traska runt i. Men mixen är fantastisk!

 

[Mogger]

I Hjältarnas Tid/Kopparhavets hjältar är det redan i grundboken spikat vad som räknas som klent, jämbördigt och svårt motstånd. Gör man en RP som är sämre än dessa på att slåss så vet man redan frpn början att man ligger brunt till. Då behöver inte SL anpassa efter RP.

Det är ju så i många spel så inget konstigt med det men det blir väldigt lätt inflation i det och saknas mall så kan olika författare ha olika preferenser.

Vet inte riktigt vad jag tycker om X+RP. Överlag tycker jag nog inte att det spelar så stor roll. Lite oblorbigt är det, men samtidigt kanske inte. Tjuvligan ser till att de är några fler. Men de behöver inte vara 3x så många. Och aldrig helst färre.

Så ja, jag är för!

 

[Rangertheman]

Eller menar du att om man spelar lvl 1 Ratcatchers och anfaller kungens borg så ska motståndet vara anpassat efter det? Det är ju jättekonstigt.

Det har jag aldrig påstått. Om de däremot har nivåerna och har gjort alla förberedelser för att ha en chans att klara av räden på borgen och verkligheten slänger in en kurvboll - Kalle får ett nytt jobbschema och måste hoppa av gruppen. Då ska motståndet inte anpassas? Eller om det kommer in tre nya spelare och de kan promenera genom borgen och vifta bort fienden som flugor? Är det inte roligare för alla om den där borgen faktiskt bjuder på en utmaning?

 

[Mogger]

Det har jag aldrig påstått. Om de däremot har nivåerna och har gjort alla förberedelser för att ha en chans att klara av räden på borgen och verkligheten slänger in en kurvboll - Kalle får ett nytt jobbschema och måste hoppa av gruppen. Då ska motståndet inte anpassas? Eller om det kommer in tre nya spelare och de kan promenera genom borgen och vifta bort fienden som flugor? Är det inte roligare för alla om den där borgen faktiskt bjuder på en utmaning?

Fast Kalles jobb bör ju inte påverka kungliga gardets vaktschema. Nä, jag hade inte nerfat pga av det. Finns det 50 vakter i borgen vid ett givet tillfälle så gör det det oavsett vem som smyger in och hur många de är. Jag ser det som rätt viktigt.

 

[Rangertheman]

I Hjältarnas Tid/Kopparhavets hjältar är det redan i grundboken spikat vad som räknas som klent, jämbördigt och svårt motstånd. Gör man en RP som är sämre än dessa på att slåss så vet man redan frpn början att man ligger brunt till. Då behöver inte SL anpassa efter RP.

Nu vet jag ju att varken Hjältarnas tid eller Kopparhavets hjältar är så dogmatiska som blorben, men i princip flyttar du godtycket/anpassningarna från SL till spelskaparen/preppern/äventyrsskribenten. Skriver du äventyret för jämbördigt motstånd och uppmanar SL att inte ändra något, kommer den grupp som skapat rollpersoner som i ditt godtycke är att ses som sämre TPK:a sig genom äventyret och förmodligen tröttna och de som optat precis rätt delar, återigen utifrån ditt godtycke, kommer att gäspa sig igenom äventyret utan en skråma.

En oblorbig SL kan enkelt hantera det. Blir det TPK i första striden kanske nästa bör justeras, blir det promenadseger bör nästa strid också justeras, fast åt det mer utmanande hållet. Spelskaparens bedömning av vad som räknas som klent, jämbördigt och svårt motstånd kan vara till stor hjälp, men om motståndet verkligen passar in på den bedömningen kan diffa enormt från grupp till grupp.

 

[Magnus Seter]

Kalle får ett nytt jobbschema och måste hoppa av gruppen. Då ska motståndet inte anpassas? Eller om det kommer in tre nya spelare och de kan promenera genom borgen och vifta bort fienden som flugor?

I det första fallet hade jag krävt (eller i alla fall starkt rekommenderat) en justerad plan av spelarna för att ta hänsyn till en förlorad spelare.

I det andra fallet vete fan vad jag hade gjort. Troligen flyttat det som var viktigt i borgen till nått annat ställe där den nya gruppen fick kämpa som fan för att få tag på det.

Det första är väl blorb som jag har fattat det. Det andra är anti-blorb.

/M

 

[Rangertheman]

Fast Kalles jobb bör ju inte påverka kungliga gardets vaktschema. Nä, jag hade inte nerfat pga av det. Finns det 50 vakter i borgen vid ett givet tillfälle så gör det det oavsett vem som smyger in och hur många de är. Jag ser det som rätt viktigt.

De fyra rollpersonerna har studerat vakternas schema noggrant och vet att de rör sig fyra och fyra. De har till och med räknat ut att det finns vissa platser och vissa tider där de har tre rundor på sig innan nästa patrull kommer inom hörhåll. Deras bedömning är att de mano y mano kan slå ut sin gubbe på två till tre rundor. Även om de inte lyckas fullt ut är chansen hyfsad att de i vart fall inte behöver slåss mot två hela vaktpatruller. När dagen för räden kommer saknar de sin bästa krigare eftersom Kalle blivit tvungen att lämna gruppen. Verkligheten har förändrats men SL ska alltså ändå följa kartan?

 

[Mogger]

Nu vet jag ju att varken Hjältarnas tid eller Kopparhavets hjältar är så dogmatiska som blorben, men i princip flyttar du godtycket/anpassningarna från SL till spelskaparen/preppern/äventyrsskribenten. Skriver du äventyret för jämbördigt motstånd och uppmanar SL att inte ändra något, kommer den grupp som skapat rollpersoner som i ditt godtycke är att ses som sämre TPK:a sig genom äventyret och förmodligen tröttna och de som optat precis rätt delar, återigen utifrån ditt godtycke, kommer att gäspa sig igenom äventyret utan en skråma.

En oblorbig SL kan enkelt hantera det. Blir det TPK i första striden kanske nästa bör justeras, blir det promenadseger bör nästa strid också justeras, fast åt det mer utmanande hållet. Spelskaparens bedömning av vad som räknas som klent, jämbördigt och svårt motstånd kan vara till stor hjälp, men om motståndet verkligen passar in på den bedömningen kan diffa enormt från grupp till grupp.

Det är väldigt mycket jag inte håller med om här. Jag tycker du är lite väl konfrontativ. Jag uppfattar inte blorben som dogmatisk. Det finns ett ideal. Du har också ett ideal. Men jag kallar inte dig dogmatisk för att du föredrar godtycke. Var och en till sitt.

Ja, regler och äventyrspress skrivs av författaren. Du kan ändra eller inte men regler och äventyr skrivs utifrån vad som är rimligt. Om RP ändå anfaller kungens borg mitt på dagen och dör... Well, det var nog väntat. Det innebär inte att borgen nästa gång har färre vakter.

Men det här är nog lite lönlöst att diskutera. Det är tycke och smak, inte hård fakta. Vill man fudgea får man. Vill man inte så behöver man inte. Jag vill påstå att HT/KH inte uppmuntrar fudgeande. Är det 100% blorb? Nej, naturligtvis inte. Men det finns rätt gott om blrobiga inslag och inte minst regler och tekniker som lämpar sig väl för blorbigt spel.

Det är inte så konstigt, eftersom Krilles avsikt var att skriva ett enkelt och begripligr spel för nybörjare. Det är en god grund för blorb.

 

[Rangertheman]

I det första fallet hade jag krävt (eller i alla fall starkt rekommenderat) en justerad plan av spelarna för att ta hänsyn till en förlorad spelare.

Det hade jag förmodligen också gjort. Men i valet mellan att anpassa motståndet eller helt scrappa borgen, om spelarna inte kom på ett sätt att lösa det utan Kalle, hade jag helt klart valt det förra.

 

[2097]

När dagen för räden kommer saknar de sin bästa krigare eftersom Kalle blivit tvungen att lämna gruppen. Verkligheten har förändrats men SL ska alltså ändå följa kartan?

Men menar du verkligen att det är så här:
"Hej, Kalle! Din närvaro som gruppens bästa krigare är helt meningslös och det är ok att du är sjuk.
Btw, gruppen, ni behöver inte ha med nån bra krigare. Jag löser det med lite wink wink nudge nudge.
Det här med bra krigare är alltså en ganska löjlig och onödig grej att ha bara så ni fattar. För jag kommer alltid kunna ta hand om er ändå, om det verkligen kniper när nån är borta."

Varför inte samberätta nåt story game istället om sagan om räden, om du ändå inte vill spela ut en räd på något meningsfullt sätt?

Meanwhile i landet med stenhård blorbning:

"Oh shit vår cleric är sjuk hur ska vi nu kunna få rent vatten!!!!"
Dom blir beroende av varandra och börjar älska varandra.

 

[Mogger]

De fyra rollpersonerna har studerat vakternas schema noggrant och vet att de rör sig fyra och fyra. De har till och med räknat ut att det finns vissa platser och vissa tider där de har tre rundor på sig innan nästa patrull kommer inom hörhåll. Deras bedömning är att de mano y mano kan slå ut sin gubbe på två till tre rundor. Även om de inte lyckas fullt ut är chansen hyfsad att de i vart fall inte behöver slåss mot två hela vaktpatruller. När dagen för räden kommer saknar de sin bästa krigare eftersom Kalle blivit tvungen att lämna gruppen. Verkligheten har förändrats men SL ska alltså ändå följa kartan?

Alltså... Det här är ju ett superkonstigt metaexempel som jag faktiskt aldrig under mina 30 år varit med om. Vad jag kan minnas.

Men nej, vakterna i kungens palats blir inte färre för att en spelare är sjuk.

Jag hade sannolikt löst det ingame med att Kalles krigare råkat ut för något intressant som övriga RP får förhålla sig till.

Men genremässigt är det klockrent med en heist där förberedelserna måste tweakas i sista stund pga av något som de inblandade inte förväntat sig.

Jag ser inget problem alls här, mer än att det alltid är trist när folk blir sjuka och inte kan vara med på ett spelmöte.

 

[cogitare]

Jag tycker nog att det blir lite domatiskt åt båda hållen här. I min erfarenhet så landar man i spel någonstans mittemellan. Men så är jag vare sig blorbare eller ren improvisatör utan någonstans mittemellan. Jag skriver äventyr (och äventyrsplatser och relationer och plotter och så vidare...) men de är inte helig skrift för mig utan mer riktlinjer.

Händer det att jag går långt ifrån det jag skrivit ner? Ja, när jag ser det som fördelaktigt för spelet i stunden.
Händer det att jag följer det slaviskt? Ja, när jag anser det som fördelaktigt och rimligt för spelet i stunden. T.ex. är det osannolikt att kungens vakter blir färre bara för att X har hänt men spelar det någon större roll om det är 18 eller 10 gobbos i en grotta? Sannolikt inte...

Cog.

 

[Magnus Seter]

Vilka tankar finns för hur man blorbigt introducerar nya rollpersoner mitt i ett äventyr? Det är ju en händelse som är rätt vanlig och som oftast handviftas, typ "ni lämnar er döda vän och går vidare. Runt hörnet står en äventyrare som ni snabbt blir vän med och tar med på äventyret".

Det känns ju som att det måste vara ett kodifierat undantag i blorb-modellen, för om man använder 3-sanning för att fixa det, så ser jag inte hur man ska patcha det efter sessionen.

Min läsning av blorbens definition ger då vid handen att nya rollpersoner inte ska introduceras mitt i äventyr, eftersom det gör att spelet blir mindre verkligt. Något finns plötsligt där som inte placerats där i förväg, och som dessutom alla spelare vet att det placerats "godtyckligt".

EDIT: Om man inte anser att det är okej att placera den nya rollpersonen i äventyret mellan två spelomgångar och hoppas att spelarna hittar den. För då är den ju placerad i förväg och "sann". Fast egentligen inte, för den var ju inte där från början.

/M

 

[Rangertheman]

Det är tycke och smak, inte hård fakta.

Snarare en fråga om karta vs. verklighet. Klart jag blir konfrontativ när folk inte läser vad jag skriver. Ingenstans har jag förespråkat att SL ska ändra helt godtyckligt eller anpassa motståndet när en korkad plan leder till TPK. Jag pratar om att göra anpassningar när diskrepansen mellan karta och verklighet blir alltför stor. Oavsett hur rimlig äventyrsskaparens bedömning är, går det inte att ta höjd för alla typer av gruppsammansättningar och preferenser. Och även när bedömningen är mitt i prick kan det ske förändringar över tid. Det är motståndet mot alla sådana anpassningar som gör att jag ser blorben som dogmatisk.

Jag ser inga problem med att använda blorbiga verktyg eller sträva mot 100% blorb, verkligen inte. Att det inte är min kopp te är helt oviktigt. Det jag däremot har problem med är att allt som inte är blorb avfärdas som godtycke, mindre verkligt och att rollspel.nu stundtals förvandlas till blorb.nu.

 

[2097]

Det känns ju som att det måste vara ett kodifierat undantag i blorb-modellen

Stämmer helt! När en ny ska in så oblorbar vi in den! Det är precis som du skriver ett undantag.