Nekromanti Blundar vi för verkligheten?

[krank]

Alltså... Vilket trams. Till att börja med är nörderi något som knappast bara gäller medelklassen...

Sedan är det egentligen exakt samma värderingar som finns i nördkultur som finns i "vanlig" kultur; och precis som i annan kultur finns det de som vill "säga något" och vara viktiga (som jag t.ex) och det finns de som "bara vill underhålla". Att prata om "nördkultur" tycker jag är rätt fantastiskt fjolligt.

 

[Fienden]

Att prata om "nördkultur" tycker jag är rätt fantastiskt fjolligt.

QFT

 

[Arfert]

Jag blir lite förbannad. Visst har hon delvis rätt, nördar kommer oftast från medelklassen. Men so what?

Och när synliggjorde subkulturer arbetarklassen senast? I Sverige?

Punkarna kom från Bagarmossen och hade medelklassföräldrar, rapparna från Södermalm med föräldrar i mediabreschen... och så vidare. (Möjligen om man var hårdrockare 1980 och bodde i Degerfors, så var man "riktig" arbetarklass, men i dag är hårdrockare också nördar, på sitt sätt).

Tycker förresten hennes argument är samma som användes mot punken från progg-håll när det begav sig.

Jävla gnäll med andra ord.

 

[Arfert]

Jo, så är det nog, men den här kvinnan tycks ha det ännu mer begränsade perspektivet att kulturen måste ta upp någon viktig samhällsfråga för att ha något existensberättigande. Det handlar inte om finkultur utan om "viktig" kultur. Felet med nördkulturen är ju tydligen att den handlar om fantasiberättelser istället för förföljda romer och fattiga arbetare. Jag är övertygad om att hon anser att Franz Kafka är lika illa som George Lucas, eftersom de båda ägnar sig åt att hitta på saker.

/tobias

Känner igen de där argumenten också.. man dissade serierna i Heavy Metal / Metal Hurlant med de tongångarna 1978. Det var ju SF, och handlade inte om Juntan i Costa Rica eller Strejken på LKAB. Då var det dåligt per automatik.

 

[Arfert]

Alltså... Vilket trams. Till att börja med är nörderi något som knappast bara gäller medelklassen...

Sedan är det egentligen exakt samma värderingar som finns i nördkultur som finns i "vanlig" kultur; och precis som i annan kultur finns det de som vill "säga något" och vara viktiga (som jag t.ex) och det finns de som "bara vill underhålla". Att prata om "nördkultur" tycker jag är rätt fantastiskt fjolligt.

Sem finns det nördighets-inslag i massor av andra företeelser... sportnördar som rabblar resultat från ligor vettigt folk inte hört talat om, hiphop-nördar som kan hålla koll på alla varianter av fransk hiphop, porrfilmsnördar som håller koll på alla porrstjärnor och går på porr-konvent, kulturnördar som springer på föredrag om polska diktare på 50-talet osv. Nördighet för mig är att man snöar in på ett ämne och går in i det på ett ovanligt intensivt sätt. Så jag tycker exempelvis det är skillnad på "rollspelare" och "rollspels-nördar".

 

[krank]

QFT.

Att sammankoppla "nördultur" med att "fly från verkligheten" är så jävla töntigt. Avatar och Änglavakt med Micke Nyqvist är egentligen ungefär lika "verklighetsnära", med skillnaden att den senare faktiskt HAR ett politiskt budskap.

Sci-figenren är FULL av politik, allt från klasskamp till grön politik, även individualism etc. Fantasyn i sig är (ofta) en konservativ, romantisk genre.

"Nördkultur" är politisk, liksom all annan kultur. Om man väljer att se det så.

 

[Vitulv]

Att sammankoppla "nördultur" med att "fly från verkligheten" är så jävla töntigt. Avatar och Änglavakt med Micke Nyqvist är egentligen ungefär lika "verklighetsnära", med skillnaden att den senare faktiskt HAR ett politiskt budskap.

Tja, det beror ju på vilken värdering man lägger i ordet "nördkultur". Själv tror jag att jag är inne på hennes definition, dvs. att nördkultur är eskapistisk i grunden; fantasy och sci-fi, roll/brädspel och lajv.

Liksom, HP Lovecraft är nördkultur, medan Stieg Larsson inte är det.

(och nu kommer någon att skriva att även deckare är eskapistiska, men då har man valt att göra sig dum och medvetet missförstå mig)

 

[krank]

Tja, det beror ju på vilken värdering man lägger i ordet "nördkultur". Själv tror jag att jag är inne på hennes definition, dvs. att nördkultur är eskapistisk i grunden; fantasy och sci-fi, roll/brädspel och lajv.

Liksom, HP Lovecraft är nördkultur, medan Stieg Larsson inte är det.

(och nu kommer någon att skriva att även deckare är eskapistiska, men då har man valt att göra sig dum och medvetet missförstå mig)

Jag vill istället jämföra med filmen jag faktiskt jämförde med. Men som i och med sin något annorlunda verklighetsflykt kommer undan. Både Avatar och Änglavakt är lika stora flykter från "verkligheten", som sagt.

Därmed inte sagt att jag går med på hennes/din definition; för mig luktar det för mycket utifrånperspektiv. Om man vill diskutera problemet med rent eskapistisk kultur (om sådan nu finns; hon låtsas ju som att kultur blir meningslös och inte kan vara samhällskritisk om den är eskapistisk vilket givetvis är så löjligt att man storknar), så föreslår jag att man använder det alldeles utmärkta begreppet "eskapistisk kultur".

 

[Arfert]

Att sammankoppla "nördultur" med att "fly från verkligheten" är så jävla töntigt. Avatar och Änglavakt med Micke Nyqvist är egentligen ungefär lika "verklighetsnära", med skillnaden att den senare faktiskt HAR ett politiskt budskap.

Du menar väl att "den tidigare har ett politiskt budskap", hoppas jag. Inte den senare. För Änglavakt är bara snömos för newage-medelklass-kärringar.

 

[krank]

Du menar väl att "den tidigare har ett politiskt budskap", hoppas jag. Inte den senare. För Änglavakt är bara snömos för newage-medelklass-kärringar.

Ja, för fan. Såklart. Änglavakt är fruktansvärd.

 

[Rising]

Och när synliggjorde subkulturer arbetarklassen senast? I Sverige?

Punkarna kom från Bagarmossen och hade medelklassföräldrar, rapparna från Södermalm med föräldrar i mediabreschen... och så vidare.

Jag tror att hon snarare pratar om var kulturerna tar avstamp ifrån, och vad de mytologiserar; alltså mer om de som köper hip hop-skivor (och vilka artister som dyker upp i efterdyningarna av att vita medelklasskids banat vägen (kommersiellt sett)) än om artisternas klassbakgrund i sig.

Looptroop var medelklasskids, men deras underdogperspektiv hämtade de från aktiviteter och erfarenheter som de hade gemensamt med sina kamrater (och fans) från Rinkeby, Alby och Hässelby.

Norman Mailer studerade vid Harvard - men han skrev om jazz och arbetarklasskids; och lånade därmed ut sin röst åt de som inte själva kunde skriva.

Skillnaden vi ser nu är att man låter underdogperspektivet komma av att vara nörd; alltså från att ha varit ett missförstått popsnöre i gymnasiet som inte ville vara med och dansa till macarena - eller att man satt och spelade datorspel medan de andra ungarna festade.

Det är väl just det här - att när underdogperspektivet kommer fram i kulturdebatter idag så kommer det främst ifrån nördar; och de tycks snarast undvika att ta avstamp ifrån några angelägna problem i verkligheten. Det är helt enkelt inte hippt att vara arbetarklass längre, och man behöver inte längre vara det för att ändå kunna vara en underdog.

 

[Rising]

Att sammankoppla "nördultur" med att "fly från verkligheten" är så jävla töntigt. Avatar och Änglavakt med Micke Nyqvist är egentligen ungefär lika "verklighetsnära"

Njae... Jag ser en rätt stor skillnad mellan s.k. "magisk realism" (= ett berättargrepp) och eskapistiska genrer; så i den bemärkelsen tycker jag nog att det finns en tillräckligt klar och tydlig skillnad.

Givetvis finns det möjligheter att berätta historier om verklighetens problem även i fantasifulla genrer, men jag tycker att hon gör klokt i att undvika försöka sig på någon gränsdragning, och istället tala om utpräglade fall som går långt ifrån dessa gränsfall.

 

[Arfert]

Det är helt enkelt inte hippt att vara arbetarklass längre

Där har du en poäng, eftersom arbetarklass idag är att vara en ensamstående chilensk tonårsmorsa som jobbar som sjukvårdsbiträde eller städerska, och inte en svettig manlig stålverksarbetare i Storfors eller varvsarbetare på Kockums.

Kuturnissarna tycker det tidigare (tonårsmorsan) är oromantiskt.

 

[Arfert]

...man kanske ska skriva ett underdog-rollspel då...

 

[Fienden]

...man kanske ska skriva ett underdog-rollspel då...

Tips: Spela gûrd i ett frakk-samhälle i Eon. Underdog nog? Seriöst, gûrd finns listat som vapen...

 

[Sollyx_UBBT]

Läste just den här debattartikeln på Aftonbladet. Kortfattat anser skribenten att nördkulturen är ett verklighetsfrånvänt medelklassfenomen, vilkens nyfunna status har bidragit till att urlaka kulturen på viktiga och aktuella frågor. Nördens revansch är medelklassmannens revansch, varvid andra och mer utsatta gruppers perspektiv hamnar i skymundan.

Vad anser ni?

Läs artikeln innan ni svarar.

jag tycker att hon värkar vara grälsjuk bara, många av "nörd" filmerna, böckerna etc har politiska budskap.
och om hon nu inte anser att det räcker så är det hennes problem.

(nu är jag sådan som gärna flyter bort från debbaterna i sig och kommer in på annat så jag ber om ursäkt om jag råkar tappa tråden)

hon anser att vi ska bry oss mer om Romerna men samtidigt klankar hon ner på Nördarna. så gör hon inte själv det hon försöker få andra att inte göra?
det vill säga trycker ner andra människors sätt att tänka.

och Nördar är ofta väldigt politiskt engagerande.

och jisses om alla tänkt som hon hade vi fortfarande ansett att jorden är platt.

och att påstå att nördkulturen inte har humor... okej... hon måste verkligen ta reda på fakta innan hon spyr ut sina gnällartiklar.

 

[Man Mountainman]

Det är fan inte lätt att vara medelklass. Ständigt måste man vakta ryggen.

Problemet är, om jag förstår artikelförfattaren rätt, inte nörden som sådan. Vem kan klandra någon för att stundom fly verkligheten? Är inte det vad bra konst i alla tider låtit oss göra -- samtidigt som den kanske lärt oss något om den? Problemet är väl när medelklassen försöker göra sig själv radikal och outsider genom att framhäva de marginaliserade delarna av sitt eget spektrum, snarare än att acceptera det faktum att samhällets verkliga outsiders alltid kommer att vara de fattiga.

Problemet är alltså inte nörden utan romantiseringen av nörden. Och där håller jag med artikelförfattaren till hundra procent. När medelklassen ska börja romantisera sig själv och sina egna idiotiska små problem, då vill jag kräkas.

 

[Arfert]

Problemet är alltså inte nörden utan romantiseringen av nörden. Och där håller jag med artikelförfattaren till hundra procent. När medelklassen ska börja romantisera sig själv och sina egna idiotiska små problem, då vill jag kräkas.

Dnalor, chockerande nog håller jag med dig till hundra procent. Sådant gör mig också spyfärdig.

 

[Man Mountainman]

Jo, så är det nog, men den här kvinnan tycks ha det ännu mer begränsade perspektivet att kulturen måste ta upp någon viktig samhällsfråga för att ha något existensberättigande.

Fast artikeln handlar ju öht inte om att fastställa några slags "existensberättiganden". Författaren gör ju bara den helt okontroversiella poängen att nördkultur tenderar att vara inåtvänd och navelskådande, och att en kultur som handlar om att romantisera nördkultur därmed nödvändigtvis blir dubbelt inåtvänd och navelskådande. Och därefter framför hon den i min mening ganska sunda ståndpunkten att vårt samhälle inte mår bra av att stora, inflytelserika eller potentiellt inflytelserika folklager uppmuntras av kulturen att blicka inåt mot sina egna små solkiga förehavanden istället för att öppna ögonen för en värld som är i allt större behov av medborgerligt engagemang.

Inget kategoriskt utdefinierande av kulturyttringar alltså, utan en kritik av en oroväckande tendens.

 

[Man Mountainman]

Re: Lite OT, kanske

Lite slående var artikelns slutkläm:

Jag efterlyser en ny generations intellektuella. Det här världsfrånvända är så töntigt, humorlöst och omodernt.

Hon verkar alltså vilja uppmuntra läsaren till engagemang genom att appellera till dennes modemedvetenhet

Hycklande kanske. Samtidigt är det väl så man måste gå till väga om man vill värva medelklassen till någonting.