Nekromanti Blundar vi för verkligheten?

[Man Mountainman]

Re: Bra debattartikel. Jag hatade den.

Live Aid och annan dylik välgörenhet är en särskild form av eskapism. Istället för att engagera sig i det långsiktiga, mödosamma, ofta tråkiga och med nederlag späckade arbetet för att faktiskt förbättra det samhälle man lever i, kan man skicka iväg några hundralappar till svältande barn och känna sig god.

 

[Gurgeh]

Fast artikeln handlar ju öht inte om att fastställa några slags "existensberättiganden".

Här kommer en mening som är ryckt ur sitt sammanhang (i den mån den ens har ett sammanhang -- trots att jag läst debattartikeln flera gånger nu är jag fortfarande inte riktigt säker på vad hon vill eller tycker, utöver att en viss form av kultur och/eller kulturjournalistik är mindre bra än en annan form av kultur och/eller kulturjournalistik):

"Medan 'P3 Kultur' rapporterar om virtuella verkligheter som om det inte fanns romer på flykt, [...]"

Det enda sättet jag kan tolka det på är att hon tycker att P3 kultur borde skippat sitt reportage om virtuella verkligheter eftersom det finns någonting annat som hon anser är viktigare som borde tagits upp istället. Jag borde naturligtvis ha skrivit kulturjournalistik istället för kultur, eftersom det det är denna hon kritiserar i meningen. Så länge romer förföljs bör man inte göra reportage om virtuella världar.

Hur tolkar du det?

För övrigt vet jag knappt vad hon pratar om i hälften av exemplen hon tar upp. Jag har ingen aning om vad brillmodet, surdegstrenden, Hemingwaylooken eller griskindsrätter är för något. Jag kanske har missat det eftersom jag tillbringar för mycket tid i verkligheten.

/tobias

 

[Man Mountainman]

Ja, vilken kulturjournalistik som har ett existensberättigande är väl en annan fråga än vilken kultur som har ett existensberättigande. Utrymmet för kulturjournalistik är trots allt begränsat i Sverige, speciellt om man bara räknar de stora rikstäckande medierna som sr, dagstidningarnas kultursidor etc. En diskussion om vad som skall låtas ta plats på detta utrymme tycker jag helt klart är viktig.

 

[Gurgeh]

Ja, vilken kulturjournalistik som har ett existensberättigande är väl en annan fråga än vilken kultur som har ett existensberättigande. Utrymmet för kulturjournalistik är trots allt begränsat i Sverige, speciellt om man bara räknar de stora rikstäckande medierna som sr, dagstidningarnas kultursidor etc. En diskussion om vad som skall låtas ta plats på detta utrymme tycker jag helt klart är viktig.

Det kan vara så att min syn på kulturjournalistik skiljer sig från hennes. Om romer förföljs, eller arbetare förtrycks vill jag läsa om det i nyhetsdelen, inte på kultursidorna.

/tobias

 

[Man Mountainman]

Att romer förföljs och arbetare förtrycks är knappast någon nyhet

 

[Rising]

Re: Lite OT, kanske

Hon verkar alltså vilja uppmuntra läsaren till engagemang genom att appellera till dennes modemedvetenhet

Hycklande kanske. Samtidigt är det väl så man måste gå till väga om man vill värva medelklassen till någonting.

Heh. Nice call, Dnalor.

 

[Arfert]

Re: Bra debattartikel. Jag hatade den.

Live Aid och annan dylik välgörenhet är en särskild form av eskapism. Istället för att engagera sig i det långsiktiga, mödosamma, ofta tråkiga och med nederlag späckade arbetet för att faktiskt förbättra det samhälle man lever i, kan man skicka iväg några hundralappar till svältande barn och känna sig god.

Kan inte att skänka pengar till exempelvis UNICEF vara ett sätt att delta i det långsamma arbetet att förändra världen? Eller ska man skita i det och engagera sig politiskt på hemmaplan (och låta ungarna svälta ihjäl under tiden)? Utesluter det ena det andra?

 

[Man Mountainman]

Re: Bra debattartikel. Jag hatade den.

Du tänker allt för kategoriskt. Det blir omöjligt att skriva, tänka eller samtala om man ständigt utgår från att varje påstående är absolut. Jag beskriver tendenser, inte metafysiska kategorier huggna i skapelsens urberg.

Välgörenhet är och har alltid varit ett medel för de mäktiga att legitimera och därmed förstärka sin makt. Det betyder inte att välgörenhet är något nödvändigtvis dåligt, men det betyder att ett fokus på välgörenhet är oförenligt med varje verklig kamp för att förändra samhället.

 

[Man Mountainman]

Jag misstänker att ett viktigt skäl till att så många här får ryggmärgsreaktionen "här kommer det nån som ska ha åsikter om min hobby" är en viss skillnad i synsättet på vad rätten att hysa sina egna åsikter innebär. För människor som ofta upplevt att deras åsikter och intressen skiljer sig från det socialt accepterade, kan begäret att få undslippa kritik väga tyngre än respekten för andra människors begär att få ge kritik. Rent juridiskt är det förstås det senare som, principiellt sett, försvaras av yttrandefriheten. Som debatter om burka, religiösa friskolor, Muhammedteckningar etc. bevisar, är förstås att denna dynamik mellan att få ge och att få undslippa kritik finns närvarande även i stora samhällsfrågor, och att rätten att få ge kritik ofta hävdas starkast av de som redan har övertaget, och för vilka kritik alltså är ganska enkel och bekväm att ge.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli är vid 30 års ålder publicerad författe och ges utrymme i Aftonbladet för att förmedla sina åsikter. Hon tillhör, utan tvekan, ett slags elit. Jag tror inte hon riktigt förstår vad hennes kritik av nördhobbyn (i någon bemärkelse av ordet) innebär för de som blir träffade av kritiken (och som förstås, i egenskap av att vara nördar, ständigt tvingats uppleva sina intressen ifrågasatta). För henne faller den helt och fullt under hennes rätt att uttrycka sina åsikter -- åsikter som hon hela sitt liv funnit bekräftade i sin omgivning.

För att göra hennes budskap rättvisa tror jag därför vi måste försöka läsa den som att den inte moraliserar över någon enskild människas val av intressen, utan att den försöker analysera konsekvenserna av vissa större trender i samhället på till exempel klassproblematiker och den medborgerliga medvetenheten.

 

[Eggnot]

Kulturvänstern i ett nötskal. I landet med nära minst sociala klyftor i världen ondgör sig Ferrada-Nolia med anhang över orättvisor - påhittade som faktiska - medan man gottar sig i sitt välmående hem. Man säger sig förstå problem, utsatthet och elände. Att man upplever det själv. Men ändå bor man tryggt och ordnat långt ifrån problemområden, har en inkomst väl över genomsnittet och frossar glatt på bjudtillställningar, fullständigt blind för hyckleriet.

Eller låter det här som den lidande arbetarklassflickan:
http://www.pastan.nu/klubb/min-stockholmskvall-caroline-ringskog-ferrada-noli-1.980158

Vi skall vara oerhört glada över att vi kan roa oss med eskapistiska nöjen. Att vi kan vara nördar, leva tryggt och inte oroa oss för morgondagen. Men det finns absolut INGET hinder för socialt engagemang i detta. Det är absolut INTE ett motsatsförhållande mellan att finna nöjen av "nördsort" och göra sitt yttersta för andras väl och ve. Bara för att man sitter på Tranan och bälgar dyrt rödvin och babblar världsproblem och sedan skriver upprörda artiklar över hur lite folk bryr sig är man inte en bättre människa. Inte heller har man löst något. Den inbitna wow-nörden som i det tysta skänker tusenlappar varje år till rätt hjälpande organisation (rätt som i pengar till behövande, inte diktatorer, styrelsearvoden eller feta traktamenten) har förmodligen gjort fan så mycket mer.

Felet i Sverige är inte att folk inte bryr sig, det är en massmedial elit som får säga alldeles för mycket och kritiseras alldeles för lite för sina skeva världsfrånvända ideal. De som verkligen gör något är ute där nu och kommer knappast till tals i kulturvänsterns finkolumner. Lika lite som Ferrada-Noli m.fl. inte ställer sig och jublar över när Buffet och Gates - ett par av storkapitalismens förgrundsfigurer - donerar summor som får det totala årliga svenska biståndet att likna växelpengar. Nä, bättre att klaga på nördar som inte bryr sig (Gates, någon...) och kräva uppoffringar av andra än att de facto sålla sig till leden av dem som åstadkommer något.

 

[krank]

Vi skall vara oerhört glada över att vi kan roa oss med eskapistiska nöjen. Att vi kan vara nördar, leva tryggt och inte oroa oss för morgondagen. Men det finns absolut INGET hinder för socialt engagemang i detta. Det är absolut INTE ett motsatsförhållande mellan att finna nöjen av "nördsort" och göra sitt yttersta för andras väl och ve. Bara för att man sitter på Tranan och bälgar dyrt rödvin och babblar världsproblem och sedan skriver upprörda artiklar över hur lite folk bryr sig är man inte en bättre människa. Inte heller har man löst något. Den inbitna wow-nörden som i det tysta skänker tusenlappar varje år till rätt hjälpande organisation (rätt som i pengar till behövande, inte diktatorer, styrelsearvoden eller feta traktamenten) har förmodligen gjort fan så mycket mer.

Felet i Sverige är inte att folk inte bryr sig, det är en massmedial elit som får säga alldeles för mycket och kritiseras alldeles för lite för sina skeva världsfrånvända ideal. De som verkligen gör något är ute där nu och kommer knappast till tals i kulturvänsterns finkolumner. Lika lite som Ferrada-Noli m.fl. inte ställer sig och jublar över när Buffet och Gates - ett par av storkapitalismens förgrundsfigurer - donerar summor som får det totala årliga svenska biståndet att likna växelpengar. Nä, bättre att klaga på nördar som inte bryr sig (Gates, någon...) och kräva uppoffringar av andra än att de facto sålla sig till leden av dem som åstadkommer något.

Tja, det är ju kul att du tycker att det är relevant att blanda in saker vi inte kan veta något om (artikelförfattarinnans vinvanor) istället för att bemöta argumenten. Jag håller inte heller med, men att hålla på och lajja om "kulturvänstern" är bara trams.


F.ö: Visst, det är skitbra att Gates m.fl fixar lite samvete genom att skänka pengar. Problemet är dock det system som gör det nödvändigt att skänka pengar, dvs samma system som skapat orättvisorna från början.


På samma sätt som det inte finns någon motsägelse mellan nördkultur och socialt engagemang så finns det givetvis ingen motsägelse mellan att skriva artiklar och att ha ett socialt engagemang.


"Kulturvänstern" är ett lika idiotiskt uttryck som "verklighetens folk" eller "kommunistvänstern"; det är liksom bara larv.

 

[Arfert]

Eller låter det här som den lidande arbetarklassflickan:
http://www.pastan.nu/klubb/min-stockholmskvall-caroline-ringskog-ferrada-noli-1.980158

Riche? Te på Hotell Diplomat eller Vetekatten? Äta på Bakfickan (på Operakällaren) eller Lao Wai? Barhäng på Tranan eller Spy Bar? Och så vidare...

Tjejen måste ju vara GJORD av pengar, eller ha en rik kille. Fan, de där vanorna hade jag inte ens råd med när jag jobbade på Brindfors. GLASSIIIIGT!

 

[Eggnot]

Tja, det är ju kil att du tycker att det är relevant att blanda in saker vi inte kan veta något om (artikelförfattarinnans vinvanor) istället för att bemöta argumenten.

Hon framförde enligt mig inga vettiga argument till att börja med bara ideologiska floskler. Det jag fann smått relevant bemötte jag. Om du ser några djupare argument, ha så kul.

Vad gäller vinvanor; hon kallar rödvin favoritdrickat för stunden och föredrar att hänga på Tranan. Tycker du vinlistan är billig? http://www.tranan.se/

Nu var ju självfallet inte syftet att beskriva exakt vad hon gör - vilket du ändock sköt in dig på - utan såklart förlöjliga den arketyp hon så tydligt speglar. Om du inte kan se diskrepansen och hyckleriet i hennes vurmande om arbetarklass och distanserande (som medelklassens nördtyper enligt henne hänger sig åt) i aftonbladet mot hur hon glättigt och skrytsamt beskriver sig själv i på stan får du gå tillbaka och läsa igen. Som sagt var: kulturvänstern i ett nötskal.

 

[Arfert]

Jag blev faktiskt lite förvånad över hennes vanor, de är snarare vanorna för en överklasstjej än en vanlig popvänsterbrud (som sällan hamnar på nåt dyrare än Roxy på Söder). Hon går på Cadierbaren... Mycket arbetare där.

Och att hon dessutom dissar ställen som Pet Sounds visar att hon vill distansera sig från södermalms-brudar med enklare smak. Visst, jag har också hängt på PA (som är jävligt bra), men det stället är på tok för dyrt för vanligt folk.

 

[Ond bråd död]

Varför är de uttrycken larv?

 

[krank]

Varför är de uttrycken larv?

Eftersom de saknar egentligt förklaringsvärde; de är enbart nedsättande stereotypa etiketter en viss typ av människor tycker om att klistra på sina motståndare för att slippa bemöta deras argument.

Och jag tycker att det är ganska larvigt, och definitivt föga konstruktivt, att komma dragandes med dem. Att använda dem signalerar tydligt att man helt saknar antingen förmåga eller intresse att faktiskt diskutera, utan mest vill basunera ut sina åsikter oavsett respons - eller kanske just för att man vill provocera fram respons. Trollande, alltså - mer eller mindre medvetet.

 

[Svarte Faraonen]

Varför är de uttrycken larv?

Eftersom de saknar egentligt förklaringsvärde; de är enbart nedsättande stereotypa etiketter en viss typ av människor tycker om att klistra på sina motståndare för att slippa bemöta deras argument.

Och jag tycker att det är ganska larvigt, och definitivt föga konstruktivt, att komma dragandes med dem. Att använda dem signalerar tydligt att man helt saknar antingen förmåga eller intresse att faktiskt diskutera, utan mest vill basunera ut sina åsikter oavsett respons - eller kanske just för att man vill provocera fram respons. Trollande, alltså - mer eller mindre medvetet.

När jag använder termen "kulturvänstern" brukar jag alltid se den som inkluderande mig själv på åtminstone ett hörn. Den beskriver liksom någon sorts existerande subkultur vars vanor ibland kan vara intressanta att granska, även om termens funktion som buzzword gör den svårutnyttjad.

 

[Telash]

Tycker det är mest komiskt att folk fortfarande pratar i klasser. I synnerhet undrar jag vad som är skillnaden på arbetarklassen och medelklassen.
Själv är jag arbetslös, får inte en spänn av staten. Väntar tålmodigt på att få startaegetbidrag av staten, hela imponerande 3200kr per månad.
Jag kan ju knappast tillhöra arbetarklassen (arbetar ju inte) så då borde jag per automatik tillhöra medelklassen, eller någon typ av underklass. Skulle hemskt gärna tillhöra arbetarklassen i så fall.

Jag undrar om det inte egentligen är insändaren själv som stoppat huvudet i sanden och lever kvar på industriåldern.

 

[Vitulv]

Kulturvänstern i ett nötskal. I landet med nära minst sociala klyftor i världen ondgör sig Ferrada-Nolia med anhang över orättvisor - påhittade som faktiska - medan man gottar sig i sitt välmående hem. Man säger sig förstå problem, utsatthet och elände. Att man upplever det själv. Men ändå bor man tryggt och ordnat långt ifrån problemområden, har en inkomst väl över genomsnittet och frossar glatt på bjudtillställningar, fullständigt blind för hyckleriet.

Eller låter det här som den lidande arbetarklassflickan:
http://www.pastan.nu/klubb/min-stockholmskvall-caroline-ringskog-ferrada-noli-1.980158

Vi skall vara oerhört glada över att vi kan roa oss med eskapistiska nöjen. Att vi kan vara nördar, leva tryggt och inte oroa oss för morgondagen. Men det finns absolut INGET hinder för socialt engagemang i detta. Det är absolut INTE ett motsatsförhållande mellan att finna nöjen av "nördsort" och göra sitt yttersta för andras väl och ve. Bara för att man sitter på Tranan och bälgar dyrt rödvin och babblar världsproblem och sedan skriver upprörda artiklar över hur lite folk bryr sig är man inte en bättre människa. Inte heller har man löst något. Den inbitna wow-nörden som i det tysta skänker tusenlappar varje år till rätt hjälpande organisation (rätt som i pengar till behövande, inte diktatorer, styrelsearvoden eller feta traktamenten) har förmodligen gjort fan så mycket mer.

Felet i Sverige är inte att folk inte bryr sig, det är en massmedial elit som får säga alldeles för mycket och kritiseras alldeles för lite för sina skeva världsfrånvända ideal. De som verkligen gör något är ute där nu och kommer knappast till tals i kulturvänsterns finkolumner. Lika lite som Ferrada-Noli m.fl. inte ställer sig och jublar över när Buffet och Gates - ett par av storkapitalismens förgrundsfigurer - donerar summor som får det totala årliga svenska biståndet att likna växelpengar. Nä, bättre att klaga på nördar som inte bryr sig (Gates, någon...) och kräva uppoffringar av andra än att de facto sålla sig till leden av dem som åstadkommer något.

Superbra inlägg, tack!

 

[Vitulv]

Varför är de uttrycken larv?

Eftersom de saknar egentligt förklaringsvärde; de är enbart nedsättande stereotypa etiketter en viss typ av människor tycker om att klistra på sina motståndare för att slippa bemöta deras argument.

Och jag tycker att det är ganska larvigt, och definitivt föga konstruktivt, att komma dragandes med dem. Att använda dem signalerar tydligt att man helt saknar antingen förmåga eller intresse att faktiskt diskutera, utan mest vill basunera ut sina åsikter oavsett respons - eller kanske just för att man vill provocera fram respons. Trollande, alltså - mer eller mindre medvetet.

"Kulturvänstern" är ett utmärkt begrepp att använda sig av. Precis som alla typer av definitioner har begreppet sina brister (det finns alltid folk som spretar lite) men i stort sett förstår de allra flesta vad man menar när man använder ordet.

"Verklighetens folk" är en lite mindre nedsättande variant av "vanlig människa" eller "Svenne Banan". Många människor känner igen sig i begreppet. Att du inte gillar det är helt ointressant i sammanhanget, eftersom begreppet redan fått fäste och därmed legitimitet.