Nekromanti Bokstavstroende

[Andy]

Jag har på senare tid blivit mer och mer bokstavstroende till rollspel. Jag anser att om jag väljer att spela i en färdigskriven kampanjevärld så ska jag, om jag är spelledare, och mina spelare ska vara trogna det som står i böckerna som publicerats till rollspelet. Det är ett bra sätt för att alla som är med å spelar kunna ha en god chans att få samma bild av världen (om alla läser böckerna vill säga). Jag tycker att det är en viktig uppgift för spelledaren att använda sådan som finns skrivet och använda alla krokar, rasbeskrivningar, geografiska platser och historiska händelser som finns. Att, som SL, ständigt hitta på nya och egna saker bara leder till lapptäcke (se bara på alla äventyr som gavs ut till ereb Altor. Alla författare vill ha sin egna lilla skådeplats för sina äventyr och allt bra som fanns skrivet i redan utgivna produkter användes inte).

EXEMPEL: Om jag spelleder ett trudvangsäventyr och vill att det ska finnas dvärgar som älskar vatten och alla är sjömän så är jag fel ute. Dvärgar, så som de är skrivna, bor i bergen och har ingen naturlig kontakt med havet, och gillar det därför inte. Det finns istället människofolk eller yrken som jag kan använda istället för havsdvärgar. Jag ska vara trogen det som är skrivet.
Däremot tycker jag att det är helt okej om EN rollperson vill vara en dvärg som är piratkapten. Då bryts konventionen för att skapa en spännande karaktär. Men den karaktären blir bara spännande om han/hon är ensam om att vara en sjökaptensdvärg, inte om det finns massa dvärgar som är havsvargar och blockadbrytare. Många filmers huvudpersoner är uppbyggda så. Hjälten är ensam om att kunna något som andra som är som honom inte kan.

Därför gillar jag inte när spelmakare lägger in brasklappen: "Det är upp till dig och din spelgrupp att göra vad du vill med regelrna och världen". Vi vet att vi får göra vad vi vill. Men det viktiga är, vad har du som spelskapar tänkt.

Hur mycket moddar du färdigskrivna spelvärldar och blir de bättre av de ändringar som du gör?

 

[krank]

Oftast helt och hållet, eftersom spelvärldsskapare generellt är dumma i huvudet. De skapar raser som är fula sterotyper, världar som är lapptäcken av olika missuppfattade versioner av våra kulturer, och metaplotter som antingen är ogenomtänkta, inte hänger ihop, eller helt enkelt är trista.

Det enda rimliga är således att se alla rollspelsböcker som verktygslådor. Spelare läser ändå inte böcker, ens om man vill att de ska göra det, så där finns inga problem. Jag älskar GURPS, inte för regelsystemet (som suger djävulens penis) utan för att deras tilläggsböcvker till större delen är just verktygslådor. Tag exempelvis boken Gurps Steampunk. Den kunde ha varit en egen värld, men nu är den istället allt man som SL behöver för att skapa sig en alldeles egen steampunkvärld; man får läsa om genren som sådan, olika element, grejer som kan vara bra att tänka på, olika viktiga uppfinnare och uppfinningar, viktiga politiska händelser som kunde gått annorlunda... Kort sagt, en rejäl verktygslåda.

Framförallt gäller detta fantasy, eftersom fantasyförfattare tycks sorgligt oförmögna eller ovilliga att gå ifrån den urtrista standardfantasymallen. Vi har alltid dvärgar, alver, orcer - ofta troll. Ibland får de nya namn, men de är fortfarande samma gamla trista tolkieneska parodier av människor. Helt värdelöst. Samma gamla trista romersk-grekisk-nordisk-inspirerade polyteistiska metaplot med olika gudar och jävelskap. Och när något företag försöker göra något eget (Som Gemini, med sin monoteistiska religion/metaplot), då blir de utskällda.

Helst och mest spelleder jag i nutida miljö, och då har vi liksom redan världens ramar - titta ut genom fönstret, liksom. Spelarna vet vad USA är och vilken roll olja spelar i ekonomin och så vidare. Det de däremot inte vet är sånt deras rollpersoner inte heller vet, så att säga - det övernaturliga, det fantastiska, som vanligt folk inte känner till.



Men, för att sammanfatta: Spelvärldsskrivare är till 99% en hoper slan, vars verk jag torkar mig i arslet med. Jag köper inte ens rollspel för att spela dem; jag köper rollspel för att få inspiration till mina egna skapelser.

 

[w176]

Jag håller med om vikten att i många spelstilar att alla spelare skall ha samma bild av världen, och lika så håller jag med om att vi vissa spelstilar är det viktigt att spelvärlden är konsekvent och ska hänga ihop logiskt.

Att utgå från böckerna kan ju vara ett sätt att uppnå dessa saker, men jag tycker man lika gärna kan diskutera fram hur man väljer att gå ifrån det skrivna och hur saker hänger ihop i ens egen version.

Ex: ”Vi spelar OWoD, men i vår version finns det inte sabbat eller anarker och ingen av klanerna är oberoende utan allt finns inom Camarillan (vilken självklart inte har ett namn då det är den enda organisationen).”
”Vi spelar Star wars, men vi tar bort hela grejen med att the force har en ljus och en mörk sida så att allt bara blir olika färgskalor.”

Diskuterar man igenom det blir det ändå logiska och konsekventa världar som alla spelare har ungefär samma bild av.

Förändringen man väljer att göra sker av en anledning, för attutforska något med en lite annorlunda koncept tema- eller stämningsmässigt än orginalspelet. Inte nödvändigtvis bättre eller sämre, men något man inom just den spelgruppen tror skulle vara mer intressant av någon anledning.

 

[Krille]

Hur mycket moddar du färdigskrivna spelvärldar och blir de bättre av de ändringar som du gör?

Jag vill åtminstone prova ett rollspel så som det är tänkt innan jag moddar det. Det ligger trots allt ett antal timmar eftertanke, konstruktion och speltest bakom ett spel, och det vore att idiotförklara spelkonstruktören om man hivar ut det där innan man vet om det funkar.

Gäller det licensspel är det ofta licensen som gör att jag funderar på att spela det. I så fall är jag ännu hårdare - då krävs det mycket till för att jag ska ändra något. Jag är ju ute efter den stämning och den miljö som originallicensen har, och bygger man om licensens miljö så har man ju inte längre den stämningen och miljön.

Det kan förstås hända att jag vill frångå licensen av någon anledning, men det är i så fall ett specialfall och ofta ett formexperiment. Det är för mig en jefla skillnad på att spela Star Wars och att spela Star Wars fast utan sidor i Kraften. Det senare kan vara ett intressant experiment, men det är inte Star Wars.

 

[Basenanji]

Jag tycker inte att jag moddar speciellt mycket alls, faktiskt. Däremot brukar spelarna vilja modda en hel del. Ibland alldeles för mycket: "Jag vill vara en barbar som är jättesmart och skriver böcker men som också är ninjasnabb och har ett automatgevär i den här fantasyvärlden! Går det? Åmme, varför inte?!".

Men jag vill sällan strypa en idé eftersom jag inser att spelarna tänder på den, istället försöker jag be dem förklara hur deras idé hänger ihop med det aktuella speluniversat.
Vilket inebär att jag kompromissar och de får som de vill. Åtminstone oftare än annars. vilket oftast rubbar systemet till spelarnas fördel och balansen blir lite skev...

[Förutom när vi körde 'Red Hand of Doom'. Då var jag rätt hård- och givetvis innebar det att dödligheten bland rollpersonerna blev rekordhög. Ändå tyckte jag att det var rätt kul... Men så är jag också en sån där märklig SadistDM innerst inne...]

Jag uppfattar det som ett dilemma att en del rollspelare gillar att läsa stora mängder text för att sedan använda sig av denna kunskap i spelet- medan andra helst vill 'tuta och köra'. Den senare gruppen har då ofta en egen syn på system, verklighet, mytologi, vad som är spännande etc. Att anpassa sig till ett spel/värld/system går liksom inte, för det är för krävande.

Så- det handlar nog återigen väldigt mycket om att få spela med rätt sorts spelare.

/Basse

 

[Andy]

Spelare och spelstil har du alldeles rätt i. Och det kan vara där som problemet ligger. Jag är en spelare som älskar att läsa på och i spel kunna referera till saker som jag har läst. Jag har en erfarenhet av detta och ibland kan jag till och med sätta SL på prov genom att göra så.

Däremot gillar jag inte de där spelarna som skiter i världen och bara vi köra. De är alltid samma karaktär (fast annat utseende) och de kör sina räjs. Usch!

 

[Basenanji]

Uppdatering

En annan grej apropo moddande.

Något jag avskyr är när man moddar ett samberättaraktigt spel till att bli ett speligt spel, eller tvärtom.

Det tycker jag är den sämsta sortens moddande.

/Basse, så kan det gå om man är rollspelare och regel-autist.

 

[Andy]

Re: Uppdatering

Vilken pik! Jag duckar och förtränger detta inlägg. (Skrattar högt)

 

[Vitulv]

Jag anser att det sällan finns anledning att inte vara bokstavstrogen. Eftersom du har valt en fantasyvärld som exempel så utvecklar jag det lite;

Om nu spelledaren vill ha sjöfarande dvärgapirater så behöver det inte nödvändigtvis stå i kontrast till det Trudvang Riotminds skapat. De beskrivna delarna av kampanjvärlden omges av ett gigantiskt hav, och vad som döljer sig bortom horisonten, på fjärran öar (eller rent av kontinenter) har lämnats mer eller mindre öppet av spelskaparna. Så om det under en kampanj dyker upp rokjärnsskodda krigsskeppskolosser med blodröda segel och tågvirke av kedjor, framförda av mörka dvärgar med brinnande blick, strider det inte mot Riotminds Trudvang. De beskrivna dvärgklanerna går inte gärna till sjöss, men vad som döljer sig bortom kampanjvärldsböckerna är helt upp till spelledaren och spelgruppen att komma fram till.

Det är ju liksom en av fördelarna med att spela i en annan värld än vår egen. Det går aldrig att som spelskapare täcka in allt och man skapar därmed (frivilligt eller ofrivilligt) en arbetsyta för den som vill utveckla kampanjvärlden.

Vad som döljer sig bortom havets horisont, djupt i underjorden eller i de mörka skogarna är det som skiljer ditt Trudvang från mitt. Då blir kampanjvärlden unik för varje enskild spelgrupp. Så är det, och så skall det vara.

Trots dvärgpiraterna i mitt exempel motsäger jag inte Riotminds, eller hur?

Utöver detta infogande av nya element i en existerande spelvärld får man heller inte glömma kampanjens påverkan på världen. Om man inte enbart håller sig till grisodling, utan eftersträvar antingen politiskt rävspel eller episka äventyrarkampanjen så kommer ens äventyr att på ett eller annat sätt påverka kampanjvärlden. Kungar dräps, liksom drakar. Städer bränns till grunden och trollkarlar frammanar demoner. Det påverkar såklart spelvärlden, utan att det täcks i kampanjböckerna. Snösaga har ju till exempel påverkat hela vildland, och får eftertryck i Osthem på olika sätt. Eftersom det är en officiell kampanj har Riotminds låtit det få avtryck i senare kampanjböcker, men även en hemskriven kampanj av samma magnitud borde få konsekvenser, eller hur?

Så ja, jag förderar att vara bokstavstrogen, men det utesluter inte att min kampanjvärld rör sig i en annan riktning än den ursprungliga.

 

[Andy]

Det där var bra och det ska jag ta fasta på.

Även om jag inte är intresserad av att utveckla saker som finns bortom horisonten. Men det har med min smak att göra, inte så mycket om någonting annat.

Jag håller också med dig om att saker som händer när man spelar ska få avtryck i världen. Den är i rörelse, så att säga. Jag måste erkänna att jag (mina spelgrupper) är dåliga på det eller också kanske vi spelar för få spelmöten med ett och samma spel för att det ska hinna hända något häftigt i världen. Men det är riktigt coolt när det händer.

 

[Pom]

Jag tycker spelvärldskonstruktion är en av de roligare delarna med rollspelande. Fast jag hatar total frihet, det är bara förlamande för mig. Men så snart det finns hinder här och var får min kreativitet något att arbeta med.

När jag använt färdiga världar har jag därför varit noga med att hålla mig till vad som är skrivet. Däremot har jag gärna lagt till saker "mellan spjälorna". Men jag håller helt med dig. Köper jag en rollspelskampanj skall den banne mig innehålla exakta förhållanden, inget förbaskat "du får hitta på själv vad det skall stå i produkten du betalat pengar för". Sådant gör mig riktigt sur.

När jag drar igång en ny kampanj försöker jag sondera först om spelarna är intresserade av konceptet, inklusive begränsningar på vad man kan spela för slags figurer. Jag är rätt sträng i början av en kampanj. Vill jag inte ha dvärgar så blir det inga dvärgar. Däremot, om någon senare i kampanjen vill eller måste byta till en ny karaktär, då är jag flexiblare. Kampanjens "vanlighetsläge" har då redan etablerats och en dvärg blir sant ovanlig.

Nå.

Ibland uppstår specialfallet att det skrivna kolliderar med det skrivna. Då menar jag inte slarvmotsägelser i brödtexten, utan att det finns andra källor utanför rollspelsprodukten som kan ha viss tyngd.
Exemplet Dragonlance: Kampanjen började som en bokserie som gavs ut parallellt med en äventyrsserie. För varje bok/äventyr blev skillnaderna mellan bok och äventyr större och större. Detta var oundvikligt och i viss mån medvetet. Men jag kände mig inspirerad av böckerna och gjorde vissa ändringar som gick mer åt deras håll.
Då innebar alltså mitt bokstavstroende revisionism.

Men det är nu många år sedan jag inspirerades så av en färdig kampanj. Däremot har andra medier inspirerat mig och där har jag pendlat mellan bokstavstroende och omtolkningar. Jag gjorde en kampanj inspirerad av Slaìne, men utan honom och med massvis av förändringar. Där var det stämningen jag ville åt. Sedan spelleder jag för närvarande en Xenakampanj. Där är jag rabiat bokstavstroende men bara avseende själva TV-serien. Det finns också så breda mellanrum mellan spjälorna att jag kan stoppa in alla möjliga saker jag tycker passar i stämningen.

 

[krank]

Köper jag en rollspelskampanj skall den banne mig innehålla exakta förhållanden, inget förbaskat "du får hitta på själv vad det skall stå i produkten du betalat pengar för".

Själv blir jag snarare sur när det är just exakt och petimeteraktigt. Vafan, jag ville ju bara ha lite inspiration, komma här och lasta ner mig med en massa meningslöst trams jag ändå inte kommer att använda? Jag avskyr när jag tvingas betala för fler sidor än jag behöver, så att säga.

 

[DesertRain]

Jag brukar undvika att ändra allt för mycket i spelvärlden, det blir bara en massa extra grejer att hålla i minnet. Dock brukar jag ändra på vissa detaljer om de är helt befängda, men det brukar inte bli så mycket. Som exempel har jag kraftigt ökat antalet tiraker i Eons spelvärld, från ca 1 million till kanske 5.

 

[krank]

Jag brukar undvika att ändra allt för mycket i spelvärlden, det blir bara en massa extra grejer att hålla i minnet.

Det är just därför jag föredrar världar som är skrivna på ett sätt som inte innebär detaljism. Eon etc är lite för mycket micromanagement för min smak. Kontrastera mot vår vanliga värld: Där behöver jag bara komma ihåg de "övernaturliga" prylarna eftersom det bara är de som skiljer sig. Resten har spelarna redan koll på.


Rent generellt är dessutom Eon i mina ögon ganska tråkig standardfantasy. Se min tidigare kommentar om att byta namn på saker. Och tråkigast av allt är den där förbannade detaljismen; om allt i spelvärlden ska bestämmas av spelmakarna, då har jag som SL alltså inte någon uppgift?

Det mesta i de flesta fantasy- och SF-världar är helt fucked up. Ofta för att spelskaparna inte tänkt efter vad gäller politik, kultur, geografi, historia etc... Nöär man dessutom (som i Eon) försöker göra en hyperdetaljerad värld blir det mest... snett, i mina ögon.

Om jag skulle spelleda Eon skulle jag vara tvungen att kasta ut 90% av det existerande spelmaterialet eftersom det är överflödigt, kasst skrivet och ofta direkt befängt, och 100% av det existerande regelsystemet, eftersom det som helhet är befängt både ur realismsynpunkt och ur detaljsynpunkt (det påstår sig vara enkelt och realistiskt och är ingetdera).

Det finns ett par spelvärldar som är välskrivna, där kan man rädda säkert 50% av materialet. Men generellt tycker jag att skrivna spelvärldar är dels fantasilösa (gäller 99% av all fantasy), ogenomtänkta (gäller 99% av all SF) eller helt enkelt alldeles för detaljistiska.

 

[Pom]

Själv blir jag snarare sur när det är just exakt och petimeteraktigt. Vafan, jag ville ju bara ha lite inspiration, komma här och lasta ner mig med en massa meningslöst trams jag ändå inte kommer att använda? Jag avskyr när jag tvingas betala för fler sidor än jag behöver, så att säga.

Jag ser det så här: inspiration kan man få från alla möjliga håll, ofta lite oväntat. En musiksnutt, en promenad, en rolig sten, allt möjligt kan om man har tur inspirera en. Men det är mest en knuff att börja tänka själv och en känsla att sträva efter.

Lite mer kvalificerad inspiration/information om en värld kan man få av filmer, böcker, ickerollspel, operor och andra sammanhängande saker. Det kan inspirera till grundstämningar i spelvärlden, men också servera hela sjok spelvärld på ett bräde som man kan sno rakt av eller omtolka lite. Men det är inte avsett att spelas i rakt av. Lite omtolkning behövs och (för oss regelspelare) omkodning i regeltermer.

Men skaffar man något så specialiserat som en rollspelskampanj, då förväntar jag mig något annat än en bok eller ett musikstycke. Jag förväntar mig att sådant som bara rollspelare är intresserade av finns där. Jag förväntar mig att spelmakarna har förädlat inspirationen till något som har direkt bäring på rollspelandet.

Inspiration finns överallt. Rollspelskampanjer finns bara i rollspelskampanjer.

 

[krank]

Men skaffar man något så specialiserat som en rollspelskampanj, då förväntar jag mig något annat än en bok eller ett musikstycke. Jag förväntar mig att sådant som bara rollspelare är intresserade av finns där. Jag förväntar mig att spelmakarna har förädlat inspirationen till något som har direkt bäring på rollspelandet.

Inspiration finns överallt. Rollspelskampanjer finns bara i rollspelskampanjer.

Inspiration finns överallt; men rollspelsinspiration är mer specifikt. Den inspiration man får "överallt" är ofta inte alls anpassad för det interaktiva medium rollspel innebär; det är linjära plots och platta karaktärer, en film har helt andra sätt att berätta än vad rollspel kan ha. Det märks också på de rollspelsäventyr folk skriver: De är hårt styrda, linjära och har mest en massa platta, tråkiga SLP:er.

Det jag letar efter i en rollspelskampanj eller annan rollspelsprodukt (säg, världs/genrebok) är rollspelsinspiration, med ickelinjära problem, intrigmakeri etc som kräver interaktion med spelarna. Sådant lämpar sig bäst om det presenteras överskådligt.

Jag menar, detaljer jag kan hitta på wikipedia. De behöver inte spendera tre sidor med att förklara hur äppelodling går till, det kan jag läsa på om själv. I rollspelsprodukter vill jag egentligen bara läsa sådant jag inte kan hitta via 5 minuter på internet eller genom att spendera tio minuter med att tänka till lite.


Undantaget är när det görs på verktygslådevis; Gurpsböcker är strålande här. Utan att tvinga på mig någonting alls erbjuder de en jäkla massa möjligheter, genom att helt enkelt samla en massa information om en företeelse och formatera den på rollspelsvis. Fast även de blir ofta kruttorra.


Jag avskyr verkligen när folk snor saker rakt av till sina spelvärldar. Det är inte inspirerat, det är bara kasst och fantasilöst.

 

[MrG]

Jag har nog ambitionen att ge det en test först, men det var å andra sidan länge sedan jag hann testa något nytt (utöverkonventspel). Har jag spelat det så moddar jag gärna och det blir förbättringar då

Den gång i tiden jag spelade köpeäventyr så moddade jag ofta direkt för att det skulle passa kampanjen och karaktärerna.

Också när jag moddar i världar är det alltid för att det ska vara mer intuitivt för mig, alt för att det ska bli bättre historier.

-Gunnar

 

[Mr.Walker]

Jag tycker det är bra om man är trogen spelvärlden så mycket som möjligt. Även om det egentligen spelar någon roll så länge SL och spelarna tycker det är roligt.

Däremot tycker jag man aldrig ska låta några "låtsas regler" hindra en från att skriva ett visst äventyr, att begränsa
ens fantasi.

 

[Johan K]

Hur mycket moddar du färdigskrivna spelvärldar och blir de bättre av de ändringar som du gör?

Själva spelvärdar moddar jag inte mycket alls faktiskt. Är jag nöjd med en värld, som t. ex Trudvang så moddar jag inte alls faktiskt. Utan använder den som den är. Regler därimot så blir det nog som så att vi iaf testar som det är i böckerna, är vi inte mindre nöjda så trixar vi lite & kommer på vad som passar oss i gruppen.

/ Johan K, som blev däckad av mätthet pga tacco-paj

 

[DesertRain]

Ok, Eon är väldigt detaljerat, men det tycker jag är ganska skönt. Då slipper jag sitta och hitta på en massa nya städer, länder, folkslag osv utan kan koncentrera mig på att skiva kampanjer och äventyr istället för att först ändra på mer än hälften av allt material.