Andy
Vila i frid
Jag har på senare tid blivit mer och mer bokstavstroende till rollspel. Jag anser att om jag väljer att spela i en färdigskriven kampanjevärld så ska jag, om jag är spelledare, och mina spelare ska vara trogna det som står i böckerna som publicerats till rollspelet. Det är ett bra sätt för att alla som är med å spelar kunna ha en god chans att få samma bild av världen (om alla läser böckerna vill säga). Jag tycker att det är en viktig uppgift för spelledaren att använda sådan som finns skrivet och använda alla krokar, rasbeskrivningar, geografiska platser och historiska händelser som finns. Att, som SL, ständigt hitta på nya och egna saker bara leder till lapptäcke (se bara på alla äventyr som gavs ut till ereb Altor. Alla författare vill ha sin egna lilla skådeplats för sina äventyr och allt bra som fanns skrivet i redan utgivna produkter användes inte).
EXEMPEL: Om jag spelleder ett trudvangsäventyr och vill att det ska finnas dvärgar som älskar vatten och alla är sjömän så är jag fel ute. Dvärgar, så som de är skrivna, bor i bergen och har ingen naturlig kontakt med havet, och gillar det därför inte. Det finns istället människofolk eller yrken som jag kan använda istället för havsdvärgar. Jag ska vara trogen det som är skrivet.
Däremot tycker jag att det är helt okej om EN rollperson vill vara en dvärg som är piratkapten. Då bryts konventionen för att skapa en spännande karaktär. Men den karaktären blir bara spännande om han/hon är ensam om att vara en sjökaptensdvärg, inte om det finns massa dvärgar som är havsvargar och blockadbrytare. Många filmers huvudpersoner är uppbyggda så. Hjälten är ensam om att kunna något som andra som är som honom inte kan.
Därför gillar jag inte när spelmakare lägger in brasklappen: "Det är upp till dig och din spelgrupp att göra vad du vill med regelrna och världen". Vi vet att vi får göra vad vi vill. Men det viktiga är, vad har du som spelskapar tänkt.
Hur mycket moddar du färdigskrivna spelvärldar och blir de bättre av de ändringar som du gör?
EXEMPEL: Om jag spelleder ett trudvangsäventyr och vill att det ska finnas dvärgar som älskar vatten och alla är sjömän så är jag fel ute. Dvärgar, så som de är skrivna, bor i bergen och har ingen naturlig kontakt med havet, och gillar det därför inte. Det finns istället människofolk eller yrken som jag kan använda istället för havsdvärgar. Jag ska vara trogen det som är skrivet.
Däremot tycker jag att det är helt okej om EN rollperson vill vara en dvärg som är piratkapten. Då bryts konventionen för att skapa en spännande karaktär. Men den karaktären blir bara spännande om han/hon är ensam om att vara en sjökaptensdvärg, inte om det finns massa dvärgar som är havsvargar och blockadbrytare. Många filmers huvudpersoner är uppbyggda så. Hjälten är ensam om att kunna något som andra som är som honom inte kan.
Därför gillar jag inte när spelmakare lägger in brasklappen: "Det är upp till dig och din spelgrupp att göra vad du vill med regelrna och världen". Vi vet att vi får göra vad vi vill. Men det viktiga är, vad har du som spelskapar tänkt.
Hur mycket moddar du färdigskrivna spelvärldar och blir de bättre av de ändringar som du gör?