Nekromanti Boktips sökes: Bra Fantasy?

[DynamicMan]

Jag är en sådan där som har varit rätt less på fantasygenren ett bra tag. Men nu tänkte jag ge den en chans igen och åtminstone försöka ta mig igenom några av de där stora klassiska böckerna/bokserierna som jag missat eller som jag läste i typ mellanstadiet och inte minns något alls utav. Och kanske hitta några dolda pärlor med för den delen.

Så då är frågan vilka böcker, bokserier eller författare som bör prioriteras? Vilka klassiker tycker ni är viktigast? Vilka verk är överskattade och bäst att undvika? Finns det bra fantasyböcker som fått för lite uppmärksamhet?

Alla tips mottages med tacksamhet, men jag blir så klart extra glad för tips som kommer paketerade med en liten motivering.

 

[Kärlekscraft]

A Song of Ice and Fire av George r.r. Martin - du kan dock bara läsa de tre första böckerna om du börjar läsa i Juni när säsong 4 av tv-serien slutar - som jag. :grin:

Spoiler: kommentarer

Annars har jag inga bra andra tips.

A Song of Ice and Fire står på listan, men kanske inte högst upp i och med att jag började se teveserien och trivs rätt bra med det än så länge. Och jag tror sambon skulle bli avundsjuk om jag visste vad som ska hända innan hon gör det.

TV-serien är mycket bättre dessutom! Nu har den kommit ikapp mig och jag är väldigt nöjd med det

 

[God45]

Inte klassiker men Dave Gross håller på att skriva en mycket bra fantasy serie som en del av Pathfinder novellerna, Radovan och Jeggare serien. Serien följer två halvmänskliga privatdetektiver, den adliga halv-alven Jeggare och det ex-kriminella djävulsblodet Radovan, medan de utreder brott och annat i olika delar av en fantasy värld. Varje bok i serien har dessutom en egen sub-genre vilket ger lite mer omväxling.

De hela böckerna är:

Prince of wolves som har ett ghotiskt skräck teman.

Master of devils som har en Kung-Fu films sensibilitet.

Queen of thorns som är en klassisk Epic fantasy.

Och King of chaos som är inspirerad av krigsfilmer så som Saving private Ryan.

Är du nyfiken kan du börja med novellen Hell's Pawns som finns tillgänglig via e-pub och Ibooks och som är första ställen karaktärerna dök upp på. Den är rätt kort, kostar runt 40 kr och om du gillar den kommer du gilla resten av serien. http://paizo.com/products/btpy8k9l?P...lls-Pawns-ePub


Oh, och sedan måste jag rekomendera Gotrek and Felix böckerna. En galen dvärg ute efter en ärorik död i strid mot det största monstret han kan hitta och poeten/politiska uppviglaren som har svurit en ed om att följa med honom och skriva om hur han dör äventyrar runt i fantasy heliga tyska-romerska riket. Det är skitigt och blodigt men har samtidig demoner, vampyrer, luftskepp och drakar. Speciellt första boken, Trollslayer är värd att läsa.


Gillar du Sword & Sorcery av den klassiska skolan så är Elric/Stormbringer böckerna det bästa du kan lägga vantarna på. Elric är en drogberoende, skröplig magiker med ett magiskt själätande svärd som han behöver för att inte förgås. Han är anti-Conan och ute på en dömd resa mot undergången liknande de i de gamla nordiska sagorna.

Karl Edward Wagners Kain böcker är i samma anda om än mindre mystiska och mer brutala. Kain, den odödliga mördaren vandrar jorden i en tid innan vår historieskrivning börjar.

Solomon Kane är en av Robert E. Howards (Conan författarens) mindre kända karaktärer. En protestantisk puritan som reser runt under 16- och 17-hundratalet och slåss mot ondskan med en nästan galen drivkraft. Mestadels korthistorier med rejält med slagkraft. Någon gjorde en dramatisering av en av Solomon Kane dikterna som du kan se här: http://www.youtube.com/watch?v=YWkHAekqJzU

Spoiler: kommentarer

Jag har väl aldrig varit överdrivet intresserad av Pathfinder-universat, men det beror väl mest på att jag varit ointresserad av fantasy överlag. Bra tips ändå, de hamnar definitivt på "kanske"-listan.

Gotrek låter intressant, jag är en sucker för galna dvärgar i skitiga miljöer får jag väl erkänna...

Elric är väl något av en klassiker har jag fått för mig, och upplägget som du beskriver det låter klart intressant! Ska definitivt kollas upp vid tillfälle.

De sista två, Kane och Solomon Kane, hamnar på "kolla upp senare"-listan tills vidare.

 

[Rymdhamster]

Lönnmördarens lärling (assassins apprentice?) Av Robin Hobb tyckte jag var jäkligt bra när det begav sig. Har en eller två uppföljare som också är riktigt bra.

Spoiler: kommentarer

Jag har flera kompisar som hypar den, nu när du säger det. Jag tror att jag omedvetet förträngt den på grund av något slags fördom om den som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Antagligen är det för att jag först hörde talas om den precis när jag hade bestämt mig för att jag var less på fantasy...

Kommer du ihåg något om varför du tyckte den var bra?

Förträng inte Robin Hobb. För mig är hon top priolista. Till och med Shaman's Crossing trilogin, som jag har en del issues med, skulle jag kunna tänka mig läsa om.
Hon har även publicerat under namnet Meagan Lindholm. Även det är läsbart. Om lite märkvärdigt. Jag råkade läsa båda innan jag visste de var samma person, och det är fortfarande svårt att tro de är.

 

[Rymdhamster]

Ranger's apprentice av en helt annan för mig nu bortglömd författare är också en bokserie som jag tyckte var klart läsvärd.

Spoiler: kommentarer

Kollade upp den här som hastigast på Goodreads, men den verkar rikta sig till en lite yngre publik om jag förstår det rätt. Det behöver ju inte betyda att den är dålig, men jag siktar i första hand på sånt som är mer specifikt riktat mot oss åldringar tror jag.

 

[krank]

Jag är inget stort fantasyfan men...

Jag gillar flera av Raymond E Feists grejer. Imperiets Dotter-grejerna är riktigt najs eftersom de bryter av från den sjukt gjorda och trötta europeiska medeltidsfantasyn, men även när han skriver trött europeisk medeltidsfantasy lyckas han trots de oinspirerande miljöerna bygga intressanta stories genom att ha hyfsat tredimensionellt och engagerande persongalleri.

Krönikorna om Thomas Covenant är ju en annan klassiker, som ju kan ses som en kommentar på genren som helhet. Och allt som bryter av från ovan nämnda trötta europeiska medeltidsfantasy är ju najs.

Sagan om Belgarion kan man läsa om man vill lajva att man är typ tolv och just upptäckt det här med att det finns tjocka fantasyböcker som inte är Sagan om Ringen.

Tales of Alvin Maker tycker jag också om, för att det är mer amerikansk nybyggartidsfantasy än trött europeisk medeltidsfantasy.

Sen finns det givetvis ett helt spektra urban fantasy, typ Harry Potter och Kraken och Neverwhere. Men jag gissar att urban fantasy hamnar lite utanför det du letar efter.

Spoiler: kommentarer

Raymond E Feist låter intressant utifrån det du skriver, och det är ju definitivt ett sånt namn som brukar dyka upp och som jag känner att jag borde ge en chans.

Undrar om du möjligen kan ha tipsat mig om krönikorna om Thomas Covenant tidigare, typ runt millenieskiftet? Jag vet att jag blev tipsad om den bokserien av _någon_ i Hudik vid den tiden åtminstone... Jag läste den första trilogin och har för mig att jag gillade den, men minns inte ett dugg av den nu typ. Kanske borde försöka läsa om dem...

Sagan om Belgarion tror jag, om jag nu minns rätt, var vad som fick mig att ge upp på fantasygenren där i slutet av högstadiet. Jag har för mig att jag började läsa den, av ungefär de skäl du beskrev, men ledsnade...

Tales of Alvin Maker låter ju mindre klyschigt än mycket av det man läst. Ska kollas upp vid tillfälle!

Urban fantasy var ju inte vad jag frågade om, det är sant, men jag gråter ju inga floder direkt om jag skulle råka läsa något bra utanför fantasygenren heller...

Jag läste Belgariaden som ung tonåring och redan då reagerade jag på lapptäckesvärlden och att protagonisterna pratade och tänkte som 1900-talsmänniskor.

Sagan om Belgarion alltså! Fy faaan vad bra den var när det begav sig. Jag är redo att rida dust med vem som helst som säger något spydigt åt en ung förmåga som uttrycker gillande för Eddings.

DeBracy; Ja, mitt svärd har du i den kampen. Belgariaden är asbra för sin målgrupp. Jag vet att jag älskade den som fasen; tyckte att den var rolig och snärtig och lagom smart. Och mysig. Sen tyckte jag att Mallorea var samma berättelse igen, så där var jag inte lika impad.

 

[Ymir]

Guy Gavriel Kay är den bästa nu levande fantasyförfattaren. Hans böcker rör sig på ett annat plan, och ända sedan han bösade med Silmarillion way back when har han sakta mognat som författare och bara blivit mer och mer fascinerande och mer och mer annorlunda i sin approach till fantasygenren. Jag kan egentligen inte uttrycka det lika bra som Piruett, så jag hänvisar till dess recension av 'Under Heaven'. Men basically har GG Kay en slags talang för meta-narrativ där ståryn får bisatser om hur berättelsen själv skapas, hur händelserna som skildras blir till historia och minne. Och han är en språkbrukare av rang, av nu levande (ok nyligen döda...) fantasyförfattare som jag är bekant med skulle jag säga att det bara är Jack Vance som är (var) på samma nivå. (Jack Vances bok Lyonesse är för övrigt så bra skriven att jag knappt klarar av att läsa den för jag börjar bara gråta hela tiden). En annan fördel med Kay är att nästan alla hans böcker är fristående verk, inte typiska fantasy-evighetssviter eller ens trilogier, så man behöver inte hänge sig åt något jävla projekt för att ta del av hans awesome.

Silmarillion i sig är extremt bra också, verket där Tolkien verkligen kommer till sin rätt, som byggare av fiktiva mytologier. Här slipper man de träiga karaktärerna och oändliga transportsträckorna som gör Sagan om ringen tråkig. Se också Lay of Leithian, Tolkiens episka godawesome-poem.

Ett annat intressant verk är Jaqueline Careys episka bdsm-fantasy Kushiel's Dart-serien, som berättas i jag-form av en sadomasochistisk kurtisan och är proppfull av bisarra och melodramatiska hovintriger. Den är verkligen bättre än den låter, mycket för att persongalleriet är så färgstarkt och settingen så väldigt icke-heteronormativ. Det är också ett fräscht grepp att huvudpersonen råkar ut för äventyr hela tiden men inte kan slåss för fem öre, och således måste ta sig ur knepiga situationer på andra sätt.

Spoiler: kommentarer

Tack för mycket intressanta tips, de hamnar långt upp i prioritetslistan!

Håller helt med. Allt Kay skrivit är guld. ("Ysabell" kanske är silver.)

Men fy fan för att du länkade till den där recensionen, nu var jag ju tvungen läsa om sista sidan för att påminna mig om hur den slutade.

Det finns inte gulliga, gråtande japanska emoticons nog för att uttrycka det här Ymir. Goddämn.

Huh. Jag läste en bok av GG Kay för väldigt väldigt länge sedan och blev avtänd eftersom storyn var en urvattnad Narnia-klon fast med 20-nånting amerikaner istället för engelska barn. Jag tyckte bara den var hackwork av Eddings-snitt.

Så du säger att Kay skrivit bättre saker sedan dess?

Du tänker på Fionavars vävnad, som var det första han skrev, och av allt att döma nån slags utlevelse efter att ha hjälpt Christopher Tolkien klippa till Silmarillion. Needless to say så har Kay utvecklats väldigt mycket som författare sedan dess, ja. Men vissa teman från Fionavar, tex fascinationen för berättelser som fenomen, går givetvis igen även i hans senare verk. Och även Fionavar i sig har ett par idéer som verkligen är asfeta, Rakoth Maugrim är tex en toppkandidat till ondaste fantasyskurk någonsin, givet de episka nivåer av illvilja som hans diverse påhitt uppnår.

 

[DeBracy]

Poul Anderson - The Broken Sword, Three Hearts and Three Lions (inspirerat skitmycket grejer i D&D och i Moorcocks böcker), Ellen Kushner - Swordspoint (fantasy utan något som helst övernaturligt, hanldar om en fäktare och hans älskare, politiska intriger och ett skurkkvarter), Gene Wolf - Den nya solens bok (science fantasy eller nåt, kändes som det mest fantasifulla jag någonsin läst), Tanith Lee - Volkhavaar (hygglig bok men med världens coolaste magiscen typ), Robert E Howard - de gamla Conan-berättelserna (finns flera bra samlingar), CL Moore - The Black God's Kiss (om Jirel av Joiry, en kvinnlig fantasyhjälte som debuterade 1934).

Spoiler: kommentarer

Ellen Kushner verkar intressant, baserat på en snabb googling. Ska undersökas närmare.

Gene Wolf verkar lovande, två rekommendationer i den här tråden hittills och bra kritik vid en snabbgoogling.

En "hygglig bok" låter kanske inte fullt lika lockande, men om den verkligen har världens coolaste magiscen så kanske jag måste ge Volkhavaar en chans ändå.

Tannith Lee gillar jag väldigt mycket. Don't bite the sun är en av de bästa sf-böckerna i min hylla. Inte läst Volkhavaar dock.

 

[Rob]

Fritz Leibers berättelser om Fafhrd och Grey Mouser hör till kategorin som man bara måste ha läst om man är intresserad av genren.

Spoiler: kommentarer

Allmänbildning är alltid bra, det hamnar på listan över intressanta tips helt klart.

 

[Cybot]

Gene Wolfe tycker jag är en riktigt bra författare.

Book of the New Sun (den nya solens bok) är en serie som du dels bör läsa och som du också hittar på de flesta svenska bibliotek.
Det är en bok som man bör läsa många gånger om. Narratorn kommer att ljuga för dig och hans beskrivningar av världen är färgade av hans egna erfarenheter och värderingar.

Spoiler: kommentarer

Låter mycket intressant.

 

[GnomviD]

Jag är av den ödmjuka åsikten att Ursula K. LeGuin är världens bästa SF/F-författare och att hennes "Earthsea"-böcker står ett huvud över det mesta annat som skrivits inom genren.

Spoiler: kommentarer

Också ett klassiskt författarnamn som jag borde undersöka närmare, bra tips!

 

[Korpa]

Terry Pratchett är, i min mening, fantastisk. Det är humoristiskt, seriöst och bara bra. Nu har Pratchett skrivit en hel del böcker, men jag kan tipsa om t.ex. Monstrous Regiment, Going Postal och Making Money. Sen är jag personligen också ett stort fan av alla böcker som handlar om Ankh-Morpork City Watch, men jag kommer inte på nu på rak arm i vilken ordning de är skrivna. Iofs går det ganska bra att läsa vilken som helst, men man får ut mest av att läsa i någon slags kronologisk ordning vad gäller stadsvakten eller typ häxorna.

Spoiler: kommentarer

Om du ska börja läsa Pratchett så är det rätt bra att tänka på att de tidiga böckerna är parodier på fanasy trenden från 80-talet, böckerna i mellan perioden är sin egen grej och bygger upp världen och de nyare böckerna hanterar övergången till ett modernt samhälle med teknologiska och sociala förändringar. Detta är allra tydligast i Vakt böckerna men finns med i allihop. Så även om du kan börja nästan var som helst i serien så hade jag rekommenderat att du börjar i början. De allra nyaste böckerna har också en... mörkare och mer melankolisk underton än de tidigare vilket många finner mindre underhållande än de tidigare böckerna.

Discworldböckerna har jag faktiskt rätt bra koll på sedan tidigare, även om det var ett tag sedan jag läste dem senast. Bra tips dock!

 

[Xhakhal]

Guy Gavriel Kay är nog min favorit bland faktiska fantasyförfattare, och han har fördelen att han dessutom sällan skriver böcker i serier utan nöjer sig med en bok per tema (om än en lång bok per tema) annat än i undantagsfall. Ymir sade en hel del om GG Kay här ovanför, så jag ska inte älta för länge, bara rekommendera mina favoriter:

* The Lions of Al-Rassan är min favorit hittills av Kay, och är baserad på kalifatens sista decennier i Al-Andalus, och följer ett par tre personer vardera från de olika stora religionerna i området.

* A Song for Arbonne är en jättebra ljudbok, då den har sångtema och läses in av någon som faktiskt kan sjunga bland annat det stycke som sätter igång intrigen så det låter riktigt vackert. Den har förstås en bra story också, men skulle jag rekommendera någon av hans böcker som ljudbok snarare än textbok är det den här.

* Under Heaven är ovan nämnd.

Kay är inte bäst på att skriva kvinnliga personer (but not for lack of trying!) och jag är inte kvalificerad att säga något om hur väl han behandlar de kulturer han själv inte vuxit upp i (eftersom han skriver så historiskt inspirerad fantasy är det här relevant), men jag har aldrig blivit irriterad på honom för den saken. På svenska bibliotek finns oftast Tigana i två volymer och tre böcker om Fionavar, men Kay är såpass språkligt skicklig att han verkligen bör läsas i original.

Spoiler: kommentarer

Faktum är att det blir mycket ljudböcker för mig nuförtiden, så det här var värdefull information, tack!

I sådana fall kan jag tillägga att Under Heaven också är helt okej som ljudbok! Det var så jag läste den.

A Song of Ice and Fire har en fullständigt VÄRDELÖS inläsare på engelska, (illustrerat här: http://t.sr.se/L0SIt8 dock med lätta spoilers) men den svenska verkar inte jättehemsk.

Hälften av Wheel of Time (som jag dock inte rekommenderar, för den är lång och tråkig, men ifall du skulle vara intresserad!) läses in av den fantastiska Kate Reading.

Pratchetts böcker läses in av Nigel Planer, som är helt fenomenal. Vill du läsa om Discworld är de jättebra ljudböcker också!

Oj fanken. Den där inläsaren var då _verkligen_ inte vad jag hade hoppats på, om man säger så.... Wow. Tack för varningen!

Wheel of Time står väl på läslistan iofs, av allmänbildningsskäl eller vad man ska säga. Åtminstone den första eller de två första kanske, om jag inte alls fastnar så kanske det inte är värt åtskilliga timmar av mitt liv att slutföra det projektet...

Jag har nog faktiskt hört lite Discworld som ljudbok nu när du säger det, har för mig att han var väldigt bra för just de böckerna.

Wheel of Time-ljudböckerna går upp i ca 47 timmar per bok till sist >_>

Oj, tur att man kan öka hastigheten på upspelandet i Audible-appen alltså....

 

[Vimes]

Eftersom ingen annan, märkligt nog, tipsat om Erik Granströms konfluxsvit gör jag det nu. Det är med god marginal den största läsupplevelsen jag haft inom genren i vuxen ålder.

Spoiler: kommentarer

Bra där, den hade jag glömt bort att den fanns. Ska ge den en chans vid tillfälle.

Jag tog fasta på att det var just klassiker som efterfrågades i TS. Om vi ska nämna mer moderna böcker är Konfluxsviten given. Endast "Bröderna Lejonhjärta" kan liksom utmana den i fråga om bästa svenska fantasyn. Jag har bloggar om "Svavelvinter" här: http://gnomvid.wordpress.com/2014/01/13/om-erik-granstroms-svavelvinter/

Fast alltså, det finns ju mästerlig svensk fantasy som passerar under folks radar därför att den inte klassas som fantasy eftersom författarna är för creddiga för det. Kerstin Ekmans 'Rövarna i Skuleskogen' och Theodore Kallifatides 'Herakles' är två exempel. Jag började läsa den senare på slump idag och blev trollbunden av språkbruket, berättarstilen och den ogenerat skyhöga fantasy-faktorn nästan direkt. Den känns som något typ Jack Vance hade kunnat skriva om han hade varit totalt insnöad på grekisk mytologi. Also, Alf Henrikssons bok om ödesgudinnorna som försöker ändra olika historiska skeenden. Till och med Strindberg skrev fan fantasy ('Ett drömspel'). Jag känner mig alltså lite skeptisk till att Den femte konfluxen skulle vara utan konkurrens as svensk fantasy goes.

Det är säkert bra tips Ymir, men jag tror att det här mest är en fråga om vad man menar med "fantasy". Jag är för min del inte speciellt intresserad av att försöka avgränsa genren utifrån ett visst innehåll som "man" bestämt sig för utgör fantasy. Jag skulle nog vilja hävda att konfluxsviten är det bästa som skrivits på svenska inom fantasygenren. Om det sedan finns "bättre" svenska verk som innehåller drag som jag, Ymir eller någon annan i olika utsträckning förknippar med fantasy låter jag vara osagt.

Vimes: nu tycker jag du verkar lite schizofren. Först säger du att du inte särskilt intresserad av att försöka avgränsa genren (vilket jag då måste tolka som att tex många av Kerstin Ekmans böcker mycket väl kan vara fantasy, Rövarna i Skuleskogen handlar för tusan om ett troll på medeltiden...), sen säger du att Konfluxsviten ändå självklart är det bästa som skrivits på svenska inom fantasygenren, trots att verk av Ekman, Kallifatides, Strindberg etc mycket väl kan anses tillhöra den?

Som sagt, jag är inte så pepp på essentialistiska genredefinitioner.

Jag, däremot, tackar för tipsen om Kallifatides och Ekman och så får jag återkomma med reviderad åsikt efteråt. Kerstin är ju en av de bästa verksamma svenskspråkiga författarna men jag än så länge bara läst hennes realistiska grejer. Kallifatides har jag inte gett mig på alls, så.

Däremot avvisar jag bestämt att Strindberg är värd att nämna i sammanhanget; "Ett drömspel" är ju i mitt minne ett rätt kasst drama. Sneglar man åt skräckhållet, vilket väl inte riktigt är frågan, har ju Selma Lagerlöf en ganska diger produktion av god kvalitet.

ja, alltså, jag har inte ens läst Strindberg, jag bara namedroppade honom i syfte att visa på att svensk fantasy är bredare än det ges credit för, och att det verkar lite förhastat att ropa 'bäst ävårz' om Svavelvinter.

Det är alltid förhastat att ropa "bäst ävårz". min poäng var hur som helst (och det var inte min avsikt att verka dissig, det var säkert bra tips du kom med), att det som inte klassas som fantasy inte är fantasy (eftersom fantasy ju är en konstruktion och inget set av naturgivna egenskaper hos litteraturen). Det finns säkert en sanning i att författarnas kreddighet spelar roll, men det är nog förenklat att säga att det är den primära orsaken.

 

[Voldstagg13]

Håller med om Gotrek & Felix, och andra Warhammerböcker håller också god standard (åtminstone Dwarfs Omnibusbook/Nick Kyme & Gav Thorpe). Annars har jag en favorit i Tim Powers "Anubisportarna" (The Anubisgates), det är magi, tidsresor, historiska personer och humor. Inte renodlad fantasy, men ändå.

Spoiler: kommentarer

Oooh, tidsresor you say. Fantasy eller inte, det hamnar på "att läsa"-listan!

Anubis Gates är fantastisk! Gotrik & Felix är...inte fullt lika bra. Jag skulle verkligen inte rekomndera dem till någon som inte älskar Warhammer. Vilket jag gör och jag orkade ändå bara 2-3 böcker.

 

[Reddokk Fheg]

Vet inte om någon nämt David Gemmel.
Jag gillar hans böcker. även om inte alla håller topp kvalitet så har han många bra

Spoiler: kommentarer

Humm, David Gemmel, det är han som skrivit Waylander-böckerna va? Jag läste ett par av dem för några år sedan och har för mig att de var rätt okej, men minns inte riktigt något mer än så. Har du någon åsikt om vilka av hans böcker som är bäst?

Legender från Drenai är en serie med fristående böcker. han har även skrivit böcker som inte utseplar sig i drenai.
Jag tror att jag själv uppskattat böckerna om vandraren mest

 

[Xhakhal]

Saladin Ahmed har för övrigt ganska nyligen skrivit en gladfantasybok som heter Throne of the Crescent Moon, som är verkligt basic fantasy bara med en setting mer grundad i arabisk/muslimsk myt och medeltid snarare än i eurpoeisk. Han har ett bra språk, bra fantasykaraktärer och är helt enkelt väldigt rolig att läsa. Är man litet nostalgisk över äventyrsfantasy men skulle föredra om den var välskriven och/eller inte bara eurocentrisk så är den varmt rekommenderad.

Spoiler: kommentarer

"Verkligt basic fantasy" låter kanske inte så jättelockande för mig, men resten lät å andra sidan väldigt lovande. Lägger den på minnet (eller ja, "want to read"-listan på Goodreads alltså) till ett senare tillfälle.

Den är skriven i ungefär samma tradition som Eddings böcker gällande vad äventyret faktiskt går ut på, men den är liksom... bra. Huvudpersonen är en 60+ gammal monsterjägare (den ende av sitt slag!) som faktiskt är en gammal gubbe också, och egentligen mest vill sitta på sin kompis tehus och äta kakor och spana in servitriserna, samt några av hans gamla vänner.
Här är en prequel-novell (rätt kort) till boken gratis att läsa online: http://www.beneath-ceaseless-skies.com/stories/where-virtue-lives-by-saladin-ahmed/ som kanske kan ge en bättre bild av vilket språk författaren använder och vilket slags äventyr han skriver!

Verkar ju fullt läsbart får man säga. Kan nog fungera bra som ljudbok också. Gillar som sagt att det är något annat än europeisk medeltid som ligger till grund. Trevligt tips!

 

[CSPTT]

James Oliver Rigney, Jr AKA Robert Jordan - The Wheel Of time för alla säger den är för lång och för utdragen men jag gillar den =(

Spoiler: kommentarer

Den är ju om inte annat något av en klassiker vid det här laget, så jag ska definitivt ge den en chans, åtminstone en eller ett par böcker innan jag bestämmer mig för vad jag ska tycka om den.

Vad är det som gör att du gillar den? Vad är det bästa med serien tycker du?

Jag läser faktiskt om den igen =P Men annars är det mest karaktärerna några verkligen bara fastar vid en och andra utvecklar bra.

 

[Paal]

Många intressanta tips hittills, några av mina favoriter är:

George R R Martin - a Song of Ice and Fire. Bör verkligen läsas och inte bara ses på tv.

Steven Erikson - Malazan Book of the Fallen. Episk 10-böckers serie med enormt bakgrundsarbete i både värld och historia. Dock lite av ett mastodontprojekt.

Joe Abercrombie - The First Law trilogin och dess efterföljare är modern underhållande action-fantasy med mustiga karaktärer.

Richard Morgan - älskar hans SF-böcker men tyvärr har inte hans försök till fantasy blivit riktigt lika bra, fortfarande underhållande dock. Har bara läst hans första fantasybok The Steel remains, hoppas att uppföljarna rycker upp sig lite.

Robert E Howard - Conan-böckerna. Har man aldrig läst dem har man aldrig upplevt den sanna Conan, varken filmer, serier eller spel gör honom rättvisa.
Detsamma gäller även Moorcocks Elric och Leibers Fafhrd and the Gray Mouser. Har tyvärr bara läst dessa två klassiker på svenska, något som borde åtgärdas.

Glen Cook - Black Company-böckerna är riktigt bra militär fantasy, har bara läst första samlingen men fick definitivt mersmak.

Mark Smylie - Läser just nu hans debutroman The Barrow som jag fullkomligen slukar, men det ska nog nämnas att jag är ett stort fan av hans serietidning Artesia, som för övrigt är den bästa militära fantasyhistorien alla kategorier.

David Petersen - Mouse Guard, när jag ändå nämner serietidningar. Mouse Guard är en underbart tecknad och berättad fabelfantasy för nästan alla åldrar.

Har säkert glömt massor...

Spoiler: kommentarer

The Steel Remains! Hur kunde jag glömma.

Jag gillade The Steel Remains, men uppföljaren (The Cold Commands)hade mått väldigt bra av något som gått att identifiera som en handling.

 

[Gurgeh]

Det är väldigt lite av den traditionella fantasy (och med traditionell fantasy menar jag sådan som utspelar sig i en medeltidsinspirerad parallellvärld med magiska inslag) jag gett mig in på under de senaste 20 åren som jag tyckt har varit riktigt bra, oavsett hur hyllad den har blivit av recensenter och slumpmässiga forumsbesökare. Guy Gavriel Kays böcker är det lysande undantaget, speciellt Sailing to Sarantium och Lord of Emperors. Men jag skulle gärna rekommendera några böcker i andra fantasytraditioner:

Jonathan Strange & Mr. Norrell av Susanna Clarke -- som handlar om två mäktiga magiker i Storbritannien under 1800-talet.

The Graveyard Book av Neil Gaiman -- som handlar om en föräldralös pojke som uppfostras av spöken.

The Scar av China Miéville -- som handlar om ett sår i verkligheten och en mytologisk havsvarelse i en värld som inte liknar något annat.

Declare av Tim Powers -- som handlar om magi och spioneri under det kalla kriget.

/tobias

Spoiler: kommentarer

The Scar kan vara världens bästa fantasybok. En annan höjdare är Books of Wonder av Lord Dunsany.

The Scar är riktigt bra. Tyckte bättre om den än den föregående Perdido Street Station som utspelar sig i samma värld.

Skäms nästan har aldrig kommit mig för att läsa The scar. Det är en sådan bok jag tänkt läsa men det har aldrig blivit av
men nu när jag blev påmind tror jag att jag måst se till och läsaden

Fast The Scar hör ju till de tre böckerna som China Mieville har skrivit om världen Bas-Lag, och jag tycker nog att man bör läsa dem i kronologisk ordning. Perdido Street Station->The Scar->Iron Council. Alla tre är bra.

Jag började läsa The Scar men kom aldrig riktigt in i den. Gillade nog Perdido Street Station mer...

Om vi ska uppskatta böcker får jag stämma in i att "Jonathan Strange & Mr. Norell" är en fantastisk bok. Clarke har liksom tagit det bästa av Jane Austen och det bästa av Neil Gaiman och bryggt något som är bättre än bitarna i sig.

J.Strange&Mr.Norell har jag hört som ljudbok - mycket bra! Fast jag önskar nästan att jag hade läst den innan, men då kan man å andra sidan leta andra böcker av S.Clarke istället.

"Jonathan Strange..." började jag läsa en gång för flera år sedan men kom av mig av någon anledning... Borde återuppta den helt klart. Den står ju redan i hyllan så jag har ingen ursäkt liksom..

The Graveyard Book läste jag rätt nyligen, den var helt okej tyckte jag.

The Scar står på att-läsa-listan. Jag gillade Perdido Street Station, men den funkade dåligt som ljudbok för mig. Jag tror jag hade kommit in i den bättre och verkligen _verkligen_ gillat den om jag hade läst den i riktig bokform.

Declare verkar kunna vara lite inspirerande för diverse rollspel, den ska definitivt läsas!

Jag gillar hur det börjar framträda nån slags forumkonsensus att GG Kay äger ^_^