wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Bakgrund
Så var det dags för gruppen som spelar spel om nattaktiva superhjältar att träffas igen, och den här gången var det min tur att spelleda.
Jag skrev ihop ett enkelt äventyr om att rollpersonerna kommer till en by där de möter andra nattaktiva superhjältar och slåss lite. Centralt i äventyret var bristen på en livsviktig vätska, nödvändig för såväl rollpersoner som spelledarpersoner, och kampen om densamma.
För att ge spelarna lite friare svängar i ett ganska rälsat äventyr och lite bättre chanser mot de andra superhjältarna så införde jag följande.
Mekanismen
På bordet ställde jag en skål med tjugo pokermarker i (5 per spelare). Om man flytande i spelet berättade någon liten anekdot eller på annat sätt refererade till det förflutna fick man ta en marker.
När man slog slag kunde man senare spendera en marker för att få en extra tärning på sitt slag, (en mindre bonus i sammanhanget, ökade chansen att lyckas med sådär 10%-20% kanske, jag har inte räknat på det).
Syftet
Planen var att spelarna skulle få chans att berätta om de saker de ville att deras rollpersoner gjorde under det hopp i speltiden som föregick äventyret, eller ta chansen att få berätta lite ur sin karaktärs bakgrund för de andra spelarna inom ramarna för spelet.
Bonusen var mest för att motivera dem att göra det, som lite grädde på moset.
Resultatet
Katastrof, reaktionerna från spelgruppen sträckte sig från likgiltighet till avsky.
De spelare som också agerar spelledare i kampanjen var mest negativa, vilket förvånade mig, de fick ju en strålande chans att så frön för sina kommande äventyr eller få fram saker om sina karaktärer som de tyckt blivit försummat.
Argument mot metoden var främst att det var koboldigt med bonusar samt att det blev krystat när de skulle samla på sig marker.
Min åsikt
Jag tyckte att det var genialt, att det skulle bli en jättehäftig grej att peta med, som spelare hade jag tyckt att det vore jättekul med en sådan pryl. Att få peta in detaljer, få en motivation att göra som de gör på film dvs, prata minnen för att visa på huvudpersonernas gemenskap och gemensamma bakgrund, något som gärna blir lite lidande när man som vi gör spelar ett ganska mekaniskt och konkret spel i övrigt.
Frågan
Vad tycker du om mekanismen som sådan? Om det specifika utförandet? Hade den gått att modifiera så den blev mer naturlig del i spelet?
Så var det dags för gruppen som spelar spel om nattaktiva superhjältar att träffas igen, och den här gången var det min tur att spelleda.
Jag skrev ihop ett enkelt äventyr om att rollpersonerna kommer till en by där de möter andra nattaktiva superhjältar och slåss lite. Centralt i äventyret var bristen på en livsviktig vätska, nödvändig för såväl rollpersoner som spelledarpersoner, och kampen om densamma.
För att ge spelarna lite friare svängar i ett ganska rälsat äventyr och lite bättre chanser mot de andra superhjältarna så införde jag följande.
Mekanismen
På bordet ställde jag en skål med tjugo pokermarker i (5 per spelare). Om man flytande i spelet berättade någon liten anekdot eller på annat sätt refererade till det förflutna fick man ta en marker.
När man slog slag kunde man senare spendera en marker för att få en extra tärning på sitt slag, (en mindre bonus i sammanhanget, ökade chansen att lyckas med sådär 10%-20% kanske, jag har inte räknat på det).
Syftet
Planen var att spelarna skulle få chans att berätta om de saker de ville att deras rollpersoner gjorde under det hopp i speltiden som föregick äventyret, eller ta chansen att få berätta lite ur sin karaktärs bakgrund för de andra spelarna inom ramarna för spelet.
Bonusen var mest för att motivera dem att göra det, som lite grädde på moset.
Resultatet
Katastrof, reaktionerna från spelgruppen sträckte sig från likgiltighet till avsky.
De spelare som också agerar spelledare i kampanjen var mest negativa, vilket förvånade mig, de fick ju en strålande chans att så frön för sina kommande äventyr eller få fram saker om sina karaktärer som de tyckt blivit försummat.
Argument mot metoden var främst att det var koboldigt med bonusar samt att det blev krystat när de skulle samla på sig marker.
Min åsikt
Jag tyckte att det var genialt, att det skulle bli en jättehäftig grej att peta med, som spelare hade jag tyckt att det vore jättekul med en sådan pryl. Att få peta in detaljer, få en motivation att göra som de gör på film dvs, prata minnen för att visa på huvudpersonernas gemenskap och gemensamma bakgrund, något som gärna blir lite lidande när man som vi gör spelar ett ganska mekaniskt och konkret spel i övrigt.
Frågan
Vad tycker du om mekanismen som sådan? Om det specifika utförandet? Hade den gått att modifiera så den blev mer naturlig del i spelet?