Nekromanti Bonusar för gott spelande, bra eller dåligt?

[solvebring]

När jag är SL då vi spelar DoD har jag lagt till något jag kallar för "karaktärspoäng", vilka man får efter varje spelkväll. Man kan få mellan 1-10 av dessa och man behöver 15 för att omvandla detta till ett erfarenhetspoäng som man får göra vad man vill med.
Men jag gör inte så att jag ger den och den t.ex. 10 och den killen 0 för att han inte löste vissa delar i ett äventyr eller något. Utan jag ger bara poäng efter teaterspelet med karaktären - hur väl man håller sig till/och spelar sin roll.

Har någon t.ex. en karaktär som är en halvgalen vetenskapsman som är misstror allting som har med det motsatta könet att göra, och som hatar allt som har med bönder att göra - och den spelaren spelar ut detta fullt och verkligen går i för allt det hans roll skall föreställa att vara, då får han verkligen topp 10. Så utefter detta ger jag olika poäng, och jag motiverar det alltid.
T.ex:
"Du var verkligen skön när du besvarade domaren som du gjorde, det var verkligen utefter rollbeskrivningen du gjort och de karaktärsdrag du valt, dock att du skulle slå en kille utan anledning så som du gjorde där vid kryptan var verkligen rakt emot vad du har skrivit om din roll, så du får 5 karaktärspoäng."

Vi tycker det är skitbra alla vi som spelar, och skulle någon ha tagit illa upp så skulle vi självklart tagit bort det (ta alltid hänsyn till gruppen). Dock tycker att alla sagt om dessa poäng och det har lett till mycket bättre spel vad det kommer till att verkligen ta sin roll på allvar och skapa seriöst rollspelande.

Jag ser bara positiva saker i detta, men det kanske är för att vi just går mer in för rollspelandet än kills och magiska vapen. Men som jag sade och det som just styr en sådan fråga är: Tänk alltid på gruppen, hur känner de - kommer någon att bli sårad av sådan poängutdelning etc.

 

[PAX]

Cat Rapes Dog

Låt spelarna bedömma varandras rollspelande och sätta ut egna bonuspoäng inom gruppen.

 

[PAX]

Blev du mycket klokare på hur du skall göra?

 

[Eksem]

"Jag ser bara positiva saker i detta, men det kanske är för att vi just går mer in för rollspelandet än kills och magiska vapen. "

Det är ju precis där det blir så tokigt. Om ni nu går in för rollspelandet och inte in för kills och magiska vapen, varför skall du då ge bonuspoäng för rollspelande som används för att bli effektivare på kills?

Om ni nu tycker att rollspelandet och karaktärsspelandet är det viktiga, då skulle ni ju inte behöva sådana poäng? Då skulle ju alla rollspela och karaktärsspela oavsett om ni hade poäng eller inte?

 

[Illern]

Re: Bonusar för koncentrerat spelande

En relevant faktor i att uppmuntra koncentration på spelandet, tycker jag, är också att det antagligen inte förstör lika mycket för de andra även om man skulle rollspela ''dåligt'' som om man inte rollspelar alls och drar en myriad andra världskrigetanekdoter. Om man fokuserar på spelet så stör man det i alla fall inte för de andra även om man inte bidrar till att förhöja upplevelsen för de andra.

 

[Guest]

Jo, så kan det vara. Men vi har använt systemet så pass länge att det idag inte är några problem...

Ibland kan det till och med vara så att spelarna belönar en viss spelare UNDER spelmötet för att han eller hon spelar bra och underhållande. Det kan vara vad som helst, bra karaktärsspel, rolig kommentar, fiffiga lösningar eller vad som helst som höjer spelupplevelsen för oss alla.

Systemet fungerar för oss. Det fungerar säkert inte i alla spelgrupper.

 

[solvebring]

Det är ju precis där det blir så tokigt. Om ni nu går in för rollspelandet och inte in för kills och magiska vapen, varför skall du då ge bonuspoäng för rollspelande som används för att bli effektivare på kills?

Om ni nu tycker att rollspelandet och karaktärsspelandet är det viktiga, då skulle ni ju inte behöva sådana poäng? Då skulle ju alla rollspela och karaktärsspela oavsett om ni hade poäng eller inte?

Mja, en del kan glömma sig ibland, liksom glömma bort karaktärsdragen en stund då just bara spelarhjärnan styr och de glömmer att de faktiskt finns på formuläret också. T.ex. spelaren blir så jävla provocerad av händelsen i spelet så att han glömmer utifall hans RP är mer av en pacifist så han slaktar ändå. Men finns det då en motivation där i bakgrunden så underlättar det har vi märkt - liksom en hjälp på traven att göra sitt bästa. Alla behöver beröm och belöning. Och vad det sedan kommer till just poängens funktion - well, man skall ju berömma det man finner bra, och eftersom det är svårt att berömma rollspel på annat sätt så blev just funktionen med poängen sådan.

 

[cogitare]

Re: Nackdelar som belönas i spel [OT]

Får du extra XP för de nackdelar du har i Nobilis? Det kommer jag inte ihåg? Har spelet liggande här hemma får ta och kika på om det tror jag Annars har jag bara för mig att man vid karaktärsskapande kunde kvitta lite poäng nackdelar för ytterligare poäng att köpa saker för?

Men mitt minne är inte vad det en gång var

C.

 

[cogitare]

Re: Cat Rapes Dog

Låt spelarna bedömma varandras rollspelande och sätta ut egna bonuspoäng inom gruppen.

Jag har testat detta både som SL och spelare och när jag ser i backspegeln så var det inte några bra resultat.

Jakten på XP blev för stor och omröstningar blev rena taktikmötena i bästa utröstning a lá Robinson stil Knäppt. I en mer balanserad grupp kanske det funkar?

C.

 

[Man Mountainman]

Inte XP, men mirakelpoäng [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Gordeg]

Re: Pudel

Metagameande kan betraktas som "gott rollspelande" precis lika gärna som rollgestaltning. I det ena fallet är spelledaren intresserad av att få fram en cool ståry, i det andra fallet är spelaren intresserad av att få fram en cool rollgestaltning. Jag skulle kunna utnämna endera som "gott rollspelande" och ha lika mycket på fötterna.

Jag tycker nog att ditt exempel är styrt för att stärka ditt resonemang. Det som här i tråden lite slarvigt kallas för "gott rollspelande" handlar nästan alltid om just rollgestaltning, i alla fall i de spel jag har. Du har kanske alla spel som någonsin tryckts plus några till och i så fall kan du kanske hitta något undantag, men som regel handlar det om att gestalta rollpersonens personlighet och särart. Om det är ett sådant spel man spelar är spelledaren i ditt exempel helt klart ute och cyklar.
Om spelledaren har en egen vision om vad som ska ge bonuspoäng måste det kommuniceras till spelarna. Tydligt och i förväg.

Dock är du nästan framme vid vad jag menar: spelledaren delar ut poäng när spelarna gör som han vill, för att han har tolkningsföreträde för vad "gott rollspelande" betyder!

Ett sånt här bonussystem förutsätter att gruppen har en samsyn på vad gott rollspelande är. När jag varit inblandad i sådana system (både som spelare och spelledare) har det till och från varit föremål för diskussion och förklaringar så att alla vet hur det funkar. Men någon måste ha sista ordet, och den personen blir spelledaren. Om man använder ett bonussystem.

Gordeg

 

[Gordeg]

Re: Bonusar för koncentrerat spelande

En relevant faktor i att uppmuntra koncentration på spelandet, tycker jag, är också att det antagligen inte förstör lika mycket för de andra även om man skulle rollspela ''dåligt'' som om man inte rollspelar alls och drar en myriad andra världskrigetanekdoter. Om man fokuserar på spelet så stör man det i alla fall inte för de andra även om man inte bidrar till att förhöja upplevelsen för de andra.

Absolut. Det är den ena huvudanledningen till att jag hellre delar ut bonus för koncentration än för rollgestaltning.
Den andra anledningen är att det inte är lika känsligt att bedöma någons koncentration och fokus som att bedöma kvalitén i deras prestation. Många spelare reagerar dåligt på negativ feedback oavsett hur befogad den är.

(Funderar på om känsligheten för kritik är den egentliga anledningen till motviljan mot bonusar...)

Gordeg

 

[Krille]

Re: Pudel

Det som här i tråden lite slarvigt kallas för "gott rollspelande" handlar nästan alltid om just rollgestaltning, i alla fall i de spel jag har. [snippeti] Om spelledaren har en egen vision om vad som ska ge bonuspoäng måste det kommuniceras till spelarna. Tydligt och i förväg.

Du missar poängen. Det handlar inte om vad spelet säger är gott rollspelande, utan att spelledaren har ensamrätt på att bestämma vad gott rollspelande är!

I all sin enkelhet så handlar det om att om spelarna inte delar spelledarens vision så kommer de inte att rollspela bra i deras ögon, utan som spelledaren vill. Vilket är konsekvensen av vad du säger efter "snippet".

 

[Rickard]

Re: Farthinder och Nackskott:

På vilket sätt skulle jag känna mig belönad som rollgestaltare för att spelledaren gett mig tillåtelse att sätta +2 i Geografi? /.../ Pudelpoäng är helt enkelt ingen morot för rollgestaltare.

Näe, men vem säger att belöningen är för rollgestaltaren? Den är ju snarare för simulatisten som vill ha så höga stats som möjligt. Det är ett klart och tydligt tecken för denne att rollspel är mer än att bara bolla med siffror. Det är ett incitament som tydligt säger att "om du är med och försöker gestalta så får du mer resurser till sifferbollningen". Rollgestaltaren däremot får sin egen belöning genom rollspelandet. Däremot så måste denna person ta sig igenom simuleringen av rollpersonen via rollspelets system.

Sedan finns det folk som helt kapar rollgestaltandet medan andra kapar simuleringen, men vill man ha både och, så bör man väl ändå rikta sig till den sida som inte dras till det? Jag håller dock med att det blir en hierarkisk skillnad, men det blir endast om man gör någon gradskillnad mellan rollgestaltandet. Låt allting ge ett poäng eller något.

---

Nåja, nog om det. Jag har inget emot själva poängutdelningen, men jag brukar ge hela gruppen poäng utifrån hur framgångsrika de är med mina klurerier men framförallt hur väl de lyckas med underhålla mig och sig själva. Alla får lika många poäng.

/Han som inte orkade läsa igenom hela tråden

 

[ripperdoc]

Re: Pudel

Du missar poängen. Det handlar inte om vad spelet säger är gott rollspelande, utan att spelledaren har ensamrätt på att bestämma vad gott rollspelande är!

Vad är problemet med det då? Om alla spelarna klart och tydligt accepterats spelledarens tolkningsrätt, är det fortfarande ett problem? För jag tror att de som spelar med pudelpoäng på det här sättet direkt eller indirekt har tagit ett sådant beslut.

Så jag håller med Marco, det är bara ett kommunikationsproblem. Om kampanjen inleds med att SL säger "I den här kampanjen har jag tolkningsföreträde och jag vill kunna dela ut poäng till det jag anser att ni gör bra", och folk säger okej, då är ju allt bra. Det är säkert ganska sällan SL gör det så tydligt, men då är det ett kommunikationsproblem, inte ett pudelpoängsproblem.

Kort sagt - spelarna kan dela spelledarens vision att det är spelledaren som bestämmer

 

[Krille]

Re: Pudel

Om alla spelarna klart och tydligt accepterats spelledarens tolkningsrätt, är det fortfarande ett problem?

Varför skulle det inte vara ett problem? Rollspelandet blir inte bättre av att man för husfridens eller traditionens skull inte bjäbbar emot. Problemet upphör egentligen bara om spelarna och spelledarna har exakt samma smak. Om de inte har exakt samma smak så lär problemet finnas där. På sin höjd håller man tyst om det.

Sen är det skitsamma hur tydlig kommunikationen är. Även om jag är snorklar över kriterierna som gäller för spelledarens pudelpoängsutdelande så kvarstår problemen så länge som mina kriterier som spelare är samma som spelledarens. Det enda som händer vid tydlig kommunikation är att jag snabbare lär mig hur jag ska slicka spelledarens rumpa så att jag får mina poäng. Men jag rollspelar fanimej inte bättre för det, i alla fall inte ur min synvinkel. Jag slickar bara rumpa bättre.

 

[ripperdoc]

Re: Pudel

Du målar upp ett möjligt problem, men det betyder inte att det alltid är ett problem. Det visar dina formuleringar mycket tydligt. Det jag formulerade som att spelarna väljer spelledaren för de litar på hans omdöme, formulerar du som att "man för husfridens eller traditionens skull inte bjäbbar emot". Om man som spelare håller tyst för att behålla husfriden så man ett kommunikationsproblem. Om spelaren håller tyst för att han tycker spelledaren har vett nog att leda spelet efter eget huvud, är det en helt annan sak.

Man måste inte tycka precis som en författare för att kunna njuta av dennes böcker. Lika lite måste man tycka precis som spelledaren för att kunna spela med honom. Man kan lika väl säga "jag litar på min spelledares vision, för jag vet att det är en vettig grabb/grabba". Det enda som behövs för spelledaren är att han kommunicerar sin vision så spelarna vet vad som gäller. Gör han inte det så har vi ett kommunikationsproblem, gör han det och folk köper det så har vi ett ickeproblem. Du som spelare kanske inte tolererar spelledare med annorlunda visioner, men jag och ex. Marco gör det.

Så att agera i spelet efter sin spelledares vision är inte att slicka röv, det är att gemensamt försöka uppnå bättre spel. Det behöver inte ens vara spelledarens vision, det kan vara spelaren Bengts förslag, mammas vision, spelskaparens vision eller helt enkelt gruppens kollektiva vision. Det finns fortfarande en vits att förmå spelarna att spela i samma vision, och ett av verktygen är att ge morötter för dem som följer visionen. Om spelledaren presenterade visionen, kan han/hon vara mest lämpad att ge dessa morötter. Om alla tillsammans gjort visionen, så delar alla tillsammans ut morötterna. Var är problemet, annat än att du personligen är obekväm med spelledarkontroll?

 

[walium]

Rubel

Jag håller som sagt med Krille, både när det gäller hans åsikter och hans exempel. Det gemensamma kittet, visionen eller vad man nu ska kalla den kan man lika gärna få genom regler, kampanj och spelvärld istället för genom spelledaren.

Sedan tycker jag att det sätter en ofantlig press på spelledaren att ha allt ansvar. Ska han även bestämma vad som är gott rollspelande och de underliggande motiven så krävs det att han presterar rent fantastiska saker i gengäld. Så fantastiska att inte rollpersonerna själva skulle kunna åstadkomma någonting liknande.

Sedan tycks du tro att kommunikationsproblem bara uppstår i en grupp där ingen känner varandra eller som är väldigt splittrad. Så fungerar det dock inte, det kan vara ett lika stort problem i en grupp som består av dina bästa vänner och där alla skriver under på kampanjens, reglernas och världens grundpremisser. Jag tycker att du grovt förringar ett av rollspelsvärldens vanligaste och största problem genom att bara kalla det ett "kommunikationsproblem". När är för övrigt all kommunikation perfekt? Och det är inte ens säkert att spelledaren märker något av missnöjet eftersom alla regler har böjts för att tillfredställa honom och stärka hans roll.

"Du som spelare kanske inte tolererar spelledare med annorlunda visioner, men jag och ex. Marco gör det."

Jag tycker att det är ett synnerligen fult debattknep att försöka utmåla Krille som en intolerant och inskränkt typ för att han vill ha konkret spelarinflytande medan du samtidigt är en schysst grabb som lyssnar på dina spelare (till skillnad ifrån Krille får man då anta) och förstår dem så väl att det egentligen inte behövs något mer. Då tror jag mer på Krille.

Sedan vill jag minnas att din allierade Marco lagt in ganska många regler i Noir som ökar spelarnas inflytande över berättelsen. Varför då kan man fråga när han istället kunde använt utrymmet till gruppsykologi eftersom allting är en kommunikationsfråga.

 

[Ichabod_UBBT]

Jag tror att belöningar är bra, om de används rätt.

Poäng för bra rollspelande skall undvikas, då det är alltför subjektivt och skapar osämja. OM det inte är spelarna själv som röstar fram en extra xp lite då och då till någon som spelat häftig, underhållande eller bara bra. Då belönar man varandra som spelare i gruppen och det känns bra när det inte är en subjektiv auktoritet som gör det.

DÄREMOT har jag inget emot att ge belöningar för tex arbete som spelarna utför utanför speltid. Tex genom att skriva en krönika eller en väldigt färgglad bakgrund, eller ännu bättre om spelaren ritar bilder eller hittar på egna dramatiska scener som jag kan använda mig av i spelet. Jag ser det lite som en klapp på axlen, "Tack för att du hjälper mig spelleda och inspirerar mig, tack för att du visar intresse och har roligt."

 

[Krille]

Re: Pudel

Man kan lika väl säga "jag litar på min spelledares vision, för jag vet att det är en vettig grabb/grabba".

Fast det handlar inte om tillit. Det handlar om smak. Om du avskyr stuvad spenat så kan ingen tillit i världen få Werner Vögeli att göra så att du tycker att stuvad spenat är gott. Om han ändå serverar stuvad spenat som en del av en rätt så kommer du fortfarande inte tycka att det är gott, även om han tydligt säger åt dig att du inte får efterrätt om du inte äter upp spenaten.

Om han bestraffar dig genom att dra in efterrätten för att du inte åt upp spenaten så blir du sur. Om du äter upp spenaten ändå så smakar det blä, men du får efterrätt. Då belönas du för att tillfredsställa Werner Vögelis smak.

Så som sagt var, det handlar inte om kommunikation eller tillit. Det handlar om smak. En smak som bedöms subjektivt av en person.