När jag vikarierade på en lågstadieskola, lät en kollega sina tredjeklassare skriva berättelser i form av soloäventyr i svenskan.Jag kan inte riktigt sätta fingret på den pedagogiska vinsten här och nu, men det känns spontant som en ganska härlig övning.
Mina elever programmerar liknande grejer – interaktiva berättelser, frågesporter etc – i början av Programmering 1. Det funkar jäkligt bra!
Det här är hur jag tänker: Mitt jobb som programmeringslärare är att skapa en inre motivation hos eleverna att lära sig programmera. Motivationsforskningen säger att inre motivation är enormt mycket mer effektiv än yttre (betyg, förväntningar, hot, belöningar). Mitt sätt att göra det är att få eleverna att skapa saker de
vill visa för sina vänner. Att göra ett spel, eller en interaktiv berättelse, eller ett soloäventyr, som man är stolt över och vill att andra ska spela är en helt annan grej än att skriva ett program eller en uppsats för att få ett bra betyg.
Så jag tror absolut att soloäventyr och liknande kan funka asbra. Räknar man in digitala rollspel och CRPG-mekaniker, eller digitala berättelser, så gör ju mina elever sånt hela tiden – inventory-system, levelsystem, fighter med stridsrundor etc.
Men de sitter ju inte och spelar brodsrollspel.
(Eller jo, det gör en del också. men inte på lektionstid, utan som "klubbaktivitet" utanför skolan)