Cy Borg
We should have burned this city centuries ago.
Om
Mörk Borg kokar över så blir min känsla av att läsa dess cyberpunkuppföljare
Cy Borg att det formligen exploderar. Det visuella är tillbaka i Johan Nohrs karaktäristiskt kulörkataklysmiska kaos. Men nu är det Christian Sahlén som skriver—personen bakom
flertalet pamflettdungar som jag köpt och tyckt varit supercoola, men
inte lyckats lista ut vad jag skall ha dem till.
Vinkarna till det ursprungliga spelet är rätt många, men för det mesta just vinkar. Exempelvis att du hittar en vädertabell på samma plats på insidan av pärmen och att allt väder är dåligt ("dead-channel sky" är ett givet väder med tanke på genren). Det tydligaste är den d66-tabell som kallas Miserable Headlines och har uppenbara Nechrubelkopplingar, men ett punkigare slutresultat.
Cy Borg utspelar sig i staden Y, där övriga namnet fallit i glömska. City of Y—the CY. I mitten av staden hittar vi Ground Zero—G0—som fått utstå stenar från rymden, fallna bomber, nanopest, och diverse annat elände och därför skyddas av automatiska vapensystem som blybepepprar den som kommer för nära. Men även om G0 kanske är värst så är hela den här staden en entropisk dödsfälla. Du kommer slita som ett djur, hela tiden uppkopplad och förföljd av den holodata ("ads, propaganda, the Net ") som kanaliseras rakt in i din hjärna genom obligatoriska implantat.
Närmast får presentationen mig att tänka på Games Workshops figurspel
Necromunda och dess gängbråkiga rymdurstad. Blanda in tillräckligt mycket Night City för att introducera socialt förtryck och politiska undertoner (framförallt klasskamp) och du får staden Y.
På uppslaget som beskriver The Hills, där de rika bor, står det rakt upp och ned "Access Denied". Pamparna sitter i sina glaspalats och småsippar dyra viner som kostar mer än din årslön—och det kommer inte förändras, vad du än gör. Faktum är att det finns en regelbas för förtrycket, i form av spelets Rule #00: "Player Characters
cannot be loyal to or have sympathy for the corps, the cops, or the capitalist system". Systemet är fienden. Så på samma sätt som wrnu ibland kunde orda om ROLLspel vs rollSPEL förr om åren så kan vi säga att
Cy Borg är cyberPUNK.
Men vilka punks är ni?
En brokig och trasig skara. Precis som
Mörk Borg har även
Cy Borg sex klasser som ni kan välja att spela om ni vill. Dessa är alla utstötta, avhoppade, eller misslyckade. På samhällets botten finns inte mycket du kan göra annat än ta betalt för att göra sånt som ingen vill göra. I likhet med urrollspelet
Cyberpunk finns tabeller för att avgöra vilken stil du har, vad du vill åstadkomma, och för att slå fram en egenhet. Om du vill. Det är inte en lifepath, utan ett antal valfria tabeller—men de ger väldigt mycket färg, och är därför lite mer som
DiS kring rollpersonsskapandet än som ursprungsspelet.
Reglerna i sig känns ju i stort igen, men har ett antal faktiskt svinhäftiga tillägg och omtolkningar till den gängse OSR-normen.
Apps är en sorts motsvarighet till klassiska spells, men följer ingen standardmall utan har mycket mer variation. När du använder dem så deaktiveras de om du misslyckas, så det känns lite som att bränna spell slots. Men det är inte särskilt likt i övrigt. Du måste också vara uppkopplad till ett Deck för att kunna använda apps. Ett snyggt och minimalistiskt sätt att representera hacking som jag tror passar utmärkt med spelets format och kan ge ett svinhögt tempo.
Om du får en smocka som tar dig under 0 hp så kan du ändå överleva, genom att först 1 000 pengar dras och sedan ytterligare en nolla läggs på per minus. Så, -1, 1 000 pengar. -2, 10 000 pengar. -3, 100 000 pengar. Och så vidare. Det som sker är helt enkelt att ett Emergency Response Team skickas ut för att rädda dig, och sen får du återhämta dig på intensiven i d6 dagar per negativ hp.
I strid slår ni slag för ammo
efter striden och om detta triggar måste ni helt enkelt byta magasin.
Finns många fler små nuggets av intressanta regler, men baksidan av dem är att det känns lite som en korvtårta. Här finns hacking, droger, infestations, nano powers, Glitches, med mera och så vidare. Men min uppfattning av att läsa det är att problemet är att jag läser det pärm till pärm—om det spelas betvivlar jag att det här problemet finns, för att skapa sin punk går löjligt fort och gör att jag vet vilka regler jag behöver fokusera på. En hacker har Apps. En nanomancer har nano. Easy does it. Det blir en superlight lightversion av vad 5E gör med sina klasser och subklasser, som spontant känns grymt intressant.
Resten av boken är fylld av fiender, generatortabeller för uppdrag, företag, och ett flertal andra
riktigt coola saker. Tabellkapitlet återger även tabeller från andra delar av boken, som för karaktärsgenerering, så de även kan användas för att skapa SLPs exempelvis.
Sist men inte minst finns en "intro heist" som heter Lucky Flight Takedown, och utspelar sig på ett casino som behöver läras en läxa. En rätt intressant och enkel setup med tillhörande slumpmöten.
Slutsats—Cy Borg
Det här är en lite längre recension mycket för att det också är en tjockare bok med mer innehåll.
Cy Borg känns mer som ett komplett spel för mig än vad de andra två gör. Här finns en tydlig antagonist—
företagen—och en hel hoper suveräna verktyg för att komma igång och spela i en dystermörk cyberpunkstad. Med en brasklapp om att det här helt enkelt hamnar närmre mina egna preferenser så känns
Cy Borg som ett spel jag vill spela. Jag ser dess syfte med en gång, som en stenhård inzooming på ordet "punk" i cyberpunk.
Jag gillar det! Och eftersom dess arv från
Mörk Borg är så tydligt visar det också på hur mycket som går att göra om grunden är solid. Men att det också går att skapa något som står stadigt på egna ben och inte bara efterapa det som verkar klicka med folk i rollspelsetern.
Om det är genretrogen cyberpunk eller ej, eller om det är för mycket eller för lite crunch, eller om det är Halloween-
D&D eller inte, det får ni avgöra själva när ni testar det!
Men för mig funkar
Cy Borg bäst av de tre, för det är det enda av dem som känns som ett komplett spel.
