Vad handlar den här tråden om?
Personligen tycker jag dock att det är bättre att ha ett statligt omfördelningssystem där vi mer eller mindre gemensamt kommer överens om hur dessa pengar ska fördelas, än att ha ett privat omfördelningssystem där pengarna går till de som de rika godtyckligt och individuellt avgör borde ha dem.
Det är klurigt det där. Läser man Situation Stockholm får man ofta se att de hemlösa tycks föredra hjälpen från ideella organisationer, såsom frälsningsarmén, än att hanteras av staten; helt enkelt för att bemötandet brukar vara fyllt av mer mänsklig värme från människor som faktiskt vill hjälpa, än de som får betalt att göra det (och där organisationen oftare präglas av byråkrati än altruism).
Men...
Jag tror att Arfert dessutom sökte visa på något större och allmängiltigare än så. Det finns en faktor som brukar kallas för Socialt Kapital; vilket är en sorts benämning på medborgarnas naturliga läggning till att lita på samt stödja varandra; deras tillit och förtroende till varandra. Det här sociala kapitalet kan visa sig i allt från hur benägna människor är att starta ideella förningar, hur väl de sköter uppgifter som vi i samhället litar på att var och en utför med ansvarsfullhet (såsom att källsortera, inte skräpa ned i naturen, inte hälla ut kemikalier i avloppet, m.m.) hur de håller vad de lovat, och vilken benägenhet de har att lita på varandra i affärsuppgörelser som sägs gynna alla i hela samhället (såsom krigsobligationer?).
Kort sagt; hur altruistiska folk är, snarare än att vara cyniskt giriga och själviska.
Det här Sociala Kapitalet hör ofta ihop med ett lands kultur, och politiker och ekonomer är ofta väldigt intresserade över hur de eventuellt kan påverka det. Att hela tiden kontrollera medborgarna och
styra dem med piska och morot till att vara moraliska, det är nämligen dels väldigt dyrt, och dels är det kontraproduktivt eftersom det ofta visar sig att folk bara blir kallare och mer själviska när man hela tiden styr och kontrollerar dem ovanifrån, även om man alltså styr dem till att hjälpa varandra.
Vänstermänniskor är tyvärr ofta töntigt snabba med att påstå att liberalism automatiskt och av nödvändighet skulle medföra att människor blev mer giriga och cyniskt själviska. Det stämmer inte särskilt väl med verkligheten. Vad Arfert gjorde var nog att peka på ett
symtom av detta sociala kapital; "titta! man är inte alls mer giriga och själviska överallt ens i USA, tvärtom finns det praktiska tecken på motsatsen. Det där stämmer alltså inte för fem öre!" snarare än att föreslå en lösning åt sociala problem.
För: Om jag kommer ihåg rätt så vill ju inte Arfert ta bort hela det sociala skyddsnätet, utan vad han gör är bara något så enkelt som att påstå att det faktiskt finns argument för att samhället blir
mindre kallt och cyniskt när staten låter bli att vara dadda åt sina medborgare
- utom när det gäller det allra mest nödvändigaste - för att istället i större grad lita på oss som individer.
Själv tycker jag det är supertöntigt när vänstermänniskor larvar sig med sådana argument. Jag hoppas verkligen att den attityden ändras under åren som nu följer, för annars kommer jag nog överge mina socialistiska ideal av ren skam.