Första DnD5-spelmötet sedan 25 juli ägde rum i går. Och alla fem spelare var med för första gången sedan i april!
Några driders bet i gräset, efter att första ha erkänt sitt uppsåt med bakhållet - Ravel Xorlarrin är tydligen ute efter alvmagikern Mithra Everdawn, vilket fick mystiken kring henne att tätna ännu mer. Ivor Widogast, den borttappade utbygdsjägaren (hen hatar spela över Discord, men hade gått med på ett försök till), dök oväntat upp i sällskap med sin vargkompis, femtio mil från där gruppen lämnat honom. Mithra och drowen i gruppen pratade med varandra utan att börja gräla, första gången i mannanminne! Den gravida dvärgpaladinen tog ett tårfyllt farväl av sina vapendragare efter 36 spelmöten - detta för att skydda sitt ofödda barn, resultatet av att en oansvarig DM sa "Slå en d20, det är en på tjugo att du blir på tjocken". Knappt hade hon hållit sitt avskedstal förrän Territh Icestorm, drakfödd besvärjare (samma spelare nya gubbe, alltså), gjorde storslaten entré i kampanjen, för att prompt sätta den dryga drowen på plats och sprida än mer förvirring över Mithras förflutna med sina berättelser om hennes presumtiva fäder och troliga mamma.
Nästa möte börjar med teleporteringsexpress till Waterdeep och jakt på den försvunna [spoiler, det har SKT att göra].
Jag tror att jag slog ett tärningsslag och framförde tio NPC-repliker (en drider, en annan drider, en pseudodrake-familiar) på hela spelmötet. I övrigt kunde jag mest sitta och lyssna på rollspelandet och hålla lite diskret i taktpinnen. Det är verkligen en utmaning för mig att bara hålla käften och låta saker ha sin gång när jag spelleder, men jag tror jag skötte mig rätt bra. Nästa möte lär jag behöva ta mer plats.