Jag tycker det är jätteroligt att spela på kulturer och gillar verkligen det som brukar kallas för 'högupplöst' spel, där alla medverkande är så pass bekanta med kulturen att även små avvikelser kan uppmärksammas. För att nå dit så skulle jag säga att det i lajvsammanhang kräver kulturworkshops innan (vilket i förekommande fall brukar handla om allt mellan ett par timmar till en hel helg) för att kalibrera kulturen så att vi vi vet att vi har en gemensam bild av den.
På samma sätt så tänker jag med rollspel, att det är spelets uppgift att se till så att kulturen fungerar och att det fokuserar på det som är viktigt. Här tycker jag Prime Time Adventure är ett bra exempel där det ingår att först ha ett pitch-möte där tema bestäms och även rollerna diskuteras. Andra exempel är spel som Montsegur 1244, Dream Asqew, Carolina DeathCrawl där högläsning av allt som en behöver veta ingår i reglerna. Här blir det dock inte högupplöst på samma sätt just eftersom en inte har haft tillräckligt med tid att diskutera detaljer utan det blir ganska lågupplöst spel med en gemensam stämning, men den grundläggande kulturen/settingen blir ändå tydlig.
När det gäller spel med väldigt mycket tryckt material så tycker jag det viktigaste är att alla är på samma nivå. Såvida inte premissen är culture gaming i betydelsen att utforska en annan kultur än den spelarna kommer ifrån så känner jag att det är viktigt att alla spelare vet minst lika mycket som spelledaren om alla de ingående kulturerna, eller att en är överens om att strunta i de delarna som alla inte känner till.
Men så länge det är tydligt vilken nivå av kanon som används så skulle jag vara ok med det. Alltså så här, om jag innan spelet får veta att vi ska spela ett ventrue-kotteri och alla spelare förväntas ha läst grundboken, klanboken och alla öppna delar av Chicago by night, och att vi sen har ett första spelmöte där vi bara pratar om hur vi tolkat det och diskuterar saker vi tycker varit oklara så skulle jag antagligen tycka det var awesome.
Men om jag sen skapar en karaktär som är grandchild till en av de beskrivna rollerna i klanboken och spelledaren sen kommer och säger att nä det går inte för det står i Book of Nod eller nåt att hen aldrig skaffade några children så skulle jag tycka det var tråkigt (observera att det här är en helt annan anledning än om spelledaren säger, nej det går inte för som jag tänkt kampanjen så blir det dumt).
På samma sätt om jag skulle hoppa in i en eongrupp och inte få veta innan vad jag behöver läsa, läser grundboken och skapar en missla för att jag tycker det verkar vara ett häftigt folkslag som är lite som hober och inte förstår ironi och nån sen kommer och säger att jag inte kan ha svärd för att det står i nån extramodul att misslor inte använder svärd, då blir det liksom bara tråkigt för alla inblandade. Men återigen kulturspel på den nivån kräver att alla deltagarna har lika bra koll på världen.
Och slutligen så tycker jag det också ligger något sunt i att bry sig om det som är viktigt, om rollpersonerna är sjöfarare så är det förstås viktigt ifall det finns någon kultur som aldrig skulle kunna tänka sig att åka ut på havet, men vem bryr sig om vilka kulturer som äter ost? Så länge det inte är ett mejeriinriktat rollspel så har jag jättesvårt att se hur en sån detalj skulle vara relevant.