Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Jag funderar på att skaffa mig Burning Wheel? Någon som förordar det? Någon som avråder mig?
Nekromanti Burning wheel -- what's the point?
- Thread starter Mekanurg
- Start date
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
Böckerna är fina att titta på och känns bra i handen. I och med att det inte är så himla dyrt så tycker jag nästan att det är värt det bara för de egenskaperna. Sen har jag faktiskt inte läst det eller så... men det finns ganska mycket att läsa om man tycker om sånt. Invänta vettigare kommentarer angående innehåll. 
Christoffer
It's all pig.
Köp! Kan inte tala nog varmt om Burning Wheel, just nu ett av mina goto system vad gäller allt som finns i princip!
Andy
Vila i frid
Andy rekommenderar.
(Jag äger 2 ex. och det talar sitt tydliga språk).
/ Andy som blev sugen på att spel BW nu, istället för att jobba
(Jag äger 2 ex. och det talar sitt tydliga språk).
/ Andy som blev sugen på att spel BW nu, istället för att jobba
Christoffer
It's all pig.
Jag tycker nog man snarare skall säga att det är rätt flexibelt här, det som är intressant med Burning Wheel tycker jag snarare är att man kan trycka på så radikalt olika delar av systemet. Vissa ser ett tradspel, andra ser ett regeltungt indiespel. Och ärligt talat, fokuserar man på grunddelarna är det inte speciellt regeltungt heller.Jarl said:
Mogger
Hipsteranka
Second that. Eller, Eon fast bättre.
Jag misstänker att det är ett vettigt system begravt någonstans, så lyckas du faktiskt orka igenom boken så kan du säkert ha kul med det. Hoppas bara att spelet inte är lika segt som boken. Jag ägde spelet i ett år eller så, men lyckades aldrig ta mig igenom den, så jag gav bort det till en kompis i hopp om att han skulle lära sig det. Nu har det gått ett år till och han har inte orkat.
Ond bråd död
Swashbuckler
Det är lite som Noir, trad med indie som topping. Reglerna är dock omständiga och otydliga. Det krävs en del sökande på nätet för att få till det. Erfarenhet och strid är extra krångligt.
Det är för tillfället mitt favoritspel, även om jag naturligtvis aldrig blir nöjd och alltid väl rätta till saker.
Det följer inte med nån setting, men det som antyds via rasernas emotion traits är coolt. Alver är suicidala sångare, dvärgarna sjukligt giriga, och orcherna förtärs av hat. Nån sorts Tolkien fantasy passar nog bra.
Magi och "yrkesval" påminner om WHFRP.
Det är för tillfället mitt favoritspel, även om jag naturligtvis aldrig blir nöjd och alltid väl rätta till saker.
Det följer inte med nån setting, men det som antyds via rasernas emotion traits är coolt. Alver är suicidala sångare, dvärgarna sjukligt giriga, och orcherna förtärs av hat. Nån sorts Tolkien fantasy passar nog bra.
Magi och "yrkesval" påminner om WHFRP.
Skaffa Mouse Guard istället. Det är BW light, fast tusen biljarder miljoner gånger bättre skrivet och strukturerat.
Nackdelen (eller fördelen om man så vill) är förstås att spelet bara tillåter att man spelar musgardister i en ickemagisk lågfantasyvärld befolkad av helt vanliga djur.
Allt bra från BW, och inget av det dåliga.
Dessutom sjuuuukt snyggt.
Nackdelen (eller fördelen om man så vill) är förstås att spelet bara tillåter att man spelar musgardister i en ickemagisk lågfantasyvärld befolkad av helt vanliga djur.
Allt bra från BW, och inget av det dåliga.
Dessutom sjuuuukt snyggt.
Christoffer
It's all pig.
Och nu när jag har lite mer tid, kommentarer kring Burning Wheel:
- En sak som faktiskt är ett problem, men som man helt enkelt får acceptera, är att vad som står i boken inte alltid är så jäkla klart uttryckt. All text är skriven med ett extremt engagemang och det är sällan jag blir så pumpad att spela rollspel som när jag läser i någon av Burning Wheel-böckerna, men de är ibland inte helt klara. Men, vad gäller vissa delar så märks det att de har utvecklats och kanske bytt fokus endel efter att boken gått i tryck. För att få bukt med allt krävs endel efterforskning på forumet.
- Beliefs, instincts och traits. Kanske det absolut mest centrala i hela spelet enligt mig. Allt detta ger mycket stoff åt spelledaren att jobba med och ger även spelaren själv mycket möjligheter att låta sin karaktär hamna i trubbel och bli belönad för det. Artha, som ödespoängen kallas, driver hela spelet och är det något som är att alla är införstådda med i Burning Wheel så är det just hur och varför man skall tjäna Artha.
- Karaktärerna är väldigt föränderliga, och när man väl börjat spela så kommer hur man spelar karaktären att reflekteras av vilka traits han har. En av delarna i Burning Wheel innebär att efter ett antal spelmöten, valfritt antal beroende på hur man spelar, så röstar man fram nya traits till karaktären. Hur har han betett sig i spel? Vad har spelaren spenderat artha på att göra, vad var viktigt för honom?
- Erfarenhetssystemet är bland de bästa som någonsin konstruerats för ett rollspel och uppmanar till ett väldigt varierat och vågat spel. Varje färdighet och egenskap måste testas mot olika nivåer, och eftersom systemet bygger på konfliktresolution innebär detta att varje färdighet måste leda till att olika sidor får styra åt vilket håll berättelsen tar vägen.
- Att det är regeltungt håller jag inte alls med om. Säg vad du vill ha om du vinner. Slå x antal tärningar, 4-6 är framgångar, du fick mer framgångar än mig eller över svårighetsgraden? Ok, du får det du strävade efter. Självklart är det lite mer, men egentligen inte så mycket.
En bra sammanfattning av reglerna hittar du på:
http://www.burningwheel.org/wiki/index.php?title=Introduction_To_The_Rules
Undersystemen är svårare, men de är också sådana man kan lämna därhän tills allt annat flyter på ordentligt. Just den biten älskar jag, att undersystemen sitter såpass löst att det bara är att kasta bort dom om man inte vill använda dom.
- Duel of Wits. System för sociala konflikter. Riktigt bra och ger intressanta utfall då det bygger på idéen att det helt enkelt inte går att övertala någon att göra x, utan att ge något tillbaka. I regel tvingas alltid en kompromiss fram.
- Fight! som är det detaljerade stridssystemet är riktigt bra, om än lite pilligt. Speciellt svårt är det dock inte. Men, det är inget som jag själv egentligen tycker skall tas fram mer än i speciella ögonblick, när det verkligen gäller.
- Range and Cover är betydligt mindre pill, används för avståndsstrider och fungerar ypperligt det lilla jag testat det. Har för mig att det finns en variant av den i Jihad: Burning Sands där den används för fordonsjakter också.
- Circles. Det kanske absolut bästa med Burning Wheel. Karaktären är ju byggd av lifepaths, med circles abstraherar man nu hur många människor han har lärt känna och vet om i just de lifepaths som han valt. Söker man någon utanför är det svårare att finna dem, eller (vilket i princip betyder alltid) så är de inte lika välvilligt inställda till dig. Ett exempel på hur det används: efter en strid med ett stort troll låg trollkarlen medvetslös, alla saknade helt och hållet färdigheter för att rädda honom men då kan en spelare säga "men under min tid som krigare åt x:s armé blev jag god vän med arméns fältskär, han bor två dagsmarscher härifrån, det kan vara hans enda chans...", spelledaren sätter en svårighetsgrad utifrån vem de söker, om det krävs att personen har någon speciell färdighet, osv osv, och sen slår spelledaren sitt slag för cirklar. Lyckas de hittar de personen. Gör de det inte hittar de honom ej, eller så drar spelledaren in en komplikation, "ja ni hittar honom MEN...".
- Sorcery. Reglerna för magi är riktigt bra, det är farligt att vara trollkarl, med varje besvärjelse finns en risk som trollkarlen utsätter sig för. Inhandlar du Magic Burnern har du än mer varianter av magisystem med radikalt olika uttryck att stoppa in för att anpassa allt till just den världen ni spelar i. Exempelvis finns magisystem för att frambringa demoner (som i princip är en variant på cirklar, misslyckas du med ett sådant slag får du helt enkelt tag i en demon du inte alls sökte..), för att skapa besvärjelser från scratch, Death Art, Blood Magic osv osv osv.
- Skadesystemet är både bra och intressant, men det gör ont att skada sig och skadorna sitter i ett bra tag. Något som är riktigt bra här är att eftersom skadorna ger straff i antal tärningar som slås, så blir de tester man möter också av en svårare sort, som i sin tur kuggar i erfarenhetssystemet. Att få svåra tester i BW är svårt, och skall vara svårt. Men BW är ett av de få systemen som får till det där snyggt, där istället för att den självklarar lösningen är att slå upp tältet i rummet med tjugo döda orker för att vila och läka skador, så tvingas man vidare, man misslyckas säkerligen med några färdighetsslag men samtidigt får man massa svåra tester på köpet.
Säkert glömt något jag vill säga, men återkommer om det, för nu är det dags för tvättstugan igen. Men har du frågor så är det bara att tjoa till!
- En sak som faktiskt är ett problem, men som man helt enkelt får acceptera, är att vad som står i boken inte alltid är så jäkla klart uttryckt. All text är skriven med ett extremt engagemang och det är sällan jag blir så pumpad att spela rollspel som när jag läser i någon av Burning Wheel-böckerna, men de är ibland inte helt klara. Men, vad gäller vissa delar så märks det att de har utvecklats och kanske bytt fokus endel efter att boken gått i tryck. För att få bukt med allt krävs endel efterforskning på forumet.
- Beliefs, instincts och traits. Kanske det absolut mest centrala i hela spelet enligt mig. Allt detta ger mycket stoff åt spelledaren att jobba med och ger även spelaren själv mycket möjligheter att låta sin karaktär hamna i trubbel och bli belönad för det. Artha, som ödespoängen kallas, driver hela spelet och är det något som är att alla är införstådda med i Burning Wheel så är det just hur och varför man skall tjäna Artha.
- Karaktärerna är väldigt föränderliga, och när man väl börjat spela så kommer hur man spelar karaktären att reflekteras av vilka traits han har. En av delarna i Burning Wheel innebär att efter ett antal spelmöten, valfritt antal beroende på hur man spelar, så röstar man fram nya traits till karaktären. Hur har han betett sig i spel? Vad har spelaren spenderat artha på att göra, vad var viktigt för honom?
- Erfarenhetssystemet är bland de bästa som någonsin konstruerats för ett rollspel och uppmanar till ett väldigt varierat och vågat spel. Varje färdighet och egenskap måste testas mot olika nivåer, och eftersom systemet bygger på konfliktresolution innebär detta att varje färdighet måste leda till att olika sidor får styra åt vilket håll berättelsen tar vägen.
- Att det är regeltungt håller jag inte alls med om. Säg vad du vill ha om du vinner. Slå x antal tärningar, 4-6 är framgångar, du fick mer framgångar än mig eller över svårighetsgraden? Ok, du får det du strävade efter. Självklart är det lite mer, men egentligen inte så mycket.
En bra sammanfattning av reglerna hittar du på:
http://www.burningwheel.org/wiki/index.php?title=Introduction_To_The_Rules
Undersystemen är svårare, men de är också sådana man kan lämna därhän tills allt annat flyter på ordentligt. Just den biten älskar jag, att undersystemen sitter såpass löst att det bara är att kasta bort dom om man inte vill använda dom.
- Duel of Wits. System för sociala konflikter. Riktigt bra och ger intressanta utfall då det bygger på idéen att det helt enkelt inte går att övertala någon att göra x, utan att ge något tillbaka. I regel tvingas alltid en kompromiss fram.
- Fight! som är det detaljerade stridssystemet är riktigt bra, om än lite pilligt. Speciellt svårt är det dock inte. Men, det är inget som jag själv egentligen tycker skall tas fram mer än i speciella ögonblick, när det verkligen gäller.
- Range and Cover är betydligt mindre pill, används för avståndsstrider och fungerar ypperligt det lilla jag testat det. Har för mig att det finns en variant av den i Jihad: Burning Sands där den används för fordonsjakter också.
- Circles. Det kanske absolut bästa med Burning Wheel. Karaktären är ju byggd av lifepaths, med circles abstraherar man nu hur många människor han har lärt känna och vet om i just de lifepaths som han valt. Söker man någon utanför är det svårare att finna dem, eller (vilket i princip betyder alltid) så är de inte lika välvilligt inställda till dig. Ett exempel på hur det används: efter en strid med ett stort troll låg trollkarlen medvetslös, alla saknade helt och hållet färdigheter för att rädda honom men då kan en spelare säga "men under min tid som krigare åt x:s armé blev jag god vän med arméns fältskär, han bor två dagsmarscher härifrån, det kan vara hans enda chans...", spelledaren sätter en svårighetsgrad utifrån vem de söker, om det krävs att personen har någon speciell färdighet, osv osv, och sen slår spelledaren sitt slag för cirklar. Lyckas de hittar de personen. Gör de det inte hittar de honom ej, eller så drar spelledaren in en komplikation, "ja ni hittar honom MEN...".
- Sorcery. Reglerna för magi är riktigt bra, det är farligt att vara trollkarl, med varje besvärjelse finns en risk som trollkarlen utsätter sig för. Inhandlar du Magic Burnern har du än mer varianter av magisystem med radikalt olika uttryck att stoppa in för att anpassa allt till just den världen ni spelar i. Exempelvis finns magisystem för att frambringa demoner (som i princip är en variant på cirklar, misslyckas du med ett sådant slag får du helt enkelt tag i en demon du inte alls sökte..), för att skapa besvärjelser från scratch, Death Art, Blood Magic osv osv osv.
- Skadesystemet är både bra och intressant, men det gör ont att skada sig och skadorna sitter i ett bra tag. Något som är riktigt bra här är att eftersom skadorna ger straff i antal tärningar som slås, så blir de tester man möter också av en svårare sort, som i sin tur kuggar i erfarenhetssystemet. Att få svåra tester i BW är svårt, och skall vara svårt. Men BW är ett av de få systemen som får till det där snyggt, där istället för att den självklarar lösningen är att slå upp tältet i rummet med tjugo döda orker för att vila och läka skador, så tvingas man vidare, man misslyckas säkerligen med några färdighetsslag men samtidigt får man massa svåra tester på köpet.
Säkert glömt något jag vill säga, men återkommer om det, för nu är det dags för tvättstugan igen. Men har du frågor så är det bara att tjoa till!
"Att få svåra tester i BW är svårt, och skall vara svårt."
Det finns en youtubevideo där några testar BW på ett konvent och Luke glatt upplyser en av spelarna att det är bra att han försöker sig på en great strike när han ligger på rygg, det är ett Ob5 och det är jättesvårt att hitta så svåra saker i strid. Klen tröst när man slåss för sitt liv antar jag.
I övrigt sa du vettiga saker så jag sitter mest här och nickar instämmande med armarna i kors så där tufft som hippetyhoppitysångarna gör.
Storuggla, hip!
Det finns en youtubevideo där några testar BW på ett konvent och Luke glatt upplyser en av spelarna att det är bra att han försöker sig på en great strike när han ligger på rygg, det är ett Ob5 och det är jättesvårt att hitta så svåra saker i strid. Klen tröst när man slåss för sitt liv antar jag.
I övrigt sa du vettiga saker så jag sitter mest här och nickar instämmande med armarna i kors så där tufft som hippetyhoppitysångarna gör.
Storuggla, hip!
Rising
Vila i frid
Jag avråder dig starkt från att försöka spela det, eftersom böckerna helt enkelt inte klarar att kommunicera sina idéer på ett tydligt eller pedagogiskt sätt. Vad det gör är att försöka framstå som inspirerande på ungefär samma sätt som krystad, ytlig reklam. Som att hälla honung på en napoleonbakelse så kan det framstå som väldigt tilltalande, men det gör inte maträtten nyttig och skänker den inte något riktigt tuggmotstånd.
Jag tror dock att det kan vara värt att köpa och läsa det, om så blott för att få insikt i den sektlika mentalitet som råder hos många spelare som inte vill eller förmår läsa rollspel med kritiska ögon. Alltså lite på samma sätt som jag kan rekommendera Naomi Kleins Shockdoktrinen och L. Ron Hubbards Dianetikböcker.
Framförallt så skulle jag vara väldigt intresserad att få höra dina kommentarer om spelet efter att ha läst det. Gissar att ditt perspektiv skulle kunna vara givande. Om du inte riktigt anser dig ha tid att läsa ambitiösa magplask bara för upplevelsen skull så tror jag mer på Mouse Guard, eftersom det ser ut att korrigera ett par av misstagen som begicks av BW och förmodligen är ett betydligt mer spelbart spel.
Jag tror dock att det kan vara värt att köpa och läsa det, om så blott för att få insikt i den sektlika mentalitet som råder hos många spelare som inte vill eller förmår läsa rollspel med kritiska ögon. Alltså lite på samma sätt som jag kan rekommendera Naomi Kleins Shockdoktrinen och L. Ron Hubbards Dianetikböcker.
Framförallt så skulle jag vara väldigt intresserad att få höra dina kommentarer om spelet efter att ha läst det. Gissar att ditt perspektiv skulle kunna vara givande. Om du inte riktigt anser dig ha tid att läsa ambitiösa magplask bara för upplevelsen skull så tror jag mer på Mouse Guard, eftersom det ser ut att korrigera ett par av misstagen som begicks av BW och förmodligen är ett betydligt mer spelbart spel.
Christoffer
It's all pig.
Kan det vara så enkelt Rising, att du är ute efter rågmjölsgröt och knäckemacka och blir serverad napoleonbakelse? För då förstår jag att du blir besviken och arg. Men när jag i regel beställer in en napoleonbakelse är ord som nyttig och tuggmotstånd bland de sista jag tänker på...
Hans E Magnusson
CAPS LOCK
Rising skulle du kunna utveckla det hela lite, vad är så kasst med det, ok det är kasst skrivet det fattar jag att du tycker, men om man tar sig igenom det och fattar hur är rollspelet att spela då?
/Kan säga att jag inte håller med dig men är nyfiken på varför du spyr denna galla
/Kan säga att jag inte håller med dig men är nyfiken på varför du spyr denna galla
Rising
Vila i frid
Hur skall jag kunna veta det?
Det jag vet är bara: Av de som postar inlägg på BW's eget forum så är det många som fattat spelet på väldigt olika sätt. Antingen har de alla missförstått reglerna som du tycker är så självklara, eller så är det fler personer än jag som helt enkelt inte förstår vad som står i böckerna. Alla vi som missförstått reglerna verkar visserligen sträva efter ungefär samma målsättningar - men vi skiljer oss åt i den lilla detaljen att jag inte tycker det räcker att man skriver "det här spelet gör bla bla bla" för att det faktiskt skall anses göra det.
I mina ögon blir det rent parodiskt att läsa olika BW-spelare prata med varandra. Alla är övertygade om att de fattar reglerna, ändå har de väldigt olika åsikter om hur dessa regler skall användas. Ren komik blir det på BW's "Arena"-forum där forumiter bara använder stridsreglerna (inte Beliefs, Traits eller Instincts, som jag tycker är sämst förklarade i boken - men som jag också tycker att man bör vara mest förlåtande emot) men ändå inte klarar att göra något utan att det ska uppstå regeldiskussioner och olika tolkningar om de mest grundläggande saker.
Jag har inte läst Mouse Guard ännu, men bara av att titta på rollformuläret så känner jag nästan att jag förstår mer av det systemet än vad jag gör av BW, som jag försökt läsa från pärm till pärm.