Re: Fate
Så du erkänner alltså att jag har rätt?
Ja. Min stolthet förhindrade mig bara från att säga det rakt ut.
:^)
Varför är det dåligt att en samberättarregel är underkastat världens kausalitet?
Om vi
vill samberätta, då är målet att vi skall få göra det så fritt som möjligt efter våra önskemål. Om en idé skall slå in eller inte, det skall ju bedömas utefter vår uppfattning om idén i sig. Om alla runt bordet vill att något skall föras in eller ske i handlingen, då motarbetas vi ju av systemet om det bestraffar eller försvårar för oss på vägen.
Jag säger inte att samberättande står i ett motsatsförhållande till simulationism - att man bara kan samberätta fram osannolika eller sensationella saker - utan tvärtom så är det ofta så att det vi önskar av våra samberättaridéer är att de skall kännas trovärdiga. När Domherren karatesparkar upp väggen i huset för att komma åt vattenledningen så att han kan släcka eldsvådan, så känner jag mig väldigt underhållen, exempelvis.
"Trovärdigheten" är alltså en samberättarutmaning. Det är en kreativ utmaning för oss som berättare att försöka komma på trovärdiga lösningar. Men Fate litar inte på denna förmåga hos deltagarna, utan har ett system med paidea-regler som
själv dikterar vad som är trovärdigt och inte trovärdigt. Och systemets föreställning kan enkelt kollidera med den föreställning vi har som samberättare. Vi kan tycka att det vore mer dramatiskt om vi fick gömma oss från två vakter istället för en - så att vi kan höra vakterna prata med varandra från vårt gömställe. Men med fatereglerna så följer konsekvenser av detta, eftersom två vakter är något helt annat än en ensam, enligt dess simulationistiska syn på saken. Sådana saker kan ha enorma konsekvenser för handlingen, fastän vi bara ville åt skillnaden mellan att få se en vakt gå förbi vårt gömställe och att få höra två vakter snacka skit om oss medan de gick förbi vårt gömställe.
I Fate så saknas det möjligheter för oss att kommunicera tydligt med systemet samtidigt som vi broderar ut handlingen. Bra idéer kan komma att omöjliggöras av systemet - just eftersom samberättardelen inte kan frikopplas från paidea-delen.
Jag skulle ofta kunna vilja säga "det kommer många vakter" där "många" bara skulle vara samberättarkrydda - för att det kan vara mer dramatiskt med många vakter än en enskild. Det är inte alltid jag vill att "många" faktiskt skall
hanteras av spelets paidea. På samma sätt kan jag vilja att min dåliga magiker skall besegra ärkeskurken just med sin trollkonst - som han under hela äventyret misslyckats med om och om igen. Detta kan jag tycka vore det mest dramatiska klimaxet. Men trots att jag kan motivera min idé med att min magiker mognat som människa under äventyrets förlopp och att han blivit galen av raseri efter att ha sett häxmästaren döda hans älskade, så kan Fate-systemet ändå motarbeta denna lösning från mig, och säga att jag har mycket större chans att lyckas besegra häxmästaren om jag skulle prova att använda mina bättre egenskaper.
Det är ett stort problem att idéer inte bedöms som idéer i sig, utan att de tvingas infoga sig i Fates paidea-regler.
) iom att du kan göra lite vad du vill med aspects och aspects kan vara lite vad du vill. 
