Drakvrede
Swordsman
Demoner i Eon...
Ett intressant ämne, som man kanske skulle fördjupa sig lite i. Anledningen? Tja, jag satt & läste lite i Call of Cthulhu igår, och kom då & tänka på en sak angående Eons demoner, nämligen om vad en demon egentligen är, och hur de uppträder respektive ser ut, d.v.s. finns det något som är essentiellt för en demons beteende och utseende (vi bortser från daimotropidiskussionen & fokuserar istället på demoners utseende och beteende, snarare än deras krafter och svagheter)?
Som jag ser det, kan man dela upp en demons beteende/utseende i två grundkoncept:
1. Antingen är demoner enbart "läskliga humanioder", d.v.s. människoliknande varelser med demoniska drag (huggtänder, klor, förvridna, osv, osv). Likaså är deras beteende starkt människoliknande, och en demon kan förstås ur mänskliga termer och motiv, exempelvis hämnd, ilska, glädje och sorg, osv.
2. Demoner är totalt främmande allt mänskligt, både till utseende och beteende. Med andra ord, en demons utseende och beteende behöver inte ha någon som helst koppling till hur människor ser ut och uppträder, utan de kan verkligen vara totalt främmande i alla aspekter. Jag minns exempelvis en beskrivning av en demon (från någon av Terry Pratchets böcker) som en korsning mellan en cykel och gummislang... försök föreställa dig det!
Likaså kan demoners personlighet och beteende vara fundamentalt annorlunda, vilket gör dem totalt obegripliga ur ett mänskligt perspektiv.
Alltså, som jag ser det, kan man antingen välja en av de ovanstående varianterna (i Drakar & Demoner gäller ju exempelvis alternativ 1, medan i Call of Cthulhu är det främst alternativ 2 som gäller), eller också blandar man dem - det finns alltså demoner som uppfyller både variant 1, men också demoner av variant 2. Personligen skulle jag direkt säga att båda dessa varianter har sina meriter och nackdelar.
Variant 1 är helt klart enklast, både ur beteende- och utseendemässigt perspektiv. Demoner blir förvisso skrämmande, men ändå begripliga varelser. De blir lättare att rollspela, eftersom man då kan sätta sig in i hur demonen tänker, även om man inte behöver vara helt uppstyrd av mänskligt tänkande. Men tyvärr är också variant 1 den mest begränsade - demoner blir då människolika, vilket tydligt begränsar deras användningsområde.
Variant 2 är däremot den helt klart mest flexibla varianten, eftersom den kan användas till, i princip, vad som helst. Demoner kan, genom denna modell, bli hur sjuka, underliga och bissara som helst - totalt främmande allt mänskligt. Men genom detta blir också demoner oerhört skrämmande - en varelse som är så fundamentalt annorlunda mot allt mänskligt blir mer eller mindre omöjligt att förstå, och ingenting är ju så skrämmande som det vi inte kan förstå. Men den största nackdelen med denna variant är att den kan vara mycket svårspelad, eftersom det blir svårt (eller t.o.m. omöjligt) att sätta sig in i hur en demoner tänker, och varför den gör det den gör.
Som synes har båda varianterna stora meriter, men också svårigheter. Därför tror jag att det fungerar bäst att kombinera dem, eftersom man då gör demonbredden så stor som möjligt - något för alla, helt enkelt.
Vad tycker ni andra? Tankar, förslag, idéer på hur demoner i Eon bör/kan fungera? Har ni förslag på fler alternativ än de ovan givna?
Alltid najs med nya åsikter och perspektiv.
Ett intressant ämne, som man kanske skulle fördjupa sig lite i. Anledningen? Tja, jag satt & läste lite i Call of Cthulhu igår, och kom då & tänka på en sak angående Eons demoner, nämligen om vad en demon egentligen är, och hur de uppträder respektive ser ut, d.v.s. finns det något som är essentiellt för en demons beteende och utseende (vi bortser från daimotropidiskussionen & fokuserar istället på demoners utseende och beteende, snarare än deras krafter och svagheter)?
Som jag ser det, kan man dela upp en demons beteende/utseende i två grundkoncept:
1. Antingen är demoner enbart "läskliga humanioder", d.v.s. människoliknande varelser med demoniska drag (huggtänder, klor, förvridna, osv, osv). Likaså är deras beteende starkt människoliknande, och en demon kan förstås ur mänskliga termer och motiv, exempelvis hämnd, ilska, glädje och sorg, osv.
2. Demoner är totalt främmande allt mänskligt, både till utseende och beteende. Med andra ord, en demons utseende och beteende behöver inte ha någon som helst koppling till hur människor ser ut och uppträder, utan de kan verkligen vara totalt främmande i alla aspekter. Jag minns exempelvis en beskrivning av en demon (från någon av Terry Pratchets böcker) som en korsning mellan en cykel och gummislang... försök föreställa dig det!
Likaså kan demoners personlighet och beteende vara fundamentalt annorlunda, vilket gör dem totalt obegripliga ur ett mänskligt perspektiv.Alltså, som jag ser det, kan man antingen välja en av de ovanstående varianterna (i Drakar & Demoner gäller ju exempelvis alternativ 1, medan i Call of Cthulhu är det främst alternativ 2 som gäller), eller också blandar man dem - det finns alltså demoner som uppfyller både variant 1, men också demoner av variant 2. Personligen skulle jag direkt säga att båda dessa varianter har sina meriter och nackdelar.
Variant 1 är helt klart enklast, både ur beteende- och utseendemässigt perspektiv. Demoner blir förvisso skrämmande, men ändå begripliga varelser. De blir lättare att rollspela, eftersom man då kan sätta sig in i hur demonen tänker, även om man inte behöver vara helt uppstyrd av mänskligt tänkande. Men tyvärr är också variant 1 den mest begränsade - demoner blir då människolika, vilket tydligt begränsar deras användningsområde.
Variant 2 är däremot den helt klart mest flexibla varianten, eftersom den kan användas till, i princip, vad som helst. Demoner kan, genom denna modell, bli hur sjuka, underliga och bissara som helst - totalt främmande allt mänskligt. Men genom detta blir också demoner oerhört skrämmande - en varelse som är så fundamentalt annorlunda mot allt mänskligt blir mer eller mindre omöjligt att förstå, och ingenting är ju så skrämmande som det vi inte kan förstå. Men den största nackdelen med denna variant är att den kan vara mycket svårspelad, eftersom det blir svårt (eller t.o.m. omöjligt) att sätta sig in i hur en demoner tänker, och varför den gör det den gör.
Som synes har båda varianterna stora meriter, men också svårigheter. Därför tror jag att det fungerar bäst att kombinera dem, eftersom man då gör demonbredden så stor som möjligt - något för alla, helt enkelt.
Vad tycker ni andra? Tankar, förslag, idéer på hur demoner i Eon bör/kan fungera? Har ni förslag på fler alternativ än de ovan givna?
Alltid najs med nya åsikter och perspektiv.
